Etikettarkiv: samla

Jaga och samla i konsumtionsskogen

3 svar

Är det våra urgamla samlarinstinkter från den tid då människan levde som jägare och samlare, som dyker upp när man är ute i svampskogen? För jag upplever verkligen att det är en speciell känsla av tillfredsställelse i att hitta och plocka svamp och bär. Och tänk om fler kunde jaga den känslan i svampskogen, istället för genom shopping.

Att vi människor i grunden är jägare och samlare kan man även se kopplat till konsumtion. Det kan ta sig uttryck i att många njuter mer av att leta efter bra lösningar, researcha och undersöka olika varianter, än det efterföljande ägandet och brukandet.

Samma instinkt gör att många människor motiveras till köp inför utsikten att göra en riktigt bra affär snarare än att tillfredsställa konkreta behov. Det är jakten på ett riktigt bra pris och den efterföljande tillfredsställelsen av att ha fyndat som främst driver konsumtionen. Helt enkelt att man köper en specifik pryl främst för att det var nedsatt pris, alternativt för att det medföljde en bonus i form av onödiga tillbehör.

Jakten på att göra bra affärer i stort och smått är en starkt bidragande faktor till att våra hem fylls med saker som aldrig kommer till användning.

Samlarinstinkten i sin tur gör att många njuter av och känner trygghet i att få ihop det perfekta kittet eller samlingen, till exempel en minutiöst noggrant utvald garderob, verktygsuppsättning eller boksamling, som det i praktiken inte alltid finns ett reellt behov av.

Men tänk om samma härliga känslor kan uppnås genom att gå ut i skogen och plocka svamp? Bara att många har ”glömt bort” det eller inte upptäckt det än, och därför söker den tillfredsställande känslan genom dyr och onödig konsumtion…

Vad tror du? :)

Relaterade inlägg:

  1. Från shopaholic till minimalist
  2. Konsumtionsorgien bland influencers
  3. Medvetenhet skapar förändring

Set och samlingar försvårar utrensning

9 svar

Har du något i hemmet som utgör det perfekta setet? En uppsättning prylar som tillsammans utgör en komplett och optimerad enhet. Eller prylar som om de bara kompletterades skulle kunna utgöra ett perfekt set?

I sommar blev det tydligt hur ett set eller en enhetlig samling av saker kan försvåra utrensningen av densamma. I mitt, Fru Minimalists, föräldrahem disponerar vi mitt gamla flickrum när vi besöker mina föräldrar. Flickrummet har genomgått en rejäl förvandling de senaste åren och numera har vi tre sängar och en bokhylla i rummet. I takt med att Lillebror Minimalist växer kommer vi behöva göra plast för ytterligare en spjälsäng och därför rensades de sista sakerna i bokhyllan nu ut.

I bokhyllan stod inte mindre än 12 Bert-böcker. Att dessa blivit kvar trots att övriga ungdoms-böcker och saker i flickrummet rensats ut för flera år sedan, beror på att de tillhört ett i mina ögon komplett set. Att bara rensa ut enstaka böcker i serien har inte varit aktuellt. Setet har givit en illusion av att böckerna tillsammans har ett högre värde.

bert_bocker

12 utrensade Bert-böcker.

Sanningen är dock att samlingen av Bert-böcker inte givit något värde till mig de senaste åren, och nu skänktes de därför iväg till välgörenhet. Jag själv kommer inte läsa dem igen. Jag kan heller inte motivera att spara, förvara och flytta med dem för att mina barn eventuellt kommer vilja läsa dem om sisådär 10 år.

Samtidigt som Bert-böckerna rensades ut, gjordes detsamma med min gamla stereo. Eftersom vi inte äger några cd-skivor och än mindre kasettband, fanns det knappast någon anledning att låta denna ta plats. Även fyra stycken Harry Potter-böcker på engelska åkte ut i samma veva. Inte heller här kunde jag motivera att spara böckerna om utifall barnen eventuellt skulle vara sugna på att läsa dem i framtiden.

Har du några set av böcker eller saker i ditt hem som är svåra att rensa ut trots att värdet eller behovet inte motiverar att de sparas?

