Årsarkiv: 2013

Lejon och antilop istället för tomte och ren

En av året mest hektiska helger står för dörren där julklapparna ska inhandlas, bostaden städas och dekoreras inför eventuella besök från släkt och vänner, julmusiken spelas på repeat och glöggminglen står som spön i backen.

Detta år har vi dock valt att göra något helt annorlunda och kommer istället spendera två veckor långt bort från allt vad traditionellt julfirande heter, närmare bestämt i Afrika. Planen är en veckas safari i Tanzania följt av en veckas sol och bad på en liten mysig ö i närheten.

Att resa är ett av våra stora intressen och genom att eliminera onödig konsumtion och diverse onödiga mindre utgifter sparar vi rätt mycket pengar som vi istället gärna lägger på just resande. I våras gjorde vi till exempel en nästan sju veckor lång resa i Nya Zealand, Borneo, Filippinerna och Hong Kong. Tidigt i somras reste vi till Berlin och mot slutet av sommaren spenderade vi nästan två veckor i svenska fjällen längs med Kungsleden.

Som tidigare när vi är ute och reser har vi laddat bloggen med förhoppningsvis intressanta inlägg, allt från packningstips vid resor, tips för färdiglästa böcker till uppföljningen på sommarens inlägg om kemikalierna i våra badrum.

Svar på eventuella kommentarer får vi dock vänta med till mellandagarna då vi är åter på kallare breddgrader eftersom vi förmodligen, på gott och ont, inte har tillgång till internet under semestern.

Vilka av årets inköp skulle du i efterhand kunna tänka dig att skippa och istället byta mot rolig och spännande semester på valfri ort om du hade chansen? 

Tanzania

Ge glasögonen en andra chans

I samma stund som jag gjorde min ögonlaseroperation för tre-fyra år bestämde jag mig för att skänka alla mina gamla glasögon till en lämplig välgörenhetsorganisation men jag kom mig aldrig för och ganska snart föll tanken i glömska. Nu när jag häromdagen hittade glasögonen i min junklåda flera år senare bestämde jag mig för äntligen att ta tag i saken, men var skulle jag vända mig?

En snabb googling visade att det numera går att lämna in gamla glasögon hos Synoptik, som lämpligt nog har en butik på någon minuts promenadavstånd från vår bostad, väldigt smidigt.

Synoptik är nämligen samarbetspartner till den ideella organisationen Vision For All, optikernas svar på Läkare utan gränser. Ytterligare samarbetspartners till Vision For All är Lions, Memira och Essilor. Organisationen samlar sedan år 1995 in begagnade glasögon och ser till att de kommer till användning och förbättrar livskvalitén för människor i fattiga länder. I exempelvis Peru har nästan 50 % av alla som skulle behöva glasögon inte möjlighet eller råd att skaffa några.

Specsavers samlar in glasögon till förmån för behövande barn och vuxna i och runt SOS Barnbyar i Dar es Salaam i Tanzania som är ett av världens fattigaste länder.

Jag och troligen alla andra som har eller har haft synfel kan nog sätta sig in i hur utmanande det måste vara att klara av vardagen utan glasögon eller motsvarande. Därför kändes det extra roligt att donera just glasögonen till bättre behövande nu när jag inte längre behöver dem.

Har du några gamla glasögon som ligger och skräpar där hemma? I så fall rekommenderar jag verkligen att skänka dem vidare, både för ditt och dina glasögons bästa! Nu när du vet hur enkelt det är finns det inte längre några ursäkter! :)

Samlingar är farliga

Att samla på något är naturligt. De flesta har någon gång under sitt liv haft en samling antingen som barn eller som vuxen. Antingen yrkesmässigt eller som fritidssysselsättning. Men hur mycket värde tillför egentligen din samling till ditt liv?

Under en av våra rensningar i källaren nyligen hittade jag ett pennfodral innehållandes min suddgummisamling från lågstadietiden. Den hade följt med i olika lådor i över 20 års tid och på samlingars vis egentligen aldrig kommit till användning. Nu var många av suddgummina torra och dess värde lägre än någonsin då jag gör majoriteten av mina fysiska anteckningar med bläckpenna och resten på datorn eller mobiltelefonen.

Min första impuls var att skjuta på beslutet huruvida jag skulle behålla samlingen eller ej och stoppa ned dem i min ”evighetslåda” i källaren igen. Det fanns efter 20 år en hel del nostalgisk ränta upparbetad kring dessa. Men ganska snabbt tänkte jag om och valde att slänga alla utom två-tre stycken som fortfarande fungerade väl.

