Etikettarkiv: minimalism

Exponentiell nostalgisk ränta

Blir det emotionellt jobbigare att slänga många typer av saker ju längre jag väntar? Den frågan ställde jag mig i början av året under rensning av flyttkartong efter flyttkartong fulla med pärmar med anteckningar och kursmaterial från mina civilingenjörsstudier på KTH (Kungliga Tekniska Högskolan).

Anteckningarna i lådorna var mellan 7 och 12 år gamla. Anledningen till att jag sparade dem var att jag efter avslutade studier naivt trodde att jag kunde ha nytta av anteckningarna senare i arbetslivet. Dock är arbetslivet, enligt min erfarenhet, långt ifrån den akademiska världen och anteckningarna blev liggandes oanvända i sina kartonger år efter år.

I samma veva som jag och Fru Minimalist flyttade ihop och blev bitna av idén kring minimalism bestämde jag mig för att rensa ur flyttkartongerna. Något jag trodde skulle gå relativt snabbt och enkelt, men där misstog jag mig.

När jag väl började rensa tog det emot rejält att slänga delar av innehållet. Till exempel uppkopierade kompendier var enkla att slänga, medan det var betydligt värre med de genomarbetade föreläsningsanteckningar jag skrivit för hand. För dem hade det helt enkelt uppstått nostalgi hos mig och då upphör alla logiska resonemang att fungera. Det vill säga trots att anteckningarna inte hade något som helst praktiskt värde för mig, var det svårt att göra sig av med dem då de påminde mig om mina roliga år som ung teknolog.

Jag funderade lite på detta och kom, eftersom vi talar om mina gamla ingenjörsstudier, fram till en riktigt nördig modell för att beskriva mina insikter:

nostalgiskt startvärde * nostalgisk räntesats ^ tid = nostalgiskt slutvärde

Det nostalgiska startvärdet kommer av hur personligt eller emotionellt laddat något är från början. En gammal mobiltelefon eller ett A4-papper är inte särskilt personligt medan ditt barns första teckning eller din mormors handvävda bordsduk har ett betydligt högre startvärde. Den nostalgiska räntesatsen är även den relativ till hur personligt något var från början. Tiden är såklart den tid som förflutit sedan prylen kom in i ditt liv (förslagsvis räknat i år) och det nostalgiska slutvärdet styr hur jobbigt det är att göra sig av med sakerna även om de inte har något praktiskt värde eller fyller något konkret behov idag.

Låt mig förtydliga med två räkneexempel med värden tagna ur luften.

Din gamla mobiltelefon:

  • nostalgiskt startvärde = 1
  • nostalgisk räntesats = 5%
  • tid = 3 år
  • nostalgiskt slutvärde = 1*1,05^3 ≈ 1,1

Din mormors handvävda bordsdukar:

  • nostalgiskt startvärde = 2
  • nostalgisk räntesats = 10%
  • tid = 40 år
  • nostalgiskt slutvärde = 2*1,10^40 ≈ 90,5

Det vill säga att det är ungefär 90,5/1,1 ≈ 82 gånger jobbigare att göra sig av med mormors gamla bordsduk efter 40 år än din gamla mobiltelefon efter tre år, trots att det nostalgiska startvärdet inte var speciellt högt i något av fallen.

Vad jag försöker förmedla med inlägget är såklart inte en seriös matematisk modell för att räkna ut hur jobbigt det kommer bli att rensa bort något när du väl får tummen ur, utan istället vikten av att i tid göra dig av med saker som idag inte är speciellt viktiga för dig. Dels för din egen skull men också för dina barn och barnbarns skull. På så vis slipper både du och din familj mycket ångest, dåligt samvete och stora onödiga förvaringskostnader framöver.

Har du saker i ditt hem som du verkligen inte behöver, använder eller kanske inte ens gillar, men som du ändå behåller av nostalgiska skäl?

Tio års sparande till vilken nytta?

När jag var runt fjorton femton år gammal började jag vid födelsedagar och jul få diverse husgeråd som glas, dukar, bestick, porslin och handdukar. Liknande gåvor fick jag vid konfirmation, studenten, examen och liknande tillfällen och snart hade jag inte bara en utan hela tre flyttkartonger fyllda bra-att-ha-prylar och flytta-hemifrån-saker. Utan att jag ens lämnat föräldrahemmet.

