Köpa nytt eller våga fråga?

När det kommer till bebissaker tycks de flesta ha begagnatmarknaden i åtanke, samt även möjligheten att fråga släkt och vänner om kläder och bebisprylar. Likadant var det för oss, vi köpte huvuddelen av vår Kronan City-barnvagn på Blocket och har fått merparten av bebiskläder och tillbehör av släkt och vänner.

Jag upplever dock inte att samma tillvägagångssätt gäller inom andra områden, till exempel när det uppstår ett behov av ett nytt vuxet klädesplagg, en möbel eller kökspryl. Visst finns det syskon som byter kläder eller accessoarer med varandra och en hel del människor som gillar att fynda i secondhandbutiker. Men för majoriteten verkar det vara närmre till hands att köpa något nytt än att börja med att fråga omgivningen om de har något som passar när det är något vi saknar.

Jag äger sedan tio års tid tillbaka dessertskålar av en väldigt opraktisk modell på fot som tar onödigt mycket plats i köksskåpen eftersom de inte går att stapla på varandra. Kvaliteten tycks heller inte vara den bästa då en blå rand högst upp på glasen börjat flagna och tenderar att lossna när skålarna används eller diskas. Det ledde till funderingar kring om vi skulle klara oss helt utan dessertskålar och bara använda våra vanliga assietter, eller om det kunde vara värt att köpa en ny uppsättning.

I samband med detta kom jag att tänka på mina favoritdessertskålar hemma hos mina föräldrar. Det är genomskinliga mönstrade glasskålar av bra kvalitet som dessutom går att stapla på varandra. De har så länge jag kan minnas stått längst ned och längst in i mina föräldrars vitrinskåp, bakom finporslinet. De enda tillfällena då de använts är då jag själv stått för efterrätten och velat använda dem.

Därför tog jag mod till mig när jag besökte mina föräldrar senast och frågade lite fräckt om de fortfarande hade användning för skålarna eller om jag kunde få ta över dem. Det visade sig inte vara något problem över huvud taget då de själva aldrig använda dem. Idag står de därför i vårt köksskåp och de gamla skrymmande skålarna har vi lämnat till Stadsmissionen.

En liknande händelse utspelade sig förra månaden efter att vi rensat i förrådet. Herr Minimalist frågade då sin familj om någon var intresserad av fem färgglada soffkuddar i krossad råsiden som tagit plats i vår källare i snart två års tid. Brodern nappade gladeligen då de passade fint i deras nyinköpta soffa.

Jag är säker på att det finns en hel del onödiga eller ouppskattade saker hemma hos de flesta människor som vänner, familj och släktingar skulle ha mycket mer nytt av. Därför tycker jag att vi borde bli bättre på att våga fråga personer i vår närhet när vi behöver något ”nytt” eller vill bli av med något ”gammalt” oavsett om det rör sig om dessertskålar, accessoarer till en fest eller möbler till hemmet.

Många vill bli av med saker där hemma men vet inte riktigt hur, och de flesta tycker även om att ge bort saker och att se dem komma till användning. Utmaningen i både riktningarna ligger nog främst i att man känner sig lite fräck och snål då man frågar folk om de har en specifik sak, liksom om de behöver något du själv vill bli av med. Man vill ogärna tvinga på någon ens ”gamla” saker och vet själv att vissa har svårt att säga nej.

Om känns det märkligt att ta emot något gratis kan du ge tillbaka något som tack, en blomma eller finare förbrukningsvara är förmodligen uppskattat.

Hur ser du på att fråga runt i din bekantskapskrets när du behöver något eller att själv få frågan om du har någon specifik sak att skänka?

18 reaktion på “Köpa nytt eller våga fråga?

  1. ekomammaistan

    Vi är hyfsat bra på att ge bort saker, brukar fråga makens syskon, min bror eller några vänner och ofta är det någon som tackar ja. Annars har vi en väldigt bra lokal köp/sälj/bortskänkes-grupp här i vårt område som en del prylar gått ut via.

