Många ser en charm i att kliva in i en sommarstuga och slungas bakåt i tiden vad det gäller såväl inredningen som bristen på moderna faciliteter. Men måste sommarstugor alltid präglas av extremt prylöverflöd och gammalt bråte?
Vi har lämnat stan för ett par lata dagar i våra respektive familjers sommarstugor på landet. Långt från stadens ständiga trafikbrus och folkliv. Här hör vi vindens sus i träden, vattnets kluckande mot strandkanten och på sin höjd barn som leker i det svala vattnet eller en traktor som slår en åker. Mitt i detta lugna paradis kan jag inte låta bli att förundras över varför sommarstugor ofta känns sunkiga, slitna och plottriga. Varför har så många en tendens att flytta prylar de inte längre trivs med eller behöver hemma till sitt sommarparadis?
I en sommarstuga lever lever vi ofta under mer lättsamma och kravlösa förhållanden än hemma, med enkla luncher, umgänge kring fikabordet, grillmiddagar, bad och bokläsning. För många en rogivande plats att fly till, långt från jobb, stress, distraktioner och vår mer komplexa vardag. Återvinning i alla ära men här om någonstans borde funktion och enkelhet vara ledorden som präglar stugans inredning och saker. Istället upplever jag att det står mängder med gamla prydnadssaker runt om i stugan, högar med gamla tidningar ligger här och var, klockor där tiden för länge sedan stannat samlar damm tillsammans med gamla mjukisdjur som inte längre får några kramar.
Funktion. Att byta ut fullt funktionella möbler i sin lägenhet eller hus för att sedan fylla ett konkret behov i sin sommarstuga, det är en sak. Men i många fall känns sommarstugan som en enkel flykt för att slippa ta beslut och göra sig av med saker. Det är som att osköna gamla köksstolar, slitna byråer där någon låda inte går att öppna och sängar utan ordentlig madrass hör sommarstugelivet till. Som att det som blivit över vid flyttar, arv med mera och som ingen egentligen ville ha i sitt hem, det har tagits till sommarstugan och för alltid blivit kvar. Att börja prata om att köpa nytt eller byta ut skulle vara en förolämpning mot släkten.
Enkelhet. Livet i sommarstugan ska vara enkelt, kravlöst och lättsamt. Istället fyller vi stugan med prydnadssaker vi inte längre vill ha hemma och diverse loppisfynd. På fönster, hyllor, väggar, spiselhäll och bord, överallt finns dessa prylar. Böckerna vi äntligen rensat ut från huset eller lägenheten får samla damm i ytterligare 20 år i sommarstugans redan till bredden fyllda bokhylla intryckta bland Fem-böcker och Kalle Anka-pocket. Här och var ligger gamla skvallertidningar från 2008 och Allerstidningar med halvlösta korsord. I tv-bänken samlas sällskapsspel som ingen längre spelar tillsammans med gamla videoband som ingen planerar att titta på igen. Det är som att rena ytor blivit bannlysta i våra sommarstugor. Varför nådde begreppen ljust och fräscht aldrig in i sommarstugorna?
Min bild är att ”skiten” flyttas ut till sommarstugan i tron om att textilierna plötsligt kommer bli mjuka och uppskattade om de byter miljö, i hopp om att prylarna plötsligt kommer börja användas på landet där man har så mycket tid, att någon en regnig sommardag kommer vilja läsa någon av böckerna eller bläddra i den gamla skvallertidningen i brist på bättre sysselsättning. Det är fascinerande men för min del bara att gilla läget och njuta av lugnet och utsikten. Ingen av våra föräldrar delar vår minimalistiska filosofi. Istället utgör dessa sommarstugor klockrena skräckexempel på hur vi inte vill ha det.
Hur är det hos er? Har ni sett en trend av sommarstugor som fungerar som ett palliativt vårdhem av möbler och prylar eller är det bara jag som är formad av ljust och fräscht-eran?
