Författararkiv: Herr Minimalist

Minimalistiska apptips – Moment (iOS)

Det här är det sjunde inlägget i serien Minimalistiska apptips där jag går igenom appar för iOS som tillför mycket nytta i våra liv och på ett eller annat sätt passar in i vår minimalistiska livsstil.

Den app jag tänkte recensera denna gång är appen Moment. Den finns både i en något begränsad gratisversion som gör det möjligt att se hur ofta och länge du använder din smartphone samt en komplett betalversion för 49 kr som gör det möjligt att i viss mån begränsa din användning.

Anledningen till att jag laddade ned Moment är att jag märkte att jag spenderade mer och mer tid framför mobilen efter att vi nyligen tagit en paus från iPaden. Jag bytte med andra ord bara en skärm mot en annan, vilket fick mig att fundera på om det fanns något smart verktyg för att begränsa min användning.

Det som gör gratisversionen av Moment intressant är att få svart på vitt hur mycket tid och fokus som läggs vid mobilskärmen. Jag har i skrivande stund haft appen i fem dagar med följande resultat:

  • Dag 1: 78 minuter
  • Dag 2: 133 minuter
  • Dag 3: 113 minuter
  • Dag 4: 88 minuter
  • Dag 5: 95 minuter

Verkligheten är dock inte fullt så hemsk då en delförklaring till de höga siffrorna är att appen fortsätter räkna tid fram tills att kodlåset slår på, vilket min smartphone (fram tills idag) gjorde först fem minuter efter att jag låst skärmen. Det räckte med andra ord att jag låste upp telefonen en sekund tolv gånger per dag för att nå upp i en timmens användning. Något som för övrigt helt klart kan förbättras eftersom jag nu måste ha ett kodlås som går på i samma stund jag låser telefonen för att få rättvisa siffror framöver.

Idag fick jag hur som helst under ett mycket ineffektivt och mobilstört gympass nog och slog till på betalversionen som visade sig göra mobilen mer eller mindre oanvändbar när du nått din på egen hand definierade maxtid för dagen. Kanonbra faktiskt!

Jag har numera begränsat min användning till 60 minuter per dag och jag hoppas att appen ska göra mig medveten om mitt användande inte bara efter att tiden gått ut för dagen utan även långt innan eftersom att tiden numera är begränsad. Den tid jag sparar hoppas jag i sedvanlig ordning kunna lägga på mer prioriterade aktiviter som träning, meditation, yoga, böcker, roligare matlagning och vara mer närvarande med vänner och familjen.

Försöker även du begränsa den tid du ”leker” med mobilen och i så fall hur?

Dags att skiljas från iPaden?

För ganska precis ett och ett halv år sedan köpte jag en iPad Mini. Tanken var att använda den till enkelriktat informationsintag dels hemma men även på resande fot.

För det avsedda ändamålet har iPaden fungerat jättebra. Nästan lite väl bra om jag ska vara ärlig, för det är alldeles för ofta och länge som jag hamnar i soffan med iPaden och mållöst bläddrar mellan diverse appar. Och det är även alldeles för ofta som jag får för mig att snabbt göra något litet ärende men därefter förblir sittande med den.

Det händer typiskt när jag är trött i huvudet efter en dag på jobbet eller har något bekymmer eller arbetsuppgift som jag inte orkar lägga mental eller fysisk energi på för tillfället. Då blir iPaden min distraktion och mitt mycket effektiva prokrastineringsverktyg.

Samtidigt har iPaden sina fördelar. Vi uppskattar den då vi snabbt vill kolla upp något utan att starta datorn, som kokbok när vi lagar mat, som underhållning under transport och som smidig dator under resor.

Dock fyller iPaden inget unikt behov för oss om vi ska vara helt ärliga. Våra iPhone och även vår MacBook startar nästan precis lika snabbt, vi kan lika gärna ställa MacBooken i köket under matlagning, en bok eller Kindle fungerar precis lika bra som underhållning under transport och om jag får välja så gör jag helst research innan än under våra resor.

iPaden är med andra ord bara ett snabbt och smidigt alternativ till våra iPhones och vår MacBook. Och faktum är att den tid vi eventuellt sparar på iPadens tillgänglighet förlorar vi många gånger om i längden på grund av vår tendens att ofta sugas in i mållöst användande av densamma.

