Det finns två vägar för att känna mer förnöjsamhet och lycka i livet::
Att konsumera och jaga mer, fler och större.
Att vara nöjd med det man har.
Problemet med att konsumera och fylla tomheten med saker, är att jakten aldrig tar slut. Det finns alltid någon att jämföra sig med som har det lite bättre, finare eller nyare. Vi skapar en ständig strävan och suktan som aldrig kan mättas. När vi fått det vi trodde skulle göra oss nöjda, flyttar sig målet bara framåt.
Vi matas ständigt med att framgång och välbefinnande kommer genom yttre faktorer. Och att sträva efter större och fler är receptet för lycka. Det du vill ha finns där framme. Bara du får det där jobbet, kan köpa den där prylen, flyttar till en större bostad. Så snart du får mer än du har idag, kommer du bli lycklig, harmonisk och framgångsrik. Tror vi.
Men genom att öva upp tacksamhet för det du har, kommer önskan om mer och fler, att istället bli till ”vad behöver jag egentligen äga?”.
Förnöjsamhet uppnås inte den dag vi har tillräckligt. Utan den dag vi inser att det vi har är tillräckligt.
Om du inte kan känna förnöjsamhet här och nu över det du har idag. Kommer du förmodligen inte göra det när du nått toppen av din karriär, bor i ett toppenfint hus eller lyckats köpa en Tesla.
Att öva och fokusera på tacksamhet är den kortaste vägen för att uppnå mer lycka. Och jag skulle vilja hävda att det är den enda vägen för att uppnå mer bestående lycka. Lycka och tacksamhet är färdigheter som du kan öva upp, och de utgår från din förmåga att se det du har och uppskatta det, istället för att fokusera på det du inte har.
Håller du med? Och är du duktig på att vara nöjd med det du har?
Jag reflekterade här om dagen över hur vi ständigt flyttar fram våra målsättningar. Och att en av de svåraste färdigheterna är att få målet att sluta flytta på sig. För om förväntningarna alltid ökar allt eftersom du rör dig framåt, så når du aldrig fram. För varje steg du tar, flyttar sig målet två steg.
Varje gång du tror att du når fram så inser du att du inte blev lyckligare. Var detta allt? Och så flyttar sig målet igen.
Men gör det något? Är inte detta en grundläggande, inre drivkraft. Det som tagit oss ut ur grottan och drivit evolutionen framåt historiskt. Delvis är det säkerligen så, men jag vill hävda att vi nu kommit till en nivå där mer, fler och större inte längre är likställt med bättre.
Det finns en stor risk att viljan att ha mer pengar, status, prylar, makt osv, gör att ambitionen ökar snabbare än tillfredsställelsen.
Men om du inte kan känna förnöjsamhet här och nu över det du har idag, tror du då att det kommer förändras för att du fått högre lön, klivit högre upp på karriärstegen eller står på toppen av ett berg?
Förnöjsamhet är inte samma sak som tråkigt och meningslöst. Jag tror att även väldigt drivna människor skulle må bra av förnöjsamhet, kanske är det till och med de som behöver det allra mest. Livet har plats för såväl driv och utveckling, som förnöjsamhet och tillräcklighet.
Livet blir inte roligt utan en känsla för vad som är nog. Eller när du aldrig känner dig förnöjsam och tillräcklig.
Känner du igen fenomenet att målet tenderar att ständigt flytta på sig? :)
Jag tänker ibland på hur det skulle vara om fler kunde vara förnöjsamma. Istället för att ständigt sukta efter det man inte har, eller sträva efter mer, fler och större.
Vi har byggt upp ett samhälle där missnöjsamhet behövs för tillväxten. Där företagen tjänar på att vi är missnöjda med det vi har idag och gynnas av att få oss att tro att vi kan få det lite bättre. Och där har de verkligen lyckats med sin marknadsföring. För vem vill nöja sig med mindre, när man kan få mer och fler?
Visst är denna medfödda och kulturella drivkraft en starkt bidragande orsak till mänsklighetens nuvarande framgång. Men kan det vara så att vi nått den punkt där drivkraften inte längre gagnar varken individen, mänskligheten eller planeten?
