Kategoriarkiv: Hälsa

I denna kategori skriver vi om minimalistiska aktiviteter och tankar som rör hälsan.

Vad sparar man vid en bouppteckning?

Efter onsdagens mycket fina och personliga begravning av min kära mormor, besökte vi på torsdagen hennes lägenhet. Vi är tre familjer som ska ta hand om kvarlåtenskapen och var och en får sätta post-it-lappar med namn på ägodelar man vill ha. Är det flera som vill ha samma föremål drar vi lott om det.

Jag hade otroligt svårt att välja vilka saker och prylar jag skulle sätta en lapp på. Vad är typiskt mormor, vilka saker förknippar jag med henne och vad kan jag själv ha nytta av och använda?

I grunden är det inget vi direkt behöver till vårt hem och jag vill inte ta för mycket prylar som bara blir liggandes i en låda i förrådet eller ståendes oanvända i ett skåp. Jag är dock rädd att många av mina minnen kommer blekna om jag inte har något som påminner om mormor, vår relation och allt vi upplevt tillsammans. Jag har fått rådet att hellre spara för många saker än för få, det går alltid att rensa om ett år men däremot inte att ångra det jag inte behöll. Min minimalistiska grundsyn gör att den ena delen av mig enbart vill ta hand om saker som jag vet med säkerhet att vi kommer att använda i vårt hem eller exempelvis smycken som jag kan och vill bära. Den andra delen vill spara alla möjliga saker som jag förknippar med henne, allt från skålar och vaser till serviser och foton.

Vad jag till slut behöll får ni se när vi summerar månadens in och ut i juli eller augusti, beroende på när vi hunnit skifta ut sakerna. Jag har en känsla av att en av dessa månader kommer ha en övervägande del på in-sidan av förklarliga skäl.

Vad har du sparat för föremål från nära släktingar eller vänner som gått bort och hur tänker du i processen?

Kom i form med minimalism

De senaste veckorna har jag snubblat över en hel del information på nätet på temat minimalistiska träningspass. Med minimalistiska träningspass menar jag lite kortare träningspass men som trots det ger bra effekt och vanligtvis består av olika varianter av basövningar som stimulerar flera muskelgrupper samtidigt. Jag tänkte att jag skulle ge några läs- och sevärda exempel.

Bloggaren Lofsan slog hål på myten om att du måste träna i minst 30 minuter för att det ska ge effekt i ett inslag för TV4 nyligen. Där berättar hon om den senaste forskningen som säger att 20 minuters hård träning tre gånger i veckan ger minst lika bra hälsoeffekt som 60 minuter medelintensiv träning lika många gånger.

I förra veckan skrev en av våra bloggrannar om 7 minimalistiska träningsformer med tips både för nybörjare och mer träningsvana personer som vill prova något nytt. Gemensamt för de flesta av tipsen är att de är högintensiva pass där flera muskelgrupper får jobba parallellt och på kort tid.

I dagarna hittade jag ytterligare ett inlägg på temat minimalistisk träning, den här gången hos bloggen nyttigt.eu, med rubriken Det minimalistiska tränandet blir alltmer populärt, där inlägget fokuserar på forskning kring kortare träningspass. Tydligen har bristen på träningsmotivation, inte bara hos amerikanarna, fått följden att träningsforskare över hela världen försöker hitta strategier för hur befolkningen ska kunna uppnå tillräckliga hälsoeffekter av träning fast på kortare tid.

Och för ett par veckor sedan skrev jag själv om löpning som minimalistisk träningsform just för att det är så enkelt att utöva, kräver minimalt med utrustning och kan börja så fort du knutit på dig joggingskorna.

För många, liksom för mig, är dock träningen så mycket mer än något jobbigt på en att-göra-lista som genomförs på kortast möjliga tid. För mig handlar det även om att släppa jobbtankar eller bara jobbiga tankar, få endorfinkickar, om möjligt vistas i direkt solljus och i naturen samt naturligtvis skapa en stark och hälsosam kropp som håller hela livet. Ett av inläggen ovan formulerar hur jag känner på ett bra sätt:

…det är inte bara promenaden i sig som stärker. Frisk luft, solljus och bara det att vi vistas i den gröna naturen påverkar hälsan positivt. Att pressa ner 30-minuters-promenaden i skogen efter jobbet till någon form av högintensiv träning under 10 minuter på arbetsplatsens löpband låter inte helt gediget.

Oavsett så är det enligt mig positivt att det forskas fram minimalistiska träningsformer som ger möjligheten att genomföra riktigt bra pass på kortare tid när det behövs. Den bästa träningen är trots allt den som blir av.

När det mesta plötsligt blir oviktigt

I vardagen är vår identitet starkt kopplat till arbetet och de fysiska prylar vi äger är något vi prioriterar högt, både vad gäller tillgängliga kapital av tid, fokus och pengar.

Men det finns tillfällen i livet då arbetet plötsligt känns väldigt ointressant och oprioriterat. När vi skulle byta ut vilken pryl som helst i hemmet för att kunna vrida tillbaka klockan. Då fokus och prioriteringar flyttas från omgivningens och ens egna jobb- och prestationsrelaterade krav till en i nuet mer närvarande sinnesstämning kombinerat med en grundläggande önskan om att få ha hälsan, må bra, vara glad och spendera tid med nära och kära. Det jag talar om här är när du själv eller en nära anhörig blir allvarligt sjuk, skadad eller av någon anledning är på väg att gå bort.

