Det behöver bli status att leva hållbart

En av de stora förändringar som behöver ske i samhället i närtid för att nå våra klimatmål och ha en hållbar planet att bo på, är att statusen på att leva klimatsmart behöver höjas. Och då menar jag inte statusen i att köpa en sprillans ny Tesla-bil eller bygga ett nytt Svanenmärkt hus. Utan mer statusen kring att använda det man har, äta grönt, återanvända, låna och hyra i så stor utsträckning som möjligt. Reparera det man äger som går sönder istället för att köpa nytt, och vid konsumtionsbehov välja second hand i första hand.

Jag tror att det måste bli status att leva klimatsmart och hållbart för att vi ska få med oss den stora massan på det gröna tåget och klara av klimatomställningen.

För generellt påverkas vi människor i hög grad av vår närmaste omgivning och deras krav, kultur och förväntningar, visar forskning. De sociala behoven kommer ur identitetsskapande och ditt behov av att känna tillhörighet med en specifik grupp samt att ha en hög status inom denna. Vi vill känna tillhörighet och gemenskap med andra, vilket gör oss mottagliga för det som vår referensgrupp eller människor med status inom samma grupp visar upp som norm, oavsett om det handlar om prylar, kläder eller värderingar.

Det kan låta som en ungdomsföreteelse att påverkas av sin omgivning, men fenomenet finns även bland vuxna, titta själv på jobbsammanhang hur oskrivna koder kan få folk att klä sig på ett visst sätt. Och jag tycker bara det är att gå till sig själv; om alla vänner i min egen närhet enbart åt vegetariskt, alltid åkte kommunalt eller cyklade, valde jobb utifrån sina värderingar snarare än karriär och lön, samt jobbade deltid. Nog skulle det vara svårt att vara öppen om man själv inte gjorde något av detta och därmed visade på att man har helt andra värderingar? Man skulle inte bli vegetarian över en natt, säga upp sig på stört och plötsligt låta bilen stå varje dag, men jag är övertygad om att det skulle börja skava lite på flera fronter. Vilket med tiden skulle göra att man formades till en mer hållbar livsstil av sina vänner och sin referensgrupp.

Därför tycker jag att det är så viktigt att vi vågar prata om klimatkrisen och vad vi själva gör för att försöka leva lite mer klimatsmart. Dels för att själv få stöttning och inspiration från andra, men också för att vi faktiskt kan påverka och inspirera människor i vår närhet till mer hållbara val. Under förutsättning att vi vågar prata, berätta och såklart lyssna. Och utan att det blir en tävling mellan individer, för då tror jag tyvärr miljön står som förlorare.

Håller du med om att det behöver bli högre status att leva klimatsmart och hållbart för att vi ska klara klimatomställningen?

Månadens inspiration januari 2020

Som vi skrev i sammanfattningen över år 2019 kommer vi efter nästan 7 år med månatliga in- och ut-listor över vad som kommit in i hemmet respektive rensats ut från hemmet, att sluta med detta, för att vi inte längre känner att de fyller sitt syfte för oss. Men jag skulle gärna ha något månatligt återkommande inlägg, och kommer nu testa att tipsa om en podcast, en artikel, ett tv-program/film, ett inlägg på Instagram samt något citat som inspirerat och fastnat hos mig under månaden. Kommer du på någon ytterligare kategori jag bör ha med, alternativt något annat månatligt inlägg du gärna skulle läsa så kommentera nedan!

Givetvis är tanken att kategorierna ska ha någon minimalism- eller hållbarhetskoppling. Så nu kör vi, här är januaris inspiration inom respektive kategori:

PodcastWe are influencers med Frida Ramstedt Trendenser

En fin intervju rakt igenom men det var framför allt de sista 20 minutrarna av podcasten som jag fastnade för. Då kom Frida och Linda (Lalinda som intervjuar i podcasten) in på influencers ansvar och additionsstressen som många kan uppleva av sociala medier. Det vill säga att hjärnan lägger ihop personer som på ytan är perfekta inom träning, inredning, mat, kläder och familj, till en och samma person. Och den fiktiva personen jämför man sig själv med vilket skapar stress.