Tänk om vi plötsligt skulle vara nöjda med det vi redan har och där vi är i livet. För vi har det ju generellt sett otroligt bra i vår del av världen. Då skulle vi inte i samma utsträckning shoppa onödiga saker, renovera fullt fungerande hem, armbåga oss fram i karriären, stressa fram i livet eller sukta efter nästa vad-som-helst. Vi lägger allt krångligare livspussel och målar in oss i ett hörn där vi måste jobba längre och hårdare för att upprätthålla vår ohållbara livsstil.
Vad är det som gör att vi har så svårt att stanna upp och stoltsera med att vara förnöjsamma? Är det rädslan för att andra ska springa ifrån oss och plötsligt ha fler, mer och bättre än oss själva? Är det samhällets förväntningar på att vi ständigt ska sträva uppåt och framåt, oavsett om det gäller karriär, hemmet eller fritiden? Det är nästa pryl, nästa resa, nästa bostad, nästa utmaning, nästa karriärsteg. Hur många stannar egentligen upp, känner sig nöjda och kan landa i det längre än över en helg?
I ett samhälle där mycket är uppbyggt kring att du ska vara missnöjd, är det otroligt underskattat att vara förnöjsam.
Men kanske har vi kommit till en nivå där mer och fler inte längre är bättre. Där mindre, färre och enklare är det nya framgångsreceptet.
Och där vi kan börja backa bandet för att Sveriges Overshoot Day inte ska inträffa redan i början av april. Det vill säga den dagen då vi förbrukat vad som borde varit jordens totala årskvot av förbrukning av naturresurser.
Tänk om vi skulle börja vara mer nöjda med det vi redan har och där vi är i livet, vad skulle då hända med oss som individer, samhället och planeten?
Vardagen är igång igen och här kommer augusti månads inspirationsinlägg! Så ta en paus från vardagsbestyren och njut av inspirerande och intressant läsning ikväll. Eller spara ner vissa tips och återkom till dem i helgen!
Ett intressant avsnitt från P1 Kropp & själ som handlar om nöjdhet. Samtidigt som förnöjsamhet kan tolkas som att vi inte vill utvecklas eller har mål i livet, så är väl ändå nöjdhet något de flesta av oss strävar efter – att bli nöjda och tillfreds med livet? Hur kan vi tänka för att finna tillfredsställelse här och nu, och samtidigt utvecklas framåt.
Ett på många sätt intressant avsnitt som jag lyssnade på för två veckor sedan och redan känner att jag vill lyssna på igen.
För första gången sändes en klimatgala på tv här om veckan – ”En kväll för vår planet”. Där uppmanade TV4 tittarna att bli ”planetfaddrar” hos Världsnaturfonden (WWF) och lyfte varierande miljöproblem som tjuvjakt, plast i haven och klimatförändringar.
Galan kastade sitt ljus över klimatförändringar, skogsskövling, illegal jakt och andra hot mot planeten. Visst kan man tycka att det sänder fel signaler att man ger folk chansen att lindra sin klimatångest genom att skänka pengar. Men samtidigt kan jag tycka att det är jättebra sätt för att sprida information till helt andra målgrupper än de som redan befinner sig i sin lilla ”klimatmedvetna bubbla”.
Sommarlovet är över, världen står i brand, IPCC larmar om behovet av akuta åtgärder. Samtidigt fylls vägarna till landets skolor återigen av bilburna barn. Just när vi behöver ställa om som mest slussar vi in ännu en generation i ohållbara vanor, skriver Emma Sundh, Annika Sundin och Sophia Schyman.
Endast futtiga 14 procent tar cykeln. Detta trots att 6 av 10 elever på låg- och mellanstadiet har två kilometer eller mindre till skolan. På 1970-talet gick eller cyklade 9 av 10 barn till skolan. En oroväckande utveckling oh det är dags att vända trenden.
All forskning pekar på att vi rör oss för lite och majoriteten av alla barn och tonåringar i Sverige är alltför stillasittande. Samtidigt visar omfattande forskning att elever som haft en aktiv start på morgonen mår bättre, har lättare att koncentrera sig och får bättre resultat.