Jag tror att många skulle må betydligt bättre av en mer avslappnad inställning till sina jobb, sig själva och framför allt till sina ägodelar. Därför tycker jag att då livet ger någon en spark i baken som kan hjälpa till att få personens fokus och prioriteringar i ordning så är det lite synd att så många, när de väl är tillbaka i vardagen, snabbt återgår till det fokus och de prioriteringar de hade innan.

Uppvaknandet kan i många fall ske i samband med en svår och jobbig situation privat som vid en första anblick endast bär på negativa faktorer och omständigheter. Det kan vara hemskt att vi först när någons liv ställs på sin spets, börjar fundera över vad som egentligen är viktigt och betyder något för oss. Samtidigt kan detta vara början på en stor förändring både för dig, din familj och samhället i stort. Ta till vara på det tillfället och se det som ett medskick från det inträffade eller från personen det berör.

Idag begravs min kära mormor. Aldrig tidigare har prylar och jobb känts så oviktiga som de senaste två veckorna.

Stockholm Maraton 2013

Stockholm Maraton 2013

Igår sprang jag (Fru Minimalist) Stockholm Maraton och fick vid målgång en stor tung medalj och en grön så kallad Finisher-tröja. Det vill säga en totalt onödig dekorationspryl och en användbar och praktisk träningströja.

Träningströjan blir ett bra tillskott i träningsgarderoben efter en tidigare rensning av uttjänta plagg i samma garderob. Den fyller nästan samtliga krav jag har på min minimalistiska garderob förutom möjligen stilrenhet men för träningskläder är just den punkten inte lika viktig. Dessutom känns det lite extra roligt och motiverande att träna med Finisher-tröjan på kroppen. Den kanske till och med fungerar som morot för att springa ytterligare ett Stockholm maraton någon gång i framtiden.

Jag funderade lite på om det finns någon risk att tröjan blir kvar år efter år i träningsgarderoben trots att den blivit urtvättad och sliten på grund av att den symboliserar prestige och stolthet men det tror jag inte. Vi har kommit längre än så i vår minimalistiska filosofi och i likhet med medaljen så sitter inte prestationen i själva tröjan. Medaljen kommer jag att fotografera och sedan gör mig av med, enligt vår filosofi för medaljer och pokaler som jag skrivit om tidigare. Kanske kunde jag till och med ha låtit bli att ta emot medaljen över huvud taget men den tanken slog mig inte just där och då i all trötthet och eufori vid målgång.

Hur det gick i loppet? Strax över 4 timmar och 8 minuter sprang jag i mål på, vilket känns klart godkänt för ett första maraton inför vilket uppladdningen inte varit den bästa.

Nu ska jag bara koppla av och njuta av det fantastiska vädret resten av söndagen. :-)

Born to run with minimalism

Här om kvällen sprang jag ett millopp och kom då mitt i löparspåret att tänka på minimalism och träning. Eller mer specifikt, minimalism och löpning. Hur lättillgänglig och minimalistisk löpningen är jämfört med många andra träningsformer och vad lite som behövs för att kunna utföra den.

Jag har tidigare i livet varit aktiv fotbolls- och hockeyspelare (jajamen det fanns damhockeylag redan på 90-talet). Både dessa sporter krävde en hel del utrustning. I fotboll i form av specifika strumpor, benskydd och inte minst fotbollsskor av vilka vi skulle ha minst tre par olika, ett par för inomhussäsongen, ett par för försässongen på grus och så ett par för spel på gräs. En del lagmedlemmar hade även ett par fotbollsskor för spel på konstgräs. Hockeyutrustningens alla delar ska jag inte ens gå in på, men ni förstår min poäng.

När det gäller löpning är det egentligen bara löparskorna som är den utmärkande utrustningen. Visst finns det stort utrustningsutbud även för löpare och framför allt för de som springer på högre nivå, men det är inget krav att ha avancerade löparbyxor som stabilisterar musklerna, ger bättre syretransport och stimulerar blodcirkulationen för att ta sig en löptur. Du kan dessutom börja rundan direkt utanför dörren och avsluta den på samma ställe, ingen transport, passande av tider eller köande till ett pass.

I boken Born to run – jakten på löpningens själ av Christopher McDougall förklarar Christopher bakgrunden till varför vi människor är som gjorda för att löpa. Han ger även skotillverkarna en käftsmäll och hävdar att vi ger fötterna mer och mer stöd men att detta också skapar mer och mer skador. Trots inköp av dyra, utprovade skor med luftkuddar och specialanpassade iläggssulor blir varje år mellan 65 % och 80 % av alla löpare skadade.

Skulle vi snegla på världens mest löpstarka folk vad gäller långdistanslöpning, tarahumarafolket, skulle vi inte ens behöva löparskor som utrustning utan klara oss på hemmabyggda skor av gamla bildäck och remmar och därmed skulle löpningen som träning bli ändå mer minimalistisk. Att löpning är en minimalistisk träningsform vidhåller jag dock oavsett vad du sätter på fötterna.

Hur gick det på loppet då? Jo tack, nytt personligt rekord på 46 minuter och 36 sekunder, det kan jag inte vara annat än nöjd med! Till helgen stundar en ändå större kraftmätning – Stockholm maraton!