Liksom att det finns en risk att många idag, glömmer bort att njuta av och uppskatta vissa av de basala värdena i livet. Att många främst ser värdet i det vi ska skaffa oss, istället för i det vi redan har. Att vi missar att njuta av det som är här och nu och vår vardag, för att vi springer så snabbt mot nästa häftiga pryl eller upplevelse. Och att sociala medier som borde vara en krydda att berika våra liv med, mer och mer har blivit mångas liv. Frida är klok och värd att lyssnas på!

Tv/film – 2050

Serien 2050 hade premiär på SVT i mitten av januari, och jag gissar att den inte undgått någon med hållbarhetsintresse (?). Jag förvånades över hur rolig serien var, alltså att man satt och skrattade åt (eller med) framför allt Erik Haag, vilket kan vara skönt mitt i allt miljö-elände.

Jag pendlar mellan att tycka att programmet framställer förändringarna vi individer behöver göra som ”små”. Samtidigt som jag tror en för allvarlig och hård ton hade skrämt bort de allra flesta och skapat skygglappar istället för förändringsbenägenhet. Likaså har jag (tyvärr) svårt att se fega politiker fatta de modiga beslut som krävs, men jag hoppas såklart att det finns modiga politiker där ute som vågar fatta banbrytande beslut.

Instagrampost – Yoga_girl

Den här texten nedan postad av Yoga Girl Rachel Brathen den 8 januari 2020 fastnade verkligen, klicka på länken för att läsa hela Instagramposten: Dream a bigger dream – but live a smaller life.

Artikel – Camino Magasin

En krönika som Oskar (före detta Fantastiska Fabror Fri) och Maribel som driver bloggen och Instagramkontot Enkelboning har skrivit i hållbarhetsmagasinet Camino.

Jag tycker det är inspirerande och fascinerande att läsa om personer som helt eller delvis hoppat av ekorrhjulet och bestämt sig för en helt annan livsstil. Kanske för att det finns många likheter med vår egen livsstil men också för att finns så mycket inspiration i andra modiga individers val. Några rader från krönikan:

”Vi kunde engagera oss mer i lokalsamhället där vi lever. Vi minskade vårt resande både med flyg och bil vilket sparar tid, pengar och miljö. Vi lagar mer mat från grunden och i säsong vilket innebär mindre förpackningsmaterial och bättre kvalitet på det vi stoppar i oss. Vi har även fått energi över för att experimentera mer med maten inte minst i form av att minska på köttet. Vi har med största sannolikhet minskat vårt personliga klimatmässiga avtryck med mer än 50 procent samtidigt som vi fått en bättre livskvalitet. … Ett annat sätt uttrycka detta är att vi numera lever ett liv i linje med våra värderingar, något som är lättare när man inte ständigt har andan i halsen för att hinna till nästa möte eller aktivitet.”

Jag brukar själv säga att stress är en glömd bidragande orsak till att vi har svårt att leva klimatsmart och skapa oss en hållbar livsstil. För att stress leder till att minsta motståndets lag börjar gälla, det vill säga vi tar genvägar för att orka och hinna med. Och det inom på satliga fronter (transporter, mat, konsumtion mm). Och jag tycker den tesen stärks utifrån texten ovan.

Läs hela krönikan här.

Citat – Frida Ramstedt Trendenser

Från podcasten jag tipsade om längre upp, kommer det här citatet från Frida Ramstedt i slutet av podcasten:

Vi ägnar oss så lite åt att leva och så mycket åt att planera för det, fixa för det och
skapa vackra situationer kring det och jämföra våra liv med andra

Med det sagt så hoppas jag du får en härlig helg där du ser till att ägna livet till att leva, gör det du mår bra av tillsammans med personer som du tycker om och som ger dig energi.

Har du läst eller lyssnat på något av tipsen ovan och hur var dina tankar i så fall? Eller fyll på i kommentarsfältet med tips på något som du har inspirerats av just den här månaden! :)

Vad behåller man bland ärvda saker?

För några månader sedan gick min farmor bort efter en tids sjukdom. 97 år gammal så inget konstigt med det. I likhet med för några år sedan när min mormor gick bort, så blev det dags att återigen ärva prylar. Frågan i rubriken aktualiserades igen, vad behåller och väljer man ut av den ofta stora mängden ägodelar som en släkting samlat på sig under en livstid?

