Etikettarkiv: arv

Nostalgi och minnessaker

Vid ett par tillfällen har vi fått frågan om hur du ska hantera minnessaker och prylar du fått eller ärvt som har ett nostalgiskt eller känslomässigt värde snarare än fysiskt sådant. Det är lätt att bli sentimental och fäst vid prylar som påminner oss om vårt förflutna och som får oss att förflytta oss bakåt i tiden. Eller saker som tillhört våra nära och kära och som fyller dig med glada minnen om personen. Förmodligen hör dessa prylar till de svåraste att göra sig av med för väldigt många.

Barnens första klädesplagg, anteckningsblock från skolan, fotbollsbilder från VM 94, en hjärtformad sten från en resa, studentskylten dina föräldrar gjort, nallen från din första stora kärlek, farfars gamla fickur eller kepsen med din idols autograf. Denna typ av nostalgiska minnessaker har stor risk att hamna i en låda i förrådet, källaren eller på vinden, kanske i din nostalgilåda. Men hur kan du tänka kring och vad kan du göra med sakerna som väcker så mycket minnen och känslor?

Visa upp. Att göra sig av med minnessaker betyder inte att alla behöver rensas ut. Fokusera istället på de som betyder mest för dig och som gör dig innerligt glad och låt dessa ta plats i ditt hem. Ibland håller vi fast vid saker i ett försök att hålla fast vid personer som lämnat oss. Hedra istället dessa personer genom att visa upp saker som tillhörde dem och som har en historia. En hel kartong med minnessaker undangömd i källaren känns mer meningslöst än att ha ett fåtal av dem synliga i hemmet, som genererar glädje när du ser dem. Jag har en bägare från Frimurarna och en gammal dalahäst som tillhört min morfar respektive mormor, dessa står i vår bokhylla och skapar en retro touch.

Använd. Låt inte minnessakerna ligga nerpackade eller undangömda utan använd de som går att nyttja. T-shirten från favoritfestivalen, smycken du ärvt av din farmor, eller finbesticken du fick i studentpresent men fortfarande aldrig använt. Kanske kan du träna eller sova i t-shirten istället för att låta den ligga längst ner i byrålådan, och annars är det kanske dags att låta den lämna hemmet. Finbesticken jag samlat och sparat på i tio års tid låg länge nerpackade i en flyttlåda men är nu de enda bestick vi äger och använder. När min mormor gick bort ärvde jag bland annat en glasvas och en glasskål som vi använder regelbundet.

Digitalisera. Om du sparat framkallade fotografier, kvitton och andra dokument, kan det vara aktuellt att digitalisera dessa. Men inte utan en rejäl rensningsomgång först. Beroende på vad det är du sparat kan du scanna eller fota av dem, och sedan organisera dessa digital. Även minnessaker du har svårt att släppa iväg kan vara värda att fotografera och spara digitalt för att sedan lättare kunna låta den fysiska saken lämna hemmet. För några månader sedan slängde jag ett 30-tal diplom som jag sparat genom åren, några av dem ser ni nedan. Det var en skön befrielse och känsla att inse att de inte längre hade något värde för mig. Fina inbjudningskort och tackkort tar jag ett foto på och sparar i en särskild mapp i mobilen som minne men också som inspiration den dag jag själv ska skapa något liknande.

Passar minnessaken inte in på något av ovannämnda och du ändå inte kan göra dig av med den? Det är helt okej, så länge det rör sig om ett fåtal saker. Så känner vi också kring exempelvis våra dagböcker, scrapbook-fotoalbum och studentmössan. Dessa förvaras därför i vår respektive nostalgilådor i källaren och kommer medvetet bara flyttas med vid varje flytt. Kanske blir lådorna lättare med åren eller också tynger vi dem med ytterligare nostalgiska minnessaker. Mer än en varsin flyttlåda med saker blir det dock aldrig.

Vilka minnessaker har du svårt att göra dig av med?

