Kategoriarkiv: Allmänt

I denna kategori skriver vi om aktiviteter och tankar kring minimalism i allmänhet.

Vår tredje bebis

Den här veckan är det 4 år sedan vi släppte vår bok Prylbanta – Färre saker, större frihet. Vi kom att prata om det här om dagen då vi såg foton från bokrelesen vi hade med några vänner i samma veva. Både jag och Herr Minimalist var eniga i att det känns som det hände i ett helt annat liv. Vilket det ju på sätt och vis var. För mycket har hänt i våra liv sedan hösten 2017.

Då bodde vi i en tvåa på 60 kvm i Solna med två små barn – 1 år respektive 2,5 år. Jag trodde och hoppades länge på att vi skulle försöka skaffa ett tredje barn, men numera ser jag vår bok som vårt tredje barn. En bok som alltid kommer vara vår lilla bebis, hur gammal den än blir. :)

Jag tänkte i detta inlägg berätta lite kring bokens uppkomst mm, vilket jag inte tror att vi berättat eller berört i bloggen tidigare. En del av frågorna har jag fått via Instagram.

Hur kom det sig egentligen att det ens blev en bok efter 4 års anonymt bloggande?
Vi blev kontaktade av en förläggare på Norstedts förlag när vi fortfarande var anonyma. Så här i efterhand har vi förstått att det inte är så vanligt att bli kontaktad, utan att det brukar vara tvärtom, åtminstone när man inte är känd. Faktum är att vi tackade nej till att skriva en bok när vi fick förfrågan. Detta trots att vi hade tänkt tanken att det vore roligt och viktigt att skriva en bok kring ämnet vi bloggade om, för att få fler att inse att man kan leva mer med mindre. Och att det är ett måste för att leva mer hållbart.

Va?! Varför tackade ni nej till att skriva en bok?
Ja, vi tackade nej för att tajmingen kändes väldigt dålig. Herr Minimalist som är lite mer realist än optimist, trodde att vi skulle skilja oss om vi skrev en bok ihop. :) Detta då vi vid tidpunkten för förfrågan hade en 6 månaders bebis och en snart 2-åring, kolik i bagaget, inget barn som sov hela nätter, och jag hade dessutom hyfsat nyss bytt jobb.

Men hur det än blev så tackade vi tillslut ja. Men då hade flera månader av ”skrivtid” redan passerat och den tänkta deadlinen var bara 3 månader bort. På något märkligt vis lyckades vi pussla ihop livet och skrev en bok på bara 3 månader (!) som vi idag är väldigt stolta över. Och detta utan att skilja oss. ;)

Det låter lite galet, tar det bara 3 månader att skriva en bok?
När vi tänker tillbaka på det så är det helt galet. Alltså heelt galet utifrån livssituationen vi befann oss i då. Vi hade såklart hjälp med innehåll och ideér efter att ha bloggat i flera år. Men det är väldigt stor skillnad på att skriva en strukturerad bok, jämfört med att skriva ad hoc-inlägg på en blogg.

Sen är det en sanning med modifikation att det bara tog 3 månader. Efter att ha lämnat in manus påbörjades all korrekturläsning och dialog med vår (otroligt duktiga!) redaktör. Text flyttades om, meningar korrigerades, text kompletterades och ord byttes ut. Ytterligare 2 månader tog det innan det sista korrundan var avklarad och slutligt manus inlämnat. Sen var det ytterligare några månaders väntan innan vår bok-bebis var tryckt och redo att komma ut och se världen.

Hur mycket research krävdes och hur mycket skrev ni utifrån erfarenhet?
Det krävdes betydligt mer research än att skriva blogginlägg kan man väl säga. :) Och inom vissa delar var det: ”det här vet jag att jag/vi har läst om och kan styrka genom forskning eller en undersökning, nu måste jag bara hitta den igen”. Vi har referenser till all ”hård fakta” i boken, och de hittas längst bak i boken med hänvisningar inne i boken.

