Finns det plats för folkkonst i ett samhälle där minimalism, prylbantning och frivillig enkelhet blir allt trendigare? Går det att kombinera den ofta färgglada och mönstrade folkkonsten med den mer avskalade och enkla minimalistiska livsstilen?
Tidigare i veckan skulle vi varit i Linköping och föreläst på Östergötlands museum en kväll. Men på grund av nästan en veckas sängliggande i influensa blev vi tyvärr tvungna att ställa in föreläsningen. Förlåt alla som tänkt komma (!) det blev antiklimax även för oss. :( Vi hade såklart lagt ner mycket tid på att förbereda en föreläsning så vi kan lika gärna skriva ett blogginlägg om det här med folkkonst och minimalism, för att på så vis lyfta våra tankar.
Men vad är egentligen folkkonst? Det fick vi börja med att ta reda på när vi fick uppdraget att föreläsa i ämnet. Vi kom fram till att det var; konst skapad av vanligt folk, och ofta av återbrukat material. Vanligtvis var det vardagliga och praktiska prylar, möbler och kläder som gjordes personliga genom att utsmyckas med färgrika mönster och symboliska budskap. Typ så. :)
Vi brukar kalla vår syn på minimalism för Svensson-minimalism, vi förespråkar inte den extrema minimalismen med maximalt 100 saker eller att man måste bo litet, utan försöker förmedla en minimalistisk syn som rent praktiskt går att applicera för ”alla”. När det gäller folkkonsten kan man kalla den för Svensson-konst. Det var helt enkelt konst som kunde skapas av ”alla”. :)
Folkkonst är ofta färgrik, brokig och livlig i sina mönster och uttryck vilket skulle kunna ses som en motpol mot minimalism som ofta kännetecknas av avskalat, enkelhet och lugn. Men under vår research kom vi fram till att folkkonst och minimalism har flera likheter och gemensamma beröringspunkter.
Den historiska folkkonsten bestod som sagt ofta av återbruk av material. Att helt enkelt göra något nytt av något redan befintligt. Det förekommer även inom vår syn på minimalism, att i första hand använda och justera det du redan har, istället för att konsumera nytt. Likaså skapades stor del av folkkonsten av praktiska saker i hemmet som faktiskt användes och behövdes. Kläder, möbler och saker som behövdes, smyckades och målades. Minimalism brukar vi säga ska vara just behovsdriven. Att du skalar av och minimerar tills du bara har de saker du verkligen tycker om, använder frekvent och helt enkelt har ett behov av.
Ytterligare en likhet vi identifierade mellan folkkonst och minimalism är uttrycket av det personliga och unika. Folkkonstens skapande var ofta unikt och personligt. Och inom minimalism brukar vi säga att det inte finns någon mall att följa, utan att allas minimalistiska livsstil kommer vara personlig och unik då den ska utgå från just dina behov. Din minimalistiska livsstil kommer skilja sig från din grannes, liksom förändras över tid när behoven ändras.
Kanske är den minimalistiska stilen en form av folkkonst i modern tappning? Likt tavlan på bilden ovan som vi själv har tagit fram tillsammans med Mind Your Wall. Vi har en teori om att det i dagens samhälle där intrycken är många, så dras folkkonsten mot enkelhet och stilren design jämfört med hur den sett ut historiskt.
För 100-150 år sedan var intrycken i samhället betydligt färre jämfört med idag, och hemmen mer spartanskt inredda. På den tiden kanske folkkonst blev ett sätt att piffa till hemmet, möbler och saker med färg, form och mönster. Medan idag när vi omges av ständiga intryck och stimulans för alla sinnen, såväl i som utanför hemmet, skapas istället en längtan i motsatt riktning. Mot mer lugn och enkelhet inom de områden där vi själva kan välja – som i hemmet.
Kanske speglar helt enkelt folkkonst kulturen som råder när den skapas. Eller en längtan till förändring mot det som är.
Så för att knyta an till frågan vi ställde i inledningen, går det att kombinera folkkonst med en minimalistisk livsstil? Ja, självklart finns det plats för folkkonst även i ett minimalistiskt hem. Precis som det finns plats för annan konst och prydnadsföremål. Så länge du utgår från konkreta behov, omger dig med det du faktiskt använder frekvent, och så kanske ett par älskade favoritprylar vars enda syfte är att göra dig riktigt, riktigt glad. :)
Har du något du skulle kalla folkkonst där hemma? Och vad tycker du, är folkkonst förenligt med en minimalistisk livsstil?
