Jag scrollar planlöst och ser en fint inredd bostad. ”Åh så där vill jag också bo”. Nästa inlägg är en fantastisk trädgård ”Så där vill jag också ha det i sommar”. Scrollar vidare till en stram garderob: ”Åh såna enkla outfits vill jag också ha”. Och få fortsätter det.
Det finns forskning som visar att ju mer pengar ett land lägger på reklam under ett år, desto mindre nöjda är invånarna med livet två år senare. Om vi ser Instagram som en enda stor reklampelare som fylls med potentiell konsumtion (förklädd till inspiration), så finns det flera negativa aspekter med att spendera mycket tid på slöscrollande efter ”inspiration”.
Inte bara för miljön. Utan också för oss som individer. För att vi riskerar att kopiera någon annans liv istället för att lägga tid på att utforska och leva vårt egna liv till fullo. Det är så otroligt lätt att vi plötsligt försöker kopiera andras drömhem, livsstil och garderob. Utan att vi har förankrat om det ens ligger i linje med våra egna värderingar, behov, stil eller intressen. I slutändan är det som att vi lever någon annans liv, istället för våra egna.
Trendsättare och vissa influencers spelar på mångas ängslighet att inte vara ”rätt”, och det kan upplevas som det finns många sätt att vara fel. Och även om det finns hållbara märken och hållbara produkter idag, så är de flesta av oss tillräckligt miljömedvetna för att förstå att slit och släng inte är bra. Och det vet både företag och media, vilket gör att de förmedlar trender paketerat på ett förfinat sätt. Samtidigt som det fortsätter produceras, konsumeras och förbrukas i ett allt högre tempo. Hejdå klimatmål och förnöjsamhet.
Vi behöver bli tryggare i att låta hemmet och vår garderob spegla våra konkreta behov istället för att följa nyckfulla trender. För vi kan inte konsumera oss till en hållbar livsstil. Självklart kan hemmet. garderoben, trädgården osv fortfarande få förändras. Men i ett långsammare tempo. Utvecklas och förändras när våra behov och förutsättningar ändras. Inte utifrån rastlöshet, trender och känslor.
Om vi säger nej till trender kan vi säga ja till hållbarhet, förnöjsamhet, lugn och vanlig hemtrevnad.
Vad är dina tankar kring det här med trender? Har de förändrats genom åren? :)
Det är eller har nyss varit sportlov för många och dags för februari månads inspirationsinägg! Sätt eller lägg dig till rätta och njut av en härlig inspirationsstund med massa tankeväckande och inspirerande läsning och lyssning!
Kan det vara så att det här med att ha en hållbar livsstil upplevs för svårt för att de flesta ens ska orka bemöda sig att försöka? Att man känner att det är ”omöjligt” att ställa om och därför lättjefullt låter bli. Om man tror att man från en dag till en annan behöver sälja bilen och bara cykla, bli självförsörjande på mat och gå från köttätare till vegan. Helt enkelt jämför dagens vanor med ytterligheter i en hållbar livsstil. Ja, då känns det kanske så oöverkomligt att man inte ens tar de små stegen i rätt riktning.
Om det handlar instagraminlägget av @dearlizette som du hittar i sin helhet här.
Citat – Från SVT-serien ”Priset vi betalar” Journalisten Frida Söderlund tar oss med in i en värld där unga influencers blivit reklampelare för sponsrade skönhetsoperationer i Turkiet, med sina egna kroppar som insats. Detta citat kommer från slutet av serien och fastnade hos mig ur ett större perspektiv gällande sociala medier.
Varje klick, varje like och varje kommentar är med och skapar den framtid vi ska leva i.
En brittisk dokumentär som släpptes under februari och som avslöjar företagets usla arbetsvillkor för de kvinnor som syr de klädesplagg som kostar mindre än en kaffe på stan. Den kinesiska modejätten Shein har på kort tid tagit ”fast fashion” till en helt ny nivå, men på vilken och vilkas bekostnad? Kvinnorna, planeten och…? Klart sevärd dokumentär. Du hittar dokumentären här hos TV4.
Maria Soxbo skriver om det här med att påverkas av sin närmaste omgivning:
Jag är definitivt en sån som påverkas starkt av min omgivning, de normer som råder i mina sociala sammanhang och hur mycket stöd jag känner för mina livsval. Utan min nya, stöttande klimatbubbla av vänner och bekanta hade jag förmodligen inte varit där jag är idag. Och jag hade nog tappat fler gamla vänner på vägen.
