Etikettarkiv: mindfulness

Mindfulness för föräldrar

Aldrig har vi föräldrar och blivande sådana stått inför så många val som nu; var och hur vill vi föda, vilken mödravårdscentral ska vi tillhöra, lämplig dagispedagogik, bostadsområde och fritidsaktiviteter med mera. I vår strävan efter framförhållning och att vara den perfekta föräldern är det lätt att tappa fokus från det som är viktigast, det som pågår framför dig just nu. Livet och tillvaron med dina barn och din familj.

Som numera frekvent besökare på vårt bibliotek i kombination med att livet som höggravid inneburit lugnare kvällar än tidigare, har jag haft mycket tid över för bokläsning. De senaste månaderna har det av naturliga skäl varit diverse gravid- och barnrelaterade böcker jag frossat i. Den senaste av dessa är boken Mindfulness för föräldrar av Heidi Andersen och Anna-Maria Stawreberg. Boken bygger på filosofin mindful parenting som hjälper dig att se ljuspunkterna i den där vardagen som faktiskt är livet. John Lennon lär ha sagt:

Life is what happens to you while you’re busy making other plans.

Som vuxen lär du dig att planera och ständigt ligga steget före istället för att vara närvarande i det som händer här och nu. Att du under tiden du byter blöja, läser för barnen eller ”lyssnar” till ditt barns dag på dagis, är mitt uppe i middagsplanering, jobbtankar eller att du måste komma ihåg att tvätta. Tänk på hur det känns att prata i telefon med någon som sysslar med annat under ert samtal, du känner dig osynlig och ignorerad. Det är fullt jämförbart med hur vi ofta behandlar våra barn.

Genom mindfulness kan du låta din energi användas till att verkligen se och höra dina nära och kära, istället för att lägga energi på sådant som inte finns annat än i tanken. Vi är många som haft enorma svårigheter och motgångar under våra liv, men där majoriteten av dem aldrig har hänt i verkligheten utan bara i våra tankar. Med mindfulness kan du lära dig att se tankar som tankar, känslor som känslor och reaktioner som reaktioner. Med den förmågan kan du sluta oroa dig för sånt som redan hänt eller kanske kommer att hända.

Författarna pratar i boken om A-metoden eller tekniken AAA – Andas, Agera och Acceptera.

  • Andas. Om du tar för vana att ta ett djupt andetag för att landa i nuet, får du extra möjligheter att se på situationen innan autopiloten går på och du reagerar utifrån den. Det ger dig tid att upptäcka om du är i nuet eller upptagen av att tro att saker ska vara annorlunda än de faktiskt är.
  • Acceptera. Inom mindfulness handlar acceptans inte om att passivt acceptera vad som helst, utan om att först när vi accepterar tillvaron som den är utan att tolka eller döma, kan vi agera på ett aktivt och riktigt sätt. Det är inte så lätt, men att bråka med verkligheten, det som är just nu, exempelvis ett bråkigt barn, fungerar inte.
  • Agera. Efter att ha tagit dig tid att andas djupt och acceptera verkligheten är det dags att agera istället för att reagera. Du kan nu agera som en vuxen och som en förälder där ditt val grundar sig på nuet och inte på saker som hänt i ditt förflutna. Ibland kan det bästa vara att inte göra någonting alls. Om du inte kan få det att bli bättre just nu, gör det åtminstone inte sämre. 

Att vara medvetet närvarande gör att du möter varje ögonblick precis som det är i verkligheten. Vi har en tendens att ta saker och ting i vardagen för givet, vilket gör att vi missar det extraordinära i det ordinära. Många inser inte förrän i slutet av livet att lycka är ett medvetet val och att lycka oftast finns i de små guldkornen. Guldjägaren kan slita i årtal för att hitta det han söker, men i din vardag har du massor av små guldkorn att glädjas över en helt vanlig dag.

Genom att reflektera över din egen barndom kan du undvika att upprepa vissa mönster. Vad det till sist är frågan om är att våga släppa kontrollen och acceptera livet som det faktiskt är. Alla har vi varit små barn med förmågan att se glädjen och lyckan i nuet och bli stående länge i en vattenpöl eller tittandes på små fåglar som äter frön. Många av oss vuxna har tappat den förmågan av vardagsnjutning längs vägen. För att vi ska njuta krävs semester, en ny bil eller goda middagar. De där 90% av tillvaron som är vardag och det verkliga livet blir många gånger bara en lång transportsträcka. Men inom oss finns nybörjarsinnet kvar, redo att se det fantastiska i allt det vardagliga.

