Det känns som alla så snabbt som möjligt vill komma tillbaka till en normal vardag och till så som livet såg ut innan corona. Men vad är det egentligen vi har så bråttom tillbaka till?
Jag tror alla håller med om att det kommer finnas ett ”före” och ett ”efter” corona. Hur vill vi att detta ”efter” ska se ut. Vad av det gamla vill vi ha tillbaka, vad vill vi välja bort och vad av allt vi lärt oss under den här processen vill vi ta med oss och kanske till och med låta ta större plats i den tid som väntar efter corona?
Jag såg en tänkvärd och halvrolig text på sociala medier för några veckor sedan:
Kinda feeling like the earth just sent us all to our rooms to think about what we’ve done.
Kanske är det någon där uppe som inte riktigt tycker att vi har tänkt klart tankarna kring hur vi vill att världen och livet ska se ut, och därför inte släpper ut oss ur rummet till vårt ”efter”.
När jag och sambon åker bil och en bilförare kör snabbt och som en galning, brukar vi skämtsamt säga, vad har hen så bråttom till? Att komma hem snabbast möjligt bara för att sedan lägga sig i soffan stirrandes på mobilen?
Vad är det vi har så bråttom att komma tillbaka till? Kanske är det inte förrän vi landat i och tänkt klart hur vi vill forma och skapa vårt ”efter” corona, som sjukdomen släpper sitt grepp om samhället, och tar oss dit.
Och jag förstår att alla inom vård och omsorg, de som blivit av med sitt jobb och sin trygghet, liksom de som drabbats av den värsta sortens corona, bara vill tillbaka till det som tidigare var ens ”normala” vardag. Men alla vi andra, vi kan passa på att ta oss en funderare kring vad av det normala som är värt att faktiskt ha bråttom tillbaka till. Hur vi vill att världen, samhället och livet ska se ut efter corona?
Vad tror du? :) Och hur vill du forma ditt efter corona?