Jag har själv tagit upp samma fenomen i blogginlägget här där jag skriver: ”Om alla vänner i min egen närhet enbart åt vegetariskt, alltid åkte kommunalt eller cyklade, valde jobb utifrån sina värderingar snarare än karriär och lön, samt jobbade deltid. Nog skulle det vara svårt att vara öppen om man själv inte gjorde något av detta och därmed visade på att man har helt andra värderingar? … jag är övertygad om att det skulle börja skava lite på flera fronter. Vilket med tiden skulle göra att man formades till en mer hållbar livsstil av sina vänner och sin referensgrupp.”
Så, nu ska jag njuta vidare här i fjällstugan där vi befinner oss på sportlov. Ledighet, tid tillsammans och följa barnens utveckling på skidor. Hoppas du har en fin vecka!
För 10 år sedan gick mitt liv ut på att ha så mycket som möjligt att göra och jag var ständigt upptagen. Det var inget jag direkt tänkte på, det bara såg ut så för att jag lagt till så mycket utan att ta bort något. Och då blir det ju tillslut…knökfullt.
Jag tror vi är många som har en bild av att ”ha mycket att göra” är samma sak som att ”få mycket gjort”, vilket det inte alls behöver vara. Kanske har du också någon gång haft en lång och fullspäckad arbetsdag med möten och svarandes på e-post, där du vid dagens slut kan konstatera att inget väsentligt beslut har fattats och inget större framsteg har skett i något av dina projekt. Du har haft fullt upp men vad har du egentligen åstadkommit?
När jag började ifrågasätta alla åtaganden och aktiviteter, insåg jag att vissa av dem inte gav mig energi eller förbättrade mitt liv. Snarare tvärtom. Det blev distraktioner som delvis hindrade mig från det liv jag skulle vilja leva.
De tog det mesta av min tid och energi och gjorde att jag inte hörde eller hade tid att lyssna till min inre röst.
Eftersom jag har lätt för att säga ja till saker, hoppa på saker, engagera mig i saker, så över jag ständigt på att känna efter vilka aktiviteter, åtaganden och göromål som tar mer energi än de ger. Att prioritera bort och inte bara lägga till. Och ibland vet man såklart inte vad som tar mer än det ger, förrän man testat.
Det kommer alltid finnas så otroligt mycket roligt att göra, köpa, aktivera och engagera sig i här i livet. Då gäller det att kunna välja. Men också att våga välja bort.
Hela scenariot ovan kan såklart bytas ut mot prylar. Att man med tiden lagt till så mycket prylar i hemmet som gjort det fullt med pryttlar och grejer. Som sedan tar stor del av ens tid och energi att hantera, organisera, använda, underhålla osv. Att det tillslut är ens prylar som ”äger” och tar ens tid och energi.
För att beskriva det med en metafor: Med ett ständigt välfyllt eller till och med överfyllt glas, får det stor påverkan så fort något inte går enligt plan. När det blir förändringar, barn som krånglar, något drar ut på tiden, någon annan är sen osv. Även om det kan finnas visst fysiskt utrymme för detta i kalendern, så kanske det inte finns mentalt utrymme att hinna parera.
Ett glas (eller liv) fyllt till toppen måste hela tiden röras varsamt och med precision.
Men när du skalat av och skapat utrymme i ditt liv, finns tid till återhämtning, att vara flexibel, lägga till vid plötsliga toppar och kunna ta förändringar med större ro. För det som händer påverkar inte omedelbart hela din övriga agenda. Med ett delvis fyllt glas kan du fylla på vid tillfälliga behov och enklare hantera när det plötsligt blir mycket samtidigt.
Är det någon som kan känna igen sig? Hur ser ditt liv ut, är det ett fullspäckat schema från eller innehåller det luckor för återhämtning och tid för spontanitet?
En av de vanligaste frågorna jag får handlar om hur många vi har av något. Hur många uppsättningar lakan, hur stor barngarderob, hur många skor eller uppsättningar tallrikar osv osv. Vad är egentligen ett minimalistiskt antal av något?
Det tråkiga svaret är att för att det ska bli långsiktigt hållbart behöver du göra jobbet själv. Du behöver fundera över dina behov och vanor, inte följa någon annans checklista skapad för deras liv och behov. Även om det såklart är bekvämt att följa en manual och bocka av hur någon annan anser att ett minimalistiskt hem ”ska vara”, så blir det ju inte ditt minimalistiska hem. Och kommer därför med stor sannolikhet inte fungera optimalt för dig på lång sikt.