Därför har vi bestämt oss för att testa att tills vidare lägga undan iPaden i tremånaderslådan för att se om vi kommer att saknar den. Det ska bli spännande att se hur ofta impulsen att hämta den på dess tidigare återsamlingsplats dyker upp under närmsta veckorna alternativt hur snabbt vi kommer att glömma bort dess tidigare existens.

Den tid, fokus och energi jag hoppas tjäna på att eliminera detta svarta hål för tidigare nämnda mentala hårdvaluta vill jag lägga på läsning, meditation, ta ett powernap, blogga, fysisk träning, yoga, tid för eftertanke och umgänge med Fru och Bebis Minimalist såklart. Aktiviteter som i praktiken ger mycket mer energi och värde än horisontalläge i soffan med iPaden på magen.

Har du en surfplatta och vilka oumbärliga aktiviteter använder du i så fall denna till?

En in, en ut

I veckan gjorde jag en minimalistisk klassiker, nämligen en så kallad ”en in, en ut”. Det innebär att du köper något nytt som ersätter något annat som är på väg ut. Oftast något identiskt med det du gör dig av med eller iallafall av samma sort och som uppfyller samma behov.

I mitt fall rörde det sig om en av mina total fyra långärmade skjortor, närmare bestämt den ljusblåa, som börjat bli för sliten kring manschetterna och därmed behövde bytas ut. Eftersom jag redan efter noggranna ”empiriska studier” vet att Stenströmsskjortor i modellen Slimline och storlek 39 sitter perfekt på mig, så var det baggis att på lunchen besöka en återförsäljare och be om en ersättare.

När jag promenerade därifrån kändes det otroligt privilegierat att redan ha en genomtänkt färgmatchad garderob, en noga utvald och för mig perfekt skjortmodell och att enbart shoppa när behov uppstår. Ibland är livet som minimalist härligt enkelt!

När gjorde du en ”en in, en ut” senast och vad gällde det för saker?

Romantiserad behovsanalys

Har det någonsin hänt att du först blivit sugen på en pryl eller ett klädesplagg och därefter börjat se snudd på oändligt många behov som denna skulle kunna tillfredsställa, alternativt oändligt många situationer då den skulle komma till användning? Då har du troligen, precis som jag nyligen gjorde, lurat dig själv med en romantiserad behovsanalys.

I mitt fall handlade det om att jag av någon anledning plötsligt blev otroligt sugen på att köpa en iPhone 6, trots att jag redan har en fullt fungerande iPhone 4S som tillfredställer alla mina behov.

Efter att suget uppstått började jag rättfärdiga ett potentiellt köp med i hur många situationer jag skulle kunna ersätta vår iPad med min nya iPhone, hur trevlig det skulle vara med en något kortare responstid, hur mycket lättare det skulle vara att använda alla nuvarande och potentiella nya appar på en något större skärm, hur effektiv jag skulle bli osv. Snart spenderade jag kvällarna på Blocket i en rusblandad jakt på en oanvänd iPhone till ett rabatterat pris, samtidigt som jag ignorerade känslan av att något var tokigt.

Efter några dagars letande blev jag plötsligt medveten om hur absurd hela situationen var. Först och främst så har jag en felfri iPhone som jag är jättenöjd med, för det andra så är en ny iPhone snordyr och för det tredje så vill jag ju i själva verket minska tiden framför alla typer av skärmar, iPhonen inkluderad. Dessutom har en iPhone massor av negativ påverkan på miljön i form av utvinning och förädling av råvaror, framställning och komponenter, frakt osv som jag gärna minimerar om möjligt.

