Idag är vi många som går tillbaka till jobbet efter julledigheten. För mig, Fru Minimalist, är det de sista tre dagarna på min nuvarande arbetsplats, och det är med å ena sidan lätta, och å andra sidan tunga steg jag går till jobbet denna vecka efter två veckors semester.
Efter föräldraledigheten bytte jag, Fru Minimalist, arbetsgivare. Jag valde ett stort välkänt företag med gott renommé, och som brukar hamna högt upp vid rankingen över Sveriges bästa arbetsgivare etc. Det som lockade var en förväntad bättre löneutveckling, lovord om utbildning och arbetsuppgifter inom stimulerande arbetsområden.
Ofta blir det ju sällan som man tänkt sig, men ibland blir det dock betydligt värre än man kunnat tänka sig. Kort sammanfattat var den sökta tjänsten i praktiken inte vad som utlovades i teorin vid de tre intervjuer jag gick igenom för att få jobbet. Jag tvingades jobba med arbetsuppgifter jag inte vill hålla på med i en otroligt stressig arbetsmiljö, vilket inte alls lämpade sig efter 7 månaders föräldraledighet där jag saknade Bebis Minimalist enormt från första arbetsdagen. Dessutom kände jag ingen större förståelse för familjelivet och min önskan om att gå ner på deltid kändes svår att förverkliga i realiteten. Jag fick heller inget gehör för att få en riktig datorskärm eller tangentbord istället för enbart den lilla bärbara datorns, vilket gjort att jag haft ont i rygg och axlar mer eller mindre konstant i fyra månader.
Första månaden var det många kvällar av gråt och nätter av ont i magen på grund av jobb-situationen. Det här var ju jobbet jag tänkt ha lång tid framöver under småbarnsåren, och så kändes det fel på så många plan. Jag har aldrig förstått ordet söndagsångest tidigare, men nu förstår jag precis vad folk talar om. Att inte känna glädje på en plats där man spenderar 40 timmar i veckan, är väldigt jobbigt mentalt och spiller över på resten av livets beståndsdelar vare sig du vill eller inte. Jag har exempelvis aldrig varit så sjuk som under denna höst, feber, förkylning och magsjuka har avlöst varandra, och då går Bebis Minimalist inte på förskola än.
Plötsligt blev jag dock indragen i en intervjuprocess för ett helt annat jobb jag sökt i somras men där semester och omorganisation gjort att processen dragit ut på tiden. Jag erbjöds en tjänst som känns rolig och utvecklande, på en arbetsplats där förståelsen för familjelivet och livspusslet är mer utbredd. Förhoppningsvis är även stressnivån lägre mot där jag är nu, där folk bränner ut sig till höger och vänster.
Min nya arbetsgivare erbjöd en lägre lön än min tidigare liksom en sämre löneutveckling på sikt. Först fick detta mig att tveka något, men när jag tänkte tillbaka på hur hösten varit, hur jag mått och känt mig, tvekade jag inte längre att ta jobbet. Pengar betyder otroligt lite när man har ont i magen inför nästa arbetsdag eller känner att man inte kan påverka sin arbetssituation.
Det finns forskning som visar att över en viss basal nivå så spelar inte mer pengar någon roll för lycka. Själv känner jag att det är så otroligt mycket viktigare att kunna vara en närvarande, glad och harmonisk förälder till sitt barn och sin partner, än att tjäna några tusenlappar extra i månaden. Visst kan de där tusenlapparna göra ett ni exempelvis kan resa långt bort någon gång per år. Men en harmonisk, fungerande, rolig och kärleksfull vardag är otroligt mycket viktigare än att försöka lappa ihop ett förhållande och en familj ett par gånger per år.
Det är första gången jag slutar ett jobb under en provanställning, och då har jag ändå jobbat sedan jag var 14 år. Det var kanske inte bara jobbet eller arbetsgivarens fel, ibland får man bara inse att man är fel person, på fel plats vid fel tillfälle i livet. För ett par år sedan hade jag kanske varit som klippt och skuren för den här rollen, men nu passade den mig inte alls.
Jag kan naturligtvis inte med 100% säkerhet säga att jag kommer känna glädje och lycka på kommande arbetsplats, men magkänslan för att det kommer bli så är väldigt stark. Jag lägger arbetsåret 2015 bakom mig och blickar med tillförsikt fram emot år 2016!
Trivs du på jobbet eller är det dags att förändra din arbetssituation under året?
