Ett år med Bebis Minimalist

I dagarna fyller Bebis Minimalist 1 år och i helgen stundar födelsedagskalas för den närmaste familjen. Här på bloggen tänkte vi uppmärksamma vår lilla tjej genom att skriva ner vad vi lärt oss under detta första år, ur ett minimalistiskt perspektiv och med glimten i ögat.

Utöver de 10 saker Bebis Minimalist lärt oss som vi skrev om tidigt i höstas, har vi under året lärt oss följande:

  • 2 nappar räcker långt. Vi har klarat oss med 2 NUK-nappar. Vi testade även en Natursutten-napp men den gick tyvärr inte hem hos Bebis Minimalist. Vi insåg först här om dagen att de nappar vi använt är för bebisar 0-6 månader, hon kan få nästa storlek i födelsedagspresent. :)
  • Öppna förskolan är bra mingelställe för lediga pappor och mammor. Vi träffar nya, oftast trevliga människor, får träna på att inleda samtal med främlingar, samt hålla konversationer vid liv med personer vi inte känner.
  • Livet med bebis är en materialsport. Vi vill ha en bästa barnvagnen utifrån våra behov, den varmaste och smidigaste vinteroverallen, den säkraste bilbarnstolen, osv. :)
  • Vi ler betydligt fler gånger per dag, åt allt från Bebis Minimalists utveckling och framsteg, till saker som sker som inte skulle hänt om inte hon var närvarande eller involverad.
  • EC/babypotting är ett bra sätt att minska antalet blöjor som används även för dem som inte orkar med tygblöjor, eller high-maintenance-blöjor som Herr Minimalist brukar kalla dem. :)
  • De bästa leksakerna hittas i köksskåpen och återvinningen, men kanske inte alltid de bästa ur hälso- eller hygiensynvinkel.

myra_brio

  • Prioriteringarna i livet kastas om totalt. Plötsligt vill vi jobba mindre för att ha mer tid och energi hemma med familjen.
  • Vi knyter familjen närmre oss. Både vår egna nya lilla familj, men även den större familjen med syskon, syskonbarn, mor- och farföräldrar etc blir viktigare och mer intressant av flera skäl.
  • Föräldrar är mer generösa än andra vuxna. Plötsligt får du saker i andra hand av vänner och bekanta i din närhet, allt från gravidkläder, till bebiskläder och leksaker. För att inte tala om alla tips och råd. :)
  • Vi får bebistunnelseende. Vi blir tråkiga vänner för vänner som ej har barn eftersom vi bara måste berätta om vår guldklimps senaste utveckling och framsteg, liksom inte har möjlighet att träffas för AW, bio eller umgänge i samma utsträckning som tidigare.
  • Vi tvingas bli mer relaxed och mindre kontrollerande och planerade, samt märker att livet faktiskt fungerar bra ändå. Allt från att dagen inte blir som planerat och saker inställda i sista stund, till att gå i kläder med amnings- eller kräkfläckar på.
  • Föräldrahemmets gömmor blir plötsligt intressanta. Vi letar kvalitativa träleksaker, duplo/lego, eller kanske en favoritbok från den egna barndomen.

Vad har ditt/dina barn lärt dig? :)

duplo_hus

20 tankar kring ”Ett år med Bebis Minimalist

  1. Onkel Tom

    Man lär sig nytt i takt med att barnen växer så reflektioner kring barn varierar väldigt över tid.

    Jag har lärt mig mycket om relation. Barn kan bråka men återknyter alltid relationen till dem de har i sin omgivning. Vuxna bråkar och bryter relationen.

    Jag har lärt mig att se och uppskatta andra vuxna som är viktiga för mina barn. Dagispersonal, skolpersonal eller tränare. Det har ändrat min syn på samhället och andra människor. Vi är beroende av andra och det är bara positivt.

    Jag har fått större distans till mig själv. Trots att jag har fyra barn kan de fortfarande driva mig till vansinne och ta fram det sämsta i mig på ett sätt som jag gärna slapp. Men jag kan se känslan, jag kan distansera mig till frustrationen och jag kan reflektera över mig själv i irritationen.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Jag kan verkligen tänka mig att lärdomarna med barn varierar över tid. Och intressant reflektion gällande relationer! :)

  2. Hilda

    Jag har nyligen köpt en liten hund, och kan inte låta bli att dra paralleller. Tiden med hund har hittills gett mig följande insikter:

    – Ett regntätt och lite värmande täcke, samt en hundtröja räcker långt. Har du råkat klippa hunden kort dagen innan det blir -20 grader ute, kan du helt enkelt kombinera de två plaggen.