Hur funkar det efteråt med försäljning, marknadsföring osv?
Om man ska ge ett tips här så är det väl att inte skriva en bok som handlar om att inte konsumera, om man vill att boken ska sälja bra, haha! =D

Skämt åsido, här kan man göra väldigt mycket eller lite. Viss hjälp får man ofta från förlaget den första tiden, men det är mycket upp till författarna att kontakta där man skulle vilja synas. Det finns ju flera anledningar till att vår blogg var anonym fram tills vi släppte boken – ingen av oss gillar att stå i centrum. Vi föredrar att inte föreläsa, inte intervjuas på scen, inte vara med i tv, radio, poddar osv. Samtidigt som vi med boken har fått göra just det. Och det har varit såå enormt utvecklande och en ”resa” som vi tyckte var rolig en viss period, för att det var en värld som vi aldrig kommit i kontakt med tidigare, och som vi inte skulle kommit i närheten av utan boken. Något vi sa i flera olika sammanhang åren efter boken släpptes var just – hur sjutton hamnade vi här! :)

Satt ni hemma och skrev boken?
Eftersom vi bodde så litet (i en 2:a på 60 kvm med två små barn) så var det uteslutet att sitta hemma och skriva bok mer än på kvällarna när barnen somnat. Övrig tid när barnen var vakna, hängde den som hade ”skrivpass” på biblioteket i Solna centrum eller vårt närmsta café som låg ett stenkast från lägenheten. Den som var föräldraledig kunde ibland skriva medan lillebror sov. Vi växlade föräldraledighet ungefär i mitten av de 3 månaderna som vi skrev boken.

Kommer ni skriva ytterligare någon bok?
Om vi hade all tid i världen skulle det vara väldigt roligt. Men Herr Minimalist kände sig väldigt ”klar” med skrivandet och bloggandet efter att ha skrivit Prylbanta. Det blev som ett avslut för honom även om han insåg det först efteråt. Samtidigt skrev vi medvetet boken enbart om att prylbanta, trots att vi redan då såg det som endast en liten del av en minimalistisk livsstil och det som för många blir inkörsporten till minimalism. Men vi har ändå svårt att på ett enkelt sätt pitcha in för oss själva vad nästa bok skulle handla om. Så nej, ingen ytterligare bok finns i åtanke hos någon av oss.

Boken Prylbanta – Färre saker, större frihet, finns idag som pocket, e-bok och ljudbok.

Drömmer du om att skriva en bok en dag, och vad skulle den i så fall handla om?
Vad skulle du vilja att uppföljaren till Prylbanta skulle handla om? :)

Capsule wardrobe gör come back

För att du sparar tid och energi, kommer känna dig mer välklädd och ha ett mindre behov av att konsumera. Och för att du, precis som de flesta andra, ändå bara använder 20 % av din garderob 80 % av tiden. Då är det ju främst dessa 20 % du kan fokusera på och behöver ha kvar. :)

När jag testade konceptet capsule wardrobe / kapselgarderob (gillar dock inte riktigt det svenska ordet) för första gången år 2015, så var det verkligen en ögonöppnare för mig. En ögonöppnare för hur mycket kläder jag faktiskt ägde. Men också hur få plagg jag faktiskt behövde när favoriterna var kvar och det var lättare att matcha kors och tvärs. Denna ögonöppnare gjorde att jag minimerade min klädkonsumtion efterföljande år.

Men vad är capsule wardrobe? Det är ett koncept där du lever med en begränsad, utvald garderob. Projekt 333 är en variant av konceptet där du under 3 månader väljer ut och använder 33 plagg från din garderob (inkluderat ytterkläder, skor och accessoarer). Men jag tycker inte man ska hänga upp sig på ett specifikt antal plagg eller en exakt period, poängen är att begränsa antalet klädesplagg, välja ut favoriter som går att matcha kors och tvärs. Samt att inte shoppa något under tiden utan använda det du valt ut. Sista veckorna på perioden kan du dock få komplettera med plagg du märkt att du verkligen saknar, om konkret behov finns. Läs mer detaljer om konceptet här.