Om vi tar ett så konkret exempel som uppsättningar sängkläder, så påverkas det såklart av hur många i familjen ni är, hur ofta ni vill byta sängkläder, hur ofta ni kan tvätta, men också vad ni har för behov i övrigt. Har ni ofta övernattande gäster och vad har ni för semestervanor? Likaså ålder på barnen. Våra barn delar säng vilket minskar behovet av sängkläder jämfört med varsin säng, men å andra sidan hyr vi regelbundet stugor där vi behöver ha med oss sängkläder till alla i familjen. Vi har ungefär två uppsättningar per sängplats i hemmet och det är lagom för oss, men det kan vara alldeles för lite eller för mycket för dig. Våga experimentera och testa dig fram för att hitta din nivå.
Och bara för att man har någon uppsättning extra så behöver man såklart inte göra sig av med den. Man kan slita och nöta på de man redan äger och har, men att inte fylla på med nya när de går sönder. Eller också märker du att vissa aldrig används år efter år, utan bara ligger och tar plats, då kanske de inte behövs? Och det gäller ju inte bara sängkläder utan även vanliga kläder, handdukar osv osv.
Minimalism är ingen tävling om vem som klarar av att äga minst. Det finns ingen kontrollfunktion över vad som är minimalistiskt och vad som inte är det. Det som en tycker är för mycket, är precis lagom utifrån behoven för en annan. Det som är lagom nivå i en viss livsfas, är plötsligt för lite i en annan. Och det kommer att förändras när din livsstil eller livsfas förändras.
Med det sagt så är jag inte emot minimalistiska utmaningar, tävlingar eller att räkna prylar och klädesplagg. Det kan vara intressant att experimentera med olika regler som får oss att tänka nytt kring våra ägodelar, omvärdera hur vi prioriterar eller spenderar våra pengar osv. Vissa drivs av utmaningar och tävlingar, och det kan vara just det som sätter bollen i rullning och blir starten på någons minimalistiska resa.
Egentligen är det väldigt enkelt. Det handlar om att identifiera behov och vad som skapar värde för dig och din familj. Och våga släppa taget om det som inte gör det. Kanske är det det som är nyckeln – att våga utgå från dina behov men också att våga testa att släppa taget. Det finns inget optimalt antal som är svaret på vad som är minimalistiskt. För minimalism är inte en siffra.
Hur tänker du kring det här med att sträva mot eller rensa utifrån ett specifikt antal? :)
Jag har som mål att läsa 12 böcker i år, något jag skrev om i mål-inlägget här. Då jag vet flera riktigt intressanta böcker som släpptes under förra året samt har haft span på några utöver dessa, så har jag en ganska klar bild över vilka sex böcker jag kommer läsa (eller lyssna på) nu under första halvåret 2023.
Vill du också läsa dessa böcker? Vissa av dem finns säkert på biblioteket men annars vill jag tipsa om att du som ny kund just nu får 30 dagars gratis läsning och lyssning hos Storytel via länken här. Ingen bindningstid så säger du upp abonnemanget innan 30 dagar passerat så kostar det inget.
Men nu till mina 6 boktips och de böcker jag börjat eller planerar att läsa/lyssna på första halvåret:
Kallbaderskan bland fjällen – Karin Härjegård Det är ytterst sällan jag läser en skönlitterär bok, men så lyssnade jag på en podcast där författaren Karin härjegård intervjuades och blev sugen på att läsa/lyssna på den här boken. En vecka senare åkte jag på magsjuka och blev sängliggandes och läste större delen av boken, och kunde sedan inte sluta. Den var fängslande, intressant och väldigt fin. Som att få följa med på någons egna självutvecklingsresa. När en månad på året hade passerat, var denna första bok utläst – check! :)
Ställ om! – Maria Soxbo. Trots att vi har det bättre än någonsin verkar vi aldrig kunna sluta drömma om allt vi skulle kunna ha som vi inte har idag. Men vad skulle hända om vi tänkte om? Om vi gjorde små och stora förändringar i vardagen började bygga en annan typ av tillvaro och samhälle. Där det som känns viktigast får ta mest plats. Jag började läsa denna bok i höstas, men tog paus under vår longstay då jag inte packade någon fysisk bok, nu ska jag ta vid där jag pausade. Jag gillar tonen i boken!
Tillsammanseffekten – Katarina Blom Kost, träning och sömn har länge varit grunden för god hälsa. Men nu pekar mer och mer forskning på att goda sociala relationer kan vara avgörande både för att vi ska må bra och leva länge. Tillsammans med psykologen Katarina Blom får vi inblick i människans evolution och en djupare förståelse för vår sociala hjärna och hur relationer påverkar vår hälsa, lycka och motståndskraft. Den här boken visar hur du steg för steg skapar bättre relationer, och därigenom ett starkare välmående – något vi alla vinner på. Jag har läst andra böcker av Katarina Blom och gillat dem, så jag ser fram emot att läsa även denna.
