Kan det vara så att jag bara har 40 skidresor kvar i livet. Kommer åka över till vår favorit ö Gotland 35 gånger till, hinna träffa mina föräldrar 150 gånger till och mina syskon kanske 140 gånger till?
I somras läste jag ett blogginlägg som handlade om det, och som fick mig att reflektera över hur snabbt livet går. I mitt inlägg från i somras, Hur många somrar får vi med våra barn?, nämnde jag att 90 % av vår tid tillsammans med barnen har spenderats när de är 18 år. Ungefär detsamma gäller ens syskon.
Jag som närmar mig 40 år, började reflektera över hur många skidresor jag förmodligen har kvar, hur många gånger jag kommer hinna äta min favoriträtt, besöka vissa resmål och träffa vissa personer jag tycker mycket om.
Vi snittar två skidveckor per år (utöver det några enstaka strödagar), om jag kan åka skidor fram tills jag är 60 år, betyder det att jag bara har ca 40 skidresor kvar i livet. Och förmodligen bara en bråkdel av dessa tillsammans med barnen. Bara den insikten kan nästan få mig att boka ytterligare en skidresa till per vinter :) eller åtminstone påminnas lite extra om att njuta av dem som blir av.
Jag läser ungefär 10 böcker per år. Om jag får leva 40 år till (dvs tills jag är ca 80 år), och fortsätter läsa i det tempot jag håller nu, kommer jag behöva välja 400 av världens alla böcker att läsa under resten av mitt liv. Det känns ändå som ganska många, eller?
Till Gotland åker vi en gång per sommar och har så gjort sedan barnen var väldigt små. Vi hyr en stuga och hela familjen tycker platsen är väldigt mysig och härlig. Om vi fortsätter åka dit tills vi är 75 år, betyder det att jag kommer åka över till öjn 35 gånger till. Kanske får vi med barnen tills de är 18 vilket innebär endast 10 gånger till (!).
Mina föräldrar är 75+. Jag hoppas och tror att de får leva minst 10 år till, vi träffas ungefär 15 dagar på ett år eftersom vi bor några timmars bilresa ifrån varandra. Det skulle innebära att vi kommer träffas bara ca 150 (!) dagar till. I livet! Upp tills jag var 18 år träffades vi ju i princip varje enskild dag år ut och år in.
Mina två äldre syskon som jag träffar än mer sällan, kanske 4 gånger på ett år. Om vi inte ser till att träffas mer frekvent i framtiden, och mina syskon blir lika gamla som mina föräldrar, så kommer vi hinna träffas endast omkring 140-160 gånger till (!).
Och även om många siffror kommer låta väldigt låga, så är de på sätt och vis högt räknade. För ingen av oss vet ju faktiskt om vi ens får en morgondag. Det ovanstående är under förutsättning att vi får leva och ha hälsan i många, många år till.
Läskigt tycker vissa att det är att kvantifiera sådant här. Medvetenhet kallar jag det. Och medvetenhet är ett första steg mot förändring, om man inser att sådan behövs. Så att livet inte bara rullar på och du går runt i en omedveten acceptans kring sådant som egentligen inte gör dig lycklig.
Vad tänker du när du läser siffror likt dessa? Skapar de rädsla, väcker det tankar och känslor?