Jag använde mig av capsule wardrobe regelbundet mellan åren 2015-2017. Sedan dess har jag inte haft någon aktiv sådan garderob, men däremot haft relativt få klädesplagg i min ägo så att det ändå skulle kunna ses som en capsule warderobe.

Nu inför hösten blev jag dock sugen på att skapa mig en strukturerat capsule wardrobe som jag gjorde tidigare. Sista året med konceptet växlade jag bara några plagg varje halvår, inte var tredje månad, det behövdes inte. Shorts och någon sommarklänning lades undan när varma vintertröjor och mössor kom fram. Så jag tänker att den capsule wardrobe jag skapar nu ska funka för hösten och vintern 2021/2022.

Och för att återkomma till inledningen och de där 20 % av kläderna man använder 80 % av tiden. Ett sätt att ta reda på vilka de där 20 % är i just din garderob, är att göra galgtricket. Har du inte hört talas om det tidigare så kan du läsa mer om det här. På så sätt får du svart på vitt se vilka kläder du faktiskt använder, och som förmodligen bör utgöra en bra bas för din capsule wardrobe.

Vill ni se hur höstens och vinterns capsule wardrobe kommer att se ut för mig?
Och har du själv testat konceptet?

Dags att uppdatera höstgarderoben?

Med hösten, varmare kläder, tillbaka på jobbet och kanske även kontoret, kommer en tid då många blir sugna på att ”kitta upp” sin garderob. Kanske motiverar man det med att köpa något kvalitativt och tidlöst som kan användas länge. Fast man egentligen har allt man behöver i både vardagsgarderoben och bland skor och ytterkläder. Man mer villhöver men försöker längs vägen övertyga sig om att man behöver. :)

Jag skulle vilja säga att detta beteende och den här känslan och suget man kan få, kan bero på exempelvis dessa två saker:

  1. Garderoben känns tråkig och passé. Det som hänger där inne känns inte nytt, fräscht och inne längre. Innehållet känns inte inspirerande trots att garderoben är lika full som vanligt.
  2. Man själv känner sig lite trött och solkig och använder garderoben som en mental krycka. Man inbillar sig att efter att ha shoppat kommer man få en allmän boost på jobbet och energikick inför jobbhösten.

Men hur kan man hantera och råda bot på dessa tankar och känslor?

Nummer 1 tror jag många kan råda bot på genom att ha en garderob som man inte tröttnar på. Helt enkelt en garderob som innehåller plagg som är okänsliga för trender. Aldrig ute, alltid inne. :)

Men också genom att gå tillbaka till sig själv och fundera över när jag kände så här senast och då köpte ”det där”, hur stor skillnad gjorde det egentligen? Och om du fortfarande är övertygad om att ett nytt plagg kommer göra hela skillnaden för din jobbhöst – köp då ett plagg second hand. Och fundera över känslan efteråt på både kort och lite längre sikt, för att dra lärdom till nästa gång samma typ av känslor dyker upp.

Nummer 2 är egentligen ett klassiskt beteende inför olika typer av utmaningar, men också inför en ny säsong, nya projekt eller ny fas i livet. Man konsumerar något för att känna sig mentalt säkrare, tryggare och mer förberedd, och kanske lite ”ny och fräsch”. Man använder konsumtion som en mental krycka att luta sig mot.

Det kan vara att köpa en ny skjorta inför ett viktigt kundbesök med jobbet, en ny klänning och skor inför en finare fest, eller varför inte diverse träningskläder och sportutrustning för att äntligen komma igång med träningen.

Någonstans är medvetenhet ett första steg till förändring. Och genom att stanna upp och känna denna känsla, istället för att omedelbart agera på den, har man tagit flera steg i rätt riktning.

Kan du känna igen dig i det jag beskriver ovan?

Så började allt på riktigt

Allt har en mening, även om det inte alltid är lätt att se den när man är mitt uppe i ”allt”.

I början av sommaren skrev jag om vikten av att våga prata och berätta om sin minimalistiska resa för andra. Att vi genom att göra det kan inspirera varandra, bredda synen på vad minimalism är och få fler att våga prata och diskutera livsstilen.

