Etikettarkiv: bouppteckning

Bouppteckning och prylar in

Tidigare i somras förlorade jag min mormor som jag hade en väldigt nära relation till. Vi har tidigare skrivit om svårigheten att veta vad som ska sparas vid en bouppteckning. För ett par veckor sedan blev bouppteckningen klar och de saker jag tingat i somras levererades hem till oss.

Det var betydligt fler saker än jag minns det och genast sköljde en våg av ominimalism över mig samt lite ångest över att behöva ha så mycket på in-listan denna månad. :-)

Mormors saker

Som du kan se på bilden var det en salig blandning av prylar som nu kom in i vårt hem och jag tänkte redogöra för ett urval av dem nedan.

Glasskål. En skål som varje julmiddags efterrätt serverats ur och nu är det dags för mig att hitta en god efterrätt att servera ur densamma så att den kommer till användning ofta.

Bägare från Frimurarna. Detta är den enda minnessak jag har från min morfar som jag aldrig hann träffa då han gick bort innan jag föddes. Det känns som en annorlunda, personlig och unik minnessak och jag ser den framför mig med vitsippor i om våren.

Mahjongspel. Mina föräldrar reste en del när jag var liten och jag bodde då hos min mormor. Om kvällarna spelades det ofta mahjong med vänner och jag fick sitta och titta på när de slängde sig med konstiga uttryck som ”Grön drake”, ”Sitter på en sten” och ”Nordan”. Självklart fick även jag lära mig spelet så småningom samt terminologin, och nu har spelet från 1952 gått i arv till mig.

Glasvas. Perfekt storlek för en ros eller fem. Genast åkte den billiga variant vi tidigare ägde ut. En in – en ut.

Servis Linnea. Klassisk Hackefors servis Linnea i 12 delar med kaffekoppar, kaffefat och assietter (alla delar är inte uppackade på bilden). Med tanke på att jag och Herr Minimalist aldrig dricker kaffe så är överflödig ett milt uttryck. Jag önskade få ärva denna servis när jag var tio år och nu får jag stå mitt kast. Samvetet säger spara medan förnuftet säger sälj.

Eventuellt kommer vissa av sakerna från bouppteckningen att säljas på nätet eller loppis. Jag föredrar att ha ett fåtal minnesvärda saker som vi verkligen använder och kan glädjas av, men till en början får de alla komma in i hemmet.

Hur stor del av det du fått i arv har du behållit och hur stor del har du kunnat göra dig av med efter en tid? Vilken typ av saker har det i slutändan blivit kvar från arvet?

Vad sparar man vid en bouppteckning?

Efter onsdagens mycket fina och personliga begravning av min kära mormor, besökte vi på torsdagen hennes lägenhet. Vi är tre familjer som ska ta hand om kvarlåtenskapen och var och en får sätta post-it-lappar med namn på ägodelar man vill ha. Är det flera som vill ha samma föremål drar vi lott om det.

Jag hade otroligt svårt att välja vilka saker och prylar jag skulle sätta en lapp på. Vad är typiskt mormor, vilka saker förknippar jag med henne och vad kan jag själv ha nytta av och använda?

I grunden är det inget vi direkt behöver till vårt hem och jag vill inte ta för mycket prylar som bara blir liggandes i en låda i förrådet eller ståendes oanvända i ett skåp. Jag är dock rädd att många av mina minnen kommer blekna om jag inte har något som påminner om mormor, vår relation och allt vi upplevt tillsammans. Jag har fått rådet att hellre spara för många saker än för få, det går alltid att rensa om ett år men däremot inte att ångra det jag inte behöll. Min minimalistiska grundsyn gör att den ena delen av mig enbart vill ta hand om saker som jag vet med säkerhet att vi kommer att använda i vårt hem eller exempelvis smycken som jag kan och vill bära. Den andra delen vill spara alla möjliga saker som jag förknippar med henne, allt från skålar och vaser till serviser och foton.

Vad jag till slut behöll får ni se när vi summerar månadens in och ut i juli eller augusti, beroende på när vi hunnit skifta ut sakerna. Jag har en känsla av att en av dessa månader kommer ha en övervägande del på in-sidan av förklarliga skäl.

Vad har du sparat för föremål från nära släktingar eller vänner som gått bort och hur tänker du i processen?

När det mesta plötsligt blir oviktigt

I vardagen är vår identitet starkt kopplat till arbetet och de fysiska prylar vi äger är något vi prioriterar högt, både vad gäller tillgängliga kapital av tid, fokus och pengar.

Men det finns tillfällen i livet då arbetet plötsligt känns väldigt ointressant och oprioriterat. När vi skulle byta ut vilken pryl som helst i hemmet för att kunna vrida tillbaka klockan. Då fokus och prioriteringar flyttas från omgivningens och ens egna jobb- och prestationsrelaterade krav till en i nuet mer närvarande sinnesstämning kombinerat med en grundläggande önskan om att få ha hälsan, må bra, vara glad och spendera tid med nära och kära. Det jag talar om här är när du själv eller en nära anhörig blir allvarligt sjuk, skadad eller av någon anledning är på väg att gå bort.

Jag tror att många skulle må betydligt bättre av en mer avslappnad inställning till sina jobb, sig själva och framför allt till sina ägodelar. Därför tycker jag att då livet ger någon en spark i baken som kan hjälpa till att få personens fokus och prioriteringar i ordning så är det lite synd att så många, när de väl är tillbaka i vardagen, snabbt återgår till det fokus och de prioriteringar de hade innan.

Uppvaknandet kan i många fall ske i samband med en svår och jobbig situation privat som vid en första anblick endast bär på negativa faktorer och omständigheter. Det kan vara hemskt att vi först när någons liv ställs på sin spets, börjar fundera över vad som egentligen är viktigt och betyder något för oss. Samtidigt kan detta vara början på en stor förändring både för dig, din familj och samhället i stort. Ta till vara på det tillfället och se det som ett medskick från det inträffade eller från personen det berör.

Idag begravs min kära mormor. Aldrig tidigare har prylar och jobb känts så oviktiga som de senaste två veckorna.