Kategoriarkiv: Hemma

I denna kategori skriver vi om minimalistiska aktiviteter och tankar som rör hemmet.

Skjortköp kan kosta skjortan

Igår bestämde jag mig för att precis som Fru Minimalist ta ett första steg mot en minimalistisk garderob. Det som kändes mest motiverade att börja med var att se över mina skjortor. En snabb inventering gav följande:

  • En vit, en ljusblå samt en vit- och blå-randig skjorta från Stenströms
  • Två likadana vit- och blå-rutiga skjortor från Oscar
  • Tre marginellt olika vit- och blå-randiga skjortor från Ströms
  • En gråblå kortärmad skjorta från G-star

Totalt har jag nio skjortor vilket i sig är lite anmärkningsvärt då jag mest använder pikétröjor på arbetet. Vad som är ändå mer anmärkningsvärt är att jag idag bara använder fyra av skjortorna. En har fått en stor ful fläck på armen som inte går att få bort, två har plötsligt krympt i tvätten, två är felköp på rea som visade sig vara lite för stora när jag väl var hemma. De skjortor som blev kvar är:

  • En ljusblå skjorta från Stenströms
  • En vit- och blå-randig skjorta från Stenströms
  • En vit- och blå-randig skjorta från Ströms
  • En gråblå kortärmad skjorta från G-star

Uppenbarligen har mina behov inte varit större än fyra skjortor sista året eftersom jag varken saknat eller använt dem jag nu rensade ur. De utrensade men använda skjortorna doneras till Myrorna eller Stadsmissionen och de oanvända skjortorna ska jag försöka sälja på Blocket.

Jag gjorde även en mindre gapanalys och kommer lagom till nästa bröllop, dop eller motsvarande köpa en vit skjorta med dubbel manschett. Folk gifter sig och skaffar barn som galna i vår bekantskapskrets just nu och vid dessa tillfällen passar det ofta med en tidlös vit skjorta. En rolig iakttagelse är för övrigt att alla mina skjortor är vita, blå eller kombinationer av dessa två färger. Lite tråkigt kanske men väldigt enkelt att kombinera med andra plagg och de fungerar i de flesta sammanhang.

Hur många skjortor har du och hur många skjortor anser du dig behöva?

Proaktiv konsumtion

Att vara proaktiv eller arbeta proaktivt är något de flesta förknippar med något positivt. Det vill säga att se till att vara förberedd när något händer istället för att plötsligt tvingas agera när något väl har hänt. Motsatsen kallas reaktiv.

Men hur är det egentligen med att shoppa eller konsumera proaktivt? Nu när vi börjat rensa ur vår gemensamma lägenhet utifrån ett minimalistiskt perspektiv så hittar vi gång på gång saker vi tidigare konsumerat utifall att vi någon gång skulle behöva det, för säkerhets skull eller för att det var ett bra erbjudande på något vi för tillfället egentligen inte hade behov av. Några bra exempel från vårt eget hem är:

  • Städmaterial – Otroliga mängder putsdukar, torkdukar, rengöringsmedel etc.
  • Prydnadsföremål – Gardiner, dukar, värmeljus, krukor.
  • Kläder – Skjortor, t-shirtar, klänningar, olika typer av specialskor, sportutrustning.
  • Mat – Konserver, torrvaror, ovanliga kryddor och jätteförpackningar av färskvaror.
  • Elektronik – Sladdar, adaptrar, brännbara CD-skivor, USB-minnen.
  • Underhållning – Sällskapsspel, böcker, prenumerationer.

Vad som är gemensamt för det mesta som vi shoppat proaktivt är att dessa saker aldrig eller nästan aldrig kommer till användning. Matens bäst-före-datum hinner gå ut (även på konserver), kläder hinner bli omoderna och mycket ligger bara och tar plats och fraktas runt på ett eller annat sätt. Det är ett rent resursslöseri och kapitalförstöring och ligger inte riktigt i linje med våra nya värderingar.

Därför har vi bestämt oss för att inspireras av det som i tillverkningsindustrin kallas för lean det vill säga kortfattat se till att det som vi behöver finns på rätt plats vid rätt tidpunkt och enbart om dessa adderar ett tydligt värde. Det roliga är att synsättet fungerar lika bra i industrin som hemma hos oss. Ett tankeknep för att åstadkomma detta som vi märkt fungerar bra är att innan köp alltid fråga och ärligt svara sig själv; när eller hur ofta kommer jag att använda denna och var ska den förvaras? I otroligt många fall inser man att prylen är helt onödigt eller saknar en naturlig plats i ens hem.

