Etikettarkiv: närvarande

Hur många somrar får vi med våra barn?

18 somrar tillsammans är ett av de mest lästa blogginläggen genom alla år. Rubriken till inlägget syftat på att vi rent krasst bara har omkring 18 somrar ihop med våra barn från det att de föds. Om ens så många, för även jag förstår att deras egen agenda kommer styra mer än föräldrarnas, tidigare än så. Och att de förmodligen är ganska självständiga redan som 15-16-åringar.

Det är bara att kolla på dessa siffror:

  • 75 % av vår tid tillsammans med barnen har spenderats när de är 12 år.
  • 90 % av vår tid tillsammans med barnen har spenderats när de är 18 år.

Även om dessa siffror inte är exakta och såklart skiljer sig åt från familj till familj, så tror jag att vi alla innerst inne förstår att tiden med våra barn är begränsad och att den minskar för varje år som går. Vi har våra barn till låns.

Det kan skapa ångest att tänka på det, men det kan också skapa motivation att ta vara på tiden. Och då inte enbart på sommaren utan hela året. För det kan ju också betyda att vi ”bara” har ett fåtal vintrar med skidåkning tillsammans också. Men när dagen väl kommer, där barnens egna agendor har högre prioritet än vår gemensamma, så önskar jag att vi har skapat många fina minnen tillsammans.

Att börja fundera över hur vi lever våra liv, vad vi vill prioritera och hur vi i praktiken kan gå tillväga för att leva mer i linje med våra värderingar. Det tror jag ändå många mår bra av att göra. Och sommaren är ett utmärkt tillfälle för reflektion.

Har du reflekterat något kring detta?

Hur får man tiden att gå långsamt?

Vår årliga semestervecka på Gotland kändes detta år betydligt kortare än vad den brukar göra. Vi reflekterade kring vad det kunde bero på och tänkte dela med oss av våra tankar och reflektioner.

För att tiden ska gå långsamt och upplevas lång, sägs det att man behöver vara mindful och närvarande. Likaså att olika och unika upplevelser kan göra att tiden upplevs långsammare, det vill säga att inte dagarna bunkras ihop till likadana sjok som tillslut flyter ihop. Detta då hjärnan är mer uppmärksam vid nya händelser och sparar fler detaljer i minnet.

Detta år var gotlandsveckan en av våra första semesterveckor, medan den alla tidigare år legat på slutet eller som sista semestervecka. Rent aktivitetsmässigt och vädermässigt var veckan som brukligt.

Kan det vara så att det faktum att gotlandsveckan låg så tidigt på semestern, innan vi hunnit komma ner i varv, var det som gjorde att den kändes kortare? Att vår subjektiva tidsupplevelse inte var i synk med vår interna klocka. Vi kom mer eller mindre direkt från att ha jobbat och var därmed fortfarande uppe i varv, med en hjärna som hade mer fokus på insidan (tankar, jobb, problemlösning) och mindre fokus på utsidan (närvaro i det vi upplevde och där vi var här och nu).

Om man jobbar in i det sista, och sedan går på semester, så tar det ett par dagar, eller kanske någon vecka för hjärnan att komma ner i varv. Vi är inte ”här”, utan vi är någon annanstans i huvudet. Vi har trots allt 11 månader av att ”göra” (jobba) och sen cirka en månad när vi bara ska ”vara” (semester). Det kan ta tid att ställa om. Och när vi inte är här, det vill säga inte är närvarande, så upplever vi att tiden går fortare än den skulle behöva göra. Hade man varit helt och hållet här och nu, så hade tiden upplevts långsammare.

Vi har en obalans mellan göra och vara.

Detta kan även vara något som gör det extra viktigt att gå ner i varv innan semestern. Att få till mer vara, och mindre göra, den sista veckan. Annars kan du behöva ta början av semestern till att landa, innan du kan bara vara och ha semester på riktigt. Måste du på grund av jobbsituationen köra hårt ”ända in i kaklet” så kan det hjälpa att vara medveten om att det nu kommer ta ett tag att komma in i semesterlunken för hjärnan, och vara snäll mot sig själv i det. :)

Kanske var det gotlandsveckans placering under semestern, som var det som gjorde att den i år kändes kortare än brukligt. Oavsett anledning så blev vi sugna på att nästa år vara kvar två veckor på öjn. :)

Har du några tankar kring detta? Har du upplevt liknande själv?

