Etikettarkiv: en månad med

Sammanfattning: En månad med långsamhet

8 svar

Nu är december månads utmaning över som gick ut på att testa hur livet kan förändras med ett generellt långsammare tempo i livet. Så vad tycker jag så här i efterhand?

Rent generellt har det varit otroligt skönt men samtidigt utmanande att dra ned på tempot. Skönt eftersom jag tycker mig bli mer harmonisk när stressnivån går ned som en följd av ett medvetet lägre tempo. Utmanande eftersom resten av världen knappast drar ned på tempot bara för att jag gör det.

Det överlägset mest positiva har varit att när jag medvetet drar ned på tempot både i kroppen och i sinnet, så blir det lättare att vara närvarande och tänka klart. Samtidigt finns det mer mental energi kvar vid dagens slut, vilket i sin tur gör det lättare att se vad som faktiskt är viktigt, både privat och professionellt, samt prioritera och välja bort. Med andra ord blir det lite som en positiv snöbollseffekt.

Det mest överraskande var att se hur stressade många andra är, speciellt arbetskamrater, samt hur omedvetna de själva är om sitt tillstånd och negativa effekter av detta. Människor som jag tidigare troligen skulle upplevt som effektiva framstod plötsligt som lätt mentalt obalanserade.

Faktum är att jag under månaden började se kollegornas onödigt höga tempo och stress lite som en drog eller sjukdom. En drog eftersom många verkar gilla sitt uppskruvade och enligt mig osunda sinnestillstånd, och en sjukdom eftersom människor i deras närhet tenderar att smittas, vare sig de vill eller inte.

En annan insikt jag fått under månaden är att ett lägre tempo inte är synonymt med att vara lat. Min uppfattning är att ett lägre tempo leder till mer genomtänkta beslut och sundare prioriteringar, det vill säga tiden och energin läggs på uppgifter av större värde än normalt och det totala resultatet blir bättre. Utfallet blir kvalitet framför kvantitet.

Sammanfattningsvis tror jag att världen skulle bli en bättre plats om alla drog ned på tempot i livet. Något som förhindrar detta är det faktum att det anses fint eller hög status att ha mycket att göra idag, oavsett värde. Detta är enligt mig en osund attityd som motverkar förändring.

Hur ser ditt liv ut; har du ett ständigt effektivt och uppskruvat tempo eller lever du i en lugn och harmonisk bubbla?

Relaterade inlägg:

  1. Det är fullt upp
  2. Det blir sällan som man tänkt sig
  3. Att jobba lokalt

En månad med långsamhet

5 svar

Bättre sent än aldrig var det dags för mig, Herr Minimalist, att berätta om december månads utmaning som går ut på att använda mig av långsamhet, speciellt i arbetslivet.

Jag har fått feedback av en äldre kollega, som jag ser litegrann som en mentor, att jag tenderar att vara väldigt snabb. Jag talar snabbt, jag tänker snabbt, jag agerar snabbt och jag till och med rör mig snabbt. Det kanske låter som något bra men det finns nackdelar, både för mig själv och min omgivning:

  • Att tala snabbt gör att mottagaren måste anstränga sig hårdare för att hänga med och kanske till och med tenderar att bli stressad. Att tala långsammare är behagligare för mottagaren, ger öppningar för andra att bemöta det jag säger och ger dessutom mig själv mer tid att bättre formulera mina tankar och idéer.
  • Att tänka snabbt gör att jag snabbt anser mig kommit fram till en lösning och kan gå vidare, men risken finns att lösningen inte alltid är den bästa. Att ge mig själv tid att tänka ett par extra varv, speciellt kring viktiga eller komplexa beslut eller ämnen gör att jag kan ta fler aspekter i beaktning, ta klokare beslut samt förankra eventuella insikter och kunskap i mig själv innan jag går vidare. Att helt försöka låta bli att tänka och bara lyssna när andra pratar ligger även det i målbilden.
  • Att agera snabbt gör att saker och ting blir gjorda och kan strykas från min att-göra-lista, men kanske inte alltid de högst prioriterade sakerna och mina åtgärder är kanske inte alltid heller tillräckligt förankrade på samtliga håll. Att agera långsammare kommer ge mig möjlighet att identifiera det jag inte borde göra, utföra det jag bör fokusera på bättre, samt förankra det som förankras bör.

Att hela tiden vara snabb tar dock mycket onödig energi. Energi som jag hellre har kvar vid arbetsdagens slut. Samtidigt finns det något tilltalande med känslan av att vara snabb som jag gillar. Det ger en känsla av att komma framåt, av att vara effektiv och ha flow men den kommer jag att ignorera denna månad.

