Etikettarkiv: skärmar

Årets julklapp 2019

5 svar

Idag presenterades årets julklapp av HUI Research och det blev en onödig pryl, men vars funktion är nödvändig och helt rätt i tiden. Nämligen mobillådan. Alltså en låda där man kan lägga undan sin mobil för situationer när man vill ha hjälp att koppla ned. Eller hjälp att vara mer närvarande och härvarande.

Som sagt en ganska onödig pryl i sig, men jag gillar att de i presentationen av årets julklapp lagt till att det kan vara en låda man köper (lite onödigt) men också en låda man redan har hemma eller tillverkar själv. Jag berättar mer nedan om hur vi själva skapat liknande platser i hemmet.

När digitala tjänster tävlar om vår tid ställs högre krav än någonsin på hjärnans förmåga att hålla fokus och inte bli distraherad eller indragen i ett hörn där vi inte mår bra av att vara. Det gäller såväl unga som gamla.

För vad händer egentligen med vår sömn, våra relationer, vår koncentration och vår psykiska hälsa när mobilen har fått sån dragningskraft att vi plockar upp den var 10e minut? En pryl som vi för 10 år sedan inte ens visste vad det var, än mindre att vi behövde. Var drar man gränsen mellan hälsosamt beteende och ohälsosamt beroende?

En mobilparkering kan vara en fysisk låda du ställer på lämplig plats, eller en befintlig låda i ett skåp där du skapar en plats för mobilen. Eller ett hyllplan i en bokhylla. Det viktiga är inte prylen i sig, utan att lägga ifrån sig mobilen, vara lite mer närvarande, flytta distraktionen längre bort, samt skapa en tröskel mellan impuls och handling.

Vår egen mobilparkering inskaffade vi första gången år 2016 och kallade för ”distraktionsburken”. Det behöver inte vara krångligare än en burk likt den ovan.

Sen har vi jobbat med återsamlingsplatser i hemmet, där vi lägger ifrån oss både mobiler, nycklar, plånbok etc. Och nu senast har vi diskuterat om vi ska ha en landningsplats som både är laddningsplats för mobiler men samtidigt fungerar som en undangömd plats där vi inte ser mobilerna och därmed skapar den det tröskeln till att okynnes ta upp mobilen utan egentligt syfte mer än tidsfördriv.

Vill du läsa mer om vad vi skrivit kring det här med mobilparkering så kan du göra det här:
Distraktionsburken
Så gör du mobilen mindre lockande
10 saker att göra istället för att ta upp mobilen
Bokrecension: Skärmhjärnan

Och samtidigt vill jag passa på att tipsa om den aktuella programserien på SVT med Anders Hansen – Din hjärna. Om hur vår hjärna påverkas av att vara i osynk med den digitaliserade värld vi nu lever i. Helt klart sevärd ur flera aspekter.

Vad är dina knep för att eliminera eller minimera smartphoneklådan och undvika onödigt skärmpillande?

Bokrecension: Skärmhjärnan

5 svar

Ett högt tempo, mycket stress och en digital livsstil med ständig uppkoppling börjar få konsekvenser för vår hjärna. Psykisk ohälsa har blivit allt vanligare. Hur mycket vi än gillar att sjunka ner i soffan och scrolla bildflödet på Instagram, ha kontakt med vänner på Facebook eller scrolla bland senaste nyhetsflödet i mobilen, så är inte vår hjärna anpassad för detta.

Anders Hansen har skrivit boken ”Skärmhjärnan – Hur en hjärna i osynk med sin tid kan göra oss stressade, deprimerade och ångestfyllda”. Där beskriver han hur vår hjärna är konstruerad för ett jägar-samlarsamhälle, vilket gör att den har svårt att anpassa sig till dagens digitala värld med en helt annan mängd och form av informationsflöde och stress. Jag tycker det här ämnet är otroligt intressant, samtidigt som det är svårt då vi vet så lite om de långsiktiga konsekvenserna av beteendet, på såväl individ som samhällsnivå.