Mindfulness för föräldrar är en tänkvärd bok med många exempel ur verkligheten samt handfasta tips på hur du kan träna på att använda mindfulness i din vardag. Ett handfast närvarotips som jag själv börjat använda sedan jag läste boken är att när jag exempelvis väntar på tunnelbanan eller sitter i soffan hemma, räkna upp två saker som jag känner i kroppen här och nu, två dofter jag känner, två ljud jag hör och två saker jag ser. Övningen hjälper mig att återvända till nuet och skapa ett lugn.

Vad är dina tips för att vara mer närvarande i nuet och hitta lyckan i de små tingen i livet?

Sammanfattning: En månad med långsamhet

Nu är december månads utmaning över som gick ut på att testa hur livet kan förändras med ett generellt långsammare tempo i livet. Så vad tycker jag så här i efterhand?

Rent generellt har det varit otroligt skönt men samtidigt utmanande att dra ned på tempot. Skönt eftersom jag tycker mig bli mer harmonisk när stressnivån går ned som en följd av ett medvetet lägre tempo. Utmanande eftersom resten av världen knappast drar ned på tempot bara för att jag gör det.

Det överlägset mest positiva har varit att när jag medvetet drar ned på tempot både i kroppen och i sinnet, så blir det lättare att vara närvarande och tänka klart. Samtidigt finns det mer mental energi kvar vid dagens slut, vilket i sin tur gör det lättare att se vad som faktiskt är viktigt, både privat och professionellt, samt prioritera och välja bort. Med andra ord blir det lite som en positiv snöbollseffekt.

Det mest överraskande var att se hur stressade många andra är, speciellt arbetskamrater, samt hur omedvetna de själva är om sitt tillstånd och negativa effekter av detta. Människor som jag tidigare troligen skulle upplevt som effektiva framstod plötsligt som lätt mentalt obalanserade.

Faktum är att jag under månaden började se kollegornas onödigt höga tempo och stress lite som en drog eller sjukdom. En drog eftersom många verkar gilla sitt uppskruvade och enligt mig osunda sinnestillstånd, och en sjukdom eftersom människor i deras närhet tenderar att smittas, vare sig de vill eller inte.

En annan insikt jag fått under månaden är att ett lägre tempo inte är synonymt med att vara lat. Min uppfattning är att ett lägre tempo leder till mer genomtänkta beslut och sundare prioriteringar, det vill säga tiden och energin läggs på uppgifter av större värde än normalt och det totala resultatet blir bättre. Utfallet blir kvalitet framför kvantitet.

Sammanfattningsvis tror jag att världen skulle bli en bättre plats om alla drog ned på tempot i livet. Något som förhindrar detta är det faktum att det anses fint eller hög status att ha mycket att göra idag, oavsett värde. Detta är enligt mig en osund attityd som motverkar förändring.

Hur ser ditt liv ut; har du ett ständigt effektivt och uppskruvat tempo eller lever du i en lugn och harmonisk bubbla?

Att multi-taska njutningar

Är 1+1 alltid lika med 2 när det gäller njutningar och avkopplande aktiviteter, det vill säga blir upplevelsen alltid bättre ju fler av dessa områden du kombinerar? Eller är det en tankevurpa där vi människor tenderar att lura oss själva. Där vi likt naiva barn med fritt spelrum i köket gör misstaget att kombinera ketchup, sylt, glass, godis och läsk i samma skål eftersom allt är gott var för sig?

Det slog mig häromdagen att de multi-task-tendenser vi människor visar inom allt fler områden i livet även letat sig in på områden där vi normalt sett njuter, kopplar av och samlar energi.

Vi äter mat framför TVn, vi lyssnar på ljudböcker medan vi löptränar, vi tittar på TV medan vi ligger i sängen, vi leker med surfplattan medan vi ligger på stranden och vi leker med våra smartphones medan vi umgås familj och vänner.

Men kan det i själva verket vara så att det vi stoppar i munnen smakar bättre om vi inte samtidigt fokuserar på TVn, att vi inte hinner ta in vår omgivning, känslorna i kroppen eller låter våra djupare tankar komma upp till ytan under löprundan med en ihärdig berättarröst i öronen, att vi inte märker hur skön sängen är om vi samtidigt fokuserar på nyheterna på TVn, att vi inte fullständigt njuter av den natur vi ofta rest långt och länge för att se när vi samtidigt leker med surfplattan på stranden eller att vår partner och våra barn inte alls upplever det som kvalitetstid då vi under umgänget gång på gång distraheras av diverse underhållande mobilappar?

Vad tror du, skulle vi må bättre av att njuta av en sak i taget eller finns det vissa kombinationer av njutningar som fungerar bättre tillsammans än andra?