    – Det är inte ovanligt att främmande människor börjar prata med dig när du är ute och går med din hund. De vill berätta att hunden är söt, veta vad det är för ras eller tala om att de själva har haft en likadan hund.

    – Ett hundköp kräver även köp av en del utrustning: koppel, halsband, täcken, mat- och vattenskål, klotång, leksaker och så vidare, men med lite planering behöver det inte bli mer än vad som får plats i en byrålåda. (Denna låda var lyckligtvis tom efter en ordentlig utrensning, inspirerad av denna blogg.)

    – Jag ler och skrattar betydligt fler gånger per dag, åt allt från hundens försök att förstå vad jag vill när jag tränar henne, till saker som helt enkelt inte hade hänt om inte en överentusiastisk liten pälsboll var närvarande eller involverad.

    – Det är alltid bra att ha ett par plastpåsar i fickan.

    – De bästa hundleksakerna hittas när matte rensar på vinden.

    – Prioriteringarna i livet ändras något. Plötsligt är det inte alls lika kul att gå ut och äta längre, utan du föredrar hämtmat, så att du och din sambo kan sitta hemma och äta i sällskap med hunden.

    – Hunden har gjort att jag och min mor plötsligt har ett gemensamt intresse att prata om.

    – Hundmänniskor är mycket generösa med råd och tips om hundskötsel och -uppfostran.

    – Du får hundtunnelseende. Du blir en tråkigare vän som bara måste berätta om din hunds senaste upptåg, liksom inte har möjlighet att träffas utanför hemmet i samma utsträckning som tidigare.

    – Du blir mer avslappnad och mindre äckelmagad. Snart plockar du upp hundbajs utan att blinka, och kräk eller leriga tassavtryck på de nytvättade byxorna är snabbt förlåtet.

    Er sista punkt lyckas jag inte riktigt matcha, så jag får nog erkänna att en bebis ändå slår en hund. ;-)

    Svara
  3. Elin-kristen feminist

    Nu med ett barn på 3,5 år har jag tvingats lära mig allt möjligt om livet och ditten och datten. Jag hade tex ingen aning om att en genomsnittlig kaja väger 200 g. Just nu är det varför, varför, varför, vaaaaaarföööööör, om allt.

    Jag har också lärt mig att hantera det sk livspusslet bättre för varje år men vi hoppas nu komplicera det igen med ett syskon snart…

    Jag har insett att det där med att barn är en materialsport kan man tagga ned efter ett par år, man slutar bry sig om det optimala klädesplagget och nöjer sig med bra nog och att det som är bra nu inte funkar alls efter något år eller var det där som inte funkade alls för något år sedan. Tex så har vi jacka och byxa istället för overall numera, det hade jag aldrig trott för bara ett år sedan.

    Med tiden börjar man oroa sig över sådant som kompisar, hur livet ska bli i framtiden osv mycket mer än vad man gör som bäbisförälder.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Du kommer garanterat lära dig bli än mer effektiv och livspussla ändå bättre när nummer två kommer. Grattis och lycka till! :)

      Oron tycker jag börjar redan när bebisen är ett frö i magen, utvecklas det som det ska? Mår hen bra? Hur ska förlossningen gå? Andas min bebis? Väger och växer hen som sig bör? För att sedan ta helt nya proportioner i takt med att åren går. Små barn, små problem, stora barn, stora problem. Säger de med vuxna barn. ;)

  4. Ett fattigt landskap

    Känner särskilt igen mig i att det känns viktigt att knyta familjen närmare sig – min relation till mina egna föräldrar har delvis förändrats.

    I övrigt tycker jag att barnen bidrar till så mycket distans – det viktigaste och roligaste som finns i hela världen väntar på dig efter jobbet :) Det perspektivet gillar jag verkligen.
    Och naturligtvis också att man måste fundera över sig själv – hur man är, vad man säger, vilka vanor man har. Allt det som man vill tuta i sina barn måste man ju själv kunna stå för. Det innebär att barn nog är det mest personlighetsutvecklande som finns.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Ja, visst är barn bästa självutvecklingen! :) Det är ju otroligt mycket att tänka och reflektera över för en själv, allt från hur man agerar i hemmet med diverse skärmar, till vilken mat man äter och hur, samt inte minst vad man säger och hur man säger det, inte bara till barnet utan också till varandra vuxna emellan. :)