Enligt statistik rör vi vid vår mobiltelefon ca 2 600 gånger per dygn och plockar upp den ungefär var 10:e minut. För 10 år sedan visste få vad en smartphone var och idag lägger svenskar i genomsnitt 3 timmar per dag framför den (barn och ungdomar 4-5 timmar). Det sägs vara den snabbaste omläggningen av beteende som skett i mänsklighetens historia.

Hansen förklarar tydligt och enkelt vad i vår urtidshjärna som gör att vi hela tiden lockas tillbaka till telefonen liksom sugs in i appar och glömmer bort tiden. Svaret är i många fall dopamin som frigörs varje gång vi byter webbsida eller scrollar neråt på Facebook, i förhoppningen om att hitta något nytt när vi klickar vidare, och vidare och vidare…

Belöningssystemet drar igång av att vi förväntar oss något intressant och spännande i nästa app, på nästa webbsida, nästa bild etc. Hansen berättar hur mobilen blivit vår nya drog och hur den kan påverka vår psykiska hälsa och sömn. Han förklarar också varför barn och ungdomar har mycket svårare att styra mobilanvändandet. Den del av hjärnan som reglerar både risktagande och belöning är inte tillräckligt utvecklad förrän i 25-30-årsåldern. Barn och unga har därav lättare att falla för impulser och för frestelsen att göra det som får dem att må bra för stunden, även om det långsiktigt bästa vore något helt annat.

Och mobiler och appar är idag konstruerade för få oss att spendera så lång tid som möjligt framför dem. Så vi har både våra hjärnor och de stora techbolagen emot oss. Såväl Facebook som Instagram har många beteendevetare och forskare inom psykiatri bland sina anställda, för att kunna skapa maximalt beroendeframkallande produkter. Samma personer som sedan håller sina egna barn långt borta från skärmar ända upp i tonåren, förmodligen för att skaparna vet mer än vad vi användare gör…

Idag är de flesta av oss rent praktiskt beroende av våra digitala hjälpmedel. Var drar man gränsen mellan hälsosamt beteende och ohälsosamt beroende?

Boken Skärmhjärnan ger dig mer fakta och underlag för att kunna fatta beslut om såväl ditt eget skärmbeteende och användande, som för dina barn eller ungdomars. Vilken risker som finns, vad studier visar och konkreta rekommendationer. Den mänskliga hjärnan är skapad i en helt annan tid, och kanske borde vi visa den lite mer hänsyn.

Själv har jag blivit mer negativt inställd till skärmanvändande sedan jag förstått hur strategisk apptillverkarna jobbar med att ta fram finesser enbart för att få folk att sugas in och fastna. Jag gillar helt enkelt inte deras elaka uppsåt när det dessutom drabbar barn och unga värst och i dagsläget med oklara långsiktiga konsekvenser på såväl individ som samhällsnivå.

Blir du nyfiken och vill läsa Skärmhjärnan vill jag påminna om att den finns som både ljudbok och e-bok hos Nextory som vi nu har ett samarbete med. Fram till sista maj får du 30 dagar gratis hos Nextory med koden Minimalisterna, erbjudandet gäller nya kunder (nya e-postadresser). Läs mer om samarbetet och få fler boktips här.

Har du läst boken Skärmhjärnan och vad tyckte du i så fall?

Så gör du mobilen mindre lockande

11 svar

Bättre sömn, bättre fokus och större intresse för din omgivning. Det är några av fördelarna med att inte ha mobilen i närheten, men ändå är det så svårt att bryta vanor och låta bli den. Varför är det egentligen så och vad finns det för knep för bättre mobildisciplin?

Vi har genom åren skrivit om många tips hur du gör mobilen mindre attraktiv. Som att logga hur mycket tid du lägger på mobilen eftersom medvetenhet är ett första steg till förändring, det som numera är inbyggt i iPhone där du får en veckorapport över din skärmtid. Likaså att ta bort notifikationer, sociala medier-appar, använda mobilparkering, spärra sociala medier-sidor i webbläsaren eller varför inte tipset om att gömma undan ALLA appar i mobilen så att du behöver öva in ett helt nytt beteende och inte ens ser de lockande färgklickarna till app-ikoner.

