Etikettarkiv: gästbloggare

Gästminimalister berättar: Gunilla

I serien gästminimalister berättar ger vi våra läsare och bloggrannar möjlighet att med sina egna ord beskriva och inspirera med sin minimalistiska resa.

Nedan hittar du Gunillas berättelse om hur en renovering gav henne insikten att prylarna inte var värda den energi de tog och därför successivt började rensas ut. Liksom vilka fördelar hon och familjen vunnit genom färre prylar och bättre ordning i hemmet.

Jag minns exakt när jag bestämde mig för att släppa taget om alla prylar. Jag stod i källaren såg mig omkring. Det var prylar överallt. En pågående totalrenovering gjorde att det var stört omöjligt att hålla ordning. Ett oplanerat, men nödvändigt stambyte i källaren medförde att vi behövde tömma varenda garderob och förråd. Det var dammigt efter all betong som bilats upp. Allt behövde tvättas och rengöras. I detta kaos bestämde jag mig för att prylarna inte var värda min energi. Min tid och ork behövdes till mina två små barn, då knappt 1 och 3 år. Jag lärde mig rensa.

Nämn ordet ”förråd” och de flesta i din omgivning kommer att se lätt ångestdrabbade ut, sucka och säga ”Ah, jag borde röja…”. Det låter kanske pretentiöst, men jag vill i stället känna glädje och tacksamhet när jag går in i vårt förråd. Glädje över att alla nödvändiga prylar finns där för att snabbt kunna åka på utflykt, eller hitta på något kul här hemma. Tacksamhet över att vi haft råd att skaffa alla prylar som vi behöver för att kunna utöva intressen och leva det liv vi vill leva.

Prylar som inte framkallar dessa positiva känslor har vi kört till tippen eller second hand. Om förrådet blir fullt måste något ut, för då är det förmodligen ett intresse som bytts mot ett annat. Prylar som sparas av nostalgiska skäl har flyttats till ett eget förråd. Om det blir fullt i nostalgiförrådet måste något åka ut, mer fysiskt utrymme får inte nostalgin ta i våra liv.

Jag rensar numera kontinuerligt utan någon större arbetsinsats. Jag funderar också alltid på var prylen ska förvaras och vad den ska ersätta innan jag köper något. Jag gillar till exempel att köpa nya sänglinnen, men är jag inte beredd att ge bort ett av de set vi använder nu, så köper jag inget nytt. Med tre barn och en pryltokig man så är dock inflödet av prylar fortfarande ganska stort, men så länge utflödet är ännu större tycker jag att det känns okej.

Det känns som en vinstlott att jag har lärt mig röja och rensa:

  • Vi har sparat minst 80 000 kronor på att rensa. Innan vi började rensa funderade vi på att bygga en isolerad förvaringsbod för att förvara alla prylar. Alternativt hade vi  behövt flytta till ett större hus. Ingetdera behövdes. Det gäller att väga prylarnas värde mot vad det kostar att förvara dem.
  • Vi har vunnit mer boendeyta. Vi rev bland annat ett par garderober och fick några extra kvadratmeter i arbetsrummet.
  • Vi har minskat vår konsumtion, eftersom vi inte längre köper dubbletter. Häromdagen hörde jag i en intervju med Förvaringsdrottningen att 50% av alla prylar som folk köper är bara för att de inte vet var de har lagt prylen hemma!
  • Vi har vunnit 60 cm bänkyta i vårt lilla kök genom att ordna ett bättre flöde för tidningar och inkommande papper som numera aldrig passerar köket.
  • Vi slipper frustration. När vi förut skulle åka på utflykt var det väldigt mycket spring fram och tillbaka för att hitta papptallrikar, picknickväskan mm. Nu är det bara att gå raka vägen och hämta det vi behöver.
  • Vi slipper pärmar och pappershögar som ökar i storlek och antal. Jag har infört massor av ”självrensande system”, vilket gör att jag snabbt kan slänga papper, datorfiler och prylar när ett visst slutdatum eller slängkriterium har uppfyllts. Jag behöver inte ens titta igenom pappershögen innan jag slänger den.
  • Vi har vunnit jättemycket tid på att ha bättre ordning. Vi slipper leta efter prylar, flytta prylar hit och dit, och lägga tid på att köpa och montera förvaring. Det går snabbare att städa när det inte är så mycket prylar överallt. Och tänk så mycket tid det hade gått åt till att bygga en förvaringsbod eller att flytta! Det slapp vi. :)