    Men att fråga andra om saker, där tar det stopp för mig. Jag tror det är känslan av att känna sig girig, och att det blir pinsamt om personen tycker att de faktiskt använder sakerna (alla har ju inte samma inställning till vad ”använder” innebär som vi har). Jag har en äldre släkting som jag tror inte haft julgran på x antal år och jag har tänkt tanken att fråga henne om hennes julgranspynt men inte riktigt vågat. Hon brukar rensa lite då och då och kan då fråga om vi behöver x eller y så kanske dyker julgranspyntet upp någon dag.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Ja, känslan av att känna sig girig i kombination med att vissa har svårt att säga nej när man frågar/ber om något, kan göra det klokt att inte fråga andra. Inom familjen upplever jag det lättare, men gentemot vänner och bekanta är det stopp (om det inte gäller bebissaker, men det tycks ju vara en heeelt annan grej :) ).
      Hoppas du får julgranspyntet en dag! :)

    2. I.

      Men om du inte vågar fråga, vet ingen att du är på jakt efter prylen. Eller det kan också vara så att den som har överskott av saker glömmer bort att de har saken och den bara ligger. Först när du frågar, då kommer de på att de har det någonstans.

  2. Anna

    Förra julen när det var lite mer genomströmning av folk här hemma så satte jag fram en Varsågod-korg. Där var det fritt fram att plocka med sig något hem.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Vilken jättebra idé, tack för tipset! :) Det var säkert många som helt oväntat fick med sig en ”extra julklapp” till sig själva som de var jättenöjda och glada över!

  3. EngineerInPink

    För att svara på din första fråga, tror att det är så vanligt som det är att dela med sig av babyprylar just för att de används under en väldigt begränsad period – det finns ett naturligt slut, prylen/plagget går från att vara något användbart till ren nostalgi vilket inte är lika uppenbart med dessertskålar.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Ja, bebisprylar blir inte bara ren nostalgi utan även skrymmande förvaring som ska gås igenom den dag man rensar/flyttar/ska sälja etc. Då är det nog lätt och skönt att bara hiva iväg den välfyllda kartongen till någon som behöver sakerna istället :) eller tror sig behöva och så får den personen gå igenom och rensa bland grejerna.

  4. tangoanna1

    Jätteklokt, tycker jag! Jag vill även slå ett slag för regifting, det vill säga att ge bort något man har hemma, istället för att köpa nytt. Man kan ju alltid kommunicera med sina nära och kära hur de ställer sig till detta. Själv blir jag minst lika glad för en bok som någon läst och skänker vidare, som för en nyinköpt dito. Ofta har vi många saker som vi inte använder och som blir fina gåvor; skålar, ljusstakar et c. Korkat att låta detta stå och damma hemma, samtidigt som man köper något snarlikt nytt bara för att det ska ges bort.

    Därtill uppskattar jag klädbytardagar, som i min vänskapskrets utvecklats till sakbytardagar. Alla tar med sig de kläder och prylar som de tröttnat på, och över vin och snacks eller för all del te och frukt, minglar vi runt bland sakerna och plockar med oss det som passar oss och det vi behöver. När vi är klara går vi gemensamt och skänker resten till second hand.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Ja, det är nog viktigt att alla är överens och med på regifting-grejen för att känna sig nöjda. Annars tror jag vissa kan känna något i stil med: ”här kommer du och ger bort gammalt använt skit som du vill bli av med”. :)

      Men jag håller helt och hållet med dig om att idén är toppenbra och det är jättedumt att de flesta av oss har så många saker som bara står och samlar damm här hemma. Samtidigt som en själv köper nytt för att ge bort, men också andra köper nya likartade saker för att ha hemma.

      Jag hoppas på att delta mer vid olika bytar-dagar i samband med att vi får barn. Tycker det verkar toppenbra eftersom barn växer ur saker så fort och många saker hinner ju inte slitas ut under en säsong.

  5. ninja

    Närmsta familjen har jag inga problem att fråga (dom få gånger jag faktiskt vill ha något). Men vänner och bekanta, njaa där kan jag nog inte med.
    Oftast är det jag som gör mig av med saker, och jag upplever att folk har lättare att fråga när man själv berättar att man ska rensa ut och lämna till välgörenhet eller återvinning. Gett bort både möbler och prylar på det viset. Och de saker som ingen i bekantskapskretsen vill ha hamnar på bjussa.se eller liknande, brukar försvinna saker rätt snabbt som man lägger upp där.
    Gav bort två stolar i veckan, och den trevliga tjejen som hämtade dem frågade snällt om det fanns fler saker som jag ville bli av med, perfekt för mig då jag blev av med en hel pappåse med prylar som varit påväg ut :)

