Etikettarkiv: sentimentalitet

Mental och fysisk utrensning inför tredje barnet

31 svar

Ibland rensar du ut saker för att du tröttnat på dem, andra gånger för att intressen eller livssituation ändrats och du finner plötsligt sakerna överflödiga. Då och då blir rensningen en riktig nostalgiresa, exempelvis när du går igenom en kartong som dina föräldrar sparat från din barndom, eller när du gör en rensning i din nostalgilåda.

Vissa gånger upplever jag rensningen som mer mental än fysisk. En sådan rensning gjordes i samband med att vi i vintras fick veta att vi väntade Lillebror Minimalist och att han var just en lillebror. Jag, Fru Minimalist, var väldigt inställd på att det skulle bli en till tjej, och behövde mentalt rensa ut flera av de mest tjejiga-klädesplaggen som Storasyster Minimalist haft, för att ta in att det skulle komma en son. Storasyster Minimalist har två tjejkusiner som hon ärvt kläder av och även om flera bodys i de små storlekarna varit neutrala så har mycket varit rosa och volang, särskilt i lite större storlekar. Visst kan killar ha dessa kläder, men vi väljer att inte klä Lillebror Minimalist i denna typ av kläder tills han kan välja själv. :)

Ytterligare en sådan mental rensning sker just nu. Lillebror Minimalist har redan växt ur de första storlekarna med bebiskläder. Vi vet inte om vi kommer skaffa fler barn och därför har jag börjat en ny mental resa med att rensa ut majoriteten av kläderna i dessa storlekar. Vi vill inte förvara för mycket i flera år som kanske bara blir liggandes. Då är det bättre att plaggen kommer till användning i närtid. Skulle det trots allt bli ett tredje barn i framtiden så blir det en riktig minimalist eftersom vi bara sparar ett par bodys i varje storlek. :)

Ett par plagg i de minsta storlekarna som nu rensas ut.

Ett par plagg i de minsta storlekarna som nu rensas ut.

Jag har funderat över varför jag känner detta behov av att rensa kläder efter Lillebror Minimalist innan vi slutligt bestämt oss huruvida vi önskar fler barn. Kanske är jag rädd att bli besviken. Om vi sparar alla bebiskläder i en låda så gör vi ju det för ett kommande barn. Skulle vi sedan inte vilja eller lyckas få fler barn, så blir det en besvikelse.

Har du upplevt något liknande eller någon helt annan rensning som varit mer mental än fysisk?

lillebror_hemgang

Relaterade inlägg:

  1. Rensa barnkläder steg för steg
  2. Känslosam rensning bland barnkläderna
  3. Bebisens kläder ur ekologisk synvinkel

Nostalgilådan

22 svar

Även som minimalist kan det finnas saker som man aldrig någonsin vill göra sig av med. Det kan exempelvis vara dina första små skor som barn, dagböcker från den humörstinna tonårsperioden, studentmössan med personliga kommentarer från vänner, kärleksbrev från första kärleken, ett nästan ihjälkramat mjukisdjur eller något annat kärt minne där man byggt upp ovanligt mycket nostalgisk ränta.

Gemensamt för denna typ av personliga saker är att de inte finns något behov för dem att synas i hemmet. De behöver inte heller ta plats i befintliga förvaringslösningar i bostaden, eftersom du ytterst sällan tar fram eller gör något med sakerna.

Vi har löst detta med något som vi kallar för nostalgilådan. I vårt källarförråd har jag och Herr Minimalist varsin flyttkartong där vi samlar på ovannämnda typer av nostalgiska minnen och saker. Vi är fullt medvetna om att vi aldrig kommer packa upp dem utan bara flytta lådan från förråd till förråd de gånger vi byter boende. Och det är helt ok.

Vi kommer säkerligen fylla på den ett par gånger längs vägen. Den dag våra respektive föräldrahem behöver rensas mer ingående exempelvis. Jag kommer säkert lägga ner någon sak tillhörande min mormor i lådan den dag de inte uppfyller kraven för att få synas i lägenheten, eftersom de ändå har ett stort personligt värde för mig.

Utöver några av sakerna som nämnts i inledningen så förvarar vi även exempelvis fotoalbum från tiden innan digitalkameran fanns, några skolkataloger och anteckningsblock från grundskolan i nostalgilådan.

Likväl som vi rensar i hemmet regelbundet rensar vi även då och då i nostalgilådan. Vid varje flytt och även då något nytt läggs ner görs en snabb genomgång för att se att det som ligger där verkligen betyder något fortfarande. Exempelvis hade jag några böcker liggandes i lådan ett tag som jag verkligen ville bevara, vilka jag nu har rensat ut istället. Livet förändras ju och synen på saker och dess värde likaså.

