Författararkiv: Herr Minimalist

Konsten att göra ingenting

Hur ofta gör du ingenting? Det vill säga hur ofta sitter du bara ned en stund utan att stimulera hjärnan och utan att fokusera uppmärksamheten på datorn, mobilen, TVn, musik, böcker, tidningar, dina barn eller din partner?

Om du är det minsta lik mig så lägger du troligen en försvinnande liten del av din vakna tid på att vara ostimulerad. Faktum är att den tid du lägger på två aktiviteter samtidigt, till exempel att titta på TV och leka med mobilen, troligen är större än den tid du lägger på att göra ingenting.

Men varför tar jag upp det här? Jo, för jag har de sista veckorna blivit mer och mer medveten om hur jag konstant matar hjärnan med ny information och nya intryck så fort jag får chansen, samt hur mycket bättre jag mår mentalt och hur mycket bättre jag sover när jag väljer att vara helt ostimulerad en del av dagen.

Vad som fascinerar mig är att det i praktiken är så otroligt svårt! Efter bara några sekunder sträcker jag mig reflexmässigt efter mobiltelefonen, boken, fjärrkontrollen eller studsar upp ur soffan för att ta action på något. Faktum är att sätta sig i soffan och ägna en längre stund åt ingenting ger ungefär samma upplevelse som första gången man försöker sig på meditation. Det blir skrämmande påtagligt hur mycket konstiga tankar och känslor som far omkring inne i huvudet, vilka man normalt förtrycker eller överröstar med extern stimulans. 

Och jag tror att det är precis det som kanske är svaret på varför det är så svårt. När du tar en paus från all form av extern stimulans så får det undermedvetna äntligen en chans att komma till tals och eftersom det numera händer oerhört sällan så skriker det på högsta volym om allt möjligt. Saker vi borde förändra, relationer vi borde förbättra samt problem vi borde reda ut men vilka vi istället väljer att ignorera av det ena eller andra skälet.

Därför har jag de sista dagarna valt att etablera en ny vana. Tanken är att sitta ned 30 minuter per kväll helt utan yttre stimulans och låta det inre komma till tals. Tankar som gång på gång bubblar upp och eventuella insikterna som är av värde skriver jag ned i min journal. Det ska bli spännande att se ifall detta i längden leder till någon förändring i hur jag mår och upplever mitt liv.

Hur mycket tid spenderar du helt ostimulerade varje dag och vad är det ditt undermedvetna försöker säga dig de gånger du ger det chansen?

Paretoprincipen rätt applicerad är minimalism

Om du är som de flesta andra människor så använder du större delen av tiden endast en mindre del av din garderob. Detsamma gäller förmodligen din musiksamling där du större delen av tiden lyssnar på en liten del av all din tillgängliga musik. Och av den tid du spenderar på jobbet kommer troligen större delen av dina avgörande resultat från en mindre del av de uppgifter du lägger din tid på.

Denna typ av fördelning går att finna i nästan alla sammanhang och kallas ofta för Paretoprincipen. Det är en empirisk regel enligt vilken 20 procent av orsakerna står för 80 procent av verkan. Samma princip kallas även 80/20-regeln. Vad som gör denna princip så intressant ur ett minimalistiskt perspektiv är att Paretoprincipen rätt applicerad på din tid, dina pengar och ditt fokus nästan automatiskt gör dig till en minimalist.

För som minimalist går mycket ut på att eliminera de onödiga 80 procenten och fokusera på de avgörande 20 procenten. Till exempel identifiera och eliminera större delen av din garderob som i stort sett aldrig används, att identifiera och eliminera större delen av ditt dagliga informationsintag som varken gör dig gladare eller klokare eller varför inte att identifiera och eliminera större delen av dina åtaganden som varken för dig framåt karriär- eller utvecklingsmässigt.

Paretoprincipen går enligt min erfarenhet att applicera på nästan vad som helst med ökad lycka, medvetenhet och resultat som utfall. Den jobbiga delen med att applicera principen är att du blir smärtsamt påmind om allt onödigt du lägger din tid, dina pengar och ditt fokus på.

Inom vilka områden i ditt liv skulle du må bra av att applicera Paretoprincipen och hur skulle ditt liv i så fall förändras?

