Så liten min garderob plötsligt blivit genom projektet capsule wardrobe. 25 plagg utgör den om jag bortser från ytterkläder och träningskläder. Jag har heller inte shoppat kläder på snart tre månader, undantaget två träningslinnen. Det gör mig stolt. Vi såg filmen The true cost här om veckan och efter det blev jag än mindre shoppingsugen.
Men det har inte alltid varit så. För bara ett par år sedan var jag en riktig ”shopaholic”. Det visste jag inte då, men jag kan se det nu i efterhand. Jag hade gått från fyra år med studiemedel och lite sidoinkomster från extrajobb i en svensk småstad, till heltidsjobb med månadslön i en storstad. Det var inga jätteinkomster, men från att ha fått ut kring 8 000 per månad fick jag nu ut det dubbla, med i princip samma fasta kostnader då jag började min storstadstid med att bo inneboende.
Även om jag lade undan till sparande varje månad hade jag flera tusenlappar att spendera. Som nyinflyttad var dessutom det sociala umgänget högst begränsat, så tid att strosa i butiker fanns det överflöd av om kvällar och helger. Att jag dessutom bodde ett stenkast från en av landets största gallerior med generösa öppettider, gjorde shoppingen ändå mer lättillgänglig och pengarna rullade snabbt. I takt med att inkomsten ökade, gjorde även garderoben och märkeskläderna så.
Den härliga känslan i kroppen när du hittar det fina plagget som bara är så ”du”. Tillfredsställelsen när du märker att det sitter bra på kroppen. Och glädjen du känner när du lämnar butiken med plagget prydligt ihopvikt i en fin påse. Min dåvarande pojkvän kunde ibland erbjuda sig att bära en påse eller två åt mig, men jag ville bära alla påsar själv och riktigt insupa shoppingkänslan.
Jag har köpt flera par skor som aldrig använts för att de varit för osköna att gå i någon längre sträcka. Flera klänningar som kostat 2000-3000 kr styck och som endast använts 1-2 gånger på något bröllop och som jag idag skulle behöva både en heltidsanställd personlig tränare och viktcoach för att någonsin komma i. Priset per användningstillfälle är högt och det är inte utan att jag får lite retroaktiv shoppingångest när jag tänker vad jag kunnat göra med pengarna istället.
Jag kan inte riktigt svara på när exakt jag ändrade uppfattning om min garderob och bytte shoppingvanor. Insikten har nog smugit sig på, i samband med resor då vi klarat oss med väldigt få plagg, saker jag läst och kommit till insikt i. Liksom att praktiskt våga testa att rensa ut kläder och leva med färre plagg. Det har fått mig att inse att en mindre garderob inte är likställt med tråkigare garderob, eller att det ens behöver innebära en känsla av färre plagg att välja på, utan att det faktiskt kan vara tvärtom med rätt plagg i garderoben.
Med färre plagg har jag lättare att välja kläder på morgonen, lägger mindre tid och energi på att vela och prova kläder inför en middag eller fest, garderoben är luftigare och finare att titta in i och byrån har bättre ordning. Eftersom garderoben numera innehåller nästan enbart favoriter, känner jag mig fin, stark och som den bästa versionen av mig själv i nästan vad jag än sätter på mig.
Min garderob är inte ”klar”, det blir den nog aldrig. Men den är på rätt väg med mitt nuvarande tankesätt kring kläder, konsumtion och shopping.
Är eller har du varit en shopaholic eller känner du någon som shoppar alldeles för mycket?