Vad är egentligen meningen med minimalism? Om man inte blir lyckligare av att prylbanta, eller när man kommit till en balans mellan in och ut, vad ska man då med minimalismen till? Vi fick en intressant fråga på bloggen som jag tänkte lyfta upp så fler kan ta del av den och fundera, och delger samtidigt vårt svar på frågan. Frågan är något nedkortad mot originalet, och svaret något utökat. Frågan lyder:

Minimalismen är något som tilltalar mig mycket, men jag tänker efter att man har rensat ut det värsta och bara sparat sådant som man behöver, vad händer sen? Jag har alltid älskat att rensa och gå igenom alla mina saker, men nu känner jag liksom att jag inte ser någon mening med det, jag blir inte lyckligare för det. Men jag blir heller inte lyckligare av att ha för mycket saker. Det känns väl tomt på nåt vis nu. Vad ska man med minimalismen till om man ändå inte känner att det hjälper en på ett bättre spår? Jag känner att jag fastnat i en känsla av att livet är tomt. Jag saknar inte saker, utan det är en djupare tomhet. Minimalismen ska ju ge en tid till det man tycker om att göra, men om man inte vet vad man tycker om att göra, då är det ju lite meningslöst känner jag. Jag vill gärna höra er sida och tankar om saken!

För er som läst vår bok Prylbanta kanske ni känner igen motsvarande tankegångar i slutorden på boken. Det framgick inte om frågeställaren läst vår bok, men så här står det nämligen där om jag klipper in två korta stycken:

… ”Och du har mer tid, energi och pengar över. Men vad händer då? Eftersom shopping och prylar för flertalet fyller en så pass central roll i våra liv och på många sätt används som mentala kryckor samt distraktion från sådant som vi inte vill tänka på eller orkar ta tag i, så följs en intensiv rensningsperiod ofta av något som kan liknas vid abstinens. Det uppstår nämligen ett emotionellt och mentalt tomrum som tidigare fylldes av alla prylar och dess många former av relaterad distraktion.”

… ”Härifrån finns det nämligen helt nya möjligheter att medvetet fylla detta vakuum med nya, meningsfulla eller prioriterade åtaganden, intressen, relationer och utgifter som ligger i linje med dina värderingar och som skänker just ditt liv maximal mening och glädje.”

Vår bok Prylbanta finns även som e-bok.

Jag tror frågeställaren ska fokusera på det där sista stycket och gräva djupare där.

Minimalism är inte lösningen på ”vad som är meningen med livet” eller vad som ger just dig lycka, utan minimalism är ett verktyg för att frigöra tid, energi och utrymme till att kunna göra mer av det som är viktigt och högt prioriterat hos dig. Men då gäller det ju att veta vad detta är, vad som skänker just mig stor glädje och tillfredsställelse.

För många tror jag processen med att prylbanta det överflödiga gör att det blir tydligare vad som är viktigt i livet. Framför allt när man kommer in på det som inte är prylrelaterat utan rensar och minimerar bland åtaganden, intressen, relationer och utgifter. Men det kan också vara så att det som skulle skänka glädje, lycka och mening, är något man inte gör eller har idag. Helt enkelt för att det inte funnits utrymme till att testa eller fördjupa sig inom det. Eller bara inte funnits tid och andrum till att låta sinnet fantisera vad det skulle kunna vara.

Om du funderar inom olika delar i livet, som exempelvis vänner, familj, jobb, självutveckling, fritid mm, vad inom respektive område ger energi, glädje eller skapar nyfikenhet hos dig? Hur ser en riktigt härlig dag ut för dig och kan du få fler sådana dagar? Och det behöver inte betyda att du ska lägga till en massa aktiviteter. Kanske är prioriteringen bara att slippa stressa, eller känslan av att ha ett friare liv i linje med dina värderingar.

Som vi nämnt tidigare anser vi att minimalism inte är något du blir färdig med. Minimalism är som vi ser det inte ett projekt du genomför och bockar av, utan mer en livsstil eller filosofi. Vill du läsa mer kring det så läs inlägget När är du en färdig minimalist?

Sitter du som läsare på något bra svar eller tankar som kan hjälpa frågeställaren? Kommentera gärna nedan! :)

Hur tänker du själv kring vad som är meningen med minimalism och vad som händer ”sen” när du nått balans mellan utrensade och inkommande saker?