Diplom

Nostalgilådan

Även som minimalist kan det finnas saker som man aldrig någonsin vill göra sig av med. Det kan exempelvis vara dina första små skor som barn, dagböcker från den humörstinna tonårsperioden, studentmössan med personliga kommentarer från vänner, kärleksbrev från första kärleken, ett nästan ihjälkramat mjukisdjur eller något annat kärt minne där man byggt upp ovanligt mycket nostalgisk ränta.

Gemensamt för denna typ av personliga saker är att de inte finns något behov för dem att synas i hemmet. De behöver inte heller ta plats i befintliga förvaringslösningar i bostaden, eftersom du ytterst sällan tar fram eller gör något med sakerna.

Vi har löst detta med något som vi kallar för nostalgilådan. I vårt källarförråd har jag och Herr Minimalist varsin flyttkartong där vi samlar på ovannämnda typer av nostalgiska minnen och saker. Vi är fullt medvetna om att vi aldrig kommer packa upp dem utan bara flytta lådan från förråd till förråd de gånger vi byter boende. Och det är helt ok.

Vi kommer säkerligen fylla på den ett par gånger längs vägen. Den dag våra respektive föräldrahem behöver rensas mer ingående exempelvis. Jag kommer säkert lägga ner någon sak tillhörande min mormor i lådan den dag de inte uppfyller kraven för att få synas i lägenheten, eftersom de ändå har ett stort personligt värde för mig.

Utöver några av sakerna som nämnts i inledningen så förvarar vi även exempelvis fotoalbum från tiden innan digitalkameran fanns, några skolkataloger och anteckningsblock från grundskolan i nostalgilådan.

Likväl som vi rensar i hemmet regelbundet rensar vi även då och då i nostalgilådan. Vid varje flytt och även då något nytt läggs ner görs en snabb genomgång för att se att det som ligger där verkligen betyder något fortfarande. Exempelvis hade jag några böcker liggandes i lådan ett tag som jag verkligen ville bevara, vilka jag nu har rensat ut istället. Livet förändras ju och synen på saker och dess värde likaså.

Har du någon form av nostalgilåda och vad förvarar du i så fall i den?

Bouppteckning och prylar in

Tidigare i somras förlorade jag min mormor som jag hade en väldigt nära relation till. Vi har tidigare skrivit om svårigheten att veta vad som ska sparas vid en bouppteckning. För ett par veckor sedan blev bouppteckningen klar och de saker jag tingat i somras levererades hem till oss.

Det var betydligt fler saker än jag minns det och genast sköljde en våg av ominimalism över mig samt lite ångest över att behöva ha så mycket på in-listan denna månad. :-)

Mormors saker

Som du kan se på bilden var det en salig blandning av prylar som nu kom in i vårt hem och jag tänkte redogöra för ett urval av dem nedan.

Glasskål. En skål som varje julmiddags efterrätt serverats ur och nu är det dags för mig att hitta en god efterrätt att servera ur densamma så att den kommer till användning ofta.

Bägare från Frimurarna. Detta är den enda minnessak jag har från min morfar som jag aldrig hann träffa då han gick bort innan jag föddes. Det känns som en annorlunda, personlig och unik minnessak och jag ser den framför mig med vitsippor i om våren.

Mahjongspel. Mina föräldrar reste en del när jag var liten och jag bodde då hos min mormor. Om kvällarna spelades det ofta mahjong med vänner och jag fick sitta och titta på när de slängde sig med konstiga uttryck som ”Grön drake”, ”Sitter på en sten” och ”Nordan”. Självklart fick även jag lära mig spelet så småningom samt terminologin, och nu har spelet från 1952 gått i arv till mig.

Glasvas. Perfekt storlek för en ros eller fem. Genast åkte den billiga variant vi tidigare ägde ut. En in – en ut.

Servis Linnea. Klassisk Hackefors servis Linnea i 12 delar med kaffekoppar, kaffefat och assietter (alla delar är inte uppackade på bilden). Med tanke på att jag och Herr Minimalist aldrig dricker kaffe så är överflödig ett milt uttryck. Jag önskade få ärva denna servis när jag var tio år och nu får jag stå mitt kast. Samvetet säger spara medan förnuftet säger sälj.