Men vad definierar egentligen en samling och varför är de så onödiga ur ett minimalistiskt perspektiv, det vill säga varför valde jag att slänga mina suddgummin?

  • Samlingar är ofta döda. De förvaras oftast undangömt i en skåp eller en låda, används ytterst sällan och plockas på sin höjd fram någon gång per år. I bästa fall står samlingen bakom en glasdörr i ett vintrinskåp och samlar damm.
  • Samlingar tar tid. Jakten samt eventuellt underhåll tar ofta en del tid i anspråk. Tid som oftast kan läggas på andra aktiviteter av högre värde. Fru Minimalist hade till exempel en snapsglassamling med ett glas från varje stad/resmål hon besökt. En del av semestern spenderades alltid på att maniskt springa runt och leta efter ett nytt lämpligt glas i varje ny stad. Tid som kunde lagts på att undersöka och uppleva staden eller bara ta det lugnt.
  • Samlingar är beroendeframkallande. Som samlare söker du hela tiden nya saker att addera till samlingen där den emotionella kicken för varje nytt objekt dessvärre blir lägre ju större samlingen blir. Skulle du någon gång bli helt klar med din samling så dör oftast glädjen helt kring samlingen och samlandet. Behållningen som är kvar är på sin höjd att organisera om denna lite då och då. Dessvärre är det ofta väldigt svårt mentalt att göra sig av med sina samlingar, mycket på grund av emotionell ränta.
  • Samlingar kostar pengar. Som barn är samlingar ofta av billig karaktär, till exempel kapsyler, klistermärken, stenar, bokmärken, hockeybilder och manicklar. Men som vuxen måste man ofta höja insatsen för att det ska vara intressant, till exempel antika leksaksbilar, ovanliga frimärken, konst, gamla mynt, unikt porslin med mera. Dessutom finns det ofta en dold kostnad i form av förvaring.
  • Samlingar har dåligt andrahandsvärde. De flesta samlingar, med undantag för dem som eventuellt kan ses som investeringar till exempel konst, har ett dåligt andrahandsvärde. Den dag du tröttnar får du med största sannolikhet inte tillbaka i närheten av den summa pengar du gav för prylarna en gång i tiden.
  • Samlingar har lågt värde mot insats. Med tanke på hur sällan samlare faktiskt njuter av sina samlingar och hur mycket tid och pengar som ofta lagts på processen att leta upp och förvärva samlingen så är avkastningen på investeringen låg.

Jag har som barn samlat på frimärken, klistermärken, glasspapper, suddgumming och pennor. Som vuxen har jag mer eller mindre medvetet samlat på kläder, digital musik, högskoleanteckningar och fysiska böcker. Idag är det enda samlingen jag fortfarande brottas med min fysiska boksamling men det har blivit bättre efter att jag skaffade min Amazon Kindle Paperwhite och blivit medlem på Goodreads. Möjligen samlar jag även på pengar lite beroende på hur man ser det, dock i digital form. ;)

Det jag numera medvetet väljer att samla på är erfarenheter och insikter, prestationer jag är stolt över, fina minnen från resor och andra upplevelser samt kvalitetstid med nära vänner och familj.

Vad samlar du på och hur mycket värde tillför dessa samlingar till ditt liv?

Minimalisterna och julklappar

Så här två veckor innan julafton är affärerna fulla med stressade människor på jakt efter den perfekta julklappen till allt från föräldrar, far- och morföräldrar, syskon, kusiner, barn och barnbarn. Och om man inte kan hitta den perfekta julklappen så är det minsta mottagaren kan förvänta sig något hen inte redan äger och dessutom blir glad över att äntligen få in i sitt hem. En helt klart svår och stressande uppgift för givaren!

Men hur gör egentligen Minimalisterna med julklappar i praktiken? Jo, vi kör numera samma upplägg som vi redan tillämpar på gåvor generellt men det har vi inte alltid gjort.

Fru Minimalist är uppväxt med en traditionsbundet julfirande med stora släkten, det vill säga 12-15 personer som firar jul ihop där alla köper julklappar till varandra. Detta har inneburit mängder med julklappar för jultomten att dela ut. Detta trots att det inte har funnits någon person under 18 års ålder på plats de senaste tio åren.

De julklappar som jag, Fru Minimalist, fått har oftast bestått av en blandning av saker jag inte har något behov av, saker som snabbt blivit hyllvärmare och saker som stått på en inköpslista, en så kallad önskelista. Så har det alltid varit fram tills denna jul för i år blir det förändring. Nu har nämligen vi vuxna äntligen kommit överens om att inte ge några julklappar till varandra utan endast ge till de två små syskonbarn som numera finns i släkten.