Min och Herr Minimalists gemensamma minimalistiska resa, började på just en längre resa när vi dels hade tid att stanna upp och reflektera över livet, dels fick se en annan del av världen och hur människor levde där. Vi insåg att vi klarar oss med få saker så länge vi har det nödvändigaste utifrån våra behov, samt att prylar nog inte hörde ihop så mycket med lycka.

Men, för mig började den minimalistiska resan egentligen ca 1,5 år tidigare. Jag insåg det inte då, men insikterna från den tiden gjorde att när Herr Minimalist förde den minimalistiska filosofin på tal, så upplevde jag att det var i linje med många av mina tankar och insikter. Även om jag inte tidigare haft ett namn på det.

Så vad var det då som hände under 2011 innan jag ens hade träffat Herr Minimalist.

Jo, jag blev plötsligt lämnad av min dåvarande sambo som jag varit tillsammans med i nästan tio år, med visst uppehåll för jobb och studier utomlands. Lika snabbt och överraskande som det skedde, lika snabbt var han ute ur vår gemensamma lägenhet.

Det jag lärde mig i den processen och som spillt över på min minimalistiska resa, är hur liten roll det materiella spelar när livet vänds upp och ner. Strax innan det här hände kände jag verkligen att vi hade ”allt”. Vi hade köpt vår första gemensamma lägenhet i Stockholm, valt ut möbler och inrett den tillsammans, vi hade båda nyligen fått jobb som gjorde att vi hade råd att resa både utomlands och på skidsemester, vi köpte cyklar och längdskidor och påbörjade en svensk klassiker tillsammans. Vi levde helt enkelt som riktiga DINK:isar (Dual Income, No Kids) i en storstad.

När det tog slut kom det som en fet käftsmäll hur lite allt det där materiella spelade. Jag hade kunnat byta alla prylar och kläder i hela lägenheten mot att få må bra och känna mig ”hel” igen. Och jag vet att jag tänkte på precis exakt det, där och då.

Så när jag och Herr Minimalist sen träffades, och 1,5 år senare var ute på vår långresa och han började prata om ”minimalism”, så hade jag den där händelsen i min ryggsäck och var mottaglig för att förstå och rent praktiskt börja anamma konceptet och livsstilen. Att genom att äga färre överflödiga prylar och kläder, kan vi få mer tid, pengar och energi över till det som betyder mest i livet på riktigt.

Så började min minimalistiska resa på riktigt. Hur började din? :)

Månadens inspiration augusti 2021

Vardagen är igång igen och här kommer augusti månads inspirationsinlägg! Så ta en paus från vardagsbestyren och njut av inspirerande och intressant läsning ikväll. Eller spara ner vissa tips och återkom till dem i helgen!

Podcast – Kropp & Själ P1 – Hur blir jag nöjd?

Ett intressant avsnitt från P1 Kropp & själ som handlar om nöjdhet. Samtidigt som förnöjsamhet kan tolkas som att vi inte vill utvecklas eller har mål i livet, så är väl ändå nöjdhet något de flesta av oss strävar efter – att bli nöjda och tillfreds med livet? Hur kan vi tänka för att finna tillfredsställelse här och nu, och samtidigt utvecklas framåt.

Ett på många sätt intressant avsnitt som jag lyssnade på för två veckor sedan och redan känner att jag vill lyssna på igen.

TV – En kväll för vår planet

För första gången sändes en klimatgala på tv här om veckan – ”En kväll för vår planet”. Där uppmanade TV4 tittarna att bli ”planetfaddrar” hos Världsnaturfonden (WWF) och lyfte varierande miljöproblem som tjuvjakt, plast i haven och klimatförändringar.

Galan kastade sitt ljus över klimatförändringar, skogsskövling, illegal jakt och andra hot mot planeten. Visst kan man tycka att det sänder fel signaler att man ger folk chansen att lindra sin klimatångest genom att skänka pengar. Men samtidigt kan jag tycka att det är jättebra sätt för att sprida information till helt andra målgrupper än de som redan befinner sig i sin lilla ”klimatmedvetna bubbla”.

