I veckan tog jag mig äntligen tid till ett projekt som känts som att det vuxit sig större och större allt eftersom månaderna gått. Projektet ifråga rörde utrensning av min gamla trotjänare och bärbara dator som varit med mig i många år innan jag köpte MacBook Pro-datorn tillsammans med Herr Minimalist för ungefär ett år sedan.

Datorn har inget som helst värde för min del längre och andrahandsvärdet för nästan åtta år gamla bärbara datorer på exempelvis Blocket är troligen lika med noll, speciellt med tanke på att batteriet är heldött och att den är ganska stor, klumpig och trög som sirap.

Men trots att vi har en återvinnings-bil som dyker upp alldeles i närheten där vi bor en gång i veckan har datorn legat kvar i bokhyllan månad efter månad. Att det känts motigt att göra sig av med den har främst två orsaker.

Den ena är att jag varit osäker på hur jag ska kunna säkerställa att ingen kan återskapa raderade privata filer men samtidigt möjliggöra att den går att återvinna. Den andra och större anledningen är att jag innan jag gör mig av med datorn behövde gå igenom alla dokument, bilder och minnen som fanns sparade på den och bestämma vilka som var värda att spara alternativt radera.

Jag har haft uppgiften på att-göra-listan under julledigheter och inför semestern, men det har känts som att projektet skulle ta otroligt mycket tid och energi i anspråk att det alltid skjutits fram på obestämd tid.

I veckan fick jag dock nog och bokade in en kväll i min kalender för två timmar utrensning av datorns innehåll, jag måste ju börja någonstans. Och när jag väl kom igång visade det sig att det inte fanns så mycket av värde på datorn som jag inbillat och föreställt mig. Jag sparade över några filer och bilder på en USB-sticka, men i övrigt raderade jag hundratals filer. Allt från bilder relaterade till min tidigare arbetsplats till gamla inaktuella versioner av CV:n, önskelistor med mera. Därefter fick Herr Minimalist uppdraget att plocka ur hårddisken och gå över den med en stark magnet och därefter förstöra hårddisken rent fysiskt.

Nu behöver jag inte längre se datorn varje gång jag öppnar dörrarna till bokhyllan där jag även har min återsamlingsplats för dagliga prylar. Jag har regelbundet blivit påmind om detta projekt som jag borde tagit tag i under nästa ett års tid och nu är det plötsligt borta. Så otroligt befriande! :)

Tyvärr har jag inte hittat något ställe som tar emot enskilda gamla datorer från privatpersoner, utan endast organisationer som återvinner större mängder datorer från företag som byter ut hela datorparker, så någon form av andrahandsanvändning verkar svår att få till.

Har du något bra tips på hur man bäst återvinner en gammal dator eller ändå bättre ger den en andra chans hos någon som behöver och vill ha den den?