Lyckad men inte lycklig

Jag har funderat mycket kring det här med lycka på sistone. Att vara noga med vem som definierar vad som är lycka för just mig. Så att man inte står där en dag lyckad, men inte alls lycklig.

Majoriteten av alla budskap kring vad som ska göra oss lyckliga, är kommersiellt manipulativa. Någon med en baktanke som vill att vi ska konsumera något, eller politisk manipulativa att vi ska se på lycka på ett visst sätt.

Det är så lätt att lyssna på andra, svälja vissa myter och gå på de hypnotiska bilderna av vad som ska göra dig lycklig. Vilket gör att många tror att lyckan finns i det materiella, i karriären, i att tjäna mer pengar och kunna köpa mer, fler och större. Bara jag får det där, gör det där, ser ut så där, eller lyckas med det där. Den konventionella bilden av materiell framgång som ska leda till lycka.

Undersökningar i USA har sedan 70-talet visat att amerikanarna har blivit mycket rikare, men lyckomätningarna visar att de inte alls har blivit lyckligare, trots denna ökade rikedom. Kanske saknas det högljudd klokskap om vad som egentligen gör oss lyckliga (?).

För var hittar du egentligen lycka? När familjen är samlad, påta i trädgården, tidig morgon på yogamattan, när barnen skrattar hjärtligt, mötet med en vän, stillheten vid havet, dansa till musik, gemenskap med vänner, när katten spinner i knät, att få en äkta kram? Kanske något helt annat för just dig.

Gemensamt för vad de flesta förknippar med lycka, är att det sällan har med prylar, jobb eller pengar att göra. Samtidigt som många prioriterar dessa tre väldigt högt i livet. Men kanske finns lyckan i det lilla, och är inte alls av materiell natur. Utan snarare som en grundinställning till hela tillvaron och ganska enkelt; finnas för andra, ta oss tid, hjälpa och inte vara så fast i oss själva. Känna ett vi mer än ett jag.

En till gemensam nämnare är att lycka inte är en slutdestination eller ett evigt uppnått tillstånd. Det är en lyckokänsla i en situation som går över, men kan såklart stanna i minnet om vi är närvarande. Desto fler saker vi själva definierar som lyckliga för oss, desto fler tillfällen finns det att känna sig lycklig.

Den första koppen te på dagen kan en person slänga i sig utan att knappt notera smaken, medan en annan kan uppleva det som en återkommande lycklig stund på dagen. Allt är en subjektiv bedömning och därigenom tror jag att vissa personer är bättre på att uppleva lycka, men också att alla kan träna sig till att uppleva lycka oftare.

Vad tror du? Och var hittar du lycka någonstans?

Minimalism är så mycket mer än att prylbanta

För en tid sedan fick vi en fråga kring hur och om det här med minimalism och prylbantning har påverkat oss på det mentala planet? Och det har det verkligen gjort vilket vi tänkte försöka utveckla och beskriva i detta blogginlägg.

Prylar och kläder är bra startpunkter och för många naturliga inkörsportar till att börja värdeoptimera resten av livet. Där blir framstegen konkreta och tydliga, samtidigt som du sätter något i rullning när du påbörjar den processen. Något som du kanske inte förstod när du stod där och rensade i garderoben eller bokhyllan i början. Något som inte vi heller förstod när vi började experimentera med minimalism på olika sätt för 5-6 år sedan.

När du börjar fundera på vilka saker som egentligen adderar värde i ditt liv och vad som är viktigt för dig att ha kvar. Då spiller det tillslut över på fler av livets delar att börja ifrågasätta och värdeoptimera. Mår jag verkligen bra av att göra det här? Tillför de här åtagandena ett värde i mitt liv? Vilka personer ger energi och vilka umgås jag med av gammal vana?

Man kan säga att du börjar bli mer medveten. Istället för att gå runt i en dimma av omedveten acceptans kring sådant som egentligen kanske inte gör dig lycklig.

Det kan vara obekvämt och jobbigt att inse att man omger sig med saker, aktiviteter, åtaganden, relationer mm som man egentligen inte mår bra av eller som inte tillför värde i ens liv. Men det är också i den processen som man börjar öppna upp för att fylla livet med enbart det som man mår bra av och söka efter verktyg för att hitta det. När man väl börjat inse att man kanske inte lever helt i linje med sina värderingar, börjar man på allvar vilja skapa en förändring.

