Vår årliga semestervecka på Gotland kändes detta år betydligt kortare än vad den brukar göra. Vi reflekterade kring vad det kunde bero på och tänkte dela med oss av våra tankar och reflektioner.
För att tiden ska gå långsamt och upplevas lång, sägs det att man behöver vara mindful och närvarande. Likaså att olika och unika upplevelser kan göra att tiden upplevs långsammare, det vill säga att inte dagarna bunkras ihop till likadana sjok som tillslut flyter ihop. Detta då hjärnan är mer uppmärksam vid nya händelser och sparar fler detaljer i minnet.
Detta år var gotlandsveckan en av våra första semesterveckor, medan den alla tidigare år legat på slutet eller som sista semestervecka. Rent aktivitetsmässigt och vädermässigt var veckan som brukligt.
Kan det vara så att det faktum att gotlandsveckan låg så tidigt på semestern, innan vi hunnit komma ner i varv, var det som gjorde att den kändes kortare? Att vår subjektiva tidsupplevelse inte var i synk med vår interna klocka. Vi kom mer eller mindre direkt från att ha jobbat och var därmed fortfarande uppe i varv, med en hjärna som hade mer fokus på insidan (tankar, jobb, problemlösning) och mindre fokus på utsidan (närvaro i det vi upplevde och där vi var här och nu).
Om man jobbar in i det sista, och sedan går på semester, så tar det ett par dagar, eller kanske någon vecka för hjärnan att komma ner i varv. Vi är inte ”här”, utan vi är någon annanstans i huvudet. Vi har trots allt 11 månader av att ”göra” (jobba) och sen cirka en månad när vi bara ska ”vara” (semester). Det kan ta tid att ställa om. Och när vi inte är här, det vill säga inte är närvarande, så upplever vi att tiden går fortare än den skulle behöva göra. Hade man varit helt och hållet här och nu, så hade tiden upplevts långsammare.
Vi har en obalans mellan göra och vara.
Detta kan även vara något som gör det extra viktigt att gå ner i varv innan semestern. Att få till mer vara, och mindre göra, den sista veckan. Annars kan du behöva ta början av semestern till att landa, innan du kan bara vara och ha semester på riktigt. Måste du på grund av jobbsituationen köra hårt ”ända in i kaklet” så kan det hjälpa att vara medveten om att det nu kommer ta ett tag att komma in i semesterlunken för hjärnan, och vara snäll mot sig själv i det. :)
Kanske var det gotlandsveckans placering under semestern, som var det som gjorde att den i år kändes kortare än brukligt. Oavsett anledning så blev vi sugna på att nästa år vara kvar två veckor på öjn. :)
Har du några tankar kring detta? Har du upplevt liknande själv?