  5. Vicky.toria

    Min dotter har lärt mig att
    Jag klarar mig på mycket mindre sömn än vad jag tror.
    Gränslös kärlek ?
    Att värdera människor i min omgivning beroende på hur mycket de är engagerade i mitt barn
    Att få motivation att göra vår värld lite bättre.
    Att vilja bli en bättre människa
    Att vara tacksam för allt bra jag har i mitt liv

    Svara
  6. Eva

    Fru Minimalist, du skrev:

    ”får träna på att inleda samtal med främlingar, samt hålla konversationer vid liv med personer du inte känner”

    Det var ett trevligt inlägg du skrev och så ska jag dra fram något som inte hörde till huvudpunkten och bli självupptagen, typiskt mig… är ju inte förälder…förlåt. Blev bara så paff! Detta med att inleda samtal med främlingar och hålla konversationer med dem vid liv är det absolut enklaste jag vet, ja det tveklöst mest framträdande i min personlighet. Tänkte då jag läste detta att jag fullständigt missuppfattat dig, Fru Minimalist. Är du blyg och reserverad? Kanske är det för personlig fråga men du är ju anonym, blev så oerhört förvånad.

    Ni båda framstår som väldigt utåtriktade människor. Nu är ju inte detta med att ha lätt för att tala med vem som helst om vad som helst tecken på något enbart positivt eller att motsatsen till det är sämre. T ex kan uppfattningen om en bli ”det du ser är vad du får” när man egentligen har en stark integritet. Man kan kombinera detta med en delvis dold agenda (men utan lögner och fusk!) i försäljningssammanhang som jag gjorde som yngre då jag sålde telefonabbonemang. Det gick som smort! ;)

    Men inte är det livets mening att sälja sådant eller att överhuvudtaget sälja något till någon. Att få barn skulle vara kopplat till meningen med alltihopa är jag dock den förste att ifrågasätta! Många kvinnor ur äldre generationen hade inget större val i saken. Min mormor och mamma hade gärna sluppit, så kan jag och min syster nu själva välja bort det. Men faktum kvarstår: Detta med att bli förälder är tveklöst något som förändrar människor. Utifrån sett, i synnerhet av oss som inte har barn, är skillnaden sedd inte sällan och kanske alltför ofta ur negativ synvinkel. Vänner får mindre tid eller vill bara umgås när barnen är med, bebistunnelseende i form av att man får sig ständigt tillskickat bilder på småttingar – ibland upp till skolåldern! Vidare kan man uppleva föräldrars dryghet om hur vidsynta de blivit…när de är som inkapslade i en okrossbar bubbla med deras ständiga bebissnack och umgänge plötsligt bara med släkten och/eller barnfamiljer. Ha, det är bara att skratta åt alltihopa och acceptera. :) Barn blir en livsomställning och att som utomstående tro att allt blir som vanligt är naivt. Båda sidor får ge och ta. Ungar är ju trots allt i slutändan söta.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Det komiska i det hela är väl att det inte är jag, Fru Minimalist, som hängt på Öppna förskolan och tyckt till om just den punkten, utan Herr Minimalist. :) Jag var bara föräldraledig ca 7 månader, varav de sista månaderna var juli-augusti när ÖF var stängt, och innan dess var Bebis Minimalist för liten för att det skulle vara givande att hänga där regelbundet.

      Men trots detta kan ju jag, Fru Minimalist, svara på din fråga. :)
      I grunden är jag blyg, även om mycket av blygheten växt och tränats bort med åren. Jag kan ”kall-prata” med främlingar som responderar tillbaka och vill föra en dialog, men vi svenskar är ju inte de mest öppna människorna bland främlingar, och att babbla på själv om allt och inget är inte riktigt min grej. Dock har du rätt i att vi båda (Herr och Fru Minimalist) är väldigt utåtriktade människor, och jag uppfattas nog som både pratig och social av bekanta och vänner i min närhet. Men mer när jag lärt känna personer litegrann än med främlingar jag bara träffar ad hoc i några timmar.