Äntligen har var sak sin plats (nästan), även om sakerna stundtals är på vift. Med en bra struktur och ordning i grund och botten går det snabbt att plocka när det behövs. Det tog några år innan vi har hunnit gå igenom hela huset inklusive garaget, men nu är det gjort. Det sköna med att rensa är att du får belöningen direkt. Vi har kunnat njuta av alla framsteg hela vägen framåt! Men resan fortsätter… :)

Blir du mer nyfiken på Gunillas ordning och reda bland prylar och fokus, så driver hon tillsammans med Sara Albertson företaget SaveYourDay som är ett webbaserat planeringsverktyg. Fokus är att hjälpa människor att prioritera rätt på jobbet och i vardagen. Det gäller att rensa både bland prylar och att-göra-uppgifter. Företaget har även en blogg som du hittar här.

Om även du är intresserad av att medverka som gästminimalist på bloggen så hittar du all information om hur du går tillväga här.

Gästbloggar hos Ekofamiljen

Nu i helgen kan du läsa ett gästinlägg från oss hos Ekofamiljen. Vi beskriver bland annat hur vi började den minimalistiska resan och några av de insikter och fördelar som dykt upp längs vägen, men vi  vill även varna presumtiva minimalister som du kan läsa nedan:  :)

Vi lyfter dock ett varningens finger för att rensning och minimalism kan vara beroendeframkallande, för att leva minimalistiskt är som att skala en lök lager för lager. Efter varje rensning hittar du raskt ytterligare onödiga prylar att göra dig av med som du tidigare trodde var oumbärliga, för varje bortprioriterat onödigt fokus inser du att det finns ytterligare distraktioner som kan skalas bort till fördel för det som verkligen betyder något och bakom varje ny insikt gömmer sig en ofta djupare nivå av insikter kring dina egentliga behov och prioriteringar. Man blir aldrig klar och det är precis det som är minimalismens kärna; att det är resan och inte målet som räknas.

Du vet väl att du kan gästblogga även hos oss? Vill du berätta om hur du ser på minimalism, hur du/ni anammat rensning och minimalism i praktiken, eller problem som dykt upp längs vägen, får du gärna skriva som gästminimalist. Mer info finns här.

Trevlig helg!

Månadens blogg

September månad har just tagit slut men innan vi blickar framåt till oktober månad vill vi uppmärksamma er på att vi i september blev utsedda till Månadens blogg hos bloggen Lanclin. I samband med det blev vi intervjuade lite kort av Linnea Edmark som driver bloggen.

Bloggen Lanclin skrivs av mamman Linnea som bor tillsammans med sin svenska familj i Bayern. Bloggen handlar om deras vardag och även om de inte utger sig för att vara minimalister, så undviker de i möjligaste mån nya prylar och rensar regelbundet i hemmet. Inställningen till konsumtion är en av nycklarna till att de kan leva på en lön i Bayern.

Läs gärna intervjun med oss här. Du får bland annat veta anledningen till att vi började blogga samt vilken typ av bloggar vi läser, liksom tips på några specifika bloggar vi följer. :)

Trevlig kväll!

Gästminimalister berättar: Rebecca

I serien gästminimalister berättar ger vi våra läsare och bloggrannar möjlighet att med sina egna ord beskriva och inspirera med sin minimalistiska resa.

Nedan hittar du Rebeccas berättelse om hur minimalism och rensning konkret kan ge mer plats till det som är viktigt i livet och som du egentligen vill lägga din tid och energi på.

Jag har länge varit en rensare som värdesatt ordning och reda och i min familj är jag en ökänd slängare. Det finns många historier om hur jag slängt familjemedlemmarnas minneskort och verktyg. Oops! Ibland kan en vara lite väl ivrig. Men trots mitt ordningsamma sinnelag är det bara nyligen jag fått upp ögonen för minimaliströrelsen och därmed kunnat sätta ord på vad det är jag vill ha ut av mitt hem och livet i stort. Här har Herr och Fru Mimimalists blogg varit till utmärkt hjälp och under några dagar sträckläste jag alla inlägg.