För de där godisfärgade apparna på din telefon triggar hjärnan att använda dem oftare. Ser man historiskt så betyder starka färger i naturen, saker av intresse. Alla färgglada ikoner på mobilskärmen betyder därför många saker av intresse. Hela tiden. Varje gång du tar upp mobilen frigörs lite dopamin i hjärnan och du får en kick. Mobilerna är programmerade för att locka till sin din uppmärksamhet visuellt, gå rakt in i ditt belöningssystem och hålla kvar dig så länge som möjligt.

Därför har jag testat att istället göra mobilens gränssnitt i gråskala. Helt enkelt för att göra den tråkigare och mindre lockande att använda som tidsfördriv.

Så här kan mobilen se ut när den är i gråskala. Startskärm + skärmdump från vårt Instagramkonto.

Detta är ett knep som många digitala minimalister gjort, och jag kände att jag var tvungen att testa. Fredag till söndag bestämde jag mig för att ha mobilen i gråskala. Och ärligt talat blir mobilen direkt väldigt tråkig. Bilder blir tråkigare att titta på i gråskala, Instagram blir tråkigare att scrolla igenom (och svårare att publicera bilder i ;) ). Till och med sms eller meddelanden på Messenger känns lite tråkigare. Mobilen känns generellt lite mindre levande och mindre som den leksak jag använder den som. Så jag tyckte det fungerade för att göra mobilen tråkigare.

Dessutom blev det tydligt hur lätt hjärnan gör kopplingar mellan färg och färgglada mönster med olika appar. Nu när jag inte såg några färger behövde jag titta noga och leta efter symboler och namnet på appen för att hitta rätt app.

Det var dock svårt att publicera bilder på Instagram och ha koll på hur de såg ut för andra (har jag mobilen i gråskala ser de alltså svart-vit ut när jag fotar, men i verkligheten blir fotona som vanligt i färg). Så inför publicering av bilder ändrade jag till färg igen. Och då kom jag på att det optimala varianten för mig nog är en kombination av gråskala och färg. Att ha mobilen i gråskala som default, men snabbt kunna ändra till färg vid behov. Och det går att lösa enkelt, mer om det längre ner i blogginlägget.

Vår gata i gråskala. :)

Hur gör man då om man vill testa att göra mobilen i gråskala:
Samsung: Inställningar – Tillgänglighet – Syn – Färgjustering – Gråskala.
iPhone: Inställningar – Allmänt – Hjälpmedel – Skärmhjälpmedel – Färgfilter – Gråskala.
Nej, de har inte gjort det lätt att hitta utan gömt det långt in bland inställningarna. Med största sannolikhet för att din mobil nu inte blir lika attraktiv att använda mer än för det nödvändiga.

Är man som jag och känner att man behöver ”fuska” och då och då under dagen och ha färg och inte orkar leta sig in djupt bland inställningarna varje gång, så kan du göra en snabbknapp. På iPhones hemknapp kan du lägga till kortkommando vad som ska hända när du trippelklickar. Där har jag lagt till att den nu ändrar till gråskala, eller färg (beroende på utgångsläget). Men risken är såklart att det blir för enkelt att byta till färg. ;)

För att skapa ett kortkommande kopplat till hemknappen gör du så här:
iPhone: Inställningar – Allmänt – Hjälpmedel – Hjälpmedelsgenvägar (längst ner) – Färgfilter.
(Oklart hur du gör på Samsung, kanske någon av er läsare kan berätta i kommentarerna. Har du en iPhone som saknar hemknapp kan du lägga till liknande kortkommando för sidoknappen.)