Relaterade inlägg:

  1. Samlingar är farliga
  2. Det perfekta setet
  3. Dideroteffekten

Nostalgilådan

22 svar

Även som minimalist kan det finnas saker som man aldrig någonsin vill göra sig av med. Det kan exempelvis vara dina första små skor som barn, dagböcker från den humörstinna tonårsperioden, studentmössan med personliga kommentarer från vänner, kärleksbrev från första kärleken, ett nästan ihjälkramat mjukisdjur eller något annat kärt minne där man byggt upp ovanligt mycket nostalgisk ränta.

Gemensamt för denna typ av personliga saker är att de inte finns något behov för dem att synas i hemmet. De behöver inte heller ta plats i befintliga förvaringslösningar i bostaden, eftersom du ytterst sällan tar fram eller gör något med sakerna.

Vi har löst detta med något som vi kallar för nostalgilådan. I vårt källarförråd har jag och Herr Minimalist varsin flyttkartong där vi samlar på ovannämnda typer av nostalgiska minnen och saker. Vi är fullt medvetna om att vi aldrig kommer packa upp dem utan bara flytta lådan från förråd till förråd de gånger vi byter boende. Och det är helt ok.

Vi kommer säkerligen fylla på den ett par gånger längs vägen. Den dag våra respektive föräldrahem behöver rensas mer ingående exempelvis. Jag kommer säkert lägga ner någon sak tillhörande min mormor i lådan den dag de inte uppfyller kraven för att få synas i lägenheten, eftersom de ändå har ett stort personligt värde för mig.

Utöver några av sakerna som nämnts i inledningen så förvarar vi även exempelvis fotoalbum från tiden innan digitalkameran fanns, några skolkataloger och anteckningsblock från grundskolan i nostalgilådan.

Likväl som vi rensar i hemmet regelbundet rensar vi även då och då i nostalgilådan. Vid varje flytt och även då något nytt läggs ner görs en snabb genomgång för att se att det som ligger där verkligen betyder något fortfarande. Exempelvis hade jag några böcker liggandes i lådan ett tag som jag verkligen ville bevara, vilka jag nu har rensat ut istället. Livet förändras ju och synen på saker och dess värde likaså.

Har du någon form av nostalgilåda och vad förvarar du i så fall i den?

Relaterade inlägg:

  1. Nostalgi och minnessaker
  2. Samlingar är farliga
  3. Utrensade förhoppningar, drömmar och visioner

Kasta glas i glashus

35 svar

Vattenglas, ölglas, rödvinsglas, vitvinsglas, shotsglas, champagneglas, whiskeyglas, drinkglas, martiniglas, snapsglas, dessertvinsglas, glögglas och barnglas. Många svenska hem tenderar att husera en stor del av glasen ovan och naturligtvis inte enbart lika många som man är personer i hushållet utan oftast någonstans mellan åtta och tjugofyra identiska glas av varje sort. Men måste det vara så?

Det första du bör fråga dig är ifall vissa av glasen kanske kan användas för flera olika typer av drycker? Hur smakar till exempel det vita vinet om vi måste dricka det ur ett något mindre rödvinsglas och hur skulle middagsgästerna reagera om champagnen serverades ur ett vinglas?

Det andra du bör fråga dig är ifall alla dessa glas fyller ett frekvent och konkret behov eller om du primärt införskaffat många av dem för att du förväntar dig att omgivningen i sin tur förväntar sig att du ska ha dem? Kan det vara så att vissa av glasen i praktiken inte använts på flera år eller till och med aldrig kommit till användning?

Det tredje du bör fråga dig är ifall du verkligen behöver en fullt så stor uppsättning av de glastyper du frekvent använder? Hur många är ni i hushållet, hur ofta har ni någon form av bjudning och hur många är ni oftast vid de tillfällena?

Det sista du bör fråga dig är om din glasuppsättning skulle se annorlunda ut om du hade möjligheten att hyra in glas vid de få tillfällen då dina behov växer utöver det vanliga? Hur många glas skulle du i så fall behöva äga för vardagsbruk?

Den sista frågan låter kanske hypotetisk men i de flesta större städer går det idag att hyra olika typer av glas för 3-4 kronor styck. Det gör inköpet av de 24 champagneglasen, som görs för säkerhets skull, för att man bör ha dem i sin glasuppsättning, helt onödigt. 