Tanken är med andra ord att fokusera på kvalitet framför kvantitet både i kommunikation, fokus och handling med hjälp av långsamhet. Något som vi ofta förespråkar när det gäller konsumtion men som även går att applicera på många andra områden. Andra exempel är att inte springa för att hinna med tunnelbanan eller att snabbt äta upp maten för att korta ner lunchrasten.

Vad tror du om att vara medvetet långsam, blir allt bättre eller finns det uppenbara nackdelar?

Relaterade inlägg:

  1. En månad med livsbalans
  2. Sammanfattning: En månad med livsbalans
  3. En månad med meditation

Sammanfattning: En månad med livsbalans

16 svar

Nu är november månads utmaning över som gick ut på att testa hur livet kan förändras med en sund balans mellan arbetsliv och fritid.

Det är egentligen inga nya insikter som trillat ned i huvudet denna månad utan det handlar mer om repetition av insikter jag redan fått tidigare i livet. Men det är som bekant en ganska stor skillnad på att veta vad som är rätt och på att faktiskt agera därefter.

Så hur reagerade omvärlden på mitt nya beteende?

  • I stort sett ingen har reagerat negativt på att jag dragit ned på tempot en aning och inte längre överlevererar på alla fronter. Saker får ta lite längre tid alternativt göras lite mindre noggrant och det är ok.
  • Mina kollegor blir mer förvånade än irriterade när jag plötsligt börjat säga nej till uppgifter som är lågt prioriterade alternativt utanför mitt ansvarsområde. De hittar snabbt någon annan att delegera till som är sämre på att säga nej än vad jag numera är eller någon som faktiskt har tid över.
  • Att själv delegera arbetsuppgifter till kollegor inom andra delar av företaget har fungerat relativt bra. När jag inte längre agerar smörjmedel i dåligt fungerande interna processer och problemet landar på rätt ägares bord börjar man kika på mer långsiktiga och automatiserade lösningar.
  • Ingen har kommenterat kring att jag numera arbetar normala tider och inte längre svarar på mail eller löser uppgifter på helger. Möjligen har någon i mitt team snarare varit positiv till förändringen. Troligen för att jag numera inte stressar dem att göra samma sak.
  • Det har funnits en stor förståelse från min chef och HR för att jag vill lämna ifrån mig några av mina ansvarsområden inför bebisens ankomst. Att de själva haft spädbarn en gång i tiden hjälper säkert till i kombination med en insikt kring hur överbelastad min arbetssituation varit under hösten.

Och hur reagerade jag själv på mitt nya beteende?

  • Till en början var det lite läskigt att släppa kontrollen genom att delegera, säga nej och ignorera diverse statusmöten, men det blir bättre och bättre. Att be människor om hjälp är även det en smula stressande och ovant, speciellt till en början.
  • Vetskapen om att jag inte längre tillåter mig själv att arbeta ikapp på kvällar och helger gör att jag numera tvingas prioritera och arbeta med rätt uppgifter under normal arbetstid.

Och vad är de större insikterna från denna månad?

  • Så länge man är tydlig med att något kommer att ta längre tid eller inte hinnas med alls så är det helt ok. Det blir ett problem först när en försenad eller utebliven leverans dyker upp som en överraskning, vilket går att undvika med planering och tydlig kommunikation.
  • För att lyckas med förändringen har jag varit väldigt noga med att inte fuska. Datorn stannar på kontoret, jag går hem då dagen är över oavsett om saker är kvar på min prioriterade att-göra-lista. Jag läser inte ens arbetsrelaterad litteratur på fritiden längre, inte ens spännande jobbrelaterade bloggar.
  • Jag har fortfarande inte tagit en enda fika borta från datorn. Den vanan verkar svår att bryta. Jag avundas de kollegor som kommer från tidigare jobb inom industrin eller statliga inrättningar som med gott samvete tar en halvtimmes fika, ibland både på förmiddagen och eftermiddagen. Jag kollar normalt sett inte ens Facebook och privatmailen en enda gång under arbetsdagen.
  • Jag har observerat att de äldre kollegorna är enormt duktiga på att be om hjälp samt delegera arbetsuppgifter speciellt på yngre, överambitiösa kollegor med mycket energi. Det är något jag kommer att vara medveten om samt möjligen ta efter i mindre skala.
  • När man drar ned på tempot och stressen blir man generellt en bättre människa. Plötsligt ökar empatin för andra människor samt förmågan att lyssna på kollegor och prioritera både sina egna och andras uppgifter.
  • Chefen och resten av företaget kommer inte sätta stopp eller dra ned på tempot. Det får man ansvara för på egen hand. Inte heller blir man belönad för att man sliter ut sig, frågan är om någon ens ser det. Däremot börjar de flesta rätt snabbt se överleverans som ett normaltillstånd om man inte passar sig.
  • Ju mer man jobbar och presterar desto mer arbete får man på sitt bord. Att dra ned på tempot och sluta överleverera samt kommunicera och maila så mycket, får med andra ord trevliga följdeffekter av snöbollskaraktär.
  • Livet blir oändligt mycket bättre då man ger sig själv tillåtelse att vara ledig både praktiskt och mentalt. Plötsligt finns det mycket mer tid för återhämtning, träning och umgänge med familj och vänner.
  • Trots att jag har ambitionen att inte låta tankarna gå till arbetet på kvällarna och helgerna är det extremt svårt att kontrollera. Det enda som fungerar är i stort sett att aktivera eller stimulera sig på ett eller annat sätt med något som tar ens fulla koncentrationsförmåga eller fokus.