Sammanfattningsvis är tekniken såklart inte ondskefull i sig, men vi behöver lära oss hantera den och inte låta oss bli styrda av den. Likt att prylarna i hemmet inte ska äga dig, ska du inte vara en slav under mobilen. Vilket är otroligt svårt eftersom den är programmerad för det motsatta och stimulerar din hjärna på ett obehagligt sätt, vare sig du vill eller inte.

Kan du tänka dig att att testa att ha mobilen i gråskala? Har du något annat tips som fått dig att använda mobilen mindre?

Recensioner och boktips

9 svar

Jag nämnde i ett tidigare blogginlägg att jag i princip helt slutat lyssna på poddar till förmån för ljudböcker. Jag gillar fördjupningen som ljudböcker ofta ger i jämförelse med korta podcasts. Två böcker jag lyssnat på senaste tiden är Hjärnstark och Den digitala barnvakten. Så här i efterhand tycker jag dessa två böcker går in i varandra och kompletterar varandra till innehållet, vilket gjorde att de passade väldigt bra att lyssna på parallellt, och de är väl värda att lyssna på.

Boken Hjärnstark handlar i mångt och mycket om hur du kan påverka och träna din hjärna så att du blir mer stresstålig, mår bättre, får bättre koncentration och blir mer intelligent. Samma fördelar som många får av meditation. I boken förespråkas regelbunden träning som ett av de bästa sätten att uppnå alla fördelar, betydligt bättre hjärngympa än sudoku, korsord och kosttillskott.

Eftersom hjärnan är i ständig förändring och bildar nya hjärnceller och kopplingar, kan varje tanke du tänker förändra din hjärna lite grann. Liksom varje hårt träningspass eller promenad som du tar. Och alla som rör på sig får de här fördelarna, gamla, vuxna och barn. Som småbarnsförälder är det lätt att träningen prioriteras bort, men den här boken får en verkligen att förstå vikten av träning och vardagsmotion för vår hälsas skull, men också för att prestera bättre på jobbet samt bli en bättre förälder.

Boken Den digitala barnvakten å sin sida berättar istället vad som enligt forskning händer med våra barns hjärnor och kroppar när de sitter mycket framför olika skärmar. Hur datorspel och filmer är uppbyggda för att ge kroppen snabb belöning och starka dopaminpåslag, för att hjärnan och kroppen ska skrika efter mer, mer, mer. Bara en liten stund till, bara ett försök till, bara en nivå till. Var inte naiv och tro att speltillverkarna är snälla och vill att dina barn ska lära sig något, de vill bara tjäna pengar och få ditt barn (eller dig) att stanna kvar och spela mer.

Fram till 20-års åldern har vi ungefär 115 000 vakna timmar, vad vi (eller våra barn) gör med dessa kommer forma dem som vuxna. Små barns användning av teknologi kan leda till försenad språklig och motorisk utveckling och äldre barns användning till stillasittande och missbruk. För att få positiva effekter på hälsan bör unga ägna minst 60 minuter per dag åt pulshöjande motion och träning. Idag är det bara 44 procent av killarna och 22 procent av tjejerna som når den nivån.

Boken försöker inte moralisera, vara bakåtsträvande eller skambelägga föräldrar, utan vill baserat på fakta tydliggöra hur vi kan balansera tekniken och ta till oss allt det goda den kan tillföra, men samtidigt minimera riskerna. För även om man som förälder har en positiv syn på skärmar, så kan vi inte komma ifrån att depressiva tillstånd blir allt vanliga bland barn och ungdomar, att stillasittande leder till hälsoproblem, att sömnsvårigheter har krupit ner i åldrarna, att koncentrationsproblem är vardag i förskolor och skolor i större utsträckning än för bara 10-20 år sedan. För 10 år sedan kunde barn hålla fokus i 12 sekunder, idag är det 8. För en guldfisk är det 9 sekunder. Fråga mig inte hur det har kontrollerats. ;)

Börjar du förstå hur böckerna hänger ihop? Den ena berättar hur du med träning kan optimera hjärnan och kroppen. Hur du kan minska stressen, öka koncentrationen och få bättre sömnkvalitet med hjälp av träning. Den andra om hur skärmar gör att hjärnan ”programmeras” om på ett negativt sätt, hur skärmtiden ökar på bekostnad av att barn rör sig allt mindre, och hur ökad skärmtid kopplas ihop med sämre sömn och försämrad koncentrationsförmåga.