Eventuellt kommer vissa av sakerna från bouppteckningen att säljas på nätet eller loppis. Jag föredrar att ha ett fåtal minnesvärda saker som vi verkligen använder och kan glädjas av, men till en början får de alla komma in i hemmet.

Hur stor del av det du fått i arv har du behållit och hur stor del har du kunnat göra dig av med efter en tid? Vilken typ av saker har det i slutändan blivit kvar från arvet?

Vad sparar man vid en bouppteckning?

Efter onsdagens mycket fina och personliga begravning av min kära mormor, besökte vi på torsdagen hennes lägenhet. Vi är tre familjer som ska ta hand om kvarlåtenskapen och var och en får sätta post-it-lappar med namn på ägodelar man vill ha. Är det flera som vill ha samma föremål drar vi lott om det.

Jag hade otroligt svårt att välja vilka saker och prylar jag skulle sätta en lapp på. Vad är typiskt mormor, vilka saker förknippar jag med henne och vad kan jag själv ha nytta av och använda?

I grunden är det inget vi direkt behöver till vårt hem och jag vill inte ta för mycket prylar som bara blir liggandes i en låda i förrådet eller ståendes oanvända i ett skåp. Jag är dock rädd att många av mina minnen kommer blekna om jag inte har något som påminner om mormor, vår relation och allt vi upplevt tillsammans. Jag har fått rådet att hellre spara för många saker än för få, det går alltid att rensa om ett år men däremot inte att ångra det jag inte behöll. Min minimalistiska grundsyn gör att den ena delen av mig enbart vill ta hand om saker som jag vet med säkerhet att vi kommer att använda i vårt hem eller exempelvis smycken som jag kan och vill bära. Den andra delen vill spara alla möjliga saker som jag förknippar med henne, allt från skålar och vaser till serviser och foton.

Vad jag till slut behöll får ni se när vi summerar månadens in och ut i juli eller augusti, beroende på när vi hunnit skifta ut sakerna. Jag har en känsla av att en av dessa månader kommer ha en övervägande del på in-sidan av förklarliga skäl.

Vad har du sparat för föremål från nära släktingar eller vänner som gått bort och hur tänker du i processen?

När det mesta plötsligt blir oviktigt

I vardagen är vår identitet starkt kopplat till arbetet och de fysiska prylar vi äger är något vi prioriterar högt, både vad gäller tillgängliga kapital av tid, fokus och pengar.

Men det finns tillfällen i livet då arbetet plötsligt känns väldigt ointressant och oprioriterat. När vi skulle byta ut vilken pryl som helst i hemmet för att kunna vrida tillbaka klockan. Då fokus och prioriteringar flyttas från omgivningens och ens egna jobb- och prestationsrelaterade krav till en i nuet mer närvarande sinnesstämning kombinerat med en grundläggande önskan om att få ha hälsan, må bra, vara glad och spendera tid med nära och kära. Det jag talar om här är när du själv eller en nära anhörig blir allvarligt sjuk, skadad eller av någon anledning är på väg att gå bort.

Jag tror att många skulle må betydligt bättre av en mer avslappnad inställning till sina jobb, sig själva och framför allt till sina ägodelar. Därför tycker jag att då livet ger någon en spark i baken som kan hjälpa till att få personens fokus och prioriteringar i ordning så är det lite synd att så många, när de väl är tillbaka i vardagen, snabbt återgår till det fokus och de prioriteringar de hade innan.

Uppvaknandet kan i många fall ske i samband med en svår och jobbig situation privat som vid en första anblick endast bär på negativa faktorer och omständigheter. Det kan vara hemskt att vi först när någons liv ställs på sin spets, börjar fundera över vad som egentligen är viktigt och betyder något för oss. Samtidigt kan detta vara början på en stor förändring både för dig, din familj och samhället i stort. Ta till vara på det tillfället och se det som ett medskick från det inträffade eller från personen det berör.

Idag begravs min kära mormor. Aldrig tidigare har prylar och jobb känts så oviktiga som de senaste två veckorna.