Döstädning innebär att du rensar ut stor del av det du samlat på dig under livet för att underlätta för dina efterlevande. Bara ordet döstäda gör att man inte direkt blir sugen på att påbörja aktiviteten. Men behöver du verkligen ha en emotionell snuttefilt eller täcke av saker för att känna dig trygg? Och varför är det så mycket lättare att dra täcket över huvudet än att resa sig upp, ta action och börja rensa bland de gamla prylarna?
Om du inte själv döstädar kommer dina barn eller barnbarn tvingas göra det när du själv lämnat jordelivet. Är det inte mer än rätt att du själv tar ansvar för dina prylar än att lägga över bördan på andra? För om du själv känner ett motstånd att ta tag i det, då kan det rimligtvis ses som en börda. Det är dags att du tar ansvar för din eget ”skit”. Var beredd på att 80/20-regeln gäller även här, det vill säga att 80 procent riskerar att bestå av överflödiga prylar som inte används, och onödig konsumtion som varken du eller någon annan längre värderar särskilt högt. Men när bara de bästa 20 procenten är kvar kommer allt kännas ljusare och lättare. :)
En av våra inkörsportar till minimalism var att vi tog hand om varsitt dödsbo. Vi fick uppleva hur jobbigt och tidskrävande det är att gå igenom nära anhörigas personliga tillhörigheter men också se hur mycket känslor det rör upp hos andra som stått personen nära. Liksom hur svårt det är att veta vilka prylar personen som gått bort skulle uppskatta togs om hand när det är stora mängder saker att gå igenom. Om det ens spelar någon roll nu när hen inte längre är i livet? Ju större mängd saker att ta hand om desto svårare är det att se guldkornen.
Varför är det så svårt att börja döstäda? Kommer döden närmare för att du planerar och förbereder för den? Eller kommer du istället leva längre när du gjort dig av med saker som tynger dig? Vad gör man egentligen med sina hemligheter? Vill du att dina barn och barnbarn ska kunna läsa dina dagböcker? Vad är egentligen värt att spara?
Det är dags för den äldre generationen att ta ansvar för sina egna saker. Rensa ut värdelösa papper, överflödiga kläder och saker som inte längre används. Kanske hittar du saker du värderar högt men glömt bort eller saker som gömts bland allt bråte. Även om döden inte står för dörren så kan det vara skönt att vara förberedd genom att ha mindre packning på resan dit.
Alla generationer har olika ryggsäckar som påverkar dem i sitt sparande och sin rensning. Har man växt upp under fattiga förhållanden med nästan inget materiellt, finns en stor risk att man har svårare att göra sig av med saker. Det känns fel ända in i märgen att frivilligt göra sig av med något man tidigare fått kämpa för att ha råd eller möjlighet att skaffa sig.
Tre tips för att komma igång med dörensningen;
- Fråga släktingar om de redan nu kan peka ut några saker i ditt hem som de skulle vilja ha den dag du inte längre finns i livet. Det kan vara svårt att veta vilka tavlor barnen gillar, vilken glasskål barnbarnen sneglat på i smyg eller om du har något i kökslådorna som någon faktiskt har ett konkret behov av. Kanske pekar de på något litet som du annars skulle gjort dig av med i rensningen och som de kan få redan nu.
- Börja där du känner ett litet sug efter att rensa och skapa ordning. Kanske ser du fram emot att gå igenom alla gamla kläder, kanske irriterar du dig på stöket i linneskåpet och vill skapa ordning och kan samtidigt göra dig av med sängkläder och handdukar du inte använt på åratal. Eller också kanske någon del av köket lockar dig till rensning.
- Börja med enkla områden som gör att du kommer igång med rensningen och skapar momentum som får dig att fortsätta. Kanske har du gamla tidningshögar liggandes, gamla betalda räkningar och liknande papper som är onödiga för efterlevande, urklippta recept som inte blev favoriter, gamla matvaror som passerat bäst-före-datum med råge, ensamma eller trasiga strumpor du alltid väljer bort, eller kanske ett medicinskåp med inaktuellt innehåll. Börja där din tröskel till att komma igång är låg.
Behöver du verkligen ha kvar ditt stora emotionella täcke med saker för att känna trygghet inför det oförutsägbara som döden innebär?
Har du någon i din omgivning som behöver döstäda? Tipsa dem gärna om blogginlägget så kanske de får sig en tankeställare. :) Alla förändringar börjar med medvetenhet och insikt. Misströsta inte om de inte börjar rensa och röja på en gång, förhoppningsvis sår du ett frö och dessa kan som bekant behöva ligga och gro ett tag innan det händer något. :)
Varför väljer någon att kalla sig minimalist och agera därefter? Är det en motreaktion mot allmän överstimulans och stress? Erbjuder personens ansträngda ekonomi egentligen inte något alternativ? Eller är det för att personen i fråga i själva verket är en rasande pedant?