Att lämna jobbet på jobbet

Det finns oändligt många olika typer av arbeten som ställer helt olika krav på utföraren. Några jobbar främst med kroppen, andra mest med huvudet. Några jobbar på natten, andra främst på dagen. Några har uppgifter som enbart går att utföra på arbetsplatsen, andra uppgifter som kan tas med överallt.

Jag har en typ av arbete som går att utföra ungefär var som helst så länge jag har jobbdatorn och jobbmobilen med mig. Det är ofta bra eftersom jag då kan arbeta hemifrån någon dag i veckan om jag skulle föredra det eller från hotellrummet då jag är på tjänsteresor.

Precis samma upplägg har dessvärre även en baksida. Jag har under våren och hösten ofta tagit med mig jobbdatorn hem på kvällar och helger, inte för att arbeta, utan för att jag och Fru Minimalist inte haft någon egen dator. Syftet med att ta hem jobbdatorn har varit att skriva och läsa blogginlägg, sköta bankärenden, kommunicera med vänner via mail etc.

Att släpa hem jobbdatorn har dock visat sig vara inte bara fysiskt betungande, utan även mentalt. För vad som lätt händer då jag sitter framför min jobbdator, trots att det är efter arbetstid, är att jag lite snabbt kikar i jobbmailen alternativt ser något annat som för in tankarna på arbetet. Plötsligt sitter jag där och arbetar eller tänker på arbete istället för att använda kvällen och helgen åt återhämtning och roliga fritidsaktiviteter.

Jag trodde, kanske lite naivt, att jag med disciplin och medvetenhet skulle kunna eliminera det beteendet men har insett att i praktiken fungerar det inte speciellt väl. Enda sättet för mig att känna mig helt fri är att lämna jobbdatorn på arbetsplatsen när jag går hem för dagen.

Därför köpte jag och Fru Minimalist här om veckan en MacBook Pro. Kanske inte helt minimalistiskt tänker du, men minimalism handlar inte bara om fysiska ting utan även att göra plats för rätt tankar och beteenden och det är precis vad som blev resultatet.

Jag känner mig numera otroligt mycket friare på kvällar och helger och märker även att jag återhämtar mig bättre. Det gör i längden att jag kan arbeta mer fokuserat och engagerat då jag väl är på jobbet, vilket gör det till en win-win både för mig och min arbetsgivare. Faktum är att både fritiden och jobbet blir betydligt roligare då jag inte längre tillåter arbetet att smyga sig in i dygnets alla vakna timmar.

Hur ser din arbetssituation ut? Kan du lämna arbetsuppgifterna på arbetsplatsen eller tenderar även du att ta med arbetet hem på kvällar och helger?

Mentala minimalistiska muskler

Har du funderat på eller kanske till och med gjort ett aktivt försök att leva minimalistiskt men snabbt kommit av dig då du insett hur svårt det i praktiken var att rensa bort onödiga prylar, åtaganden, fokus och övriga ting som egentligen inte tillför något av värde i ditt liv?

I så fall har jag goda nyheter för dig! Jag och Fru Minimalist har i över ett halvår försökt leva enligt vår bild av minimalism och vi upplevde precis som du att det var jättesvårt i början. Jag minns många tillfällen där den ena av oss, som inte haft någon direkt anknytning till en sak, försiktigt föreslagit att denna kanske är onödig medan den andra, ofta med emotionell anknytning till samma sak, omedelbart gått i försvar och famlat efter argument för varför den ska behållas.

Vi har trots det sakta tagit oss närmare och närmare vår minimalistiska målbild. Ofta genom att börja med lite enklare och mindre emotionellt laddade rensningsprojekt. Än idag är vi fortfarande långt ifrån klara, och frågan är om man någonsin kan bli helt färdig som minimalist. Vi har åtminstone kommit mycket längre än vi själva trodde för ett drygt halvår sedan både vad gäller fysiska som mentala aspekter på minimalism.

Och här kommer det som är intressant. Under tiden som vi rensat och förenklat har det bara blivit lättare och lättare. Det är som att vi kommit över en tröskel och insett att vi faktiskt inte saknar några av de saker vi gjort oss av med. Det känns som att vi byggt mentala minimalistiska muskler, vilket gör att tidigare svåra beslut blir lättare och lättare. Och det är som att för varje onödighet vi rensar ur våra liv känns livet lite lättare.