ArtikelGe barnen bättre förutsättningar att cykla till skolan

Sommarlovet är över, världen står i brand, IPCC larmar om behovet av akuta åtgärder. Samtidigt fylls vägarna till landets skolor återigen av bilburna barn. Just när vi behöver ställa om som mest slussar vi in ännu en generation i ohållbara vanor, skriver Emma Sundh, Annika Sundin och Sophia Schyman.

Endast futtiga 14 procent tar cykeln. Detta trots att 6 av 10 elever på låg- och mellanstadiet har två kilometer eller mindre till skolan. På 1970-talet gick eller cyklade 9 av 10 barn till skolan. En oroväckande utveckling oh det är dags att vända trenden.

All forskning pekar på att vi rör oss för lite och majoriteten av alla barn och tonåringar i Sverige är alltför stillasittande. Samtidigt visar omfattande forskning att elever som haft en aktiv start på morgonen mår bättre, har lättare att koncentrera sig och får bättre resultat.

Från debattartikel i GP (Göteborgs-Posten) – Ge barnen bättre förutsättningar att cykla till skolan

Jag tycker själv att den här frågan är otroligt viktig, för klimatet och för folkhälsan. Vardagsmotionen är otroligt underskattat, för såväl vuxna som barn. Hur är det med dig och dina barn, cyklar de till skolan eller om de inte gör det – varför gör de det inte? Och att promenera är såklart också bra, men på morgonen förstår jag om det då lätt blir bilen då och då, när tiden är knapp och barnens ben går långsamt. :)

Vi cyklar ännu men har tyvärr ganska dålig cykelväg den kilometer genom bostadsområdet som det handlar om till skolan (förskolan ligger närmre). Båda cykelvägarna som leder till skolan korsar bilvägar och väl framme vid skolan tvingas man cykla över skolans bilparkeringen för att komma fram till skolans cykelparkering. Där såväl anställda som alla stressade föräldrar som ska lämna barn med bil, åker in och ut (hur tänkte kommunens trafikplanerare här?).

Du hittar hela debattartikeln i GP här (den är öppen att läsa för alla).

InstagramUnderbaraClara

UnderbaraClara lade upp ett Instagraminlägg med sina 70 karaffer och kannor. Och jag kan inte låta bli att problematisera den romantiserade bilden av att samla på onödigt många prylar. Det må hända att de är hållbart konsumerade begagnat, men det är inte hållbart om alla ska ha stora samlingar av diverse olika pryttlar som ju inte alls som helhet fyller ett praktiskt behov. Som att konsumera sjukliga mängder second hand-kläder. Det är inte hållbart bara för att det är second hand om det går till överdrift.

Vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt – att vårda och värdesätta det vi redan äger och har producerat. Utan att för den skulle behöva behålla allt eller ha sjukliga mängder av det vi tycker om och värderar högt. Hörde jag ordet lagom? :)

Och visst har vi alla våra akilleshälar där vi kanske lättare faller för konsumtionssuget eller tummar på antalet vi har jämfört med det praktiska behovet, men det behöver ju inte gå till överdrift. Eller vad tycker du? :)

Citat – Sustainable Consumption

”Minskad konsumtion behöver inte betyda att folk får det sämre – det kan till och med öka välmåendet”

Åsa Callmer

Citat från en artikel om vikten att sträva efter tillräcklighet. Fler och fler forskare blir eniga om att en rättvis omställning kräver att vi som tillhör rikare samhällen inte bara förändrar hur vi konsumerar utan också hur mycket. Du hittar den i sin helhet här.

Det var allt på inspirationsfronten för den här månaden. Ha en fortsatt fin vecka!

Back to basic-loopen

Här om dagen sammanfattade jag trädgårdsåret 2021 på Instagram, som väldigt kortfattat inte alls var särskilt lyckat för vår del ur ett skörd-perspektiv, jämfört med de två tidigare år vi haft trädgård.