Sammanfattningsvis ska det bli spännande och se vad skillnaden i mitt beteende får för konsekvenser på längre sikt. Kommer jag bli sedd som en slacker av mina kollegor inom några månader, kommer jag till slut lyckas med att helt släppa jobbtankarna på fritiden, kommer jag plötsligt en dag ta mig tid för fika och kommer jag på lång sikt att bli harmonisk eller i själva verket understimulerad av mitt nya sundare tempo?

Relaterade inlägg:

  1. En månad med livsbalans
  2. En månad med långsamhet
  3. Vad är meningen med minimalism?

En månad med livsbalans

21 svar

Då var det dags för mig, Herr Minimalist, att berätta om november månads utmaning som kommer gå ut på att etablera vanan att ha en sund balans mellan arbetsliv och fritid, det vill säga försöka skapa livsbalans i tillvaron.

Jag har sedan jag kom tillbaka från semestern i slutet av augusti jobbat alldeles för mycket. Jag har majoriteten av veckorna jobbat 50 timmar eller mer med ett extremt högt tempo och tunga leveranskrav. Det finns flera omständigheter och anledningar jag kan skylla på, exempelvis:

  • Vårt företag är i en extremt expansiv fas med nästan 40% tillväxt per år
  • Jag ansvarar för två avdelningar
  • Medlemmarna i båda avdelningar är relativt nya och behöver mycket hjälp
  • Jag är dessutom direkt ansvarig för två av våra produktlinjer
  • Vi har gjort en stor satsning med att definiera nästa generation av våra huvudprodukter
  • Jag har dessutom drivit en EU-bidragsansökan och andra småprojekt parallellt
  • Osv…

Men i slutänden handlar det om mina prioriteringar, respekten för min egen tid och hälsa samt konsten att säga nej. Det är ju precis ett sådant liv jag levt sedan sommarsemestern som jag absolut INTE vill leva. Att försöka etablera harmoni i livet med till exempel meditation, vilket var förra månadens utmaning, är att angripa symptomen och inte grundproblemet.

Och trots att arbetsuppgifterna är väldigt utvecklande och intressanta, är det inte hållbart att sitta i möten 30-40 timmar i veckan, svara på mail och sköta egna arbetsuppgifter på kvällarna, samt läsa på om marknaden och konkurrenter på helgerna. Speciellt eftersom jag och Fru Minimalist ska bli föräldrar om bara ett par månader.

Därför kommer jag göra det till en vana att framöver lämna jobbet på jobbet, jobba max 40 timmar per vecka, ta mig tid för fikapauser, men kanske allra viktigast även börja lämna ifrån mig en del av mina nuvarande ansvarsområden. Jag kommer även att vara extremt selektiv med vilka möten jag tackar ja till så att jag har tid över till mina egna åtaganden under normal arbetstid. Jag läste förresten en bok på just det ämnet häromdagen som heter Time Warrior som jag kan rekommendera.

Det är lite lurigt att avsluta med en fråga på ett inlägg likt det ovan men om du har tips kring hur man lyckas med livsbalansen, både på kort och lång sikt, så tar jag tacksamt emot dessa!

Relaterade inlägg:

  1. Sammanfattning: En månad med livsbalans
  2. En månad med långsamhet
  3. Vad är meningen med minimalism?

Sammanfattning: En månad med meditation

11 svar

Nu är oktober månads utmaning över som gick ut på att testa hur livet kommer att förändras av att meditera minst 20 minuter varje dag.

Hur har jag då upplevt meditationen?

En första insikt är att det knappast råder minimalism eller fokus i min hjärna eller medvetande bara för att det gör det i hemmet. Trots att jag under meditationen verkligen försökt att enbart fokusera på andningen så är det anmärkningsvärt hur snabbt och ofta tankarna drar iväg i ny riktning.

En annan insikt är att tankarna tenderar att dra sig i riktning mot min att-göra-lista eller bekymmer på jobbet. Det påminner mig om ett forskningsresultat som många böcker och bloggar brukar referera till som visar att en människa tänker cirka 60 000 tankar per dag, varav 95% är repetitiva och 80% negativa. Något som för övrigt sägs kunna bli bättre när man med hjälp av meditation blir mer medveten om sina tankar.