Förra året sålde jag och min sambo vår etta i stan och köpte ett gammalt vackert hus på landet. Sambon, som är snickare, var tjänstledig i nio månader för att renovera huset byggnadsvårds-mässigt. Jag var student och hjälpte till så mycket jag kunde. Det här var ett beslut som grundade sig i en längan efter frivillig enkelhet. Vi insåg att vi inte ville ha flera miljoner i lån, vi vill inte vara ägda av banken, vi ville ha såpass rimliga utgifter att vi skulle kunna ha marginaler nog att göra drastiska livsförändringar. Exempelvis drömmer sambon om att starta eget och vi vill båda gärna kunna vara hemma mycket med framtida barn. Huset kostade nästan hälften av vad vår lilla lägenhet var värd och våra utgifter är knappt större än när vi bodde i stan. Och det är verkligen vårt drömhus.

I och med flytten bestämde jag mig för att bara försöka ta med saker jag älskade och verkligen se detta som ett bra tillfälle att inte fylla skåpen med alla prylar som våra föräldrar prackat på oss, i all välmening, när vi flyttade till ettan som var vår första lägenhet. Detta beslut har vi lyckats efterleva. Men även hos oss har vi haft vad jag kallat ”svarta hål”. Framförallt förvarings-utrymmen där alla grejer vi inte orkat ta tag i kastats in. Skrymslen där kaos råder. Hos oss har det bland annat varit på övervåningen i vårt uthus.

Häromveckan började jag rensa i alla dessa vrår, inklusive uthuset, där halvfulla flyttkartonger och förra ägarens prylar tog upp utrymme. Till slut fanns bara några stolar, ett bord och tre kartonger kvar, inredning, julsaker, personliga minnen. När vi såg hur mycket utrymme som frigjorts förstod vi hur mycket potential denna våning hade.

Sambon snickrade ihop långbord och bänkar, vi köpte 60 meter ljusslingor och pompoms och för några veckor sen hade vi en stor fest för alla våra vänner! Vi hade inte sagt något till gästerna, som trodde att vi bara skulle vara utomhus, vilket ju också varit härligt men lets face it – det svenska junivädret tillåter inte att man festar inpå småtimmarna. När vi avslöjade vår numera permanenta festlokal var reaktionerna enorma! Vi har redan nya sommarfester inplanerade framöver. Det blev en helt underbar och minnesvärd kväll – som aldrig hade kommit till utan rensandet.

Festlokal

Kanske har även du en bortglömd skatt som gömmer sig bland allt bråte och prylar där hemma? Om den svenska sommaren är sig lik kan du ägna en regnig dag eller två åt att rensa och ge mer plats till det som du vill prioritera i livet.

Om även du är intresserad av att medverka som gästminimalist på bloggen så hittar du all information om hur du går till väga här.

Gästminimalister berättar: Leena

I serien gästminimalister berättar ger vi våra läsare och bloggrannar möjlighet att med sina egna ord beskriva och inspirera med sin minimalistiska resa.

Nedan hittar du Leenas berättelse om hennes såväl mentala som fysiska minimalistiska resa, där en hjärnblödning tvingade henne att minska på intrycken, fokusera på rätt saker och på köpet blev hon en aspirerande minimalist med ett större lugn i livet.

Jag har alltid tyckt om att rensa och organisera bland mina ägodelar. Jag har tyckt att jag haft god ordning och inte ägt alltför många onödiga prylar. Visst, “bra att ha”-tänket har varit starkt hos mig, men inte gått till direkt överdrift.

För några månader sedan drabbades jag av en hjärnblödning. Jag hade tur. Jag fick vård snabbt och min operation gick strålande. Läkningsprocessen innebär ett nytt fenomen för mig som kallas hjärntrötthet. Det innebär i korta drag att hjärnan har fullt upp med att läka och därför inte klarar av lika många intryck längre. Den säger liksom stopp ibland och vägrar ta in mer. Då kan jag inget annat göra än lägga mig ner och blunda tills hjärnan är med på banan igen.