Utöver sparsam skörd kände jag i år att trädgården var rörig. Det blev många små krukor med extra plantor som inte fått plats i någon av våra fyra pallkragar och som jag inte hade hjärta att slänga utan ville försöka plantera och göra något bra av. Liksom lite väl många test samtidigt av nya frön och plantor.

Tillslut stod där över tio små hinkar och krukor med potatis, sallad, smultron, pak choi och grönkål. Som det pillades med, fixades med och som i slutändan egentligen inte gav särskilt mycket varken i skörd eller annan tillfredsställelse. Utöver det som växte i pallkragarna.

Inför nästa år vill jag ”back to basic”. Sätta och så det som brukar gå bra och som vi vet att vi tycker om, inte experimentera så mycket. Låta pallkragarna vara fyllda men inte överfulla och framför allt inte spilla över till massor av småkrukor. Lite mer som vårt första år med trädgård, kunna fokusera på väl valda områden och grödor.

Och om jag höjer blicken från trädgården, så känner jag så väl igen den här loopen från flera andra områden i livet både hos oss själva och andra:

Garderoben – Började med en hyfsat enkel garderob, utökade med mer och fler mönster och färger och började experimentera med annorlunda plagg. För att sedan återgå till att föredra enkelhet i material, färg och mönster. Back to basic.
Bostaden – Sparsamt möblerad och enkla färger. Familjen växer och man bor in sig samtidigt som allt fler saker tar sig in över tröskeln, kanske färger och mönster på väggar blir fler och fler. Sen slutar det med att man vill förenkla, prylbanta tills bara det viktigaste är kvar, gå tillbaka till lugna färger. Back to basic.
Leksaker – Barnen hade ett fåtal leksaker i början. Allt fler läggs till i takt med att barnens ålder ökar. Tillslut inser man att fler leksaker inte ger mer lek och förenklingen påbörjas. Back to basic.

Oavsett område så börjar många med enkelhet. Tröttnar lite och påverkas kanske av samhället till att vilja ha mer, fler och större. Börjar experimentera, testa nytt och sväva ut från det enkla. Men inser efter en tid att det blir rörigt, att mer inte blev bättre. Och så kommer många tillbaka till enkelheten. Back to basic-loopen.

Ibland tar en loop två somrar, ibland många år. Men med tiden kommer många tillbaka till det enkla och minimalistiska. Back to basic-loopen.

Och med detta sagt så är det inte fel att experimentera, hur ska man annars hitta nya favoriter eller vidga sina vyer ibland? :) Men det är också intressant hur pass ofta man vill tillbaka till det enkla, minimalistiska och till ”lagom” efter att ha testat hur det är med mer, fler och annorlunda.

Kan du känna igen dig i det här? Har du något område där du gjort liknande loop? :)

Utvilad och redo för höst

Så var höstterminen igång och några rutiner börjar så sakta komma på plats. Storasyster har börjat i förskoleklass så vi har en del nya rutiner att etablera med lämning (och hämtning) av barn på två ställen och en tid att passa på morgonen som är både tidig och skarp (08.00).

Om jag känner mig utvilad från semestern och redo att börja jobba igen?
Jag är glad att jag skaffat mig en vardag som jag sällan känner att jag behöver vila upp mig ifrån. Självklart har jag också arbetstoppar, leveranskrav och det händer att livet kör ihop sig på alla möjliga fronter, men i grunden har jag skaffat mig en vardag med liten andel stress. Och jag känner inte att semestern eller helgen är något jag ständigt räknar ner till, eller att jobbet är något jag regelbundet behöver ”vila upp mig” från.

Med det sagt så är jag såklart, som de flesta andra, gärna ledig och har semester från jobbet. För att uppleva, göra och ha tillsammanstid med familjen under en längre sammanhängande period. :)

Och för att vila hjärnan från ständiga leveranser, möten och to-do:s.

Kom ihåg att det i längden inte går att kompensera för en ohållbart och stressig vardag bara genom att ta fyra-fem veckors semester. Det är alla de övriga veckorna på året som är viktigast för ditt mående.

Hur känner du kring det här så här efter semestern?