      Herr Minimalist är dock betydligt professionellare på att vara social och bättre på att läsa och känna av andra människor, kroppsspråk etc. Men det är ändå bra att få öva på och tvingas prata mer med främlingar och hålla igång ett samtal, det är inget någon av oss brukar utsätta oss för i det dagliga livet annars. Vem vågar prata med någon främling på tunnelbanan eller busshållplatsen, då klassas man väl som knäpp/psyko i landet Sverige? ;)

  7. ekomammaistan

    Jag lär mig saker hela tiden känns det som, och vissa saker får jag lära mig om och om igen eftersom jag ibland tycks glömma bort. :-D Jag har framför allt lärt mig att det inte är hela världen att vara sen. Att gå på magkänslan är också en viktig föräldraegenskap som jag tar på allvar, de gånger jag känt att jag gjort fel som förälder är många gånger då jag lyssnat på andras åsikter istället på min egen föräldrakänsla.

    Sedan kan jag i sett skriva under på det som Ett fattigt landskap skrev ovan om distans och personlighetsutveckling.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Haha, kan tänka mig att det är barnen som påminner dig om du skulle råka glömma bort något. :)
      Det där med att inte lyssna på andra är otroligt viktigt, att våga anpassa saker och ting utifrån sin egen familjs möjligheter, preferenser och behov. Samtidigt som det är så otroligt svårt när man som vilsen förälder lätt kan fråga Google eller vänner/bekanta om vägledning och gärna vill få bekräftelse på att man gör ”rätt”.

  8. Madeleine

    Åh ja, Jag har lärt mig en hel del av mitt barn och en hel del om mig själv genom att vara förälder. Den gränslösa kärleken är ett, ångesten (har fått jobba mycket med ångest och sorg efter jag blev förälder då det blev lite väl tufft med nyfött barn och en massa dödsfall/nära-döden upplevelser i släkten) och att vara en bra förälder även om världen snurrar. Nu är allt på rätt köl igen och jag lär mig för varje dag hur jag ska ta min son, skrattar mest hela tiden åt hans roliga upptåg och njuter av att han verkligen vågar säga ifrån när nån gör fel, även om den är jag (det var nog huvudmålet i mitt föräldraskap från början, att han skulle våga stå på sig och vara sin egen). Sen är min son min största motivation i mitt jobb. Är ju miljövetare och det som får mig att varje dag ta tag i uppgifterna är att det är min sons planet som jag försöker förbättra.

    Så skratt, glädje, insikt, motivation och utmaning för att sammanfatta hur det var att bli förälder.

    Svara
  9. Matilda

    Jag har förstått att du känner dig missnöjd med att bara ha varit föräldraledig sju månader fru. Minimalist? Jag förstår dig. Hur tänker du kring detta i efterhand, grämer du dig fortfarande? Varför tog du/ni ett sådant beslut? Tänkte du innan att sju månader skulle räcka? Kommer du vara föräldraledig igen nu snart för att kompensera? Jag blev så nyfiken och lider med dig för den känslan. Jag vet hur mkt man vill kunna vara med sitt barn och att då inte känna sig nöjd med upplägget eller beslutet som blev måste vara tufft…

    Svara
  10. Rebecka

    Jag har samma duplofigur hos mina föräldrar, självklart har min son lekt massvis med min gamla duplobondgård. :)

    Svara
  11. Anna Ingrid

    Härligt inlägg!
    En sak som slagit mig är att precis som man (jag) ibland köper saker åt mitt ”fantasi-jag”, exempelvis fräsiga löparskor trots att jag tagit hela 1 st joggingtur senaste året, så köps ibland saker åt ”fantasibarnen”. Varken 2- eller 4-åringen har ens tittat åt de vackra, handgjorda waldorfklossarna. Brioköket samlar mest damm i ett hörn och dottern vägrar att ha dom ekologiska jeansen. Hon trivs ju 100 ggr bättre i strumpbyxor från lindex!
    Barnen har absolut lärt mig att fråga – Behövs det? – Kommer det användas? innan en ny sak kommer in i huset.

    Svara
  12. Camilla

    Jag har lärt mig hur viktigt det är att ta hand om mig själv för att kunna vara den förälder jag vill vara. Jag har nu valt att plugga på distans och jobba 30% för att barnen ska få korta dagar på förskolan med mycket ledigt och mycket tid tillsammans. Maken arbetar deltid och vi söker ständigt sätt att behålla harmonin och lugnet. Balansen i våra liv. Vår ekonomi går upp och ner men inget kommer få oss att välja pengar före våra barns barndom. Jag kommer vilja ha det likadant även under deras skoltid.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Låter genomtänkt och klokt. Barnen är bara små en gång och den perioden är relativt kort sett till hela livet.

Lämna ett svar