Grundtanken av initiativtagaren, det vill säga min mor, var god. Genom att få dessa saker tidigt i livet skulle jag inte behöva lägga ut så mycket pengar när jag väl skaffade ett eget boende. Hela släkten visste dessutom vilken servis jag samlade på vilket gjorde det väldigt enkelt att köpa presenter till mig.

Efter ett par år boende utomlands, fem år av korridorsboende samt inneboende låg två tredjedelar av alla saker fortfarande orörda i samma flyttkartonger. Detta drygt tio år efter att de första prylarna packades ner. Så äntligen vid 27 års ålder köpte jag och min dåvarande pojkvän en egen lägenhet tillsammans. I den rymliga tvåan skulle väl slutligen alla sparade dukar, bäddset, matchande handdukar, porslinsserien och diverse glas för alla tillfällen, komma till användning? Problemet var bara att två hushåll skulle bli ett och naturligtvis valde vi bara det bästa från respektive håll. Det innebar att när vi fyllt lägenheten stod fortfarande två av flyttkartongerna kvar hos mina föräldrar.

Dessa två kartonger med oanvända saker står kvar på samma plats än idag. Under åren har jag då och då tittat i lådorna för att se om det är något jag behöver och ibland har jag kommit hem med en gammal tårtspade eller duk, men allt som oftast ger dessa flyttlådor mig bara enormt dåligt samvete. Egentligen borde jag åka hem till mina föräldrar, hämta lådorna och gå igenom dem enligt principen om de fyra s:en. Men avstånd, tid och avsaknaden av bil gör att det inte blir av.

Vad har jag då lärt mig av detta? Jo, att aldrig köpa saker proaktivt och såklart att inte göra om samma misstag till våra framtida barn. Personliga preferenser, mode, teknik och intressen förändras för mycket över tiden vilket gör det smartast att köpa liknande saker först då behov verkligen uppstår.

Ett skräckexempel är servisen på runt 50 delar vars färg jag inte alls gillade när jag började använda den drygt tio år efter färgvalet gjordes. Eller som den dyra köksmaskin jag fick i studentpresent som många år senare var fullständigt omodern och därför aldrig tagits i bruk utan fortfarande ligger kvar orörd i originalförpackningen i en av flyttkartongerna.

Är det någon mer än jag som, mer eller mindre på eget initiativ, tidigt börjat samla husgeråd som sedan inte kommit till användning? Är detta ett kvinnligt fenomen eller finns det även män med liknande kartonger hemma hos sina föräldrar?

Då alla blir minimalister

Det finns ett tillfälle då de allra flesta människor tillfälligtvis, och vissa för all framtid, blir minimalister, nämligen under en omfattande flytt mellan två bostäder. Först då blir många medvetna om hur mycket prylar de samlat på sig genom åren och hur få av dessa de verkligen använder och behöver.

Nästan varje gång en vän eller bekant har gått igenom processen så utbrister de någon eller några varianter av följande meningar:

”Jag kan inte förstå hur mycket skit jag samlat på mig, när köpte jag allt det här?”

”Det är helt otroligt att jag anser mig behöva allt det här.”

”Varför har jag samlat på mig så mycket saker, jag ska aldrig mer köpa något.”

”Det har varit så otroligt skönt att rensa ur och slänga onödiga saker under flytten.”

”Nya lägenheten kändes så rogivande och luftig innan jag packade upp alla kartonger.”

Oftast återgår livet och vardagen till det normala, insikterna från flytten tynar bort och sakta börjar hemmets alla förvaringsutrymmen fyllas med bråte igen. Men då och då fastnar insikterna från flytten hos någon och en ny minimalist är född! :-)

Minns du hur dina tankar gick sist du flyttade?

Att leva minimalistiskt är som att skala en lök

Häromdagen slog det oss att leva minimalistiskt är som att skala en lök lager för lager. Efter varje rensning hittar du ganska raskt ytterligare onödiga prylar att göra dig av med som du tidigare trodde var oumbärliga, för varje bortprioriterat onödigt fokus inser du att det finns ytterligare distraktioner som kan skalas bort till fördel för det som verkligen betyder något och bakom varje ny insikt gömmer sig en ytterligare och ofta djupare nivå av insikter kring dina egentliga behov och prioriteringar.