Därför är vår uppmaning till dig som innerst inne vet att ditt liv skulle bli enklare och bättre med färre onödiga prylar, åtaganden och fokus att börja där det känns som enklast och sakta men säkert jobba dig genom hemmet. Successivt kommer du att bygga upp din viljestyrka och målmedvetenhet och förhoppningsvis förr eller senare nå dina minimalistiska mål. Allt eftersom kommer du hitta nya områden att rensa, bli bestämdare i din rensningsstrategi, få lättare att hitta fokus och bli bättre på att prioritera bland åtaganden.

Glöm inte bort att det är resan som är målet. Lycka till!

Weapons of mass distraction

Är din smartphone full av appar främst avsedda för distraktion och underhållning? Har den gått från ett verktyg primärt avsett för att på ett tidsbesparande sätt lösa konkreta behov till en tids- och fokusslukande underhållningscentral, vilken du vänder dig till i tid och otid i jakt på underhållning, distraktion och bekräftelse?

När jag åker någon form av kommunala färdmedel, varvar ned i soffan, står i en rulltrappa eller en hiss eller väntar på någon eller något, tar jag ofta fram min iPhone. Detta händer helt reflexmässigt utan att jag behöver tänka. Plötsligt står jag bara där med telefonen i handen och min uppmärksamhet typiskt riktad mot Facebook-appen, ett blogginlägg i Reeder eller en intressant artikel i Pocket och matar hjärnan med ny information.

I veckan blev jag plötsligt medveten om hur märkligt detta beteende egentligen är samt det faktum att alla dessa tillfällen under dagen istället skulle kunna användas till ostimulerade minipauser avsedda för eftertanke, förankrande av intryck och vilotid för hjärnan.

Därför bestämde jag mig för att testa att leva utan ovannämnda appar resten av året och tog omedelbart bort dem från smarphonen. Vill jag kika igenom Facebook, läsa bloggar i Reeder (Feedly) eller sparade artiklar i Pocket så får det ske i större omgångar och mer fokuserat framför datorn på kvällar eller helger. Då har jag även möjlighet att läsa mer ostört samt att förankra ny information, intryck och idéer på ett effektivare sätt.

Redan efter att ha testat detta under några få dagar känns mitt nya beteende kanonbra. Det känns som att äntligen ha eliminerat ett omedvetet och osunt tvångsbeteende samt som att hjärnan är fräschare mot dagens slut.

Det är för övrigt fascinerande att plötsligt vara en av de få som fortfarande höjer blicken på exempelvis tunnelbanan och att se hur alla medresenärer sitter och stirrar ned i sina skärmar. Ibland får jag intrycket att smartphonenanvändning blivit ett missbruk som helt och hållet går under radarn hos de allra flesta.

Missbrukar du din smartphone och vad är i så fall dina favoritdroger? :)

Rensa bland digitalfoton direkt

Efter vår fjällvandring i somras har det ännu en gång blivit aktuellt att gå igenom och rensa bland de mängder av digitalfoton vi tog under vandringen. En av digitalkamerornas främsta styrkor är att du kan ta ungefär hur många foton som helst utan någon som helst extra kostnad eller besvär. Eller är det verkligen så?

När vi fotograferar så håller vi precis som de flesta andra inte igen. Tar du flera foton av samma motiv så ökar sannolikheten att något av dem blir bra och du vet aldrig vilket foto som faktiskt blev bäst förrän du ser det i större skala på en ordentlig datorskärm. Därför är det inte ovanligt att vi tycker att max 10 bilder av 100 är värda att spara. Dels för att många är mer eller mindre dubbletter och dels för att många inte blev så bra som vi avsett.

Att rensa bland foton tar dock tid och mental energi. Dels bör du ha tillräckligt med tid för att sitta ned en längre stund och den tiden är inte alltid lätt att hitta. Dels handlar det om att ta en del jobbiga beslut kring vilka foton som är värda att spara.