Vi slänger dock in en brasklapp här och säger att vissa saker bör man ha införskaffat i förväg. Till exempel är det inte jättebra om man står utan första hjälpen-låda eller andra saker som kan behövas i det fall det sker någon form av katastrof.

Mindre irritation med minimalism i strumplådan

I tisdags tog jag ett första steg på vägen mot en minimalistisk garderob då jag spenderade en del av kvällen på strumprensning. Det tog cirka femton minuter och jag slängde totalt sju par strumpor samt några ensamma stackare som jag inser aldrig kommer hitta en partner i min strumplåda. Ut åkte även ett två par strumpbyxor som jag inte använt på något år liksom några trasiga som av någon anledning fått vara kvar i lådan.

Jag fascineras av hur jag dag ut och dag in det senaste halvåret stört mig på att jag inte hittar ett par lämpliga strumpor när jag öppnar lådan, att strumpbyxorna jag tar på mig har hål eller bara över vilken oreda det varit i lådan och så krävs det en insats på femton minuter för att få åtgärda det och göra allt så mycket bättre. Snudd på löjligt!

Sju par svarta strumpor och tio par vita löparstrumpor/träningsstrumpor blev det kvar efter rensningen, samt ett par olika strumpbyxor och hudfärgade strumpor. Kanske behöver jag fylla på med några fler svarta strumpor av bra kvalitet ganska snart framöver men och andra sidan går vi mot sommar, semestertider och öppna skor så jag kanske klarar mig ett tag.

Hur många par strumpor har du och hur många strumpor behöver man egentligen?

Vägen mot en minimalistisk garderob

Det finns säkert många som tycker att en riktigt minimalistisk garderob ska bestå av ett bestämt antal uppsättningar kläder, till exempel fem perfekt matchande outfits och lika många, eller snarare få, uppsättningar av lämpliga skor. För mig som älskar kläder, variation och färg skulle det vara otroligt tråkigt. Självklart är det inte minimalistiskt att ha en oändligt stor garderob men min övertygelse är att antalet kläder jag äger automatiskt kommer att begränsas av de värderingsgrunder jag identifierat hos mig själv och beskriver nedan. Min målbild är att när jag öppnar min garderob tycka om och vilja bära varje enskilt plagg.

De värderingsgrunder jag identifierat är följande:

  • Kvalitet
  • Stilrenhet
  • Funktionellt
  • Behovsstyrt

Jag köper hellre ett kvalitativt och lite dyrare plagg än två eller tre billigare plagg till samma kostnad men av lägre kvalitet som riskerar att snabbt tappa form, färg eller gå sönder. Jag vet dessutom av erfarenhet att jag blir nöjdare och använder plagget mer och längre om det är av bra kvalitet och noga utvalt.

Jag vill ha stilrena plagg som är lätta att matcha och fungerar i många olika sammanhang, utan att de för den delen bli färglösa eller tråkiga. Det innebär att jag undviker vissa extrema mönster, färger och typer av design men det betyder inte att alla kläder jag äger är svarta eller vita, enfärgade eller helt utan mönster eller personlig touch.

Med funktionellt menar jag att kläderna ska vara lätta att använda, tåliga, bekväma och lämpliga att bära vid diverse olika sammanhang. Jag vill göra mig av med klänningen jag knappt kan gå i trappor med eller kjolen jag är övertygad ska spricka när jag knyter skorna. Jag skippar byxorna jag behöver hjälp att få på eller dem jag inte vågar sitta ned med för att eventuella fläckar aldrig skulle gå att få bort.

Tidigare shoppade jag med vänner och bekanta för att det var roligt, som ett fritidsintresse. Med en mer minimalistisk livsstil har shoppingen blivit mer behovsstyrd istället för slentrianmässig eller luststyrd. Det är sällan jag shoppar något spontant numera, istället har jag en lista där jag allt eftersom skriver upp saker jag tycker saknas i garderoben och när de behöver införskaffas. Till exempel att nya vinterskor behöver köpas tidig höst innan alla butiker är urplockade och innan det blivit så kallt att jag står utan alternativ. Det betyder inte att det har blivit tråkigare att shoppa, men däremot sker det mer sällan och mer målinriktat när det väl blir av.