Liknelsen med att skala en lök och ta bort saker som minimalist är lite konstig. Att storgråta när man kastar saker precis som när man Skalar lök känns inte som en positiv liknelse med minimalism. Jag tycker minimalism kan svårt nog utan att man måste påminnas om att man gråter för varje sak man kastar.
Jag uppfattar inte det som att det är just gråtandet som liknelsen syftar till, utan att man skalar lökar lager för lager, på samma sätt som man i omgångar rensar ut saker.
”Men vad är egentligen folkkonst? Det fick vi börja med att ta reda på när vi fick uppdraget att föreläsa i ämnet.”
Haha, jag skulle aldrig tacka ja till att föreläsa i ett ämne jag sedan var tvungen att kolla vad det egentligen är för något. Men det är ju bra att inte vara så ängslig heller. Det är vad jag uppfattar som en väldig skillnad mellan generationerna nu. Vi lite äldre förutsätter nog att man behöver en viss kunskap innan man uttalar sig, men yngre tänker att det ordnar sig om man bara kollar upp saker först. Och ordnar sig gör det nog. Ni kanske får en andra chans på muséet eller annat liknande ställe?
Ser folkkonst som ett kreativt uttryck i kombination med praktiska behov och som uppkommit i en tid präglad av materiell resursbrist än överflöd. En intressant reflektion gjordes av idéhistorikern Per Johansson i en krönika, tror det var i nättidningen Digital Life. Där menade han att nutidens kala byggnader och ibland genomskinlinga husfasader speglade frånvaron av mänsklig själ, och detta i motsats till arkitekturen i äldre tider som var mer anpassad till den fysiska kroppen, t ex genom byggnaders lägre höjd. Den var dessutom sinnligt detaljrik, oregelbundna i formerna och ofta färgstark. Han menade att människans inre uttrycks i den yttre miljön och ju mer avskalad den är desto mer speglar den frånvaron av förekomsten av något inre i människan. Oj, gissa om jag tänkte på minimaIism här…! I ett maskinsamhälle har människan blivit enbart sin fasad och husen skulle alltså reflektera detta. Lätt att överföra detta tänk på skilladen mellan folkkonst och minimalism. Tycker det åtminstone gav mig en tankeställare. Huruvuda har har rätt är ju en annan sak. :)
Glömde tillägga att den där idéhistorikern trots allt föredrog att vistas i moderna miljöer (höga hus, inglasade fasader osv) eftersom det inte längre fick honom att känna sig liten och obetydlig som människa. Istället var de en ständig påminnelse om hur enormt mycket mer rikedom han bar inom sig än allt sterilt runt omkring. När han vistades i väldigt gammal bebyggelse behövde han aldrig påmind om det eftersom omgivningen redan var så ”rik” på själ och han oreflekterat mer smälte in i miljön. Den gamla miljön krävde således lägre nivå av självmedvetande för god hälsa, idag i moderna miljöer krävs mer medvetenhet, annars förblir människan i underläge gentemot det moderna som bokstavligen riskerar att växa över huvudet på henne. Intressanta tankar tycker jag, sedan kan man ju förkasta dem om man inte håller med! :)
Det var mycket text för att ännu en gång prångla på folk en totalt onödig och överprissatt poster för 389kr (utan ram!). Trist att minimalism blandas med denna oblyga girighet (eller lite blygt kanske det är, inlägget är inte rubricerat som ett samarbete – trots en direktlänk).
Instämmer med ”jag”. Älskade er blogg i början, inspirerade mig mycket. Nu har det kommersiella tagit över, köp vår bok, köp våra affischer, kom på våra föreläsningar, sponsrade kläder till barnen mm. Sällan reklammärkt. Obs jag missunnar er absolut ingenting. Det är er blogg ni väljer vad ni skriver om. Men om ni behöver googla upp, läsa på och inte ens vet vad folkkonst är, kallas för övrigt vanligtvis allmogekonst, varför föreläsa om det om inte för att visa upp er själva? Nej nu är det tack och hej då för mig.
Hej! Detta är minimalisternas blogg, de skriver från sig själva.Tyvärr så missuppfattar många vad en blogg är.Det är en persons egna lilla hörn på internet.Alla har rätt att skriva saker på sin blogg, utom hets mot folkgrupp eller andra otrevligheter.De vill få folk att reagera, tänka nytt mm.
