I våras läste jag boken ”Fyra tusen veckor” av Oliver Burkman, en otroligt läsvärd bok på så många sätt. Ett av många tänkvärda ämnen som boken berör är vad friheten och mer ledig tid, som så otroligt många strävar efter, egentligen är värd?
Tid är inte en resurs som blir mer värd ju mer du har av den. Tiden får sitt värde av hur många andra människor i din omgivning som också har tillgång till den och hur väl deras andelar är samordnade med din.
Det kan liknas vid konton på sociala medier – det spelar igen roll hur många sociala medier-konton du skapar, om inte andra också har det och de på något sätt är sammanlänkade med ditt. På samma sätt med telefoner – det spelar ingen roll om du har jättemånga – det blir värdefullt först när andra också har en telefon och de på något sätt kan sammanlänkas med din.
Att ha oändligt mycket ledig tid är inte särskilt värdefullt om du måste uppleva den på egen hand. För att friheten och den lediga tiden ska bli värdefull, behöver den vara synkroniserad med andras frihet och lediga tid.
En forskningsstudie i Sverige från 2013 av Terry Hartig, påvisade att människor blev lyckligare när de gick på semester. Och att livsglädjen ökade i tak med att allt fler svenskar gick på semester, det vill säga i takt med att tidssamordningen ökade. Kanske för att det var enklare att vårda relationer när fler var lediga, samt att många kunde koppla av mer när hela eller större delen av kollegorna också var lediga.
Om man strävar efter med ledig tid och större frihet. Är det samtidigt viktigt att reflektera över vad man vill göra med den här lediga tiden och friheten. Tiden måste på ett eller annat sätt vara meningsfull för att kännas värdefull.
Men brukar säga att ökad lön bara gör en lycklig upp till en viss summa omkring 50 000 kr / månad, efter det planar kurvan ut rejält. Det vill säga efter den summan blir man inte lyckligare av att få ändå mer pengar. Kanske är det likadant med ökad frihet och mer tid. Att man blir lyckligare upp till en viss nivå med mer ledig tid. En hel extra semestervecka eller jobba 75 % osv. Men när lediga tiden blir allt för stor så blir den kanske inte lika meningsfull och därmed inte lika mycket värd…?
Vad tror du? Dela gärna med dig av dina tankar om det här. :)