Förra gången jag stod inför denna fråga, hade vi precis påbörjat vår minimalistiska resa, tankarna var i sin linda och bloggen bara någon månad gammal. Numera finns insikterna och verktygen där, men ändå är det inte helt lätt att värja sig utifrån andras önskningar och förhoppningar kring vad man bör ta emot, spara och föra vidare i släktleden.

Det är så lätt hänt att man plötsligt bär och behåller andras minnen i sin ägo. Men vad vill egentligen jag ärva och behålla? Jag skulle säga att det finns två aspekter som jag utgick från och som kan vara till hjälp även för dig som hamnar i en liknande situation:

  • Behov. Precis som vi brukar förespråka oavsett om du ska rensa eller köpa något, eller som i detta fall ärva – utgå från konkreta behov. Har personen något som du har behov av som du saknar idag, eller något du kan ”uppgradera” till.
  • Minnen. Ibland är det svårt att titta på en stor mängd saker och identifiera vad som är viktigt att spara. Men om du lämnar sakerna och istället tänker på personen det gäller, vad ser du då? Vad gillade du med personen eller hens hem? Vad kommer du ihåg mest? Och ha dessa tankar med dig när du går tillbaka och tittar på sakerna.

Jag sparar hellre ett fåtal saker som verkligen gör mig glad och får mig att tänka på personen, än att känna ansvar för att förvara ett stort antal saker för att andra vill det. Utifrån tankarna ovan i åtanke så sparade jag följande från min farmor:

  • En rostfri bunke och decilitermått. Vi har bara en av varje av dessa sedan tidigare som används vid matlagning och bakning, vilket vi regelbundet upplevt varit för lite. Min farmor bakade mycket och hon bakade ofta ett favoritbröd som var uppkallat efter henne, så det känns fint att dessa får gå i arv och användas av oss nu.
  • Två påslakan då barnen just bytt från barntäcken (som passar spjälsäng) till stora/vanliga täcken, och därmed fanns behov av ”nya” normalstora påslakan.
  • Två skålar i glas. Dessa överlever vi helt klart utan, men de matchade varandra och jag har saknat en finare skål/fat att lägga upp kakor, chokladbollar och dylikt vid fika och barnkalas. När jag ser dem ser jag också framför mig var de har stått i farmors hem.

Prydnadssaker, möbler, tavlor och dukar tackades det nej till. Det finns mängder med fina tavlor och dukar som min farmor själv har sytt, men jag har väldigt svårt att se behov av dessa på både kort och lång sikt. Därför känns det mest rationellt att tacka nej och låta andra i släkten med större behov få välja och njuta av dessa.

Just gedigna och användbara prylar likt den rostfria bunken och decilitermåttet känns det fint och lite coolt att ärva. Tänk att dessa kvalitativa saker kan användas och skänka glädje generation efter generation. Precis som det borde vara i ett hållbart samhälle.

Jag har såklart också fått lärdomar från förra gången jag ärvde saker. För vad av allt jag ärvde från min mormor som gick bort, har jag så här sju år senare kvar? Jo, en gammal, sliten dalahäst som jag förknippar med henne och minns precis var den stod i hennes hem, en fin vas som vi använder regelbundet till blommor, samt en fin stor glasskål som släkten åt frukt och bär ur på juldagen under hela min uppväxt, och som vi nu äter frukt och bär ur regelbundet här hemma. Användbara och kvalitativa saker samt någon minnessak jag förknippar med min mormor.

Hur har du tänkt och känt när du ärvt saker? Har du svårt för att tacka nej när andra släktingar vill att du ska ta emot ärvda prylar?

Minimera junket i junklådan

Junklåda, skräplåda eller alltiallo-låda, kärt barn har många namn. Även små saker tar upp plats i hemmet. Och de tenderar dessutom att inte ha någon naturlig förvaringsplats. Det kan vara vitt skilda saker som exempelvis batterier, reflexer, hänglås, gem, utländska pengar, nyckelbrickor, pass, vaccinationskort, medlemskort med mera. Saker du har användning för då och då och gärna vill hitta snabbt och enkelt när du väl behöver dem.