Man blir aldrig klar och det är precis det som är minimalismens kärna; att det är resan och inte målet som räknas. För det kommer på ett eller annat sätt alltid in nya prylar i ens liv, och det dyker ständigt upp nya frestelser i form av onödig konsumtion som aspirerar på ens pengar, och nya distraktioner som stjäl ens ytterst begränsade tid och fokus.

Och det är så det ska vara och alltid kommer att vara så länge vi lever, för minimalism är mer av en livsstil eller filosofi och inget du någonsin blir färdig med utom möjligtvis när du dör. Fram tills dess hjälper minimalism dig att fokusera på det som verkligen betyder något och vara lite mer närvarande och levande varje dag.

Ett oväntat rensningssug

Nu när vi kommit igång ordentligt med rensningen av onödiga prylar i vårt hem så har det uppstått en oväntad bieffekt. Vi kan när som helst bli otroligt rensningssugna.

Känslan påminner lite om då du blir sugen på något ätbart men inte riktigt vet på vad och plötsligt kommer på dig själv med att rota runt i kylen eller skafferiet. I vårt fall händer det numera rätt ofta att vi står och rotar i någon låda eller kikar i en garderob och funderar på vad som kan säljas, skänkas eller slängas.

Det är som att rensandet har blivit lätt beroendeframkallande. Det är så härligt med den ordning, rymd och känsla av kontroll som uppstår när vi gör oss av med fler och fler onödiga saker. Sinnet känns lite lättare och världen lite enklare för varje sak som försvinner. Befriande och härligt!

Rensandet skulle kunna jämföras med att träna. När du inte tränat på ett tag kan det ta emot ordentligt att komma igång igen. Känslan av och därmed längtan efter att vara i form är bortglömd och motivationen låg. Men när du väl är igång igen är det svårt att förstå att du någonsin valde att leva utan daglig träning. Precis så är det med själva rensandet, när du väl är över tröskeln är det så roligt att du börjar se fram emot det.

Kan du känna igen dig i det vi beskriver eller låter det bara heltokigt? :)

Kryddigt värre i kryddhyllan

Här om veckan tog vi tag i ett litet rensningsprojekt som visade sig vara större än vi själva trodde, nämligen kryddskåpet. Vi har ett skåp ovanför spisfläkten där vi förvarar alla kryddor, skåpets storlek gör att det får plats en hel del kryddor, 52 stycken burkar och förpackningar hade vi där närmare bestämt. Det låter mycket, vilket det också var, och det kändes otroligt ominimalistiskt. Försök själv att rabbla upp 52 olika kryddor? :-)

Nu var inte alla 52 förpackningar olika typer av kryddor, vi hade en del dubbletter som uppstått i samband med att vi flyttade ihop i vintras. Fru Minimalists kryddhylla utökades med Herr Minimalists kryddsamling och skapade tillsammans ett helt kryddskåp. Vi kunde bara konstatera att ja, vi har faktiskt åtta stycken saltförpackningar, de flesta av modell större. Det är kvarnsalt, fint salt (två förpackningar), grovt salt från havet, flingsalt från havet (två förpackningar) och naturligt havssalt och örtsalt. Då har vi inte ens räknat in vår separata saltkvarn som vi fyller på med kvarnsaltet. Som ni förstår kommer vi inte behöva köpa salt under överskådlig framtid.

Omkring tio kryddor är köpta på Ölands Örtagård. Så här i efterhand känns dessa som typiska proaktiva inköp som inte riktigt varit genomtänkta, eller som souvenirköp, som vi ju skrivit om tidigare, oavsett vilken anledningen varit så har vi köpt dem med motiveringen ”kryddor går ju alltid åt” och/eller ”det kan vara spännande att prova något nytt”. 

Vi kan konstatera att vi har en hel del kryddor som inte används regelbundet. Vid rensningen tog vi bort ett par burkar som hade gått ut i datum där vi inte kan se framför när vi skulle använda kryddan. Torkade kryddor som gått ut i datum bör annars gå att använda med enda följd att de fått lite svagare smak.