Jag tycker själv att den här frågan är otroligt viktig, för klimatet och för folkhälsan. Vardagsmotionen är otroligt underskattat, för såväl vuxna som barn. Hur är det med dig och dina barn, cyklar de till skolan eller om de inte gör det – varför gör de det inte? Och att promenera är såklart också bra, men på morgonen förstår jag om det då lätt blir bilen då och då, när tiden är knapp och barnens ben går långsamt. :)
Vi cyklar ännu men har tyvärr ganska dålig cykelväg den kilometer genom bostadsområdet som det handlar om till skolan (förskolan ligger närmre). Båda cykelvägarna som leder till skolan korsar bilvägar och väl framme vid skolan tvingas man cykla över skolans bilparkeringen för att komma fram till skolans cykelparkering. Där såväl anställda som alla stressade föräldrar som ska lämna barn med bil, åker in och ut (hur tänkte kommunens trafikplanerare här?).
Du hittar hela debattartikeln i GP här (den är öppen att läsa för alla).
UnderbaraClara lade upp ett Instagraminlägg med sina 70 karaffer och kannor. Och jag kan inte låta bli att problematisera den romantiserade bilden av att samla på onödigt många prylar. Det må hända att de är hållbart konsumerade begagnat, men det är inte hållbart om alla ska ha stora samlingar av diverse olika pryttlar som ju inte alls som helhet fyller ett praktiskt behov. Som att konsumera sjukliga mängder second hand-kläder. Det är inte hållbart bara för att det är second hand om det går till överdrift.
Vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt – att vårda och värdesätta det vi redan äger och har producerat. Utan att för den skulle behöva behålla allt eller ha sjukliga mängder av det vi tycker om och värderar högt. Hörde jag ordet lagom? :)
Och visst har vi alla våra akilleshälar där vi kanske lättare faller för konsumtionssuget eller tummar på antalet vi har jämfört med det praktiska behovet, men det behöver ju inte gå till överdrift. Eller vad tycker du? :)
”Minskad konsumtion behöver inte betyda att folk får det sämre – det kan till och med öka välmåendet”
Åsa Callmer
Citat från en artikel om vikten att sträva efter tillräcklighet. Fler och fler forskare blir eniga om att en rättvis omställning kräver att vi som tillhör rikare samhällen inte bara förändrar hur vi konsumerar utan också hur mycket. Du hittar den i sin helhet här.
Det var allt på inspirationsfronten för den här månaden. Ha en fortsatt fin vecka!
Vi matas ständigt med att framgång och välbefinnande kommer genom yttre faktorer. Och att sträva efter större och fler är receptet för lycka. Det du vill ha finns där framme. Om du strävar efter mer blir du lyckligare. Bara du får det där jobbet, kan köpa den där prylen, flyttar till en större bostad. Så snart du får mer än du har idag, kommer du bli lycklig, harmonisk och framgångsrik.
Vi tror oss se något långt där framme, något yttre som kommer förändra den inre känslan. Där framme i lyckohorisonten. Men allt eftersom vi rör oss framåt så flyttas horisonten. Vi når aldrig fram.
Jag tror att många känner igen sig i att drömmande vilja ha en pryl, ett plagg eller ett nytt jobb, och hur vi skapar en inre bild av att när det sker, så kommer livet bli så mycket bättre, mer produktivt, mer hälsosamt, enklare och lyckligare. Men när du väl skaffat och använt den där prylen eller plagget en period, bott i den större bostaden eller jobbat på det nya jobbet en tid, så märker du att livet ser ganska lika ut som det gjorde innan. Och så börjar drömmen om nästa pryl, plagg, bostad eller ett mer statusfyllt jobb, osv.
Varje gång du når fram till det du trodde var horisonten så flyttar den på sig. Var det här allt? Jag blev ju inte lyckligare. Och det är just det som är grejen. Om du inte kan känna förnöjsamhet här och nu över det du har idag, tror du då att det kommer förändras för att du står på toppen av ett berg, på toppen av din karriär eller med en dyr garderob? :)
Mount Kinabalu 4095 meter över havet
Längs Kungsleden i svenska fjällen
Det är lätt att glömma att du har väldigt mycket att vara nöjd över inom dig. Under förutsättning att du väljer att se det. Kanske borde vi oftare fundera över vad det är som gör att vi inte känner välbefinnande och hittar lycka inom oss. Istället för att ständigt sträva efter yttre faktorer som ska tillfredsställa detta.