Idag ger jag tips kring rensning i din junklåda, som ett led i att börja decenniet lite enklare och lite mer ordningssamt. Men kom ihåg, organisera inte det du kan rensa bort. :)

Denna saliga blandning av småsaker har en tendens att hamna i en eller flera så kallade junklådor och jag har identifierat några typiska karaktärsdrag för dessa saker:

  • De saknar naturlig tillhörighet. Sakerna har ingen naturligt hem eller förvaringsplats och hör inte ihop med tillräckligt många andra prylar för att förtjäna en egen plats.
  • De är fysiskt små. Sakerna tar var för sig liten plats och anses därför inte behöva ett eget utrymme i en låda eller på en hylla, och det finns inget bättre sätt att förvara dem på än tillsammans med andra prylar av liknande karaktär.
  • De används sällan. Sakerna används sällan eller under en ytterst begränsad del av året. Kanske är det extra uppsättningar av befintliga saker som nyckelbrickor, glasögonfodral, hänglås, reflexer eller liknande.

Utmaningen med junklådorna är att dessa över tid tenderar att fyllas med sådant som egentligen bör rensas ut. De används nämligen ofta som plats för saker som inte har någon bestämd plats eller som du inte orkar lägga tillbaka på rätt plats, alternativt inte vill fatta ett slutgiltigt rensningsbeslut kring. Det gör att saker med eller utan värde blandas huller och buller, där den senare kategorin tenderar att dölja den första. Därför är det bra att någon eller några gånger per år göra en rensning även i junklådan.

De prylarna som faktiskt fyller ett behov, om än relativt sällan, behöver såklart inte rensas ut. Samtidigt som de inte heller behöver ligga huller om buller med saker som bör rensas ut.

Genom att ta ut alla saker i junklådan, kan du enklare lyfta blicken och kategorisera dem. Jämfört med andra rensningsområden är det särskilt viktigt att fundera ett extra varv kring var de olika prylarna som du vill behålla hör hemma. Så när du rensar i junklådan, lägg inte omedelbart tillbaka det du behöver och vill spara, utan fundera om det finns en mer naturlig plats för saken i hemmet. Kanske kan en delmängd av junket skapa en helt egen kategori, exempelvis reseprylar, träningssaker eller motsvarande. På så vis slipper du lägga onödigt mycket tid och mental energi på att leta efter dem i röran nästa gång.

Hur ser det ut hos dig, har du en junklåda eller skräplåda? Är den i behov av att prylbantas? :)

Det här inlägget är en del av en kort serie blogginlägg med prylbantar-inspiration för att du ska kunna börja det nya decenniet lite lättare. De tidigare publicerade inläggen i serien är:
Börja decenniet med en enklare garderob
Rensa böcker steg för steg
Minimera samlingen med textilier

Smygflyga och tågskryta tack vare Gretaeffekten

Jag tycker det är roligt att se hur de nya ord om skapas i samhället säger mycket om vad som är aktuellt och händer i världen. Orden visar på att trender och ämnen det plötsligt talas mycket om skapar behov av att utveckla språket med nya ord som beskriver nya fenomen.

Nedan går vi igenom några av de nya orden för 2019 med anknytning till hållbarhet och minimalism, i bokstavsordning:

  • Artdöden. Den storskaliga utplåningen av djur- och växtarter under människans tidsålder. Otroligt tråkigt att ett sådant ord ska behövas, men tyvärr något som förmodligen kommer användas allt mer det närmaste decenniet.
  • Beteendedesign. Utformning av närmiljö för att främja ett visst beteende. Kanske ingen direkt koppling till hållbarhet och minimalism, men jag tänker att beteendedesign är något som städer och samhällen skulle kunna använda sig av för att främja en hållbar och miljövänlig livsstil.
  • Dra åt helvete-kapital. Sparade pengar som kan användas för att plötsligt bryta upp från en relation. Även kallat fuck you-kapital. Min bild av det är att det främst är tjejer som skaffar sig och pratar om ett sådant kapital, men det är såklart viktigt för båda parter. Ett dra åt helvete-kapital kan förutom trygghet vid ett relationsuppbrott, även skapa större frihet i livet och ge trygghet vid andra stora förändringar i livet.
  • Gretaeffekten. Den påverkan mot ett mer miljövänligt beteende som klimataktivisten Greta Thunberg har inspirerat till. Greta har verkligen fått bli ansiktet utåt i klimatfrågor såväl ur ett politiskt håll som samhällsmedborgarnas.
  • Grönt körfält. Körfält där bara fossilfria fordon får köra. Låter rimligt att det ska finnas likväl som att vi har bussfiler på sina håll. Då kan man åka där och titta snett på oss klimatbovar som kör äldre diesel- och bensinbilar. ;)
  • Ikigai. Upplevelse av att tillvaron är meningsfull. Ett japanskt ord som handlar om anledningen att finnas till, eller det som får dig att vilja gå upp på morgonen. Detta tror jag är jätteviktigt att fundera över för framför allt minimalister som skalar bort allt mer runt omkring sig, och kanske till och med skalar bort stora delar av sitt jobb. Vad blir kvar av det som tidigare kanske skapade känsla av meningsfullhet? Vad är det då som ger livet syfte, mening och mål, och gör att vi känner glädje och tillfredställelse?
  • Klimatdiktatur. Mandat för internationell organisation att fatta överstatliga beslut i klimatfrågan. Detta hade jag inte hört talas om men med tanke på hur långsamma vissa politiska åtgärder kan vara så låter det bra att en organisation kan få fatta beslut så länge det är beslut ”åt rätt håll”.
  • Klimatnödläge. Tillstånd som kräver omedelbara åtgärder för att motverka klimatförändringar. EU-parlamentets ledamöter utlöste klimatnödläge i december, men några konkreta åtgärder för klimatet beslutades det inte om. Och enskilda länder har inte utlöst något klimatnödläge. Lite förvirrande och det enda vettiga vore väl om alla världens länder utlöste klimatnödläge.
  • Klimatstrejk. Protestaktion för att skapa uppmärksamhet för behovet av klimatfrämjande åtgärder. En växande rörelse vilket är positivt, snart börjar politikerna fatta att något måste göras. Nu!
  • Popcornhjärna. Tillstånd där hjärnan samtidigt ställs inför flera olika sinnesintryck, till exempel vid användning av mobiltelefon. Popcornhjärna tror jag är ett tillstånd som väldigt många har, läs inlägget 10 saker att göra istället för att plocka upp mobilen och stå emot impulsen nästa gång hjärnan vill att du ska ta upp mobilen. :)
  • Smygflyga. Flyga utan att berätta om valet av färdmedel eftersom flygets klimatavtryck kan vara skambelagt. Detta hör väl ihop med flygskam som var ett av nyorden år 2018.
  • Tågskryta. Stoltsera med att av miljöskäl resa med tåg i stället för flyg. Detta tycker jag man ska göra så mycket man kan, för i grunden är människor flockdjur och vi påverkar andra i vår omgivning mer än vi själva tror. Om alla andra på jobbet alltid tog tåget vid inrikesresor, skulle du själv boka ett inrikesflyg då? Det tror jag inte, åtminstone inte utan att smygflyga. ;)
  • Växtbaserat kött. Vegetabiliskt livsmedel som efterliknar kött till smak, utseende och konsistens. Jag tänker direkt på oumph som gillas mycket av Herr Minimalist (jag tycker det är för likt konsistensen av en köttbit vilket jag inte ätit på ca 20 år.)

Jag saknar fortfarande ordet ”villhöver” i svenska ordlistan. Ett ord som är en blandning av vill och behöver. Det är väldigt mycket vi vill ha men inte särskilt mycket vi egentligen behöver om vi utgår från behov. Vi skapar oss romantiserade behovsanalyser men inser innerst inne att det är något vi snarare villhöver än behöver. :)

Vilket av årets nyord tycker du är bäst? Vilket har du själv använt mest det senaste året?