Titta upp istället för ner

Vi tänkte tipsa om en kort viral kärlekshistoria som får oss att inse det märkliga i att vi människor ständigt uppfinner och anammar ny teknik som ska göra det enklare att få kontakt med varandra, men som istället ofta resulterar i att vi spenderar allt mer tid ensamma och isolerade.

Se nu detta klipp direkt och lägg därefter undan mobilen, paddan, datorn och andra distraherande prylar under resten av dagen och prova att leva mer närvarande i det riktiga livet istället. Fortsatt trevlig helg! :)

Bloggourmet eller hetsläsare?

Har du någonsin kommit på dig själv med att intensivt plöja igenom de senaste blogginläggen i din RSS-läsare för att någon halvtimme senare inse att du inte minns mycket alls av det du just läste? I så fall kanske du har en tendens att hetsläsa bloggar.

Att hetsläsa innebär inte att du ägnar dig åt speedreading eller att du har någon form av ambition att läsa klart hela bloggfeeden på en i förväg begränsad tidsenhet. Det handlar mer om en omedveten inställning till läsningen som en mekanisk uppgift på en mental att-göra-lista. En uppgift som ska kryssas av på kortast möjliga tid så att man kan ägna sig åt andra roligare och produktivare aktiviteter efteråt alternativt äntligen känna sig ledig.

Vad som enligt mig gör detta så dumt är att läsandet av bloggar, precis som noga utvalda böcker och tidningar, ska vara en intressant, stimulerande och utvecklande aktivitet. Något du unnar dig under en välförtjänt paus under eller efter dagens alla aktiviteter, inte ännu ett negativt laddat ”måste”.

En ytterligare tokighet med detta är att blogginlägg som är just intressanta, stimulerande och utvecklande förtjänar att ges utrymme att sjunka in och förankras via eftertanke och reflektion. Att sekunden efter att ha läst klart ett inlägg kasta sig på nästa är som att omedelbart tvätta rent föreläsarens krittavla innan du hunnit göra några stödanteckningar eller ta in informationen. Värdet och den investerade tiden är mer eller mindre bortkastad.

Jag tror en del av grundproblemet ofta är att vi prenumererar på för många bloggar eller att vi har för många bloggar som egentligen inte tillför oss något av värde i livet. Det kan jämföras med att ha en stor skål plockgodis eller chips på bordet en fredagskväll och mekaniskt kasta i sig näve efter näve utan att egentligen känna efter eller njuta av smaken. Hade du istället bara haft några få väl utvalda godisbitar tillgängligt hade du sannolikt njutit betydligt mer av varje tugga.

Lösningen på utmaningen varierar nog från person till person men för mig är beteendet en signal på att det är dags att rensa i RSS-läsaren alternativt jobbar mer med närvaron och dra ned tempot generellt i livet. Ett annat knep är att höja värdet på läsandet genom att avsätta fokuserad och medveten tid till denna, gärna kombinerat med en god kopp te. :)

Tenderar du också att processa bloggar som en gourmand eller är du mer av en gourmet?

Det är fullt upp

Those who are wise won’t be busy, and those who are too busy can’t be wise.
Lin Yutang

För ett tre-fyra år sedan hade jag alltid fullt upp, vardag som helg, jag jobbade mycket och hade ofta någon social aktivitet inplanerad efter jobbet. Helgerna hade gediget schema som på en dag kunde innehålla baka, tvätta, träna, städa, ärenden på stan, fika med vän, handla, laga trerätters för gäster på middag eller gå på fest. Detta beteende fick mig att känna mig viktig, duktig och behövd, och jag sa ja till allt utan att känna efter vad jag egentligen ville eller behövd.

Jag sa ofta ”det är fullt upp, som vanligt”. På den tiden var det, framför allt i konsultbranschen där jag då arbetade, inne att jobba mycket övertid och kunna säga ”det är mycket nu”, rynka pannan och låta lite trött på rösten. Att ha fullt upp var för mig synonymt med viktig, produktiv och att leva livet.

Jag tror vi är många som har en bild av att ”ha mycket att göra” är samma sak som att ”få mycket gjort”, vilket det inte alls behöver vara. Kanske har du också någon gång haft en lång och fullspäckad arbetsdag med möten och svarandes på e-post, där du vid dagens slut kan konstatera att inget väsentligt beslut har fattats och inget större framsteg har skett i något av dina projekt. Du har haft fullt upp men vad har du egentligen åstadkommit?