Detta är ett kommentarsfält. Tyvärr så missuppfattar många vad ett kommentarsfält är. Det är ett fält för kommentarer. Kommentarer måste inte vara inställsamma, fjäskande eller ignoranta – utan kan också vara ärliga och kritiska. Kritik kan vara sunt och tänkvärt, som när denna blogg ”Minimalisterna” hängde ut och hånade en bostadsannons på Hemnet – och inlägget raderades.
Håller med Anna. Johan och Elisabeth skriver bloggen utan att få betalt och avhåller sig därtill från störande annonser. De har hjälpt åtminstone mig till ett rejält uppvaknande gällande konsumtion, särskilt genom Prylbanta som jag tycker är bland det bästa som skrivits på temat lågintensiv livsstil och rensning. Jag har uppskattningsvis tjänat tusentals, om inte tiotusentals kronor på att anamma en minimalistisk livsstil (hmm nåja, inte fullt lika minimalistisk som deras, men mer anti-konsumistisk då) och jag känner stor tacksamhet till dessa två. Kanske kan man väga den välgärning Minimalisterna gjort mot det faktum att de nu kanske kan få dra in några spänn på sitt idoga och därtill oavlönade skrivande (syftar nu på bloggen, en bok tjänar man ju 15 kronor/st på, fruktansvärt)? Det är ju inte så att de med morakniv tvingar er att köpa dessa planscher. I min värld ska dessa ses som en sorts frivillig crowd funding där man köper en sak för att stötta någon, inte för att man gör ett ”klipp”. Då kan du lika gärna gå till Rusta och köpa fyra planscher (inklusive ram, made in china) för samma pris. Parallellt kan ju ”Jag” starta en egen blogg där läsaren kontinuerligt kan få ta del av kvalitativ text utan denna ”oblyga girighet”.
Folkkonstdebatten håller jag mig borta från – i vårt hem kallar vi ett medicinskåp i spånplatta från 30-talet för ”allmogeskåpet”.
Bra skrivet, håller med! Tycker fortfarande bloggen är väldigt inspirerande
Jag tycker också denna blogg – och för all del även boken är läsvärd. Alla människor som sprider tankar och idéer kring minimalism är hedervärda för det. Ja, alla människor som gör någonting alls för en bättre värld, oavsett vad eller hur litet, förtjänar ett tack och respekt. Det betyder dock inte att smygreklam eller uppenbart prångel nödvändigtvis i tysthet måste accepteras. Jag respekterar dina åsikter och konstaterar att vi tycker och tänker olika – vilket är sunt och härligt.
Lagen har blivit strängare vid reklam. Lagen säger att man måste vara tydlig att det är reklam som visas.. Jag tycker det är strängt..Men lagen är lagen.
Synd att familjen minimalisterna fick influensa.
Herr och fru minimalist, jag undrar kan ni skriva om aktiviteter som man kan göra vid jul? Hur en minimalist-jul ser ut?
Tror det är en generationsfråga om man känner sig ok med att föreläsa om något som man måste läsa in sig på först. Det var väl minimalisternas perspektiv kopplat till folkkonst som de skulle föreläsa om och kanske inte en detaljerad genomgång av fenomenet som sådant…? i mitt jobb får jag inte så sällan frågan om jag inte ”kan komma och prata om” xxx (valfri liten del av mitt fält). Då brukar jag lite stressad gå till min handledare, som ger mig några Powerpoint-bilder, peppar mig att läsa på och sedan föreläsa, men vägrar att föreläsa istället för mig trots att han är mer erfaren… Har lärt mig mycket på det viset. :)
Ett tips som inte har med detta ämne att göra men ack så viktigt. Om ni inte redan gjort det, kolla in Klimatklubben på Instagram och Facebook. Superbra initiativ!! Mycket de skriver stämmer dessutom så bra överens med minimalism.
Ja, Klimatklubben är toppenbra!
Vi skrev om dem i inlägget här tidigare i höstas:
http://minimalisterna.se/att-hantera-sin-klimatangest/
Tack för ett spännande inlägg.
