Those who are wise won’t be busy, and those who are too busy can’t be wise.
Lin Yutang

För ett tre-fyra år sedan hade jag alltid fullt upp, vardag som helg, jag jobbade mycket och hade ofta någon social aktivitet inplanerad efter jobbet. Helgerna hade gediget schema som på en dag kunde innehålla baka, tvätta, träna, städa, ärenden på stan, fika med vän, handla, laga trerätters för gäster på middag eller gå på fest. Detta beteende fick mig att känna mig viktig, duktig och behövd, och jag sa ja till allt utan att känna efter vad jag egentligen ville eller behövd.

Jag sa ofta ”det är fullt upp, som vanligt”. På den tiden var det, framför allt i konsultbranschen där jag då arbetade, inne att jobba mycket övertid och kunna säga ”det är mycket nu”, rynka pannan och låta lite trött på rösten. Att ha fullt upp var för mig synonymt med viktig, produktiv och att leva livet.

Jag tror vi är många som har en bild av att ”ha mycket att göra” är samma sak som att ”få mycket gjort”, vilket det inte alls behöver vara. Kanske har du också någon gång haft en lång och fullspäckad arbetsdag med möten och svarandes på e-post, där du vid dagens slut kan konstatera att inget väsentligt beslut har fattats och inget större framsteg har skett i något av dina projekt. Du har haft fullt upp men vad har du egentligen åstadkommit?

Och den frågan tror jag många borde ställa sig oftare, både i privatlivet och arbetslivet. Oavsett om det gäller vad du lägger din fritid på, vilka aktiviteter du skjutsar barnen till, vilka arbetsuppgifter du gör på jobbet eller om du kan hinna bocka av ytterligare en sak på to-do-listan innan läggdags. Gör du verkligen rätt saker för att må så bra som möjligt? Lägger du tillräckligt mycket tid på återhämtning och att njuta av livet?

Det är lätt att glömma att livet är själv resan här och nu, det vi fyller vår tid med idag, och i likhet med minimalism kommer du aldrig bli klar. Ta dig en rejäl funderar över vad du egentligen vill prioritera och lägga din tid på. I många fall handlar stress och att ha för mycket att göra, om felaktig prioritering och förmåga att inte kunna säga nej.

Plötsligt en dag började jag ifrågasätta mitt egna späckade schema, men hur gör man egentligen för att få mindre att göra? Allt startar med att fatta ett beslut: Jag vill ha mindre att göra. Punkt.

För mig resulterade det i att jag satte upp ett par regler för mig själv:

• Sluta vara perfektionist och låt det vara lite skit i hörnen. Inse att lagom räcker väldigt långt både på jobbet och i privatlivet.
• Att aldrig planera in mer än en social sak per dag på helgen. Kanske är vi bortbjudna på middag på lördagen och besöker familjen på söndagen. Men inte på samma dag och då klämmer jag numera inte även in en fika någon av dessa dagar.
• Att inte säga ja utan att ha funderat över saken samt kollat kalendern så ovannämnda regel kan vidhållas. Dessutom känner jag efter vad jag verkligen vill lägga min tid på.
• Att bara spendera tid med vänner som ger mer energi än de tar. Det har resulterat i att jag ”gjort slut” med vissa vänner liksom ifrågasatt varför vi egentligen umgås. Bara för att vi gick i samma klass under mellanstadiet och gick på gymnastik tillsammans så är det inget som säger att vi har något gemensamt kring 30 och måste umgås även då.
• Se till att få egen tid genom träning varje helg, gärna ett längre joggingpass.

Hur ser ditt liv ut, är det ett fullspäckat aktivitetsschema från morgon till kväll eller innehåller det luckor för återhämtning och tid för spontanitet?