Därför bestämde jag mig till slut för att se sanningen i vitögat och inse att jag i praktiken inte har något gott skäl att köpa en ny iPhone. Jag började också fundera på varför jag blivit så fixerad på konsumtion och om det var någon form av själslig brist eller tillkortakommande inom något annat område som jag kompenserade för.

Känner du igen dig i min romantiserade behovsanalys och vad gällde det i så fall för pryl eller motsvarande i ditt fall?

De fyra stadierna av kompetent minimalism

Det finns en modell jag gillar som ofta kallas för de fyra stadierna av kompetens. Den går ut på att kompetensutveckling sker i fyra steg eller stadier som kortfattat kan beskrivas enligt följande:

  1. Omedveten inkompetens. I denna fas vet du inte ens om att du är inkompetent eller saknar kunskap inom ett specifikt område. Det är möjligt att du inte ens håller med om att kompetens inom området är värdefullt.
  2. Medveten inkompetens. I denna fas vet du om att du saknar kompetens eller kunskap inom ett område och har insett att det kan vara värdefullt att bygga kompetens inom det. Här sker mycket lärande och såklart även många misstag.
  3. Medveten kompetens. I denna fas har du kompetensen eller kunskapen, men att använda den kräver koncentration och medvetenhet för att du ska lyckas. Ofta kräver det även att du delar upp utövandet i flera steg.
  4. Omedveten kompetens. I denna fas har du fått så mycket övning eller kunskap inom området att det faller sig naturligt och går mer eller mindre på automatik och kräver mycket lite mentalt fokus och medvetenhet för att utföras med framgång.

Om vi applicerar samma modell på en kortfattade beskrivning av det vi kallar minimalism så skulle samma modell kunna se ut så här:

  1. Omedveten inkompetens. I denna fas funderar du varken över hur din konsumtion och samlande av prylar påverkar din plånbok, mentala välbefinnande, tillgängliga tid, fokus eller miljön. Konsumtion av prylar och distraktioner aktiveras ofta av känslor och impuls istället för konkreta behov.
  2. Medveten inkompetens. I denna fas har du börjat inse att ett enklare liv har många uppsidor samt hur mycket onödigt kapital, fokus och tid du lägger på saker och aktiviteter som egentligen inte är prioriterade för dig. Du har dock ännu inte riktigt identifierat vad en förändring konkret skulle innebära för dig och exakt hur du ska ta dig dit.
  3. Medveten kompetens. I denna fast har du kommit igång med rensning av onödiga prylar, medveten konsumtion, eliminering av onödiga fokus och så vidare, men det kräver att du tänker till för att det ska bli av.  Är du trött eller stressad en dag händer det dock fortfarande att du ger efter för lustdriven icke behovsstyrd shopping samt onödiga distraktioner.
  4. Omedveten kompetens. I denna fas är det naturligt för dig att med automatik identifiera saker som inte längre tjänar ett syfte eller är prioriterade, både fysiska och mentala, och eliminera dem som redan finns samt sätta stopp för nya. Du påverkas inte längre nämnvärt av reklam och samhällets förväntningar och behöver inte längre tillfredsställa onödiga shoppingsug eller andra oprioriterade lustar och fokus.

Jag och Fru Minimalist pendlar mellan stadie 3 och 4 beroende på område och dagsform. Inom vilket stadie befinner sig din minimalism? :)

Minimalister och survivalister

De som frekvent läser vår blogg känner ganska väl till vår bild av minimalism samt att vi då och då skojar om maximalism men häromdagen kom jag att tänka på en annan intressant ”ism”, nämligen survivalism.

Survivalism är en rörelse av individer eller grupper (ofta kallade survivalister eller preppers) som aktivt förbereder sig för nödsituationer, inklusive eventuella störningar i social eller politisk ordning på allt från lokal till internationell nivå. Survivalister förvärvar ofta medicinsk och självförsvarsutbildning, lagrar mat och vatten, förbereder sig för att bli självförsörjande och bygger anläggningar, till exempel underjordiska skyddsrum, som kan hjälpa dem att överleva en eventuell katastrof. Ett bra exempel på en svensk survivalist är bloggaren Cournucopia.

