För några år sedan hade jag, Fru Minimalist, ett stort inredningsintresse som tog sig uttryck i frekventa besök i diverse inredningsbutiker. Eftersom denna typ av butiker ständigt ändrar sitt utbud fanns det alltid något nytt att kika på och sukta efter.
Village, Designtorget, Granit samt små lokala inredningsbutiker fick regelbundna besök av mig. Jag upplevde att jag fick en härlig känsla när jag gick in i dessa och botaniserade bland snygga inredningsprylar och smarta förvaringslösningar. Jag drömde om prylar jag skulle köpa när jag fick mer pengar, köpte min första bostad, när vi bodde större, när vi fick barn, etc. Detta var även butiker jag besökte när jag letade julklappar och presenter till familj och vänner.
Allt för ofta kom jag hem med något som gav en tillfällig och kortvarig tillfredsställelse och konsumtionskick. Exempelvis ett fint ljus, en vas, fat, ljusstake eller någon annan onödig och överflödig inredningsdetalj som jag egentligen inte behövde. Att gå runt i denna typ av butiker och se alla fina nya inredningsprylar gjorde att jag blev mer missnöjd med det jag redan hade hemma. Jag ville ständigt förnya, komplettera och ändra om.
Nu kan jag inte ens dra mig till minnes när jag satte min fot i denna typ av butik eller besökte deras nätbutiker. Det var förmodligen 3-4 år sedan sist och när jag nu passerar dem känner jag inte det minsta sug att gå in och botanisera och förstrött kika efter något som skulle kunna vara bra att ha, snyggt eller ge mig en kortvarig dopaminkick och göra mig lite gladare för stunden. Numera är konsumtionen helt behovsstyrd och behov av inredningsprylar finns inte.
Det är som att ett stort behov plötsligt har blivit tillfredsställt och försvunnit. Fast egentligen fanns det ju inget behov där från början. Bara en illusion om att lyckan och tillfredsställelsen fanns där bland alla fina inredningssaker. Liksom det härliga i att drömma om den perfekta bostaden där butikernas alla fina inredningsprylar skulle passa perfekt. För i framtiden är det ju ofta så mycket bättre och ljusare, som det skrivs om i boken Nextopia.
Har du butiker som du tidigare brukade gå in i men som du slutat besöka eller som till och med försvunnit från din radar?