När jag blev tvungen att begränsa mina intryck började jag fundera på alla ägodelar som fanns runt omkring mig. Jag märkte ganska snart att sakerna jag äger tar energi från mig. De upptar mina tankar i form av att jag går och tänker på att de behöver lagas, tvättas, flyttas, läsas, målas eller bara användas. En känsla av att sakerna äger mig istället för jag dem uppstod. Jag ville göra något åt det och i sökandet efter inspiration hittade jag till bloggen Minimalisterna.se. Genom att läsa bloggen fick jag mod att ta mig an avskaffandet av ägodelar jag trodde jag aldrig skulle kunna skiljas från. Bloggen gav mig nya rensningsglasögon och genom dem såg jag att mitt hem var fullt av saker jag inte hade användning för. Jag som trott att det var precis tvärtom! Jag har exempelvis börjat sälja av muminmuggar efter ett mångårigt samlande. Det ger mig kraft och känslan av att det är jag som äger mina prylar igen, inte tvärtom.

Efter en period med intensivt rensande uppstod ett klarare sätt att tänka och då insåg jag att det inte bara är min fysiska värld som behöver minimeras. Mitt medvetande fylls dagligen av tankar som inte gör mig gott. Kraften i att bestämma hur mycket prylar jag omger mig med, fick mig att inse att jag även har makt att bestämma vilka tankar som får stanna och vilka som bör rensas ut. Det har inneburit att jag i stort sett dagligen övar på att säga nej till både andra och mig själv. Att jag bara utför aktiviteter som gör mig gott och som min energi räcker till. Jag övar även på att fokusera på det jag mår bra av, det jag åstadkommit under dagen istället för det jag inte hunnit med. När jag översköljs av starka känslor ger jag dem tid att passera och jag tänker att känslor går över, de är bara känslor inte ren sanning.

Min kombination av fysiskt och mentalt rensande har givit mig ett lugn och en tillfredsställelse i livet. Det ger mig utrymme att stanna upp och tänka till vad jag använder min tid till och hjälper mig att fokusera på det som tar mig framåt istället för det som bromsar. Att jag exempelvis satte mig ner och skrev den här texten istället för att dammsuga lägenheten är en av många vinster med min minimalism.

Jag är fortfarande en trevande minimalist som har många ronder kvar att gå mot ha-begäret. Det är inte lätt , men för varje rond jag vinner infinner sig nya vinster och belöningen får mig att fortsätta framåt. Mitt mål är inte att bli en superminimalist utan mina mål liknar Herr och Fru Minimalists mål rörande rätt fokus i livet, en positiv miljöpåverkan och en gladare plånbok. Mitt sökande efter mindre intryck för en trött hjärna ledde till att jag nu kallar mig aspirerande minimalist. Sakta men säkert har jag börjat ägna mig mer åt det jag verkligen vill, istället för det jag anser att jag bör eller ”måste” göra.

Om även du är intresserad av att medverka som gästminimalist på bloggen så hittar du all information om hur du går till väga här.

Minimalisternas frågestund

Vi försöker svara på eller skriva inlägg kring det mesta ni ställer frågor om i kommentarsfältet. Vi har dessutom gästbloggare med intressanta infallsvinklar med jämna mellanrum, men något vi aldrig testat tidigare är att ha en frågestund. Det tänkte vi därför prova nu! :)

Vill du veta något om oss som skriver, vårt boende, våra drömmar eller vår syn på ekonomi? Eller kanske är det något du tycker att vi ännu inte skrivit om på bloggen som du går runt och funderar över? Passa på att få svar på just dina frågor och funderingar om oss och minimalism.

Vi svarar i ett senare blogginlägg på allt som inte är av alltför privat karaktär. :)

Edit: Svaren kan du läsa här; del 1, del 2 och del 3.

Trevlig helg!

Vitsippor

Gästminimalister berättar: Camilla G

I serien gästminimalister berättar ger vi våra läsare och bloggrannar möjlighet att med sina egna ord beskriva och inspirera med sin minimalistiska resa.

Nedan hittar du Camillas berättelse om hur hennes resa mot enkelhet och minimalism började, hur det ter sig i hennes familj och problem hon stött på längs resans väg.