Så hur ser det ut hemma hos oss? Jo, även vi har samlat på oss en hel del glas över tiden även om vi även här redan rensat rätt friskt sista året, framför allt i samband med att vi blev sambos:

  • Vattenglas 10
  • Vinglas 12
  • Champagneglas 12
  • Whiskeyglas 4
  • Snapsglas 20
  • Glögglas 6

Idag har vi alltså 32 glas per person i hushållet!

För vår del har vi sakta med säkert och relativt omedvetet samlat på oss de mängder av glas vi har idag. Några har köpts för att användas dagligen, några har vi fått i gåva och andra har vi köpt för ett speciellt tillfälle. Några av glasen används frekvent medan andra står oanvända år ut och år in och väntar på beröring, vilket förmodligen kommer att ske först om eller då vi flyttar till nytt boende, om vi inte hinner rensa ut dem innan dess vill säga.

Att vi har ett stort antal snapsglas beror på att jag (Fru Minimalist) tidigare köpte och samlade på snapsglas som souvenirer vid resor. Ett snapsglas per land eller stad som besöktes. Med nya minimalistiska glasögon på ser det dock ut som att denna typ av glas snart kommer lämna vårt hem.

Vi skulle förmodligen få diska glas för hand om vi hade färre vattenglas och kanske skulle det uppstå något tillfälle då vi blir tvungna att dricka någon dryck ur ett otypiskt glas då och då, om vi bortser från hyralternativt, men det skulle garanterat inte gå någon nöd på oss om vi gjorde oss av med några sorters glas och minskade på antalet. 

Hur många glas har ni per person i hushållet? Och vilken typ av glas kan du tänka dig att göra dig av med om du måste välja minst en glastyp?

Relaterade inlägg:

  1. Så var de bara fyra
  2. Tio års sparande till vilken nytta?
  3. Rensning i köksskåpen

Allt från minimalister till samlare

6 svar

Extrema åsikter och livsstilar väcker ofta intresse och uppmärksamhet, speciellt i olika typer av media. I Sydsvenskan har det i veckan skrivits en intressant artikelserie som sträcker sig hela vägen från extrem minimalism till extremt samlande.

Längst ner i artikeln om extrem minimalism finns faktiskt en länk till vår blogg, vilket vi så klart tycker är väldigt roligt! Ett lustigt sammanträffande var dock att innehållet i artikeln handlar om en person som bestämt sig för att leva med exakt hundra ägodelar och dagen innan artikeln publicerades lade vi av en slump upp ett inlägg där vi ifrågasätter just denna typ av minimalism.

Därför tänkte vi ta tillfället i akt och utveckla detta ytterligare. I Sydsvenskans artikel står bland annat följande: 

”Samtidigt kan den minimalistiska tillvaron leda till en del praktiska svårigheter. Att bjuda hem ett gäng vänner på middag kan vara lättare sagt än gjort om såväl köksstolar som tallrikar och bestick är utrensade.”

Det här är ett bra exempel på en av anledningarna till att vi inte förespråkar extrem minimalism. Minimalism ska inte krångla till det och göra livet svårare än det behöver vara. Vår syn är att man ska äga precis det man behöver och använder men inte mer. Har man till exempel ofta mindre grupper av vänner på besök finns det goda argument för att äga till exempel fyra till sex uppsättningar tallrikar, bestick och glas även om man kanske inte behöver sexton uppsättningar, vilket verkar vara mer regel än undantag idag.

I samma artikelserie finns en intervju med en annan person som samlar på allt från reklampennor och snusdosor till skolplanscher och djurkranier. Hemmet är långt ifrån minimalistiskt inrett vilket tilltalar ägaren med följande motivering:

”Med bara soffa och tv i vardagsrummet blir hemmet som en steril utställningslokal. Det är inget som tilltalar mig. Jag skulle nog uppleva det som ganska torftigt, det känns nästan som att personen inte brinner för något. Jag trivs när det är lite belamrat, det känns mer som ett bebott hem.”

Det här är ett bra exempel på ett klassiskt försvar mot eller missförstånd kring minimalism. Man använder sig av nackdelarna med extrem minimalism för att försvara sin extrema maximalism eller samlande. Skulle man analysera hur majoriteten av oss som strävar mot ett minimalistiskt leverne de facto lever och bor så är vår uppfattning att den bild han beskriver, det vill säga extrem minimalism, kommer att vara extremt ovanlig.