Medvetet föräldraskap – Caroline Bankler, Micke Gunnarsson Jag följer Micke på Instagram och har längtat efter att den här boken skulle komma ut. Boken handlar inte om att få dina barn att bli som du vill att de ska vara. Den handlar om att utveckla dig själv som förälder, så att du kan möta barnen precis som de är. Med inspirerande exempel och konkreta tips kastar Micke nytt ljus över de eviga föräldraskapsfrågorna om gränssättning, tillit, konflikthantering och relationsbygge. Boken är skriven utan pekpinnar. För vara förälder är bland det svåraste som finns, men också den bästa självutvecklingsresan, och därför bör vi höja vår medvetenhet. Plötsligt är barnen vuxna och då har vi en gemensam historia med dem. Det är nu vi kan påverka den historien.
Allt vi inte ser: så påverkas du av det osynliga arbetet – hemma och på jobbet – Ida Östensson och Thor Rutgersson Den här boken tror jag kan vara ett uppvaknande för många ofrivilliga projektledare, administratörer och personer med allmän koll på ditten och datten. Vi vet att många kvinnor jobbar fler ”osynliga” timmar än majoriteten av männen. Varje dag. Både i hemmet och på jobbet. Men hur påverkar det oss. Och hur bryter vi mönster och beteenden för att få en mer jämställd och schysst vardag. Med enkla tips, ögonöppnande tester, smarta lifehacks och vardagsnära exempel, visar Ida Östensson och Thor Rutgersson hur det kan göra stor skillnad att uppmärksamma allt vi inte ser. Kom ut i januari 2023 så en högaktuell bok!
Faktura luft: Bluff, mygel och korruption – så skapades det jämtländska fotbollsundret – Linda Hedenljung En väldokumenterad journalistisk granskning av hur spelet bakom kulisserna i en idrottsförening kan se ut. Den ger också en inblick i det politiska spelet som förekommer i alla kommuner runt om i Sverige, och på arenor där politiska och privata verksamheter samspelar eller ibland motspelar. Jag själv jobbar kommunalt och i en verksamheten som jobbar nära föreningslivet, så jag kommer läsa denna med spänning!
De flesta av böckerna kommer jag lyssna på som ljudbok, men några kommer jag försöka låna på biblioteket och läsa i fysiskt format. Vill du testa Storytel är länken till erbjudandet om 30 dagars prova på här (för nya kunder/e-postadresser).
Apropå kommande sportlov som jag nämnde ovan så är längre bilresor förknippat med ljudböcker i vår familj. Då lyssnar vi nämligen tillsammans på bokserier som Nelly Rapp, Sune eller LasseMajas-detektivbyrå.
Har du någon bok att tipsa om att läsa under 2023? :)
När du rensar bland dina kläder är det väldigt vanligt att fokusera bakåt i tiden på det som varit, när det kanske är ändå viktigare att blicka framåt.
Låt mig förklara.
Det är lätt att man blickar bakåt och funderar kring frågor som; när använde jag plagget senast? Hur många gånger har det använts senaste året? Eller kanske vad plaggets PPA är? (Pris Per Användning)
Men för vissa människor är det betydligt enklare att, istället för att tänka på historien, så blickar man framåt och tänker på framtiden. Passar det här plagget för det liv jag lever nu och i den närmsta framtiden? I vilka faktiska situationer framåt kan jag se mig själv använda det här plagget? För det spelar kanske inte så stor roll hur plaggen har använts historiskt, det är ju framtiden vi sparar plaggen till.
Det bästa sättet att sen veta om osäkra plagg ska sparas eller inte, är att använd plagget för att känna av det. Jag tycker ofta det ger svaren på funderingar man har kring varför jag inte använder det här plagget; är det obekvämt, fel storlek, fel passform eller bara inte längre ”jag”? Eller så blir man glatt överraskad och inser att man bara har glömt bort plagget där längst in i garderoben eller haft fel bild av det. Och helt enkelt får upp ögonen för det och börjar använda det igen. Vilket ju är det bästa – att de plagg vi redan köpt och har i garderoben används fler gånger.
Tänker du främst på plaggets historia eller plaggets potential framåt när du rensar i garderoben?
Årets första månad har passerat och därmed är det dags för januari månads inspirationsinlägg! Sätt eller lägg dig till rätta och njut av en härlig inspirationsstund med massa tankeväckande och inspirerande läsning och lyssning!
