Det är allmänt känt att nästan alla för stunden blir glada av att shoppa och det stämmer självklart in även på oss. Det är en härlig känsla att se något snyggt plagg eller en flashig sak och strax efteråt ha möjligheten att ta fram plånboken och några minuter senare vara stolt ägare till prylen, möbeln eller klädesplagget. Känslan efteråt går nästan att jämföra med den känsla du kan få av ett fantastiskt träningspass med bra musik i hörlurarna. Lite likt en mildare eufori.

Nu riskerar jag att låta lite galen men jag kan numera känna precis samma känsla av att avstå från köp. Jag ser något flashigt i en butik eller på nätet och blir omedelbart riktigt sugen på att slå till men istället för att i mitt inre starta processen med att rättfärdiga köpet så börjar jag istället rättfärdiga beslutet att avstå från köp. Mitt knep är att alltid ställa mig någon eller några av följande frågor:

• Fyller saken ett konkret behov eller riskerar jag proaktiv konsumtion?
• Hur ofta och när kommer jag i realiteten att använda den?
• Äger jag redan en motsvarande sak och vad är det i så fall för fel på den?
• Var ska den förvaras?
• Vad kan jag lägga motsvarande summa pengar på som är av större värde för mig?

Oftast slutar det med att jag inser att jag inte behöver den nya prylen och låter bli att konsumera. I samma veva blir jag upprymd över pengarna jag just ”sparat” och över att jag lyckades överlista reptilhjärnans krav på snabba kickar och bekräftelse.

Om jag efter att ha ställt mig frågorna ovan fortfarande tror att det är ett vettigt köp så sover jag på saken ett par dagar innan jag slår till. Oftast hinner suget lugna ner sig och det är sällan det dyker upp ett så unikt erbjudande att jag måste slå till direkt även om till exempel butiker med rea eller specialerbjudanden naturligtvis vill få dig att tro och känna det.