Vi har tidigare skrivit om populära minimalistiska utmaningar som förekommer då och då runt om i världen. Även om vi inte är några direkta förespråkare för denna typ av minimalism, utan ser minimalism som en livsstil snarare än något tillfälligt uppsatt mål du ska nå, så kan utmaningar helt klart fungera som en trigger till att komma igång eller hitta ett minimalistiskt fokus under en period.
I samband med att jag researchade för dessa utmaningar snubblade jag över en grupp som kallar sig The Compact. Gruppen bestod från början av ett tiotal miljöintresserade vänner i San Francisco som gick från tanke till handling vad gäller konsumtion och en hållbar livsstil. För dem var återvinning och kompostering inte tillräckligt, de ville något betydligt mer, eller kanske snarare något mycket mindre. De satte upp ramar och mål för gruppen, bland annat att de under ett års tid inte skulle köpa några nya saker, utöver det mest livsnödvändiga som mat, medicin och hygienartiklar. Behövde de något annat köptes det secondhand, lånades eller skapades själv.
De hade även som mål att minska antalet onödiga prylar i hemmet, stödja lokala företag och jordbruk, samt generellt försöka förenkla sitt liv och leverne.
I likhet med att många blir provocerade av en minimalistiskt livsstil, blev många provocerade av The Compact. De anklagades för att vara oamerikanska och antikapitalistiska, liksom som ett hot mot den västerländska livsstilen om de fick med sig allt för många på samma tåg. I en artikel i Washington Post berättar en av medlemmarna:
Jag tror att folk blir upprörda för att de tror att vi på något sätt dömer dem. Men vi är ju bara ute efter att bära hem färre saker till våra egna hem.
En annan medlem påpekar i samma artikel att gruppen består av några miljöintresserade medelklassinvånare som hade en diskussion kring konsumtion, och plötsligt bestämde sig för att inte köpa några nya saker under ett år. Och detta blir en världsnyhet. Det om något säger väl något om hur vi ser på konsumtion och hur världen är uppbyggd idag?
Gruppens intention var inte att rädda världen utan att förbättra sin egen livskvalitet. Deras lärdomar från året utan konsumtion var att de redan har betydligt fler saker än de själva trodde, samt att de klarar sig med betydligt färre saker än de kunnat föreställa sig.
Minimalism ser jag som ett sätt att förenkla livet, känna frihet och lättare kunna prioritera och fokusera på det som är viktigt för just mig och min familj. Ett helt år utan att köpa något nytt över huvud taget skulle visserligen tvinga mig till ett nytt tankesätt och förhållningssätt, men det skulle också kännas betydligt mer begränsande och hämmande, snarare än roligt och inspirerande. Jag vill kunna köpa en utvald, kvalitativ sak om jag har identifierat ett konkret behov, och det finns inte alltid på begagnatmarknaden.
Skulle du i likhet med medlemmarna i The Compact klara ett år utan att köpa något nytt till dig själv eller din familj?