I Herr Minimalists familj har man kommit lite längre vad gäller julklappar och bland de vuxna har det inte delats ut några julklappar alls de senaste tre åren. Numera finns det syskonbarn även i den familjen och dessa får naturligtvis julklappar, oftast betydligt fler än de har möjlighet att uppskatta, men de är numera de enda.

Herr Minimalist har förresten berättat om första julen utan julklappar. Det var han som föreslagit att de skulle skippa klapparna och kände dagen innan julafton ett enormt dåligt samvete och var riktigt nära att ge sig ut och attackshoppa den 23:e för att inte göra alla andra besvikna. Men när julafton väl infann sig visade det sig att alla med glädje följt hans uppmaning och inga julklappar delades ut. Faktum var att alla var riktigt lättade och tacksamma över att slippa både julklappsshoppandet och den anspänning själv klapputdelningen innebär. Nu är hela julafton en trevlig dag med sällskapsspel, avspänt umgänge och god mat utan ett laddat prylantiklimax strax efter Kalle Anka.

Om din familj fortfarande har traditionen att köpa julklappar till varandra så är mitt tips att antingen köpa något i kategorin förbrukningsvaror eller upplevelsepresenter, vilka även går att anpassa utifrån person och prisklass. Finare viner, dessertostar, exklusivare choklad, teer, charkuterivaror och annat ätbart går alltid hem. I upplevelsekategorin kan jag till exempel rekommendera biobesök, teater, konsert, massage och hotellövernattningar.

Även barn uppskattar upplevelsepresenter, exempelvis ett besök på ett barnvänligt museum, en djurpark eller varför inte gå på bio tillsammans. Det kan ge minnen för livet, bygga på relationen och vara betydligt mer uppskattat än ytterligare en leksak.

Kanske är det för sent i din familj att minska ner på julklappar till denna jul men jag föreslår ändå att ni tar er en funderare och vågar lyfta frågan om ni kan tänkas ha ett annat upplägg till nästa år. Många julklappar, tomte med skägg och konsumtion i all ära, men det viktigaste med julen är ändå att umgås med nära och kära.

Hur gör ni med julklappar i din familj, är det en konsumtionsorgie utan dess like eller har ni ett mer minimalistiska tillvägagångssätt?

Utmaning – En pryl vi inte har

Tidigare i veckan fick vi en ”utmaning” från bloggen mindre prylar. Vi och ytterligare ett par andra bloggar utmanades på temat ”en pryl som inte jag har – som jag tror att många andra har, och så en liten motivering varför just du har valt att inte skaffa denna pryl”.

Så vad är det för vanlig pryl som vi inte har? Jo, vi saknar bil!

Vi har inga barn som ska skjutsas till aktiviteter, vi kan åka kommunalt till jobbet, Stockholms innerstad samt till majoriteten av våra vänner. Flera mataffärer finns på gångavstånd liksom flera gym, naturområden och löpspår. Detta har gjort att vi inte anser oss behöva den stora kostnaden som en bil medför.

Fru Minimalist har tidigare i livet varit delägare i en bil och provat på fördelarna det innebar. Det var till exempel enklare att storhandla, att åka på fler och längre utflykter, att besöka föräldrar på annan ort liksom vänner som valt att bosätta sig utanför stan. Kort och gott en större frihet vad gäller tid och plats.

För vår del överväger i dagsläget inte friheten och tidsbesparingen kostnaden för att äga en bil. Vi kan göra många taxiresor och hyrbilsturer för samma kostnad som det innebär att köpa, äga och drifta en bil.

Enligt Motormännen har hushållens bilar varit en större kostnad än hushållens bostäder de senaste åren, mycket tack vare det ökade värdet på bostäder samtidigt som bilar har stor årlig värdeminskning utöver återkommande driftskostnader. Vi lägger hellre dessa pengar på roligare saker som resor. Bilen på bilden ovan är till exempel från en resa till bland annat Hong Kong tidigare i våras.

Vi har pratat om att gå med i en bilpool den dag vi skaffar barn men det får bli en fråga för framtiden och påverkas dessutom mycket av hur vi väljer att bo då.

Andra vanligt förekommande prylar som vi valt att inte äga:

  • Kaffebryggare. Vi dricker helt enkelt inte kaffe själva utan enbart te. kaffetörstande vänner erbjuder vi på pulverkaffe/Nescafé.
  • Äggklocka. Den vi tidigare ägde åkte ut ett tag efter smartphonens inträde.
  • Hushållsassistent/matberedare. En sådan skulle säkert användas regelbundet om vi ägde en men det går bra att göra det mesta med gamla hederliga köksredskap.
  • Våffeljärn och smörgåsgrill. Vi äter inte denna typ av mat tillräckligt ofta för att motivera ägandet och har därav gjort oss av med dessa prylar.