Jag försöker även undvika onödiga dubbletter av plagg som löser samma behov. Hittar jag en fin sommarklänning men vet med mig att jag redan har en eller ett par minst lika fina sommarklänningar hemma i garderoben, så låter jag bli att köpa. Jag har insett och accepterat att jag inte kan köpa allt som är fint.

Sammanfattningsvis vill jag understryka att minimalism för mig inte handlar om att äga ett begränsat antal plagg utan istället undvika att köpa, och samtidigt såklart sälja och ge bort, plagg som inte uppfyller mina värderingar. På så vis har jag bara kvar kläder jag älskar och använder frekvent. Utmaningen är att först identifiera sina värderingar och dessutom hålla sig till dem.

Jag kommer att återkomma till mina värderingar kring kläder och vägen till en minimalistisk garderob i ett flertal inlägg framöver. Det ska bli spännande att se om jag kan leva upp till mina värderingsgrunder och hur lång tid det dröjer innan garderoben känns komplett, om den någonsin kommer göra det.

Medaljernas baksida

Pokaler, plaketter, medaljer och diplom. Alla har vi fått dem någon gång; när vi idrottade som barn, deltog i skolmästerskap, vann kontorets golftävling, deltog i en vinprovning eller vågade hoppa fallskärm. Men vad och hur mycket betyder de egentligen för oss? Hur och varför ska de sparas och förvaras? Sitter verkligen prestationen i det fysiska beviset? Skulle ingen människa tro på att du faktiskt genomfört bedriften om du inte har kvar dem? Spelar det någon roll vad andra tror och tycker över huvud taget i denna fråga?

Vi klurade lite på detta, kom fram till flera bra insikter (mer om dessa nedan) och därefter städade jag ur mina samlingar med följande resultat:

Gamla fotbollspokaler och plaketter från ungdomsårens idrottande har jag nu slängt. Tio år efter att den sista fotbollsmatchen spelades. Det var ett 30-tal stycken men betydde inte speciellt mycket för mig längre. De stod först hemma i barnrummet hos min föräldrar fint uppradade på en bokhylla för att lagom till att jag fyllde tjugo packas ned i en stor låda och sedan dess aldrig plockas upp igen.

Åtskilliga medaljer har det blivit genom åren. Fotbollsturneringar, basket, innebandy och diverse löpar- och cykellopp. De från ungdomen och mindre löparlopp som Midnattsloppet, Gävle Halvmaraton, Kungsholmen runt etc, var enkla att göra sig av med. Betydligt svårare var det med Lidingöloppet 3 mil och Vätternrundan 30 mil, lopp med prestige och status. Till slut föll dock polletten ner även här, det vill säga att genomförandet och stoltheten över att ha klarat dessa lopp faktiskt inte sitter i själva medaljen, utan inombords hos mig själv. Därför fick även dessa åka i återvinningen.

Diplom tar visserligen inte lika stor plats som pokaler och plaketter men behöver vi verkligen spara dem? Vi besteg till exempel ett riktigt högt berg under en resa tidigare i år och fick då ett diplom som intyg på att vi tog oss ända upp till toppen. Vi visste först inte vad vi skulle göra av diplomet, men skapade sedan en ny minimalistisk vana. Vi tog ett foto av intyget och sparade det digitalt istället. Det bästa av allt är att det här knepet kan även tillämpas på mycket annat som exempelvis ovan nämnda pokaler, plaketter och medaljer. Då har du bevisen kvar men de behöver inte ta upp fysisk plats i bostaden, förrådet eller motsvarande.

Sammanfattningsvis kom vi fram till att själva prestationen är skild från det fysiska beviset och att det räcker att du bevarar bedriften i minnet för att känna stolthet och glädje efteråt. Om du trots allt vill spara någon form av bevis så finns det bättre sätt än att göra det i dess fysiska form, till exempel genom att ta ett foto av bevisen och därefter slänga originalen.

Visar ni upp era pokaler, medaljer och diplom i ert hem, har ni slängt dessa eller ligger de och skräpar i en låda på vinden?