En legitim fråga som uppstod hos många läsare/följare samtidigt som jag, Fru Minimalist, berättade att jag tänkte ha ett shoppingfritt 2018, var varför inte Herr Minimalist gör detsamma. Så i detta inlägg berättar Herr Minimalist varför han inte hängde på och varför han till och med tycker det kan vara en dålig idé med ett shoppingfritt år ur en minimalistisk synvinkel.
Precis som vi skriver om i vår bok Prylbanta, så vill jag (Herr Minimalist) att alla saker jag äger och de val och prioriteringar jag gör, ska vara värdeskapande. Efter att levt mer och mer minimalistiskt i snart 5 år, har jag funnit en bra balans där jag enbart konsumerar och äger prylar och kläder baserat på konkreta behov och i princip enbart har saker som skapar värde i mitt liv. Ett shoppingfritt år skulle inte ge något mervärde i livet, utan snarare göra det onödigt komplicerat. Om ett konkret behov uppstår vill jag kunna åtgärda det, vilket oftast innebär konsumtion, om än sällsynt sådan och eventuellt second hand.
Tanken är att minimalism ska fungera som ett verktyg för positiv förändring och frihet. Det ska fungera som en tjänare och positiv katalysator och inte som härskare eller diktator kring dina saker, din livskvalitet, personliga mål och värderingar i livet. Med ett shoppingfritt år blir det mer som en diktator som dikterar vad du får göra och inte göra, och den typen av minimalism kan bli mer hämmande och destruktiv än givande och konstruktiv. I mina ögon.
Med det sagt så skulle nog väldigt många må bra av ett shoppingfritt år. Och därifrån få med sig många positiva lärdomar och insikter om sig själva, sina beteenden och om samhället. Utan att verka för mer än andra, så tror jag att jag har kommit så pass långt i mitt minimalistiska tänk, att ett shoppingfritt år inte skulle ge mig något positivt som jag inte redan kommit fram till genom de 5 år vi experimenterat med vår minimalistiska livsstil.
Vad tycker du, hiss eller diss för shoppingfritt år? :)