Självklart kan även ett minimalistikt hem vara mysigt inrett med ett fåtal utvalda prydnadssaker och tavlor som framhävs desto mer när det inte är proppfullt med andra saker som kämpar om uppmärksamhet och fokus. Och det är precis detta som är grundtanken med minimalism, det vill säga att framhäva det som är av värde genom att eliminera det som är onödigt.

Vi vill förresten även kort uppmärksamma Eva Maria, som brukar läsa vår blogg, som även hon var med i en egen artikel i serien och visade upp en mer balanserad bild av en vanlig familj som strävar efter att leva mer minimalistiskt. Ett klokt citat från Eva Maria som vi bara kan instämma med, får avsluta det här inlägget:

”En del tänker att de ska vara klara med utrensningen på en helg. Men man måste acceptera att det tar betydligt längre tid än så. Många prylar har det tagit flera år att samla ihop, så det är inte så konstigt att det tar tid att rensa ut.”

Fortsatt trevlig helg!

Relaterade inlägg:

  1. Extrem minimalism och maximalism
  2. Utmaning – En pryl vi inte har
  3. Utrensade förhoppningar, drömmar och visioner

Samlingar är farliga

20 svar

Att samla på något är naturligt. De flesta har någon gång under sitt liv haft en samling antingen som barn eller som vuxen. Antingen yrkesmässigt eller som fritidssysselsättning. Men hur mycket värde tillför egentligen din samling till ditt liv?

Under en av våra rensningar i källaren nyligen hittade jag ett pennfodral innehållandes min suddgummisamling från lågstadietiden. Den hade följt med i olika lådor i över 20 års tid och på samlingars vis egentligen aldrig kommit till användning. Nu var många av suddgummina torra och dess värde lägre än någonsin då jag gör majoriteten av mina fysiska anteckningar med bläckpenna och resten på datorn eller mobiltelefonen.

Min första impuls var att skjuta på beslutet huruvida jag skulle behålla samlingen eller ej och stoppa ned dem i min ”evighetslåda” i källaren igen. Det fanns efter 20 år en hel del nostalgisk ränta upparbetad kring dessa. Men ganska snabbt tänkte jag om och valde att slänga alla utom två-tre stycken som fortfarande fungerade väl.

Men vad definierar egentligen en samling och varför är de så onödiga ur ett minimalistiskt perspektiv, det vill säga varför valde jag att slänga mina suddgummin?

  • Samlingar är ofta döda. De förvaras oftast undangömt i en skåp eller en låda, används ytterst sällan och plockas på sin höjd fram någon gång per år. I bästa fall står samlingen bakom en glasdörr i ett vintrinskåp och samlar damm.
  • Samlingar tar tid. Jakten samt eventuellt underhåll tar ofta en del tid i anspråk. Tid som oftast kan läggas på andra aktiviteter av högre värde. Fru Minimalist hade till exempel en snapsglassamling med ett glas från varje stad/resmål hon besökt. En del av semestern spenderades alltid på att maniskt springa runt och leta efter ett nytt lämpligt glas i varje ny stad. Tid som kunde lagts på att undersöka och uppleva staden eller bara ta det lugnt.
  • Samlingar är beroendeframkallande. Som samlare söker du hela tiden nya saker att addera till samlingen där den emotionella kicken för varje nytt objekt dessvärre blir lägre ju större samlingen blir. Skulle du någon gång bli helt klar med din samling så dör oftast glädjen helt kring samlingen och samlandet. Behållningen som är kvar är på sin höjd att organisera om denna lite då och då. Dessvärre är det ofta väldigt svårt mentalt att göra sig av med sina samlingar, mycket på grund av emotionell ränta.
  • Samlingar kostar pengar. Som barn är samlingar ofta av billig karaktär, till exempel kapsyler, klistermärken, stenar, bokmärken, hockeybilder och manicklar. Men som vuxen måste man ofta höja insatsen för att det ska vara intressant, till exempel antika leksaksbilar, ovanliga frimärken, konst, gamla mynt, unikt porslin med mera. Dessutom finns det ofta en dold kostnad i form av förvaring.
  • Samlingar har dåligt andrahandsvärde. De flesta samlingar, med undantag för dem som eventuellt kan ses som investeringar till exempel konst, har ett dåligt andrahandsvärde. Den dag du tröttnar får du med största sannolikhet inte tillbaka i närheten av den summa pengar du gav för prylarna en gång i tiden.
  • Samlingar har lågt värde mot insats. Med tanke på hur sällan samlare faktiskt njuter av sina samlingar och hur mycket tid och pengar som ofta lagts på processen att leta upp och förvärva samlingen så är avkastningen på investeringen låg.