De flesta av oss har mycket lycka att hämta i vår vardag, istället för att försöka sträva mot den större lyckan i horisonten, som ändå inte gör oss långsiktigt lyckliga. Kanske behöver vi minimera distraktioner för att kunna höra den inre rösten och för att kunna ta oss tid att se, känna och uppleva all lycka som finns här och nu i vår vardag? Helt enkelt skapa mer mentalt utrymme.
Vad tänker du om detta? Ser du lyckohorisonten långt där borta? ;)
Exklusivt, begränsat och dyrt. Det är vad många förknippar med lyx. För många är lyx något som är bättre än det du har eller utsätts för i din vardag. Och vi kommer inte ifrån att vad som uppfattas som lyxigt är subjektivt. Men om du istället tänker att lyx är alla de där små njutningarna i vardagen, då kan du leva ett lyxigt liv varje dag.
Doften av morgonens första kopp kaffe. Känslan i kroppen efter att ha tränat. Lyckan i att ha hela familjen samlad till middag. Smaken av ditt kvällste. Tystnaden som lägger sig när barnen har somnat. Längtan efter att fortsätta läsa en bra bok. Lugnet av att somna hand i hand.
Det är så lätt att fokusera på det du inte har, och att tillskriva en del av det ouppnåelig lyx du inte har tillgång till. Istället för att titta på allt du faktiskt har och vilken lyx mycket av det kan vara om du sätter på dig de glasögonen. Och med de glasögonen på kommer du känna dig mer tillfreds, förnöjsam och tacksam över allt vackert och härligt du har i och omkring dig i livet.
Genom att fundera över vad i vardagen som du tycker är lyx eller som gör dig extra glad, kan du bli mer medveten om det och få in mer lyx och glädje i din vardag.
Hur tänker du kring lyx, behöver det vara något utöver det extra eller kan det vara även vardagliga saker? Ja, vad är egentligen lyx för dig?
I ett samhälle där mycket är uppbyggt kring att du ska vara missnöjd, är det otroligt underskattat att vara förnöjsam. Tänk om vi plötsligt skulle vara nöjda med det vi redan har och där vi är i livet. Då skulle vi inte i samma utsträckning shoppa, renovera, karriärklättra eller sukta efter nästa vad-som-helst.
Vår kultur bygger på att vi ska vara missnöjda och känna att vi kan vara och få det lite bättre. Vi byggt upp ett samhälle där missnöjsamhet behövs för tillväxten. Där företagen är de som tjänar mest på att vi ska känna oss missnöjda med det vi redan har. Och de har verkligen lyckats med sin marknadsföring. För vem vill nöja sig med mindre, om man kan få mer och fler?
Jag funderar ibland på vad det är som gör att vi har så svårt att stanna upp och stoltsera med att vara förnöjsamma. Är det rädslan för att andra plötsligt ska ha fler, mer och bättre än oss själva? Är det samhällets förväntningar på att vi idag ständigt ska sträva uppåt och framåt, oavsett om det gäller karriär, hemmet eller fritiden? Det är nästa pryl, nästa resa, nästa bostad, nästa utmaning, nästa karriärsteg. Hur många stannar egentligen upp, känner sig nöjda och kan landa i det längre än över en helg?
Kanske är orsaken till den ständiga missnöjsamheten en kombination av människans grundläggande drivkraft att sträva längre fram som är det som drivit evolutionen framåt. Kombinerat med företagens uppbyggnad och marknadsföring av förväntningssamhället där vi är mer intresserade av vad som väntar runt nästa hörn än vad som händer här och nu. Där vi tror att nästa vad-som-helst är bättre än det vi har idag.
Förnöjsamhet är inte samma sak som tråkigt och meningslöst. Jag tror att även väldigt drivna människor skulle må bra av förnöjsamhet, kanske är det till och med de som behöver det allra mest. Livet har plats för såväl driv och utveckling, som förnöjsamhet och tillräcklighet.
Jag anser att förnöjsamhet är otroligt underskattat. Lägg pengar på att leva istället för att konsumera. Och fortsätt att röra dig framåt, men på ett behagligt och mer hållbart sätt. Hållbart för såväl dig själv, som andra omkring dig och för planeten.
Är du bra på att stanna upp vara förnöjsam med det du redan har, eller har du en vana att ständigt sträva framåt och mot nästa mål?