Och den frågan tror jag många borde ställa sig oftare, både i privatlivet och arbetslivet. Oavsett om det gäller vad du lägger din fritid på, vilka aktiviteter du skjutsar barnen till, vilka arbetsuppgifter du gör på jobbet eller om du kan hinna bocka av ytterligare en sak på to-do-listan innan läggdags. Gör du verkligen rätt saker för att må så bra som möjligt? Lägger du tillräckligt mycket tid på återhämtning och att njuta av livet?

Det är lätt att glömma att livet är själv resan här och nu, det vi fyller vår tid med idag, och i likhet med minimalism kommer du aldrig bli klar. Ta dig en rejäl funderar över vad du egentligen vill prioritera och lägga din tid på. I många fall handlar stress och att ha för mycket att göra, om felaktig prioritering och förmåga att inte kunna säga nej.

Plötsligt en dag började jag ifrågasätta mitt egna späckade schema, men hur gör man egentligen för att få mindre att göra? Allt startar med att fatta ett beslut: Jag vill ha mindre att göra. Punkt.

För mig resulterade det i att jag satte upp ett par regler för mig själv:

  • Sluta vara perfektionist och låt det vara lite skit i hörnen. Inse att lagom räcker väldigt långt både på jobbet och i privatlivet.
  • Att aldrig planera in mer än en social sak per dag på helgen. Kanske är vi bortbjudna på middag på lördagen och besöker familjen på söndagen. Men inte på samma dag och då klämmer jag numera inte även in en fika någon av dessa dagar.
  • Att inte säga ja utan att ha funderat över saken samt kollat kalendern så ovannämnda regel kan vidhållas. Dessutom känner jag efter vad jag verkligen vill lägga min tid på.
  • Att bara spendera tid med vänner som ger mer energi än de tar. Det har resulterat i att jag ”gjort slut” med vissa vänner liksom ifrågasatt varför vi egentligen umgås. Bara för att vi gick i samma klass under mellanstadiet och gick på gymnastik tillsammans så är det inget som säger att vi har något gemensamt kring 30 och måste umgås även då.
  • Se till att få egen tid genom träning varje helg, gärna ett längre joggingpass.

Hur ser ditt liv ut, är det ett fullspäckat aktivitetsschema från morgon till kväll eller innehåller det luckor för återhämtning och tid för spontanitet?

Nextopia – Livet, lyckan och pengarna i förväntningssamhället

Ständigt ökande förväntningar har lett till att imorgon blivit viktigare än idag. Att vi blivit mer intresserade av vad som väntar runt nästa hörn än vad som händer här och nu. Vi har byggt upp ett förväntningssamhälle där vi rusar mot nästa dejt, nästa jobb, nästa grej.

Vi kan göra vad som helst, när som helst, var som helst, skriver Micael Dahlén, författare och professor i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, i sin bok Nextopia, vilket är en av böckerna jag läst på kvällarna under månaden utan skärmtid.

I boken skriver Dahlén om vårt förväntningssamhälle där det finns gott om möjligheter att bli lycklig, samtidigt som det aldrig tidigare varit svårare att förbli lycklig. Vi strävar hela tiden mot ett nextopia som lovar att nästa vad-som-helst är bättre än allt vi tidigare upplevt. Varför? För att människan har en grundläggande drivkraft att hela tiden sträva längre fram och det är detta som för människan och evolutionen framåt, menar Dahlén.

Boken beskriver bland annat hur en iPhone kan utses till världens bästa mobiltelefon innan den ens nått handeln samt varför filmbranschen satsar på uppföljare och trilogier. Dahléns tes är att vi i allt högre grad lever i framtiden och då är förväntningar viktigare än den färdiga produkten.

I en intervju i DN i samband med bokens lansering 2008 får Dahlén frågan hur man ska göra för att maximera sin lycka i förväntningssamhället, och han svarar:

Man ska se fram emot i morgon eller något som händer om tre månader, mindre saker som inte är ouppnåeliga. Då kommer belöningarna med jämna mellanrum och man slipper att bli besviken. Att köpa ett hus gör dig lycklig men att äga ett hus gör dig inte lycklig. Resonerar man så är shopping ett kostnadseffektivt sätt att bli lycklig på.

Kanske är det Dahléns bakgrund som professor i företagsekonomi som gör att han inte ser några problem med att primärt mäta framgång och lycka i siffror kopplad till konsumtion och strävan efter nästa kick.

Jag tycker att boken är både tänkvärd och intressant men personligen saknar jag ett kapitel som tar upp eventuella problem med att leva i ett förväntningssamhälle och koppla sin lycka till konsumtion. Men det kapitlet tillhör kanske en annan framtida bok, vilken jag förväntar mig kommer vara betydligt bättre än alla tidigare böcker jag läst. ;-)