Vi själva är historiskt sett kvicka med att säkra bilderna genom att föra över dessa från kameran till en separat hårddisk men själva rensningen kan ibland vänta i allt från dagar till veckor till i värsta fall år. Nackdelen är att ju oftare vi väntar med en rensning ju större blir uppgiften att en dag gå igenom alla bilder från diverse olika fototillfällen. Dessutom har vi märkt att ju längre vi väntar desto tuffare blir det även att rensa bort dåliga foton av nostalgiskäl. Resultatet blir att när vi väl går igenom fotona tenderar vi att spara en hel del rätt dåliga bilder. Under tiden har vi dessutom haft ett gnagande dåligt samvete över uppgiften.

Därför är vårt tips att rensa bland foton så tidigt som möjligt. Både direkt i själva kameran om några är uppenbart dåliga eller dubbletter men även göra det stora jobbet på datorn så snart som möjligt. På så vis minimerar du dåligt samvete, antalet dåliga bilder du sparar, en växande arbetsuppgift och såklart kostnaden av förvaring i form av fyllda hårddiskar och backupper online. Om du precis som vi är intresserade av att förbättra bilderna en smula i Photoshop eller liknande finns det ytterligare en anledning att hålla ned antalet sparade bilder och därmed den latenta arbetsbördan.

Syftet eller behovet med foton är ju faktiskt att påminna dig om fina upplevelser i livet samt att ge dig möjligheten att visa andra vad du varit med om. Då behövs i praktiken inga dåliga foton eller dubbletter.

Hur ser det ut i ditt digitala fotoarkiv, är det trimmat och välorganiserat eller en ständig källa till dåligt samvete? Ligger kanske bilderna till och med fortfarande kvar i kameran efter sommarsemestern?

Köp-och-släng-samhället

Det talas ofta om att vi lever i ett slit-och-släng-samhälle. Uttrycket kan sammanfattas med att vi slänger något så fort vi anser att prylen blivit inaktuell, sliten eller trasig utan en tanke på eller ens möjlighet till återanvändning alternativt reparation.

Häromdagen berättade en av mina kollegor att han tycker sig se generella tendenser till att vi som samhälle är på väg att ta nästa steg, dessvärre i fel riktning, mot ett köp-och-släng-samhälle. Enligt honom blir det med andra ord allt vanligare att saker hamnar direkt i papperskorgen utan att använts mer än vid något enstaka tillfälle eller i värsta fall inte en endaste gång.

Jag tycker mig dessvärre kunna hålla med min kollega och i vissa fall även erkänna mig skyldig till samma beteende, framförallt historiskt sett. Min personliga erfarenhet är att köp-och-släng-beteende typiskt uppstår kring proaktiv konsumtion, presenter, prenumerationer och tröstshopping.

Proaktiv konsumtion – Så for vi köper mat, kläder eller saker som vi inte har ett konkret behov av inom en överskådlig framtid är risken stor att vi inte hinner äta upp maten innan den blir dålig, använda kläderna innan de blir omoderna eller prylarna innan de blir inaktuella.

Presenter – Alla gåvor som inte valts ut med omsorg för att lösa ett säkerställt behov hos mottagaren riskerar att aldrig komma till användning. Det går oftast att applicera på allt från födelsedagspresenter, gå-bort-presenter till praktexemplet företagsgåvor där exakt samma gåva ofta appliceras på flera hundra personer med helt olika förutsättningar, intressen och behov.

Prenumerationer – En prenumerationer innebär i korta drag att redan idag betala för något som sedan levereras vid ett flertal bestämda framtida tillfällen. Fördelen är att totalpriset ofta blir lite lägre samt att produkten levereras till ens hem, nackdelen är att respektive leverans varken tar hänsyn till konkreta behov eller tillgänglig tid vid leveranstillfället. Typiska exempel är prenumerationer på rakblad, eller på fysiska dagstidningar som DN och SvD som alldeles för ofta går direkt från brevlådan till papperskorgen eller i bästa fall pappersinsamlingen.

Tröstshopping – Alla former av konsumtion som inte utförs för att tillfredsställa ett långsiktigt konkret behov utan istället ett kortsiktigt emotionellt behov. Till exempel inköp av en ny handväska för att det varit en tung vecka, trots att du redan har en motsvarande handväska.

Har du några köp-och-släng-tendenser idag och i så fall inom vilket område? Finns det kanske fler bra exempel på köp-och-släng-kategorier som jag inte nämnt ovan?