Jag lyssnade på böckerna parallellt då Hjärnstark efter några timmar blev lite ”mastig” och forskningstung i mina öron. Då lättade jag upp med Den digitala barnvakten och upptäckte vad bra de var att lyssna på dem parallellt för att upptäcka oväntade kopplingar mellan böckerna.

Vill du lyssna på dessa böcker så finns de hos Nextory där du fortfarande får 30 dagars gratis lyssning om du anger koden Minimalisterna på länken här. Erbjudande gäller nya medlemmar/nya e-postadresser och går att säga upp när som helst utan kostnad.

Har du läst eller lyssnat på någon av böckerna ovan och vad tyckte du i så fall?

Detta inlägg är inte ett samarbete med Nextory utan publicerat för att jag vill tipsa om två böcker som jag tycker är väldigt bra. Däremot hade vi ett samarbete med Nextory i början av december som du kan läsa mer om här.

Därför följer jag bara 40 konton på instagram

28 svar

Jag har medvetet valt att bara följa 40 konton på instagram. När jag kollar runt märker jag att det är lite i jämförelse med vad många andra följer. Om jag hittar någon ny inspirerande person eller företag att följa tar jag bort någon mindre inspirerande, inte oispirerande, utan jag tvingar mig själv att prioritera och välja bort. Lite som att ha ”en in – en ut” bland klädesplagg i garderoben.

Det här är en vana som spillt över på flera fronter när det gäller att begränsa mitt intag av och engagemang i diverse sociala medier. Överflödet av möjligheter, inspiration jag inte hann agera på och ”måsten” började stressa mig.

Så här började det:

Bloggar. Jag har använt RSS-läsaren Feedly för att följa bloggar i flera år. Det var toppen att ha alla mina inspirerande bloggar samlade på ett och samma ställe med omedelbar tillgång när nya inlägg publicerades. Det funkade tills vi fick vårt första barn för snart 3 år sedan. I samma takt som antalet inspirerande bloggar jag ville följa växte, minskade min tid att läsa dem. Tillslut gav det mig bara en stress att hinna ”läsa ikapp”, som om mitt bloggläsande blivit ett betungande jobb istället för ett nöje.

Det är så lätt att lägga till nya spännande bloggar och rätt som det är sitter du med fler än du någonsin hinner läsa och med allt för många intresseområden och kategorier. Det blir ingen tid över till fokus, fördjupning eller eftertanke. Jag tog bort feedly-appen och deleatade mitt konto hos Feedly, och har inte saknat det en dag.

Men betyder det att jag som själv driver en blogg inte läser andra bloggar? Nej, men när jag vill läsa någon blogg så går jag in i webbläsaren. Glömmer man inte bort att läsa vissa bloggar då? Jo, självklart, och det känns bra, då var de väl inte så viktiga att följa just nu. :) Lite som vi skrivit i inlägget ”Annorlunda etablerad mobilvana” så det som inte syns för ögat finns inte för hjärna när det gäller mindre viktiga saker.

Poddar. Bland poddar kände jag i våras en liknande stress över att hinna lyssna på alla intressanta poddar med spännande rubriker och innehåll. Nya avsnitt genererades i snabbare takt än jag hann lyssna. Jag kom på mig själv med att se alla tillfällen till lyssning och klämde in lyssning när jag gick till förskolan, när jag skulle diska, när jag lade barnen. Tillslut kändes det bara så otroligt icke-mindful och stressande.

Nu har jag tagit bort nästan alla poddar du ser nedan, utom tre stycken. Ibland laddar jag även ner enskilda avsnitt från andra poddar.

