I veckan fick jag höra meningen; ”jag har köpt en sak till dig”. Dessa välmenande ord som många blir förväntansfulla och nyfikna av, möts ofta med tveksam skepticism från en minimalist, på grund av rädslan för vilken potentiellt onödig pryl som kan tänkas gömma sig bakom orden. Redan innan gåvan är överlämnad eller paketet öppnat börjar tankarna snurra kring om det är något som jag faktiskt kan tänkas behöva och om inte vad jag i så fall ska göra med prylen samt hur jag skall hantera den förväntansfulla givaren?
Denna gång var det en släkting som ville ge en tidig julklapp trots att vi nyligen kommit överens i släkten om att inte köpa julklappar till varandra detta år. I paketet gömde sig en keramisk stekpanna modell mindre, vilket som tur var inte var en så dum present till oss trots allt.
Att jag fick denna stekpanna gjorde nämligen att vi äntligen fick den knuff vi behövde för att göra oss av med vår sista giftiga teflon-stekpanna. När jag fyllde 30 år i våras fick vi en gjutjärnsstekpanna och då åkte vår stora teflon-stekpanna ut men fram till nu har vi behållt vår lilla teflon-stekpannan för de gånger man exempelvis bara lagar mat till en person. När vi nu istället fick en keramisk liten stekpanna hade vi inte längre någon anledning att hålla fast vid teflon-stekpannan utan det blev en rensning enligt principen en stekpanna in – en stekpanna ut.
Har du en keramisk stekpanna, vad tycker du om denna och är de så miljövänliga som reklamen vill ge sken av?