I efterhand kan det vara svårt att veta när en resa började. När man någonstans i tankarna började fundera på att göra den. När man började få tankar eller inspiration någonstans ifrån. Jag vet inte när min och min familjs resa mot ett liv med mindre saker började, mot ett enklare liv. Jag vet inte heller hur långt jag och vi kommer att komma på den resan eller hur minimalistiska vi och vårt hem kommer att bli. Men jag vet att det är en skön och befriande resa.

Jag är en person som ägt många saker, både sådana jag själv skaffat mig och sådana jag fått. Jag äger fortfarande många saker, men väldigt många har jag också gjort mig av med. Och fler ska jag göra mig av med. Att minska på antalet saker har frigjort både tid och energi till att göra annat. Och jag vill fortsätta på den vägen.

I början var det lite ångestfyllt att rensa och göra mig av med saker. Skulle jag inte sakna sakerna? Vågade jag göra mig av med dem? Tänk om jag ångrade mig? Men ju mer jag rensat desto säkrare känner jag mig i beslutet om huruvida saker ska vara kvar eller inte. Hittills har jag inte saknat en enda sak jag gjort mig av med. Däremot känns det bättre och bättre att ha de saker vi behöver – inte mer och inte mindre. En del utrymmen hemma hos oss har nu genomgått flera rensningar. Att märka att vi inte saknat saker vi gjorde oss av med i förra rensningen har gjort att vi kunnat rensa mer och uppnå en ”lagom-nivå” på många områden. Men processen fortgår.

En annan sak som gjort det lättare att rensa och göra oss av med saker är att tänka på var en viss sak gör mest nytta och ger mest glädje. Är det hemma hos oss fast vi inte använder den? Eller är det hos någon annan som vill ha den och använder den? Och tänk att låta en sak få glädja i flera steg – vi slipper den, någon annan får köpa den på exempelvis en loppis för en billig peng, och ytterligare någon annan får något den behöver för pengen.

Att resa och att bo i vår husvagn, har också givit inspiration till att rensa hemma. I husvagnen har vi det vi behöver för dagen. Och det räcker. När vi kommer hem från den kan vi verkligen undra vad vi ska med alla saker hemma till. Och med alla utrymmen. Vi får ju plats i husvagnen! Och med den som utgångspunkt har vi tid och möjlighet att göra det vi vill – ta vara på dagen.

Dock är jag fortfarande en person som tycker om att ha det vackert runt mig och så tror jag att det kommer att förbli. Men vackert är inte detsamma som många saker, eller att ständigt byta ut saker. Jag tycker alltmer att ”det vackra bor i det enkla”. Och jag behöver inte äga det vackra för att kunna njuta av det!

En av mina svårigheter med den minimalistiska resan är mötet med andra. Som exempelvis föräldrar och svärföräldrar som är uppvuxna under relativt enkla förhållanden och nu haft ett helt liv på sig att ”skaffa sig saker”. De har även skaffat saker åt mig och min familj. Delvis saker som vi nu inte vill ha. Det ger mig dåligt samvete att inte vilja ha det de av välvilja ger och vill ge. Men vi kan ju inte äga saker för att andra vill det. Var och en måste hitta sin egen väg genom sitt eget liv.

Det ska bli intressant att se vart ”den minimalistiska resan” för oss. Just nu bor vi i ett hus. Hur kommer vi att bo i framtiden? I huset? I lägenhet? I husvagn eller husbil? Som digitala nomader? Och hur kommer våra barn att förhålla sig till saker när de växer upp och får egna hem? Det återstår att se. Det återstår även att se hur vi kommer att förhålla oss till arbete. För att vi inte hela tiden ”skaffar nya saker” innebär ju att vi behöver mindre pengar. Vilket innebär att vi kan jobba mindre?

Det står dock redan klart att ett enklare liv givit oss mer tid och energi till att göra det vi vill. Som att leva aktiva dagar ute i naturen, på olika sätt. Tillsammans. Vilken tur att jag någon gång började den här resan, med ett steg som jag inte längre minns…

Vill du läsa mer om Camilla, hennes familjs aktiva vardag och följa hennes resa mot ett enklare liv, så hittar du hennes blogg Aktiva dagar här!

Om även du är intresserad av att medverka som gästminimalist på bloggen så hittar du all information om hur du går till väga här.