Mängder med bra podcasts, hur många hinner man lyssna på?

Instagram. På instagram har jag aldrig flöjt särskilt många personer för att slippa ovanstående stress, jag satte från början en gräns på att följa 30 konton som senare höjdes till 40. Där har jag hållit mig de senaste två åren. Kanske blir upp till 50 konton någon dag, men inte mer.

Det handlar inte om ointresse för andras liv och leverne, det handlar om min egen tid, stressnivå och hälsa.

Facebook. Facebook-appen tog jag bort för ett par år sedan och vi har även spärrat sidan i vår webbrowser. För mig räcker detta för att stoppa frekventa besök och det är ytterst sällan jag hamnar i någon Facebook-loop där 15-20 minuter plötsligt fördrivits på i princip inget av värde. Messenger-appen använder jag dock för att hålla kontakt med flertalet vänner.

En lärdom jag fått genom det här är att jag inte behöver få all inspiration nu utan att det mesta faktiskt finns kvar att lyssna på eller läsa om senare i livet, om jag verkligen skulle behöva eller vilja. Jag har landat i att livet har olika faser där vissa intressen eller engagemang kan få stå tillbaka till förmån för andra nya som är högre prioriterade här och nu.

Kan du känna en stress över att hinna läsa, lyssna eller titta ikapp på diverse sociala medier?

Annorlunda etablerad mobilvana

27 svar

På bilden nedan ser du min mobils startsida. Alltså den sida du kommer in på när du låst upp mobilen för att använda den. Ingen app ligger synlig. Eller jo, allra längst ner syns appen Inställningar. I övrigt syns bara en härlig bild från en skogspromenad med barnen.

Vi kallar det för ”mer medveten app-användning” eller ”obligatorisk sökning efter appar”. Alla appar ligger gömda i foldern som syns allra längst ner, numera kallad app-mappen, och i den foldern ligger appar huller om buller. Endast appen Inställningar är synlig. Det här tvingar oss att söka efter apparna istället för att snabbt och enkelt identifiera dem visuellt eller med muskelminnet.

Fru Minimalists startsida på mobilen gör en glad varje dag.

Sedan snart ett halvår har både jag och Herr Minimalist använt mobilerna på det här sättet. Det var för oss ett test för att se om det kunde få oss att använda mobilerna mindre och mer behovsstyrt, i likhet med den minimalistiska livsstil vi förespråkar. Ta bort de 80% av mobiltelefontiden som inte tillförde värde, och bara behålla de 20% som faktiskt tillförde värde eller löste ett problem, som paretoprincipen med andra ord.

Herr Minimalist skrev om det i inlägget ”Mer medveten app-användning” strax efter att han justerade mobilen. Så här ett halvår senare är nedan några insikter och lärdomar:

Det blev tydligt hur djupt rotad i muskelminnet det är att ta upp mobiltelefonen utan att ha något konkret syfte, utan för rent tidsfördriv i närmsta app som lockar till sig ögats fokus. Vi upplevde att vi låste upp skärmen men när den sedan mötte oss tom, kom vi inte på vad vi hade tänkt att vi skulle göra. Fingrarna svepte förvirrat till höger och vänster, men det hände inget för det fanns ju bara en statisk sida utan appar.
Det tog någon vecka att ändra beteendet och då började något intressant hända, nämligen att vi glömde bort vilka appar vi hade. Det som inte syns finns inte. När du kommit dit börjar mobilen bli mer behovsstyrd för då söker du efter och öppnar just den appen du var ute efter att använda. Inte någon roligare som lockade till sig din uppmärksamhet i förbifarten.
Eftersom vi aktivt och medvetet behöver söka fram en app genom att skriva dess namn, tar det x antal sekunder från att vi tar upp mobilen tills dess att vi är inne i appen. Ibland gör dessa sekunder att vi hinner ifrågasätta oss själva om appen/mobilen verkligen behöver användas precis nu. Lite som att låsa in godispåsen istället för att ha den framför sig. ;)
Vi har ändrat vårt beteende och vår relation till mobiltelefonen på dessa månader. Dels använder vi den mindre frekvent och mindre tid. Dels använder vi den utifrån behov. Många mindre viktiga appar förblir oanvända och bortglömda.