Minimera samlingen med textilier

Att rensa förvaringsutrymmen med diverse textilier kan vara något av en arkeologisk utgrävning. Ytterst hittar du oftast de senaste inköpen, strax innanför hittar du lite äldre varianter som tidigare var favoriter. Och längst in hittar du de textilier som du egentligen inte vill kännas vid att du en gång i tiden betalade för. Kanske minns du inte ens hur de ser ut – men de är säkert riktigt bra att ha om det blir aktuellt med zombieapokalyps eller om en hel armé med spontangäster dyker upp.

Det här inlägget tillhör serien med blogginlägg med tips kring att börja decenniet lite lättare, och idag fokuserar jag på rensning av textilier. Till textiler räknas allt från sängkläder och handdukar, till filtar, gardiner och dukar.

Hur kommer det sig att de flesta har rensningspotential bland textilier? Egentligen är det lite märkligt att det ofta finns en fantastisk rensningspotential bland textiler med tanke på att det inte är speciellt jobbigt att rensa bland dessa. Vem har egentligen en emotionell relation till sin handduk eller har investerat besvärande stora summor pengar på gardiner eller ett örngott?

Överflödet i linneskåpet beror oftast på något av följande:

  • Du sparar dem för säkerhet skull. Många sparar extra uppsättningar ifall det osannolika skulle hända; om du utan förvarning skulle få mängder med övernattande gäster, om hela familjen skulle bli fullständigt utslagen av kräksjukan exakt samtidigt eller om du plötsligt skulle bli personligt ansvarig för Nobelmiddagen. Typ. :)
  • Det är ju inget fel på dem. Även om de flesta gör sitt yttersta för att slippa använda sina, av slitage, florstunna gamla sängkläder, de urtvättade och numera sträva frottéhanddukarna, de permanent fläckiga dukarna eller de omoderna gardinerna, så är det egentligen inget fel på dem. Därför blir de kvar.

Om ditt linneskåp är i behov av rensning så kan det vara bra att tänka på att andrahandsmarknaden för textilier är nästan obefintlig, men ditt överflöd kan tas emot av kvinnojourer, härbärgen, katthem eller liknande institutioner.

Har du småbarn eller barnbarn på väg kan urblekta slitna handdukar göras om till uppskattade tvättlappar eller torktrasor. Det är miljövänligare och mer ekonomiskt att använda än engångsvarianter i papper. Dessutom är de garanterat giftfria efter hundratals tvättar.

Vi har nöjt oss med två kompletta uppsättningar sängkläder till vår egen säng, och två till barnens (varav ett ärvt). Samma lika med handdukar. Det vill säga en uppsättning används och den andra är i tvätten/linneskåpet. Sen har vi ett par udda varianter till övernattande gäster. Men det är såklart individuellt hur många uppsättningar man behöver, beroende på vanor, tvättmöjligheter, sjukdomserfarenheter och frekvensen av övernattande gäster.

Tidigare i livet samlade jag på mig stora mängder dukar då flera i släkten var duktiga duk-producenter och jag själv trott att det ska man väl ha när man blir ”vuxen”. När jag väl blev vuxen märkte jag att jag inte alls tyckte om att ha dukar på ytor på samma sätt som mina föräldrar gillar. Ett fåtal större dukar har sparats även om de nu under småbarnsåren endast kommer fram i samband med kalas eller liknande festligheter. Majoriteten av övriga dukar har fått vandra vidare till andra som uppskattar och använder dem mer.

Och du, barn- och bebisfiltar, hur många kan man egentligen ha? :) Vi har genom åren fått åtminstone en handfull, och då har vi ändå hållit emot. I slutändan är det två stycken som barnen fått i dopgåva med namn, födelsedatum, födelsevikt etc på som används frekvent till såväl lek som mysfilt. Övriga har lämnat hemmet och landat hos någon annan som förmodligen har alldeles för många bebisfiltar där hemma. ;)

Vill du ha tips på hur du steg för steg kan gå tillväga rent praktiskt för att rensa i linneskåpet så hänvisar jag till steg för steg-guiden i inlägget här.

Är ditt linneskåp i behov av rensning? Hur tänker du kring mängden textilier i linneskåpet?