Om vi ska ta några konkreta exempel på mentala delar som förändrats hos oss eller saker vi gör idag som vi inte gjorde tidigare så är det:

  • Meditation. Vi har båda börjat meditera. Herr Minimalist har kommit betydligt längre än jag både i nedlagd tid och meditativa framsteg och fått uppleva många av de fördelar meditation har på livet.
  • Yoga. I perioder har vi båda utövat yoga och detta är något vi båda skulle vilja lägga mer tid på, för såväl psykiskt som fysiskt välbefinnande.
  • Förnöjsamhet. En slags förnöjsamhet har infunnit sig i livet och en acceptans för hur vissa saker blev. Istället för en otålighet och missnöjdhet över att det inte blev perfekt eller helt enligt önskad plan. Mindre strävan efter mer och ”nästa” och mer acceptans.
  • Naturen. En önskan att spendera mer tid ute i naturen då det ger vår familj ett lugn. Nu när vi bor i hus har vi dessutom skogen runt hörnet och har sänkt tröskeln att ta oss ut.

  • Tacksamhet. Graden av tacksamhet över det lilla har ökat. Kan såklart även hänga ihop med åldern och att man blir mer varse om att livet är skört och kort. I perioder har jag skrivit tacksamhetsdagbok.
  • Nyheter. Vi kollar eller läser inte nyheter just för att vi insett att det inte tillför något positivt värde till vårt liv. De viktigaste händelserna får vi veta ändå, de tränger igenom ”bruset” (testa själv ska du få se :) ).
  • Lugn. Någon form av inre lugn har infunnit sig. Tidigare hade jag alltid fullspäckat helgschema, jobbade mycket och var involverad överallt. Det speglade en blandning mellan rastlöshet, otålighet och FoMo (Fear of Missing out) som det är betydligt mindre av idag.

Som vi ser på minimalism och prylbantning är det naturligt att du låter prylarna hamna i bakgrunden på livets scen, så att andra viktigare saker får kliva fram och ta större plats. Vad dessa saker är kan ibland vara svårt att veta initialt, men i processen med att börja fundera kring vad som verkligen tillför värde i ditt liv och vad som verkligen gör dig glad, så brukar det med tiden bli allt mer tydligt.

Har du upplevt att minimalismen spillt över även på mentala delar i livet efter att du börjat prylbanta och minimera bland kläder och prylar?

Att leva med en icke-minimalist

Om du väljer att leva mer minimalistisk kommer du stöta på opposition, mothugg och skepticism längs vägen. Vissa i din omgivning kommer helt enkelt se vissa vanor som väldigt provocerande. Att det är dina kollegor, bekanta och vissa vänner kan du förmodligen stå ut med, men vad gör du när person som vanligtvis är din största hejarklack och stöttepelare, det vill säga din partner, inte vill minimera och prioritera som du?

Den frågan fick vi i kommentarsfältet på bloggen av en tjej som själv anammat en minimalistisk livsstil med ett fåtal kvalitativa klädesplagg och prylar, medan sambon är raka motsatsen, sparar allt från gamla kläder till souvenirer och tackar aldrig nej till gratisprylar.

Den här och liknande situationer kompliceras naturligtvis av att bo under samma tak och dela hem och prylar, det vill säga den yta och de saker som den ena personen nu vill ändra på, ha på ett visst sätt, eller kanske inte ha alls. Nedan kommer våra tips för att den aspirerande minimalisten ska slippa skilja sig från sin andra hälft. ;)