Jag har också insett att 20 minuter i sträck är ganska långt för någon som är ovan vid meditation. Därför testade jag att meditera 10 minuter på morgonen och 10 minuter på kvällen under några dagar. Det kändes som att jag lyckades hålla bättre fokus under de kortare sessionerna men samtidigt upplevde jag de längre passen som angenämare på något vis. Trevligast har det varit att meditera direkt efter att jag gått upp ur sängen, gärna innan Fru Minimalist kommit igång och allt är helt lugnt och stilla.

Vid ett av tillfällena hände något som gjorde mig extra motiverad att fortsätta meditera. Jag var på lördagsmorgonen efter en ovanligt tung arbetsvecka fortfarande uppe i varv och kände efter meditationen en enorm förändring i stressnivå och harmoni som höll i sig hela helgen. Det var en fantastisk känsla och dit vill jag lära mig hitta oftare och lättare. Kanske berodde det på att jag mediterade hela 40 minuter i sträck den dagen.

En tips är för övrigt att använda sig av guidad meditation eller trevliga avslappnande ljud under meditationen. Det finns en uppsjö av smartphone-appar som erbjuder liknande tjänster. Ett annat tips är att ha ett anteckningsblock eller journal nära till hands under meditationen eftersom hjärnan tenderar att producera massor av goda idéer och insikter under meditationen på samma sätt som jag ofta upplevt att den ofta gör då jag står i duschen. Om jag inte skriver ned dessa tenderar de att antingen poppa upp igen och igen, eller glömmas bort helt.

Sammanfattningsvis måste jag erkänna att jag misslyckades fem av månadens 31 dagar trots att jag varit väldigt motiverad. Det kan tyckas konstigt med tanke på att det bara handlar om 20 minuter per dag. Min tveksamma ursäkt är att jobbet tagit ovanligt mycket tid och fokus sista veckorna, vilket gjort att jag flera dagar i veckan arbetat fram till läggdags och inte kommit ihåg eller orkat meditera. Det tokiga i sammanhanget är att de dagar då jag skippade meditationen troligen var de dagar då jag behövt den som allra mest. Men det är lätt att vara efterklok.

Hur som helst kommer att jag fortsätta meditera dagligen framöver. Det räcker med att jag får till ett sånt där ”superpass” i månaden för att det med råge ska vara värt tiden! Dessutom sägs de riktigt stora uppsidorna med meditation visa sig först då man mediterat regelbundet över en betydligt längre tid än ett par veckor. :)

Relaterade inlägg:

  1. En månad med meditation
  2. En månad med långsamhet
  3. Uppföljning av Fru Minimalist förändringsprint

En månad med meditation

25 svar

Då var det dags för mig, Herr Minimalist, att utmana mig själv en månad i taget fast med en lite annorlunda tvist jämfört med Fru Minimalist. Jag kommer nämligen att skriva om hur det är att leva med en ny vana eller motsvarande som jag vill etablera istället för att leva utan en ovana som jag vill eliminera.

Att Fru Minimalist börjande med att experimentera kring hur det var att leva utan något kändes naturligt eftersom minimalism ofta börjar med att du tar bort det som är onödigt och inte längre tillför något i livet. Men när du väl fått ordning på dina behov och prioriteringar samt eliminerat både onödiga prylar och ovanor, så står du plötsligt där med mer tid, fokus och pengar, och då är ju frågan vad du ska göra istället. I mitt fall kommer jag att lägga just tid, fokus och i vissa fall pengar på att etablera en ny intressant vana varje månad.

Min första månadsutmaning blir därför att testa hur livet kommer att förändras av att meditera minst 20 minuter varje dag. Jag har läst många blogginlägg och även en hel del böcker om meditationens snudd på magiska effekter på kroppen som lägre blodtryck, bättre fokus och minne, mindre oro och stress samt mer empati. Trots det har jag aldrig riktigt lyckats etablera en daglig vana, men nu ska det bli ändring på det!

Mot slutet av månaden kommer jag sammanfatta hur det faktiskt gick, eventuella effekter jag upplevt samt vad jag gjorde för att underlätta för mig själv så att vanan faktiskt blev av. Som ett första steg har jag redan nu lagt in vanan i den fantastiska appen Way of Life som kommer att påminna mig dagligen.

Nu är jag nyfiken på om det finns någon läsare som har för vana att meditera och om du upplevt någon skillnad efter att du etablerat vanan? :)

Relaterade inlägg:

  1. Sammanfattning: En månad med meditation
  2. En månad med långsamhet
  3. Uppföljning av Fru Minimalist förändringsprint