Jag har som barn samlat på frimärken, klistermärken, glasspapper, suddgumming och pennor. Som vuxen har jag mer eller mindre medvetet samlat på kläder, digital musik, högskoleanteckningar och fysiska böcker. Idag är det enda samlingen jag fortfarande brottas med min fysiska boksamling men det har blivit bättre efter att jag skaffade min Amazon Kindle Paperwhite och blivit medlem på Goodreads. Möjligen samlar jag även på pengar lite beroende på hur man ser det, dock i digital form. ;)

Det jag numera medvetet väljer att samla på är erfarenheter och insikter, prestationer jag är stolt över, fina minnen från resor och andra upplevelser samt kvalitetstid med nära vänner och familj.

Vad samlar du på och hur mycket värde tillför dessa samlingar till ditt liv?

Relaterade inlägg:

  1. Set och samlingar försvårar utrensning
  2. Anteckningar från högskolestudier
  3. Minnet sitter inte i prylen

Tio års sparande till vilken nytta?

27 svar

När jag var runt fjorton femton år gammal började jag vid födelsedagar och jul få diverse husgeråd som glas, dukar, bestick, porslin och handdukar. Liknande gåvor fick jag vid konfirmation, studenten, examen och liknande tillfällen och snart hade jag inte bara en utan hela tre flyttkartonger fyllda bra-att-ha-prylar och flytta-hemifrån-saker. Utan att jag ens lämnat föräldrahemmet.

Grundtanken av initiativtagaren, det vill säga min mor, var god. Genom att få dessa saker tidigt i livet skulle jag inte behöva lägga ut så mycket pengar när jag väl skaffade ett eget boende. Hela släkten visste dessutom vilken servis jag samlade på vilket gjorde det väldigt enkelt att köpa presenter till mig.

Efter ett par år boende utomlands, fem år av korridorsboende samt inneboende låg två tredjedelar av alla saker fortfarande orörda i samma flyttkartonger. Detta drygt tio år efter att de första prylarna packades ner. Så äntligen vid 27 års ålder köpte jag och min dåvarande pojkvän en egen lägenhet tillsammans. I den rymliga tvåan skulle väl slutligen alla sparade dukar, bäddset, matchande handdukar, porslinsserien och diverse glas för alla tillfällen, komma till användning? Problemet var bara att två hushåll skulle bli ett och naturligtvis valde vi bara det bästa från respektive håll. Det innebar att när vi fyllt lägenheten stod fortfarande två av flyttkartongerna kvar hos mina föräldrar.

Dessa två kartonger med oanvända saker står kvar på samma plats än idag. Under åren har jag då och då tittat i lådorna för att se om det är något jag behöver och ibland har jag kommit hem med en gammal tårtspade eller duk, men allt som oftast ger dessa flyttlådor mig bara enormt dåligt samvete. Egentligen borde jag åka hem till mina föräldrar, hämta lådorna och gå igenom dem enligt principen om de fyra s:en. Men avstånd, tid och avsaknaden av bil gör att det inte blir av.

Vad har jag då lärt mig av detta? Jo, att aldrig köpa saker proaktivt och såklart att inte göra om samma misstag till våra framtida barn. Personliga preferenser, mode, teknik och intressen förändras för mycket över tiden vilket gör det smartast att köpa liknande saker först då behov verkligen uppstår.

Ett skräckexempel är servisen på runt 50 delar vars färg jag inte alls gillade när jag började använda den drygt tio år efter färgvalet gjordes. Eller som den dyra köksmaskin jag fick i studentpresent som många år senare var fullständigt omodern och därför aldrig tagits i bruk utan fortfarande ligger kvar orörd i originalförpackningen i en av flyttkartongerna.

Är det någon mer än jag som, mer eller mindre på eget initiativ, tidigt börjat samla husgeråd som sedan inte kommit till användning? Är detta ett kvinnligt fenomen eller finns det även män med liknande kartonger hemma hos sina föräldrar?

Relaterade inlägg:

  1. Kasta glas i glashus
  2. Rensning i köksskåpen
  3. Förvaring i minimalisternas kök