Min personliga åsikt är att en person som väljer ett brokigt skåp i allmogestil inte är mindre minimalistisk än en person som väljer ett enfärgat, vitt, slätt skåp. Om de båda har precis det de behöver i möbelväg/prylväg, och valt ut det de har med kärlek, så har de båda ett minimalistiskt tänk tycker jag. Att titta på HUR sakerna man äger ser ut handlar ju mer om inredningsstilar och smak, än om minimalism tycker jag. En kan ju ha en minimalistisk inredningsstil utan att för den sakens skull leva minimalistiskt eller ha ett minimalistiskt tänk.
Superintressanta kommentarer av Eva.
Håller med Sara här. Visst kan man leva i frivillig enkelhet och minimalism utan att man delar den traditionella minimalistiska inredningsstilen. Jag älskar gamla brokiga saker och har ganska murrigt hemma, men gillar den minimalistiska livsstilen mycket. Dessutom gillar jag er blogg och er bok! Fortsatt med ert viktiga arbete med att få folk att inse att det inte håller att konsumera ihjäl planeten!
Håller med båda sidor i raklamdiskussionen ovan: Jag har absolut inget emot att minimalisterna tjänar pengar på bloggen, föreläsningar, boken etc, men jag saknar inlägg som handlar om _något_annat_. Nästan varje inlägg nuförtiden är kopplat till ett eller annat samarbete, kapitel i boken, etc. Ingenting av de inlägg som jag började läsa bloggen för. Inget personligt, inget om deras egen minimalistiska resa, inga tips som inte är kopplat till ett sätt att tjäna pengar, nästan inget om Fru Minimalists shoppingfria år t.ex. Och på månadens in-och-ut känns det nästan som att de tappat glöden för sin egen minimalistiska livsstil för det finns alltid en massa prylar in (framförallt för Herr Minimalist) som rättfärdigas med en eller annan krystad förklaring. Jag fattar dock att barn och hus drar mer saker, det är inte de jag syftar på.
Vet ni, jag gick tillbaka i bloggen och läste om min bild stämde, och jag tror problemet egentligen är att jag följt bloggen sedan den först startade och det mesta som skrivs nu har redan skrivits en eller flera gånger tidigare. Antar att det finns en begränsad mängd av minimalistiska tips att ge innan det blir rundgång.
Kudos till Fru Minimalist dock, allt originellt innehåll kommer från henne nuförtiden.
Jag som är en ny läsare uppskattar dock detta! Det har nog hänt en hel del sedan de startade och fler och fler hittar hit. Då krav det kanske repetition för att få med fler på resan.
Oj, vad tråkigt att du känner så. Men hey, tack för tips kring vad du vill läsa om. Ingen av oss är tankeläsare så det är bra stativ får input. Jag filar just nu på två inlägg som handlar om mitt shoppingfria år så du har lite att se fram emot såväl i november som december :)
Ett tips till i så fall :) Det året som du körde en minimalistisk eller relaterad utmaning i månaden, det var den intressantaste serien ni haft (enligt mig)!
Jag blir verkligen förundrad över alla negativa kommentarer. Varför känns det så viktigt för alla er att kommentera bara för att klaga? Hur många gånger har ni kommenterat något positivt? Jag har följt bloggen en längre tid och självklart tilltalar vissa inlägg mig mer än andra. Allt kan inte passa alla. Jag har inga små barn längre och då behöver jag inte fundera över leksaker och barnkläder. Men inte måste jag kritisera för det. Så till alla er som väljer att klaga: Är du verkligen alltid perfekt? Tror du att alla tycker som du? Skulle du vilja veta så fort någon inte håller med dig? Jag tror att alla gör så gott de kan och jag tror att många kan göra bättre val och må bättre, både när det gäller konsumtion och när det gäller hur vi bemöter varandra ♥️
Efter att ha funderat på detta intressanta tema ett tag – nej, att minimalism skulle vara ett samtida uttryck för folkkonst låter långsökt. Som jag förstår folkkonsten handlade den om att brodera ut och smycka enbart för skönhets och skojs skull. Ju mer desto rikare och bättre. Mer åt maximalismhållet alltså, fast i en helt annan kontext. Om dagens avskalade minimalism ska jämföras med slöjd så tänker jag att den mer är som husbehovsslöjden (som såklart också kunde vara pyntad) fast minus slöjd, om en inte tillverkat sina grejer själv.
Vet inte riktigt vad som kan kallas samtida folkkonst…kanske om jag ritar av en av era affischer i stället för att köpa den och lägger till lite pynt för att jag tycker den blir bättre då ?
Samtida folkkonst är kanske DIY-trenden?