I serien gästminimalister berättar ger vi våra läsare och bloggrannar möjlighet att med sina egna ord beskriva och inspirera med sin minimalistiska resa.
Nedan hittar du en inspirerande berättelse från Linda Heidenberg om hur en minimalistisk resa kan börja med att prylbanta för att sedan ifrågasätta användandet och betydelsen av sociala medier.
I mars började jag känna att Instagram tog upp en för stor del av mitt liv. Jag rensade bland följare på mitt privata konto. Ångesten var totalt, framförallt oron för att mina vänner skulle glömma min existens. Och samtidigt en oro över att göra någon förnärmad när jag valde att avfölja. De är ju nästan som ett brott idag, att avfölja en vän eller bekant på sociala medier.
Men om vi backar bandet så valde jag att skaffa Instagram för några år sedan, trots att jag aldrig haft Facebook. På Instagram ville jag dela tårtor och bakverk som jag gjorde. Precis som väntat blev bekräftelsen total, alla likes och snälla kommentarer fick mig att må bra. Jag började följa vänner, bekanta, inspirerande konton med allt ifrån träning till heminredning. Mycket vill ha mer och snart bombades jag med bilder från över 300 konton så gott som dagligen.
Sen hände det, jag blev så trött, min hjärna blev trött. Jag blev besviken på mig själv över att jag satt och trånade över det perfekta hemmet, den perfekta partnern, de perfekta barnen, den perfekta kroppen som då just hade fött barn.
Jag började reflektera över hur man kunde träffa människor som spydde galla över sin livssituation för att en kvart göra en uppdateringen på Instagram om att allt var guld och gröna skogar. På Instagram är allt vackert och förskönat, jag vet det för jag är precis lika mänsklig som alla andra på sociala medier. Jag kunde posta en perfekt bild på min nygjorda tårta, jag ställde den i en position där man bara såg det perfekta. Att mitt kök såg ut som att en mjölfylld bomb hade sprängts var inget jag ville visa. Att mina barn och min man fått klara sig själva och var måttligt nöjda en hel lördag när jag bakat, var inte något jag skrev i texten till min perfekta bild.
När vi sitter och pratar om sociala medier säger folk ofta ”Man vet ju att alla bråkar, jada jada”. Kanske vet vi det när vi är offline, men är hjärnan rationell och kan filtrera det? Titta vilket perfekt hem, men de har säkert stökigt ibland. Jag tror inte folk tänker så. Jag tror tyvärr att de flesta tänker – Vill också ha!
När jag började prylbanta och rensa allt som vi hade i överflöd hemma, började jag avfölja alla heminredningskonton. Jag hade slutat jaga prylar och det perfekta hemmet och förlikat mig med tanken om att mitt hem är perfekt för mig. När alla saker får mindre betydelse blir allt annat mer värdefullt. Och i mars i år rensade jag alltså rejält bland följare.
Jag har idag två aktiva konton på instagram ”Naralltklarna” och ”Lbox2019” där jag följer ytterst få. Jag lägger inte upp något som är speciellt privat, och jag ägnar inte 15 timmar i veckan åt att speja runt. De cirka 15 timmar i veckan jag sparat på att inte fladdra runt på Instagram har jag lagt på att baka, fixat min lilla trädgård, varit mer närvarande med barnen, tagit hand om mig själv och börjat källsortera. Jag har börjat leva och må betydligt bättre. Och jag älskar det!
Minimalism kan vara så mycket mer än att bara prylbanta, för mig började det där. Men det är en pågående process på alla plan. Banta ner sociala medier, mobilanvändandet, mat som jag tidigare överkonsumerade, att tänka mer miljövänligt och minska svinnet.
För mig var det en ögonöppnare att stänga ner och logga ut. Vila hjärnan för den behövs för så mycket annat viktigt. Jag rekommenderar alla att ta en paus! Du Kommer få så mycket mer energi, du kommer bli gladare, du kommer få massa tid. Din födelsedag kanske inte kommer bli ihågkommen av vänner och bekanta, eftersom vi idag sällan skriver upp och kommer ihåg. Fladdra runt lite i flödet för att se vem som fyller år idag och släng iväg ett grattis. Men vad betyder det egentligen?
Mina barn och min närmaste familj gratulerade mig i år, eftersom att jag var offline var jag inte längre med i grattis-svängen. Men jag var ändå lyckligare i år än förra året, kanske för att jag var närvarande med dem som faktiskt betyder allt för mig, snarare än att vara aktiv på sociala medier för att se om en gammal klasskompis grattat mig.
Sammanfattningsvis är mitt råd, sluta jaga gilla-markeringar och börja gilla dig själv. Alla har vi olika färdigheter, möjligheter och förutsättningar. Du har ju ingen aning om vad någon annan haft för förutsättningar för att nå dit de är idag. Genom att bara fokusera på vad som är stort för dig och ge dig själv bekräftelse kommer du må bättre.
Om även du är intresserad av att medverka som gästminimalist på bloggen så hittar du information om hur du går till väga här.