  • Kommunicera. Berätta om dina tankar kring minimalism. Varför gör du det, vilka fördelar ser du och hur skulle du vilja gå tillväga? Välj ett tillfälle att ta upp ämnet när ni har en lugn dag eller kväll tillsammans, inte när du blir irriterad över alla prylar hen envisas med att sprida ut överallt eller när byrålådan är så full att den inte går att stänga. Då kan det uppfattas som en attack mot personen ifråga och mottagligheten och öppenheten minskar markant. Låt sedan din partner berätta hur hen ser på minimalism och på det sätt varpå du önskar leva framgent.
  • Agera förebild. Dina handlingar påverkar mer än ord. Att din sida i er walk-in-closet är minimalistisk och i ordning, att ditt nattduksbord är prydligt och avplockat. Sådant kommer påverka mer och vara mer övertygande, än att förklara capsule wardrobe-konceptet, paretoprincipen eller att prata om ordning och reda. Du kan inte förändra någon som inte själv vill förändras. Satsa istället på att inspirera och föregå med gott exempel.
  • Bort med tassarna. Det kan vara otroligt svårt, men frestas inte av att börja rensa bland din partners prylar och kläder utan att ha tillåtelse, i likhet med att du inte ska rensa bland dina föräldrars tillhörigheter utan godkännande. Börja med dina egna saker, förmodligen blir du förvånad över hur mycket du kan göra dig av med utan att behöva röra någon annans eller gemensamma tillhörigheter.
  • Gemensamt bohag. När det gäller just gemensamma tillhörigheter är vårt tips att diskutera er fram till en lösning. Kanske kan vissa rum få vara mer minimalistiska och avplockade än andra, eller vissa specifika delar av rum.
  • Bredda minimalismen. Kom ihåg att minimalism handlar om så mycket mer än att rensa bland onödiga prylar. Det blir tragikomiskt om prylar är det som ska komma emellan och skapa irritation i förhållande, när prylar är det du inte vill fokusera på. Se och testa andra delar av minimalism, som att minska digitala distraktioner, antalet fokus eller öva på att bli mer närvarande med mera.

Kom ihåg att minimalism är som att skala en lök lager för lager, där det är resan och inte målet som räknas. Det du kan göra är att vara närvarande under resans gång och njuta av de framsteg du själv gör. I bästa fall sår du ett frö genom ditt engagemang och genom att synliggöra fördelarna med dina framsteg, och får tillslut med dig din partner på den minimalistiska resan. Lycka till!

Vad är ditt bästa tips för att leva minimalistiskt med en icke-minimalist?

Fru Minimalists ord 2016

Tidigare har vi berättat att vi brukar nyttja långledigheten över jul- och nyår till att gå igenom årets mål och sätta nya mål för kommande år. Fru Minimalist skriver även ett årsbrev till sig själv, utdrag från ett sådant brev kan du läsa här.

Vi brukar fokusera på endast ett fåtal mål inom ett par olika kategorier eftersom det enligt forskning ökar sannolikheten att målen som sätts uppnås. Det är heller ingen idé att sätta mål utan att ha en actionplan för hur implementeringen av målen ska gå till i praktiken. Bara för att du säger eller skriver att du ska träna tre gånger i veckan, så frigörs det inte per automatik tid i kalendern för denna aktivitet. Du behöver alltså en plan för vad du kan göra avkall på för att få tid för träning. Målen du sätter ska även vara mätbara och gärna kunna delas upp i delmål under året för att upprätthålla motivation och senare veta om du nådde målet eller inte.

Förutom mål och årsbrev brukar vi även ange ett par ord som ska följa med oss under året och genomsyra våra handlingar just det året. Under 2015 hade exempelvis Fru Minimalist ord som ”positiv” och ”närvarande”.

  • Positiv: Jag visste att första halvåret skulle bli tufft med en förlossning då jag är otroligt förlossningsrädd och därefter en period av konstant sömnbrist. Jag insåg att jag skulle behöva tänka positivt i många nya krävande situationer.
  • Närvarande: Jag ville fokusera på att vara närvarande med vår dotter eftersom folk säger livet rullar på dubbelt så fort efter barn. Jag läste exempelvis boken Mindfulness för föräldrar som jag även recenserade här på bloggen, för att skapa mig verktyg för att vara mer närvarande i vardagen.

Vilka är då Fru Minimalists ord som ska genomsyra år 2016?

  • Långsamhet: Det kanske är ett märkligt ord att ha som ledord för året, men låt mig förklara. Jag är en person agerar snabbt, talar snabbt och ofta tar snabba beslut, för mig är sträckan från tanke till handling otroligt kort. På gott och ont. Ofta är det positivt då det gör att jag tar action, ser till att saker händer, driver projekt, kommer framåt etc. Men allt har en baksida. Ibland tar jag action och beslut för fort, svarar utan att tänka eller känna efter mm. Om jag är lugn och ger mig själv tid att tänka efter talar jag dessutom långsammare vilket är mer behagligt för mottagaren. Dessutom fattar jag mer välgrundade beslut om jag ger mig själv tid att tänka efter en extra gång.

