Bättre sent än aldrig var det dags för mig, Herr Minimalist, att berätta om december månads utmaning som går ut på att använda mig av långsamhet, speciellt i arbetslivet.
Jag har fått feedback av en äldre kollega, som jag ser litegrann som en mentor, att jag tenderar att vara väldigt snabb. Jag talar snabbt, jag tänker snabbt, jag agerar snabbt och jag till och med rör mig snabbt. Det kanske låter som något bra men det finns nackdelar, både för mig själv och min omgivning:
- Att tala snabbt gör att mottagaren måste anstränga sig hårdare för att hänga med och kanske till och med tenderar att bli stressad. Att tala långsammare är behagligare för mottagaren, ger öppningar för andra att bemöta det jag säger och ger dessutom mig själv mer tid att bättre formulera mina tankar och idéer.
- Att tänka snabbt gör att jag snabbt anser mig kommit fram till en lösning och kan gå vidare, men risken finns att lösningen inte alltid är den bästa. Att ge mig själv tid att tänka ett par extra varv, speciellt kring viktiga eller komplexa beslut eller ämnen gör att jag kan ta fler aspekter i beaktning, ta klokare beslut samt förankra eventuella insikter och kunskap i mig själv innan jag går vidare. Att helt försöka låta bli att tänka och bara lyssna när andra pratar ligger även det i målbilden.
- Att agera snabbt gör att saker och ting blir gjorda och kan strykas från min att-göra-lista, men kanske inte alltid de högst prioriterade sakerna och mina åtgärder är kanske inte alltid heller tillräckligt förankrade på samtliga håll. Att agera långsammare kommer ge mig möjlighet att identifiera det jag inte borde göra, utföra det jag bör fokusera på bättre, samt förankra det som förankras bör.
Att hela tiden vara snabb tar dock mycket onödig energi. Energi som jag hellre har kvar vid arbetsdagens slut. Samtidigt finns det något tilltalande med känslan av att vara snabb som jag gillar. Det ger en känsla av att komma framåt, av att vara effektiv och ha flow men den kommer jag att ignorera denna månad.
Tanken är med andra ord att fokusera på kvalitet framför kvantitet både i kommunikation, fokus och handling med hjälp av långsamhet. Något som vi ofta förespråkar när det gäller konsumtion men som även går att applicera på många andra områden. Andra exempel är att inte springa för att hinna med tunnelbanan eller att snabbt äta upp maten för att korta ner lunchrasten.
Vad tror du om att vara medvetet långsam, blir allt bättre eller finns det uppenbara nackdelar?