    Svara
  6. Yvonne

    Vi brukar ofta låna av varandra till ett speciellt tillfälle istället. Min dotter lånar glöggmuggar nu till jul när hon ska ha glöggfest t.e.x. Mamma brukar låna pajform av mig Jag lånade tallrikar och två kandelabrar av min mamma till ett kalas då mina egna inte räckte, men det innebär ju att man kanske ska bo nära varandra för att det ska fungera och sen har man ju bara sakerna en kort tid och äger ju inte dom om dom skulle gå sönder. Men jag tycker det fungerar väldigt bra. Och oftast brukar det vara saker till ett speciellt tillfälle bara. Inte sådant som används till vardags. Tycker nog att det kan vara svårt att fråga om saker om inte personen ifråga säger att det är något som den vill bli av med.

    Svara
  7. Elin

    Själv ger jag gärna bort saker via bortskänkesgrupper på facebook. Orsaken är att jag tycker det är skönt att saken inte dyker upp hos någon jag känner utan är permanent borta men ändå kommer till nytta. Det är ju lite bökigare att ge bort så men för mig känns det bättre, liksom klädbytardagar. Jag har inga problem att ge bort kläder men helst vill jag inte återse dem igen när jag gett bort dem. Däremot så ger min man helst bort saker inom familjen och vänkretsen så hans gamla saker dyker upp ibland.

    Svara
  8. Malin

    Min syster och jag har samma sorts Höganäskeramik, i olika färger, och vi brukar låna varandras när det är större tillställningar. Hon har dessutom haft turen att ärva en matservis i 18(!) delar så den använder jag också ibland.
    Annars brukar jag vara den som ger bort. I somras hittade en docksäng som mina barn inte lekte med, ett nytt hem i en nybyggd lekstuga hos en arbetskamrats familj. En nappburk som beundrades av en vänfamilj på besök fick följa med dem hem då mitt yngsta barn precis slutat med napp.

    Svara
  9. Optimeralivet

    Kul att jag såg detta inlägg just nu! Sitter och har precis bestämt mig för att mina föräldrar skall få ett gäng glas som jag fick i studentpresent (INTE av mina föräldrar givetvis, haha). De är blommiga och fina glas som dock inte används hemma hos mig då de aldrig är helt rätt. Det är sommarglas och passar ca 1g/år här. Mina föräldrar har dock ett lantställe där allt annat är i samma stil som glasen och jag tänkte första att jag inte kunde med att ge bort något jag fått, men tänkte sedan om. Jag ger ju inte bort något bara för att jag inte vill ha det, jag ger det ju till någon för att ha i en miljö där det passar mycket bättre. Tror det är poängen, att man inte ger b o r t något utan ger det t i l l någon annan för hens (stavning?) skull.

    Svara
  10. K.A.L

    Hur tänker ni/vad anser ni om regifting av gåvor man själv fått men inte uppskattar eller använder? Tex så uppskattar jag personligen porslin från 50-70-talet. Vid bröllop mm har vi ofta fått moderna finskålar, typ Orrefors/Kosta boda. Dyra men fullständigt meningslösa i vårt hem, så då är det väl ok att ge bort till någon annan som man vet eller tror uppskattar sånt? Det är ju inte direkt begagnat skräp. Eller vad tycker ni?

    Svara
    1. I.

      Det är en alldeles perfekt lösning, du blir glad när saken försvinner, den som få prylen bli glad att kunna ha en sak den gillar men kanske inte har råd/tillfälle köpa.

  11. OrdningsGuiden

    Grattis till ett par jättefunktionella skålar som funkar även som dippskålar, tacosskålar, ”smågodisskålar”, tillbehörsskålar kallsåsskålar o.s.v.
    Om man inte vågar fråga direkt om något man vill ha kan man ju alltid säga att -när du inte vill ha ”saken” längre så är jag jätteintresserad av den. På så sätt visar man att man tycker om en sak som personen har samtidigt som man flaggar upp för ett ägarbyte. Personen som äger saken behöver då inte känna sig tvungen att ge bort någonting. Jag gjorde precis så med min då nyblivna svärmor och fick något år senare saken jag ville ha, idag är hon jätteglad varje gång hon ser den hos oss.

    Svara

Kommentera