Konkreta exempel på när snabbheten varit negativ är dels de gånger jag märker att jag talar snabbt och ser att folk har svårt att uppfatta vad som sades. Eller när vi fått erbjudande om att låna vänners bil, men snabbt men artigt tackat nej för att inte vara till besvär. Istället för att stanna upp och fundera om det finns något konkret behov av bil närmsta veckorna, vilket det oftast gör för en barnfamilj utan bil med vänner och familj utanför stan.

  • Närvarande: Under 2016 vill jag återigen fokusera på att vara närvarande, både i relationer med vänner, medarbetare och familj. Inte för att det gick dåligt under 2015, utan för att jag fortfarande anser det vara viktigt. Jag tror även att långsamheten kan hjälpa närvaron och vice versa.

Konkreta exempel på när jag lyckats vara närvarande under 2015 är dels under flertalet av amningsstunderna och lekstunderna med Bebis Minimalist, men framför allt när familjen gick på två kurser i babysim. Där var det närvaroträning på hög nivå och det var en härlig känsla att under 30 minuter enbart vara fokuserad på det som sker här och nu.

Det är sant som folk säger att livet rullar på snabbare med barn, men varje dag ges jag möjlighet att träna på att vara närvarande och långsam i exempelvis diskussioner på jobbet, i telefon med vänner och tillsammans med familjen.

Vilka ord vill du ska symbolisera ditt 2016?

Har du blivit utsatt för phubbing?

Virala succéer som youtube filmerna ”I Forgot My Phone” och ”Look Up” har fått oss att tänka till gällande hur vi använder mobiltelefoner och sociala medier. Vi småler och skäms lite igenkännandet åt filmerna, men samtidigt är det få av oss som gör någon konkret och långsiktig för att minska användandet eller (o)vanan.

Bloggen Psyblog presenterade här om veckan en studie som visar att användarmönstret av mobiltelefoner kan kopplas samman med depression och lägre tillfredsställelse och mindre glädje i relationen till sin partner. Det som undersöktes var om personer blivit utsatta för fenomenet ”phubbing” av sin partner. Phubbing kommer av kombinationen ”phone” och ”snubbing”, att man bivit avvisad genom att partnern fipplat med mobiltelefonen. Det vill säga att personen tittar i mobilen istället för att rikta uppmärksamheten till den som söker kontakt.

Spontant låter det kanske bisarrt. Att phubbing inte är något som goda vänner och par i bra relationer håller på med. Men säkert har du någon gång suttit och tittat i mobilen samtidigt som din partner börjat prata med dig, och du nickar instämmande eller svarar nonchalant, för att inte släppa det ”viktiga” som äger rum på skärmen framför dig. Eller att en vän på en middag tagit upp mobiltelefonen och sugs upp av skärmens innehåll istället för den intressanta konversationen som ni andra för i bakgrunden.

46% av de tillfrågade hävdade att de hade blivit avvisade med mobiltelefonen av sin partner. Exempelvis genom att medvetet placera mobiltelefonen så man kan hålla koll om något händer, eller ha mobilen redo i handen om det skulle uppstå en mikrosekund av ostimulerad tid eller paus i konversationen, eller genom att titta på skärmen samtidigt som en konversation förs. 23% menade att phubbing skapade någon form av konflikt i relationen och 37% menade att de kände nedstämdhet relaterat till partnerns mobiltelefonanvändande.

Även vi kan tyvärr relatera till fenomenet även om det inte är vanligt förekommande. På jobbet svarar man kort och snabbt utan att lyfta blicken från datorskärmen. Hemma kan jag sitta och läsa något på mobiltelefonen samtidigt som Herr Minimalist ställer en fråga. Och istället för att titta upp, få ögonkontakt, tänka efter och svara i dessa situationer, så replikerar jag mer eller mindre automatiskt och förmodligen oengagerat utan att lyfta blicken. Jag är ju ändå kvinna och anser mig kunna konsten att multitaska. ;) Undersökningen gav mig en tankeställare och jag ska bli bättre på att lyfta blicken, fundera över det som sades, och ge ett mer närvarande svar.

Nedan kan du kika på den två minuter långa youtube-filmen ”I Forgot My Phone” som visar hur phubbing kan se ut i vardagen.

Har du varit utsatt för phubbing av vänner eller din partner? :)