Har du någon form av nostalgilåda och vad förvarar du i så fall i den?

Relaterade inlägg:

  1. Nostalgi och minnessaker
  2. Samlingar är farliga
  3. Utrensade förhoppningar, drömmar och visioner

Anteckningar från högskolestudier

15 svar

I samma veva som jag och Fru Minimalist flyttade ihop för drygt ett år sedan insåg jag att det var fjärde flytten som jag kånkade med mig tre riktigt stora och tunga kartonger. Kartonger som jag inte öppnat sedan jag stängde dem ungefär sju år tidigare.

I dessa kartonger låg pärmar med alla mina anteckningar från den tid då jag studerade till civilingenjör på KTH (Kungliga Tekniska Högskolan) i Stockholm. Anteckningar som jag aldrig haft behov eller lust att läsa igenom efter att sista tentan var över, men som jag trots det haft otroligt svårt att göra mig av med.

Nu stod jag inför ett dilemma. Skulle jag försöka pussla in dem i det redan trånga förrådet och fortsätta frakta med mig dem flytt efter flytt resten av livet? Skulle jag hyra ett förrådsutrymme någonstans och förvara dem där istället på obestämd tid? Eller skulle jag bita i det sura äpplet och inse att om jag inte haft anledning att läsa igenom någon av anteckningarna de senaste sju åren så kommer jag med största sannolikhet inte behöva dem de närmsta sju åren heller. Jag valde det sistnämnda alternativet, ställde fram ett halvt dussin tomma papperskassar och började gå igenom pärmarna efter innehåll jag kände mig bekväm med att slänga.

Initialt kändes allt jättejobbigt. Varje pärm innehöll tiotals, ofta hundratals sidor med vackert och noga nedskrivna anteckningar som jag lagt mycket tid och möda på att utforma så att både jag och andra enkelt skulle kunna förstå och ta del av dem efteråt. Varje sida var som ett litet konstverk i sig och det kändes som att slänga en bit av mig själv eller kanske mitt yngre jag varje gång en sida åkte ned i papperskassarna avsedda för pappersåtervinning.

Det tog även emot mentalt eftersom det kändes som att viktig kunskap gick förlorad. Hur skulle jag, om behovet mot all förmodan uppstod, kunna lösa en arbetsuppgift relaterat till något av kursområdena om jag slängt alla mina gamla anteckningar?

Vad som till slut fick mig att inse att jag inte kunde behålla allt var minnet av hur jag hjälpte till att rensa ur min mormors lägenhet efter att hon gick bort ett par år tidigare. Då arbetade familjen under många kvällar och helger med att fatta många jobbiga beslut kring vilka saker som skulle sparas, säljas eller slängas. Allra värst var det med alla kort, brev och anteckningar mormor sparat. Att slänga dessa kändes nästan som att förlora mormor bit för bit igen.

Med minnet av rensningen av mormors lägenhet i huvudet tog jag beslutet att inte spara några av mina anteckningar i syfte att visa min barn eller barnbarn hur duktig jag varit och hur vackert jag antecknat en gång i tiden. Om de skulle visa sig bli lika sentimentala som jag så skulle deras rensningsprocess bli ändå värre än min när det är dags. Dessutom skulle rensningstillfället i praktiken vara enda tillfället då de faktiskt såg anteckningarna, det vill säga sekunderna mellan att de öppnade pärmarna och att dessa åkte ned i soppåsarna.

Idag saknar jag som förväntat inte anteckningarna och den kunskap de innehöll även om det känns lite jobbigt att tänka på allt onödigt arbete jag lagt ned en gång i tiden. Dock överskuggas den känslan av lättnaden att väl ha tagit beslutet. Det eliminerade även det dåliga samvete jag känt varje gång jag tänkt på kartongerna och rensningen som väntade i källaren eller på vinden. Vad det gäller kunskapen så kan jag alltid köpa en ny och troligen mer aktuell kursbok om behovet mot all förmodan skulle uppstå.

Baserat på erfarenheten ovan är mitt råd att alltid göra sig av med anteckningar men även brev, vykort och tackkort med mera så fort de blivit inaktuella. I mitt fall gjorde tiden det bara svårare att slänga dem både för egen del men troligen även anhöriga om de hamnar i samma situationen någon gång förhoppningsvis långt fram i framtiden. Lycka till!

