Häromdagen slog det oss att leva minimalistiskt är som att skala en lök lager för lager. Efter varje rensning hittar du ganska raskt ytterligare onödiga prylar att göra dig av med som du tidigare trodde var oumbärliga, för varje bortprioriterat onödigt fokus inser du att det finns ytterligare distraktioner som kan skalas bort till fördel för det som verkligen betyder något och bakom varje ny insikt gömmer sig en ytterligare och ofta djupare nivå av insikter kring dina egentliga behov och prioriteringar.
Man blir aldrig klar och det är precis det som är minimalismens kärna; att det är resan och inte målet som räknas. För det kommer på ett eller annat sätt alltid in nya prylar i ens liv, och det dyker ständigt upp nya frestelser i form av onödig konsumtion som aspirerar på ens pengar, och nya distraktioner som stjäl ens ytterst begränsade tid och fokus.
Och det är så det ska vara och alltid kommer att vara så länge vi lever, för minimalism är mer av en livsstil eller filosofi och inget du någonsin blir färdig med utom möjligtvis när du dör. Fram tills dess hjälper minimalism dig att fokusera på det som verkligen betyder något och vara lite mer närvarande och levande varje dag.