Försäljningsmålet – Så gick det

I början av 2019 satte jag ett monetärt mål kopplat till att sälja saker vi inte längre behöver. Pengar kan fungera som en drivkraft till att få ändan ur att administrera försäljningar. Det kan för många vara det som får en att ta tag i utrensningens sista steg och slutligt släppa taget om sakerna och inte låta dem stå kvar i någon kasse i hallen eller låda i förrådet. Kanske kan familjen göra något extra roligt för pengarna, eller vara lediga ihop?

När jag satt mitt mål att sälja saker för 10 000 kr under ett år, började jag med att skapa en lista i Google Drive över potentiella saker att sälja, samt satte ett ungefärligt pris var och en skulle kunna inbringa. Du kan läsa mer om listan i inlägget ”Prylbanta med ett sparmål”.

För vår del handlade det främst om barnsaker som det fanns potential att göra sig av med, allt från barnens spjälsängar med tillbehör (då vi då just köpt en våningssäng till barnen) till urväxta barnkläder och skor. Men också några av våra egna böcker och kläder.

Hur har det då gått med målet? Jo i början av december sålde jag alla barnens tygblöjor och i och med den försäljningen nåddes målet på att sälja saker för 10 000 kr under år 2019.

Vad såldes för mest pengar? De enskilda saker som inbringat mest pengar var dels en fin Bugaboo åkpåse (som jag själv köpte begagnad till andra barnet) samt barnens tygblöjor (om jag räknar de som en enhet). Båda dessa inbringade strax under 1000 kr per sak. I övrigt har medelpriset varit strax under 200 kr per sak som sålts.

Har allt som skrevs på listan sålts? Nej, ungefär 1/3 av sakerna finns kvar. Allt från barnens barnvagn som vi upptäckte att det var bekvämt att fortsätta ha till och från förskolan, till leksaker där värdet varit på gränsen till för lågt för att mäkta med att sälja. Då har det varit enklare att välja något värt mer pengar eller mer skrymmande som varit skönt att bli av med för att det tar upp fysisk plats.

Var har sakerna sålts? Den största inkomstkällan är en lokal second hand-butik som säljer på kommission. I princip alla barnkläder, ytterkläder och leksaker har sålts där. Det blir visserligen bara en liten summa pengar till mig per plagg (50 % av second hand-priset), men samtidigt nästan inget jobb mer än att rensa ut och butiken ligger nära där vi bor.
Mer skrymmande saker har sålts via en lokal köp- och sälj grupp på Facebook samt Marketplace. Och ytterligare några grejer via Tradera och någon enstaka via Blocket.

Såldes saker varje vecka eller mer oregelbundet? Mer oregelbundet, helt klart. När tid och energi sammanföll att administrera annonser på Tradera och andra platser som nämnts ovan. Saker som var säsongsrelaterade såldes inför rätt säsong.

Kommer de kvarvarande sakerna på listan att säljas nu när målet är nått? Sakerna med högre värde kommer att säljas när det lämpar sig, men en hel del kommer också plockas ihop och skänkas bort. Om jag inte kom mig för att sälja det när jag hade ett försäljningsmål lär jag inte göra det framgent heller. ;)

Gör du/ni något speciellt för pengarna från försäljningarna? Nej, pengarna har inte separerats och lagts på hög till något speciellt. Det hade på sätt och vis varit lite roligt. Och vi kan se det som att den semestervecka i fjällen som vi bokat senare i vintet, vår allra första vintersemestervecka, bekostades av försäljningarna. Den kostade ungefär det vi fick in.

Har du någon ytterligare fråga kopplat till mitt försäljningsmål får du gärna ställa den i kommentarsfältet så svarar jag där.

Innan du sätter ett penga-mål kopplat till att sälja saker, tycker jag du ska fundera över varför du gör det? Alla har nämligen inte pengar som drivkraft, kanske bör fokus istället ligga på att få ut alla prylar du inte behöver i användningskretsloppet igen, eller att äntligen få ordning i förrådet. Det kommer med största sannolikhet inte hända något från en dag till en annan när du säljer den där sista grejen som gör att du uppnår penga-målet. Check och bock på det, men inget mer, vilket kan vara bra att ha med sig. :)

Vad tycker du, finns det är värde i att sätta ett penga-mål kopplat till försäljning av prylar, eller kan det till och med jobba emot en? Har du något mål kring försäljning av onödiga prylar?