Det är svårt att säga att du inte ska köpa kryddor om du inte vet att du kommer använda dem vid flera tillfällen, ibland måste man få prova nya smaker och maträtter för att hitta nya favoriter. Dock har vi fått oss en tankeställare och det kommer nog dröja innan vi köper en ny kryddburk som inte innebär påfyllning av en som tagit slut för att den används frekvent.

Hur många kryddor har du i din kryddhylla? Slår du våra 52? :)

Detta inlägg är inte sponsrat av Santa Maria även om bilden kan ge sken av det :-)

Fem steg mot en lättare garderob

Jag har tidigare skrivit om min väg mot en minimalistiskt garderob där jag beskriver specifika egenskaper på innehåll i garderoben som jag strävar efter. Jag har även skrivit om det galgsystem jag använder mig av för att identifiera vilka kläder jag inte använder frekvent och därför bör överväga att göra mig av med. Mitt mål är att minska mängden kläder i garderoben tills jag bara har kläder jag verkligen tycker om och använder frekvent. Naturligtvis kommer det finnas kvar ett par klänningar som bara används vid finare tillställningar, men i stort ska det vara färre plagg, mer enhetligt och allt ska vara av god kvalitet.

Nu till min fråga; om du ägde färre kläder, på vilket sätt skulle ditt liv då se annorlunda ut?

  • Skulle det vara lättare att välja kläder på morgonen?
  • Skulle det ta mindre tid i anspråk varje gång du ska välja kläder som du kan lägga på roligare saker?
  • Skulle din garderob vara mer organiserad?
  • Skulle det vara enklare att packa inför resor och semestrar?
  • Skulle du ha mer pengar kvar i slutet av månaden?

Många har en tendens att köpa mer kläder än vad som rensas ut, vilket av naturliga skäl gör att det blir trängre och ofta rörigare i garderoben. Tillslut kommer vi på lösningen med säsongslådor där vi kan lägga kläder vi endast använder på sommaren/vintern, eller också köper vi ytterligare en garderob eller byrå för förvaring. Dessa lösningar kommer tyvärr oftast före en rejäl utrensning av kläder eller ett ändrat köpbeteende.

Här är fem steg och åtgärder till en mer hållbar och minimalistisk garderob, för du vet väl att hållbarhet är det nya svarta? ;)

1. Acceptera att du äger för mycket kläder och att du behöver göra något åt det.

2. Spara, sälja, skänka eller slänga. Du har de fyra s:en som vi skrivit om här till din hjälp för att få struktur. Rensa ut kläder du inte använder, kläder som är för små, eller som du inte längre tycker om. Det är okej att växa ur kläder såväl psykiskt som fysiskt. Om du inte vet vart du ska börja kan du läsa vårt tips om galgsystem vilket gör att du efter någon månad märker vilka kläder du inte använder. Sälj kläder på Tradera, Blocket, loppis etc eller donera till exempelvis Stadsmissionen, Myrorna eller någon annan välgörenhetsorganisation. Om plagget är trasigt eller väldigt slitet slänger du det. Att rensa ut kläder du inte längre använder är lätt, att rensa ut kläder du inte behöver är svårare, men försök.

3. Använd färre färger. De flesta människor har favoritfärger som vi redan använder lite mer än andra, vanligtvis är detta färger vi passar bra i. Genom att fatta ett strategiskt beslut att klä sig i färre färger, kommer du per automatik behöva färre accessoarer som bälten, skor, smycken, handväskor och sjalar för att matcha kläderna.

4. Köp kvalitet före kvantitet. Köp bara kläder som du verkligen tycker om och vet med dig att du kommer att använda, även om de kostar lite mer. Om du enbart har en garderob med kläder du älskar kommer det vara lättare att välja kläder varje dag eftersom allt känns mer eller mindre ”rätt”. En redan perfekt garderob behöver dessutom inte påfyllning av nya plagg i samma utsträckning.

5. Undvik reor. Visst kan reor i sällsynta fall vara tillfället då du gör ”klippet” och får det där plagget du gått och suktat efter en längre tid, lite billigare. Allt som oftast har dock reor en förmåga att övertyga oss om att köpa kläder vi inte behöver bara för att ”det är ju så billigt”. Mitt motto är att skulle du inte köpt plagget till ordinariepris så är det inte tillräckligt bra för att köpa på rea.