Relaterade inlägg:

  1. Gamla lagar och regler åker ut
  2. Samlingar är farliga
  3. Nostalgilådan

Samlingar är farliga

20 svar

Att samla på något är naturligt. De flesta har någon gång under sitt liv haft en samling antingen som barn eller som vuxen. Antingen yrkesmässigt eller som fritidssysselsättning. Men hur mycket värde tillför egentligen din samling till ditt liv?

Under en av våra rensningar i källaren nyligen hittade jag ett pennfodral innehållandes min suddgummisamling från lågstadietiden. Den hade följt med i olika lådor i över 20 års tid och på samlingars vis egentligen aldrig kommit till användning. Nu var många av suddgummina torra och dess värde lägre än någonsin då jag gör majoriteten av mina fysiska anteckningar med bläckpenna och resten på datorn eller mobiltelefonen.

Min första impuls var att skjuta på beslutet huruvida jag skulle behålla samlingen eller ej och stoppa ned dem i min ”evighetslåda” i källaren igen. Det fanns efter 20 år en hel del nostalgisk ränta upparbetad kring dessa. Men ganska snabbt tänkte jag om och valde att slänga alla utom två-tre stycken som fortfarande fungerade väl.

Men vad definierar egentligen en samling och varför är de så onödiga ur ett minimalistiskt perspektiv, det vill säga varför valde jag att slänga mina suddgummin?

  • Samlingar är ofta döda. De förvaras oftast undangömt i en skåp eller en låda, används ytterst sällan och plockas på sin höjd fram någon gång per år. I bästa fall står samlingen bakom en glasdörr i ett vintrinskåp och samlar damm.
  • Samlingar tar tid. Jakten samt eventuellt underhåll tar ofta en del tid i anspråk. Tid som oftast kan läggas på andra aktiviteter av högre värde. Fru Minimalist hade till exempel en snapsglassamling med ett glas från varje stad/resmål hon besökt. En del av semestern spenderades alltid på att maniskt springa runt och leta efter ett nytt lämpligt glas i varje ny stad. Tid som kunde lagts på att undersöka och uppleva staden eller bara ta det lugnt.
  • Samlingar är beroendeframkallande. Som samlare söker du hela tiden nya saker att addera till samlingen där den emotionella kicken för varje nytt objekt dessvärre blir lägre ju större samlingen blir. Skulle du någon gång bli helt klar med din samling så dör oftast glädjen helt kring samlingen och samlandet. Behållningen som är kvar är på sin höjd att organisera om denna lite då och då. Dessvärre är det ofta väldigt svårt mentalt att göra sig av med sina samlingar, mycket på grund av emotionell ränta.
  • Samlingar kostar pengar. Som barn är samlingar ofta av billig karaktär, till exempel kapsyler, klistermärken, stenar, bokmärken, hockeybilder och manicklar. Men som vuxen måste man ofta höja insatsen för att det ska vara intressant, till exempel antika leksaksbilar, ovanliga frimärken, konst, gamla mynt, unikt porslin med mera. Dessutom finns det ofta en dold kostnad i form av förvaring.
  • Samlingar har dåligt andrahandsvärde. De flesta samlingar, med undantag för dem som eventuellt kan ses som investeringar till exempel konst, har ett dåligt andrahandsvärde. Den dag du tröttnar får du med största sannolikhet inte tillbaka i närheten av den summa pengar du gav för prylarna en gång i tiden.
  • Samlingar har lågt värde mot insats. Med tanke på hur sällan samlare faktiskt njuter av sina samlingar och hur mycket tid och pengar som ofta lagts på processen att leta upp och förvärva samlingen så är avkastningen på investeringen låg.

Jag har som barn samlat på frimärken, klistermärken, glasspapper, suddgumming och pennor. Som vuxen har jag mer eller mindre medvetet samlat på kläder, digital musik, högskoleanteckningar och fysiska böcker. Idag är det enda samlingen jag fortfarande brottas med min fysiska boksamling men det har blivit bättre efter att jag skaffade min Amazon Kindle Paperwhite och blivit medlem på Goodreads. Möjligen samlar jag även på pengar lite beroende på hur man ser det, dock i digital form. ;)

Det jag numera medvetet väljer att samla på är erfarenheter och insikter, prestationer jag är stolt över, fina minnen från resor och andra upplevelser samt kvalitetstid med nära vänner och familj.

Vad samlar du på och hur mycket värde tillför dessa samlingar till ditt liv?

Relaterade inlägg:

  1. Set och samlingar försvårar utrensning
  2. Anteckningar från högskolestudier
  3. Minnet sitter inte i prylen