Vad som fascinerar mig med survivalism är att det på många sätt är så olikt minimalism samt att jag trots det på flera sätt kan sätta mig in i hur survivalister resonerar.

Minimalister köper och äger precis vad de behöver och använder regelbundet. Tanken är att minimera tiden det tar att fysiskt och mentalt hantera prylar, eliminera onödiga mentala fokus för att kunna leva i nuet, fokusera på det som gör dem lyckliga samt typiskt spara pengar till upplevelser och ekonomisk frihet.

Survivalister köper och äger saker de eventuellt skulle kunna ha användning av i framtiden då allt går åt skogen, antingen på mikro eller makronivå. Mentalt fokus ligger hela tiden på att förutse och förbereda inför katastrofen med dyra ekonomiska investeringar med personlig lycka och frihet som insats.

Den stora skillnaden ligger enligt min bedömning i mental inställning. Minimalism bygger mycket på modet och tilltron till att mat, pengar och andra typer av resurser kommer att finnas att tillgå även i framtiden och att om en kris skulle inträffa så kommer människor att hjälpas åt. Survivalism bygger i sin tur på rädsla samt brist på förtroende för att mat, pengar och andra typer av resurser kommer att finnas tillgängligt i framtiden samt att samhällets och dess invånare kan hantera en eventuell kris på ett konstruktivt sätt. En minimalist skulle med andra ord troligen kalla sig själv optimist och survivalisten för pessimist och på samma sätt skulle survivalisten i sin tur kalla sig själv realist och minimalisten naiv.

Vad tycker du, är minimalism och survivalism varandras motsidor eller går de att kombinera? Finns det kanske till och med goda argument för båda sidorna?

Sammanfattning: En månad med långsamhet

Nu är december månads utmaning över som gick ut på att testa hur livet kan förändras med ett generellt långsammare tempo i livet. Så vad tycker jag så här i efterhand?

Rent generellt har det varit otroligt skönt men samtidigt utmanande att dra ned på tempot. Skönt eftersom jag tycker mig bli mer harmonisk när stressnivån går ned som en följd av ett medvetet lägre tempo. Utmanande eftersom resten av världen knappast drar ned på tempot bara för att jag gör det.

Det överlägset mest positiva har varit att när jag medvetet drar ned på tempot både i kroppen och i sinnet, så blir det lättare att vara närvarande och tänka klart. Samtidigt finns det mer mental energi kvar vid dagens slut, vilket i sin tur gör det lättare att se vad som faktiskt är viktigt, både privat och professionellt, samt prioritera och välja bort. Med andra ord blir det lite som en positiv snöbollseffekt.

Det mest överraskande var att se hur stressade många andra är, speciellt arbetskamrater, samt hur omedvetna de själva är om sitt tillstånd och negativa effekter av detta. Människor som jag tidigare troligen skulle upplevt som effektiva framstod plötsligt som lätt mentalt obalanserade.

Faktum är att jag under månaden började se kollegornas onödigt höga tempo och stress lite som en drog eller sjukdom. En drog eftersom många verkar gilla sitt uppskruvade och enligt mig osunda sinnestillstånd, och en sjukdom eftersom människor i deras närhet tenderar att smittas, vare sig de vill eller inte.

En annan insikt jag fått under månaden är att ett lägre tempo inte är synonymt med att vara lat. Min uppfattning är att ett lägre tempo leder till mer genomtänkta beslut och sundare prioriteringar, det vill säga tiden och energin läggs på uppgifter av större värde än normalt och det totala resultatet blir bättre. Utfallet blir kvalitet framför kvantitet.

Sammanfattningsvis tror jag att världen skulle bli en bättre plats om alla drog ned på tempot i livet. Något som förhindrar detta är det faktum att det anses fint eller hög status att ha mycket att göra idag, oavsett värde. Detta är enligt mig en osund attityd som motverkar förändring.

Hur ser ditt liv ut; har du ett ständigt effektivt och uppskruvat tempo eller lever du i en lugn och harmonisk bubbla?