Har du någon pryl som du valt att inte äga som många andra äger?

Konsten att göra ingenting

Hur ofta gör du ingenting? Det vill säga hur ofta sitter du bara ned en stund utan att stimulera hjärnan och utan att fokusera uppmärksamheten på datorn, mobilen, TVn, musik, böcker, tidningar, dina barn eller din partner?

Om du är det minsta lik mig så lägger du troligen en försvinnande liten del av din vakna tid på att vara ostimulerad. Faktum är att den tid du lägger på två aktiviteter samtidigt, till exempel att titta på TV och leka med mobilen, troligen är större än den tid du lägger på att göra ingenting.

Men varför tar jag upp det här? Jo, för jag har de sista veckorna blivit mer och mer medveten om hur jag konstant matar hjärnan med ny information och nya intryck så fort jag får chansen, samt hur mycket bättre jag mår mentalt och hur mycket bättre jag sover när jag väljer att vara helt ostimulerad en del av dagen.

Vad som fascinerar mig är att det i praktiken är så otroligt svårt! Efter bara några sekunder sträcker jag mig reflexmässigt efter mobiltelefonen, boken, fjärrkontrollen eller studsar upp ur soffan för att ta action på något. Faktum är att sätta sig i soffan och ägna en längre stund åt ingenting ger ungefär samma upplevelse som första gången man försöker sig på meditation. Det blir skrämmande påtagligt hur mycket konstiga tankar och känslor som far omkring inne i huvudet, vilka man normalt förtrycker eller överröstar med extern stimulans. 

Och jag tror att det är precis det som kanske är svaret på varför det är så svårt. När du tar en paus från all form av extern stimulans så får det undermedvetna äntligen en chans att komma till tals och eftersom det numera händer oerhört sällan så skriker det på högsta volym om allt möjligt. Saker vi borde förändra, relationer vi borde förbättra samt problem vi borde reda ut men vilka vi istället väljer att ignorera av det ena eller andra skälet.

Därför har jag de sista dagarna valt att etablera en ny vana. Tanken är att sitta ned 30 minuter per kväll helt utan yttre stimulans och låta det inre komma till tals. Tankar som gång på gång bubblar upp och eventuella insikterna som är av värde skriver jag ned i min journal. Det ska bli spännande att se ifall detta i längden leder till någon förändring i hur jag mår och upplever mitt liv.

Hur mycket tid spenderar du helt ostimulerade varje dag och vad är det ditt undermedvetna försöker säga dig de gånger du ger det chansen?

Paretoprincipen rätt applicerad är minimalism

Om du är som de flesta andra människor så använder du större delen av tiden endast en mindre del av din garderob. Detsamma gäller förmodligen din musiksamling där du större delen av tiden lyssnar på en liten del av all din tillgängliga musik. Och av den tid du spenderar på jobbet kommer troligen större delen av dina avgörande resultat från en mindre del av de uppgifter du lägger din tid på.

Denna typ av fördelning går att finna i nästan alla sammanhang och kallas ofta för Paretoprincipen. Det är en empirisk regel enligt vilken 20 procent av orsakerna står för 80 procent av verkan. Samma princip kallas även 80/20-regeln. Vad som gör denna princip så intressant ur ett minimalistiskt perspektiv är att Paretoprincipen rätt applicerad på din tid, dina pengar och ditt fokus nästan automatiskt gör dig till en minimalist.

För som minimalist går mycket ut på att eliminera de onödiga 80 procenten och fokusera på de avgörande 20 procenten. Till exempel identifiera och eliminera större delen av din garderob som i stort sett aldrig används, att identifiera och eliminera större delen av ditt dagliga informationsintag som varken gör dig gladare eller klokare eller varför inte att identifiera och eliminera större delen av dina åtaganden som varken för dig framåt karriär- eller utvecklingsmässigt.

Paretoprincipen går enligt min erfarenhet att applicera på nästan vad som helst med ökad lycka, medvetenhet och resultat som utfall. Den jobbiga delen med att applicera principen är att du blir smärtsamt påmind om allt onödigt du lägger din tid, dina pengar och ditt fokus på.

Inom vilka områden i ditt liv skulle du må bra av att applicera Paretoprincipen och hur skulle ditt liv i så fall förändras?