Var du en av dem som överraskades av siffrorna som kom kring förstagångsväljarnas partisympatier i samband med valet? Kanske är det dags att ompröva bilden av generation Greta. Är de egentligen fler som tillhör generation Bianca? Om varför inte den nya generationen röstade för klimatet. Vad är det som är än mer betydelsefullt för dem som får dem att rösta blått? Lyssna på avsnittet för att förstå varför.
Om att livet i sig själv kan vara ett heltidsjobb och att vi borde reflektera mer över orimligheten att båda föräldrarna ska jobba heltid.
Och som jag kommenterade på det instagraminlägget. Jag tror tyvärr att det som beskrivs i inlägget är anledningar till att många skiljer sig. Att det sliter på relationen. Vi hinner inte vårda relationen, ”se” varandra, göra roliga saker ihop, utveckla sig själv och varandra, ta hand om sitt eget mående osv. För det upplevs inte ”akut” i vardagen i samma utsträckning som att handla, laga mat, tvätta, tjata om läxor, skjutsa runt barn osv och såklart jobba. Det är inte lätt att zooma ut och se vad som verkligen är viktigt, när livet är en enda stor virvelvind. Du hittar inlägget i sin helhet här.
I mitten av januari var det ett år sedan Björn Natthiko Lindeblad avslutade sitt liv. Han påminde oss om att leva lite mindre med knutna nävar och lite mer med öppna händer. Att vi kan ha fel. Han påminde oss om att det enda vi faktiskt kan veta om livet, är att en dag tar det slut. Ingen av oss vet hur mycket sand vi har kvar över vårt timglas midja.
Livet består egentligen bara av de små tingen, och tillsammans blir de det stora.
Vissa veckor känns DN-prenumerationstjänst värd sin kostnad bara för Emma Bouvins välskrivna och igenkännande krönikor. Förra veckan var en sådan vecka. Du hittar krönikan här, och prenumererar du inte på DN så får du små delar från krönikan saxade nedan.
Aldrig går tiden så långsamt som under oxveckorna i januari. Är det kanske då man ska passa på att njuta eftersom barnen under alla andra årstider växer upp så fort? … Jag försöker stänga av öronen, vänder ansiktet från gråskalorna och fastnar i stället med blicken på min jobbdator som ligger på skrivbordet. Nästa dag är det måndag, inser jag. En ny vecka när jag ska tvingas leverera, när jag egentligen bara vill begrava mig under duntäcket fram till påsk eller så. En längtan slog till. Efter pensionen. Tänk att bara få vara… klar. … Det får mig paradoxalt nog att börja tänka på en positiv aspekt med oxveckorna. Jag känner annars hela tiden att åren bara rinner mig ur händerna. Barnen växer så snabbt och det känns som att jag blinkade tre gånger innan de plötsligt var sex och nio. Det där med tiden, hur den försvinner. Det gör den inte under en skrikig bilresa i slaskigt vintermörker. Där går tiden snarare baklänges, precis som på måndagsmornar och under alla vardagsmiddagar där det serveras fisk.
På samma tema som podcast-tipset men med lite andra vinklingar. Exempelvis en som menar att det inte alls var generation Greta som var förstagångsväljare, utan ”generation villebråd” – en brottsutsatt generation som rättsväsendet svikit. En generation som dagligen mött otrygghet såväl i skola som samhälle, och kanske även på nätet, och detta väger tyngre än den mer långsiktiga oron för klimatet. Existerar inte generation Greta? Jodå, i form av 40-plussare som projicerar sina egna värderingar på barn och unga, menar en av opinionsbildarna i artikeln.
Det sistnämnda blev jag själv varse i möte med en 50+ vänster-lokalpolitiker förra veckan, som trodde världen skulle räddas ”snart när Greta kommer till makten”. Jösses, är ni politiker så naiva, sa jag inte, men tänkte för mig själv. Men prove me wrong, ingen skulle bli gladare.
Ett avsnitt om vad som händer när de ekonomiska klyftorna i Sverige växer. Bostadssegregation, utsatta områden, många långtidsarbetslösa men samtidigt rekordmånga dollarmiljadärer i Sverige. Skapar detta ett ökat polariserat samhälle när majoriteten i en befolkning är så långt ifrån de ”rika” med hög status och politiska kontakter? Och hur stämmer det här med den bild vi har av Sverige som någorlunda jämlikt land eller den bild vi vill att andra ska ha av Sverige. Som sagt, ett intressant avsnitt på flera sätt som du hittar här.
Hoppas du fick lite inspiration och kanske nya tankar så här i januarimörkret!