Herr Minimalists startsida är i mitt tycke ändå tråkigare än min, han möts nämligen av en svart skärm som du ser nedan. :)

Här var det numera härligt minimalistiskt och behovsorienterat :)

Minimalistiskt och behovsorienterat. Numera har Herr Minimalist även gömt apparna ”Phone” och ”Messages”.

Det är lätt att vifta bort tillvägagångssättet med att ”det är ju bara att gå in i app-mappen med alla appar och leta igenom, så slipper man söka”. I praktiken är det så, men man ska inte underskatta att det som inte syns för ögat inte heller finns för hjärnan. Varken jag eller Herr Minimalist går någonsin in och bara bläddrar sporadiskt bland apparna som ligger kaosartat i app-mappen. Till skillnad från tidigare då vi båda hade apparna sorterade i mappar utifrån kategorier, då blev man sugen på en app bara genom att öppna en mapp.

Om du använder mobiltelefonen mer än du skulle vilja, kan vi rekommendera att börja använda mobilen på det här mer medvetna, behovsstyrda och kanske till en början lite krångliga sättet. Att på app-mappens förstasida lägga en tråkig app, likt Inställningar, samt lägga de mest dopamintriggande apparna långt bak i mappen, kan vara bra till en början när du fortfarande har vanan kvar att gå in och sporadiskt leta efter roliga appar att fördriva tiden med. ;)

Vad gör du för att använda mobilen mindre tid och mer behovsorienterat?

Inspirerad eller distraherad

22 svar

Nätet och sociala medier är som ett oändligt hav med möjligheter. Möjligheter att spendera hela kvällar och dagar i soffan och insupa inspiration till att träna på ett visst sätt en annan dag. Till att inspireras att fixa hemmet till nästintill perfektion som vi sedan lägger onödigt mycket pengar på. Till att laga hälsosam och nyttig mat som blir fin på en instagrambild men som inget av barnen äter. Typ.

Tillslut är vi så inspirerade på alla fronter att vi snarare känner en stress att vi inte hinner med allt vi så gärna vill och strävar mot eller känner att vi borde åstadkomma. All inspiration har snarare gjort oss distraherade och paralyserade än inspirerade till att skapa förändring och ta action.

Kanske är det bästa du kan göra att sluta inspireras så mycket och istället spendera tid och vara närvarande fullt ut med nära och kära, vara nöjd med det du har istället för att sträva efter nästa eller mer, och göra ett halvdant träningspass på vardagsrumsgolvet istället för att leta inspiration till det perfekta passet halvliggandes soffan?

Appar med massa inspiration, eller kanske bara distraktion?

En stor risk med att söka inspiration och att jämföra dig med andra är att det skapar missnöje med det befintliga du har. Som att fönstershoppa och gå i butiker frestar många till onödig konsumtion. Fokus flyttas till fel saker, till att se brister och allt du inte har eller inte gör. Om så sker har inspirationen du hade intentionen att få, blivit något annat mer destruktivt.

Självklart behöver du inte sluta inspireras helt, men det kanske finns en poäng med att begränsa vilka kanaler eller antalet inspirerande konton du följer. Bara ha det som verkligen inspirerar dig på ”rätt” sätt just nu. Fundera över vilken livsfas du befinner dig i nu och vilken typ av peppning, stöttning och inspiration du behöver precis nu.

Resten kan du ta sen, för nätet är som sagt ett oändligt hav där det mesta finns kvar i det där ”havet” av information den dag ett visst ämne är nödvändigt för dig och ger inspiration istället för distraktion eller stress.

Hur känner du kring den här omfattande inspirationsmängden, gör den dig inspirerad eller snarare distraherad och stressad?

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg: