Ohållbart att investera på börsen

Är det förenligt med en hållbar livsstil att investera på börsen? Det finns säkert många svar på den frågan och olika sätt att se på det. Men något som är entydigt är att varje gång jag skriver om investeringar på börsen, så får jag kommentaren att det inte är hållbart. Som att det är något ”fult” att investera sina pengar och något som miljömedvetna människor bör hålla sig ifrån.

Jag tänker att det till stor del beror på okunskap och kanske till viss del rädsla för det som är okänt, vilket börsen är för många. Visst kan det vara otroligt ohållbart att investera sina pengar i branscher med verksamhet som förstör miljön eller åtminstone inte stöttar omställningen till en hållbarare planet.

Men det jag ofta tänker är – vad gör de miljömedvetna börshatarna med sina sparpengar istället? För om pengarna sitter på ett räntekonto, sparkonto eller lönekonto, då kan du vara säker på att de är allt annat än hållbart investerade av din bank. Och man har själv noll koll över vad pengarna ”stöttar”.

Det vill säga; medan du noggrant väljer ekobananer i butiken och handlar second hand-kläder, kan dina sparpengar investeras i skövling av regnskog, barnarbete och vapenexport till diktaturer. För att du själv är ekonomiskt passiv och naiv.

Medan om man däremot investerar dem i aktier, i exempelvis solenergibolag, vindkraftsbolag, förnybara energikällor, bolag som jobbar med textilåtervinning (som ReNewcell för att förekomma frågor). Då har du åtminstone lite mer kontroll över vad pengarna stöttar. Även om det såklart är svårt att ha insyn i bolagens hela produktionskedja. Och det finns ju även fonder som är mer eller mindre hållbara, lite beroende på vilka hållbarhetskrav du har.

För det finns olika nyanser av grönt – är bolag inom livsmedel, fastighetsförvaltning och konsultbolag per automatik ”ohållbara”? Ja, det beror på vem du frågar, det finns olika nyanser när det gäller hållbara investeringar. Men är det en sak som är säker så är det att hålla pengarna utanför börsen, inte per automatik innebär ett hållbarare val. Snarare bara att du själv inte tar aktivt ägandeskap över vad dina pengar stöttar.

Har du inte redan en aktiedepå eller ett ISK-konto för dina aktier och investeringar, så skapar du det enkelt hos Avanza (affiliatelänk).

Hur tänker du kring hållbarhet kopplat till dina sparpengar och/eller investeringar?

Tänk på att placeringar i värdepapper alltid medför en risk. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning.

Jaga och samla i konsumtionsskogen

Är det våra urgamla samlarinstinkter från den tid då människan levde som jägare och samlare, som dyker upp när man är ute i svampskogen? För jag upplever verkligen att det är en speciell känsla av tillfredsställelse i att hitta och plocka svamp och bär. Och tänk om fler kunde jaga den känslan i svampskogen, istället för genom shopping.

Att vi människor i grunden är jägare och samlare kan man även se kopplat till konsumtion. Det kan ta sig uttryck i att många njuter mer av att leta efter bra lösningar, researcha och undersöka olika varianter, än det efterföljande ägandet och brukandet.

Samma instinkt gör att många människor motiveras till köp inför utsikten att göra en riktigt bra affär snarare än att tillfredsställa konkreta behov. Det är jakten på ett riktigt bra pris och den efterföljande tillfredsställelsen av att ha fyndat som främst driver konsumtionen. Helt enkelt att man köper en specifik pryl främst för att det var nedsatt pris, alternativt för att det medföljde en bonus i form av onödiga tillbehör.

Jakten på att göra bra affärer i stort och smått är en starkt bidragande faktor till att våra hem fylls med saker som aldrig kommer till användning.

Samlarinstinkten i sin tur gör att många njuter av och känner trygghet i att få ihop det perfekta kittet eller samlingen, till exempel en minutiöst noggrant utvald garderob, verktygsuppsättning eller boksamling, som det i praktiken inte alltid finns ett reellt behov av.

Men tänk om samma härliga känslor kan uppnås genom att gå ut i skogen och plocka svamp? Bara att många har ”glömt bort” det eller inte upptäckt det än, och därför söker den tillfredsställande känslan genom dyr och onödig konsumtion…

Vad tror du? :)

Capsule wardrobe höst och vinter 2021/2022

Min hållbara capsule wardrobe för kommande höst och vinter presenteras i detta inlägg. Varför den är hållbar? Jo, den innehåller nämligen i princip enbart second hand-köpta klädesplagg. Linnena har köpts nya och några skor, men allt annat – begagnat!

Konceptet med capsule wardrobe har hjälpt mig att inse att jag inte behöver så stor garderob. Så länge jag har plagg som enkelt kan matchas korts och tvärs. Jag testar denna period att välja ut enbart begagnade plagg. Och för övrigt är numera majoriteten av mina kläder i garderoben second hand-köp (ca 80 % skulle jag uppskatta).

Jag växlar några plagg varje halvår (inte varje säsong som många andra med capsule wardrobe). I grova drag är det som nu lagts bort somriga klänningar, shorts och någon topp, och fram med tjockare tröjor och någon kjol.

Så här ser min capsule wardrobe ut med 15 överdelar, 4 nederdelar, 3 jackor (alla jag äger) samt 4 par skor. Totalt 26 plagg exkl accessoarer, träningskläder och hemmamyskläder.

Överdelar kommentarer
Linnena har jag två av vardera färg. Dessa två plagg utgör det enda av plaggen i bilden ovan som inte är köpta second hand, samtliga övriga plagg är alltså begagnade.

Jag har tyvärr inga bilder på de olika jackorna, men nederdelar se du nedan.

Nederdelar kommentar
Kjolarna är nyköp (alltså inte köpta nu, men var nyköp när de köptes) liksom alla skor förutom gummistövlarna som har köpts begagnade.

Det jag insåg att jag missade i bilden ovan var ett par vandringsbyxor som jag brukar ha när vi gör utflykter i skogen, men jag tänker att min capsule wardrobe främst ska innehålla mina vardagskläder. Och då innehåller den alltså; 15 överdelar, 4 nederdelar, 3 jackor, samt 4 par skor att använda till vardags under närmsta halvåret.

Och undrar du varför man ska testa det här med capsule wardrobe? Ja då hittar du 5 anledningar här.

Hur ser din garderob ut för hösten? Har du testat konceptet capsule wardrobe?

Månadens inspiration september 2021

Så har det redan gått en månad och det är dags för september månads inspirationsinlägg. Detta känns verkligen som ett fullmatat inlägg med massa inspo! Så kryp upp i soffan eller sätt dig med en kopp te och njut av läsnings- och lyssningstips, perfekt så här inför (eller under) helgen!

Instagram – Johanna Leymann (fd Nilsson)

Stockholms Stadsmission får in 42 ton textil i veckan. Vem ska köpa allt?

Ja, det frågar sig Johanna Leymann (fd Nilsson) i ett, som vanligt välskrivet, inlägg på Instagram. 42 ton är mycket, men då pratar vi bara om Stockholms Stadsmission, stadsmissionen finns på många ställen, och det finns fler välgörenhetsorganisationer… Läs hela inlägget här.

Citat – Maria Ingels – Kan influencers förhindra en katastrof?

Två citat från artiklen Kan influencers förhindra en katastrof? som hittas hos Backing the Future.

Ja, vi behöver kläder men behöver vi mode? Nej vet du vad jag tror att vi behöver? Vi behöver förebilder som visar att det går utmärkt – om inte bättre – att hitta sin egna stil på Myrorna och Blocket.

Lek med tanken att Bianca Ingrosso har bestämt sig för att 2022 ska bli ett köpfritt år. Att Isabella Löwengrip ska ha ett flygfritt år. Att TV4 bara ska ha vegankockar som inspirerar till festliga och vardagliga recept. Att det är o-coolt att släppa ut mer koldioxid. Att det får räcka nu. Tre kanaler med miljontals följare och fans. Vad skulle inte bara de tre kunna åstadkomma för klimatet?

Om du blev nyfiken hittar du artikeln i sin helhet hos här hos Backing the Future.

Artikel – Livsgnistan släcktes när jag blev mångmiljonär
När Elisabeth Svensson uppnådde sitt stora ekonomiska mål blev känslan inte den hon förväntat sig. I stället för eufori infann sig en känsla av tomhet – och meningslöshet.

En otroligt intressant artikel som på sätt och vis handlar om ekonomisk frihet. Och precis som jag lyft i bloggen tidigare, om att jag tycker att målet med ekonomisk frihet (eller vad man vill kalla det) är en illusion. Att om du säger att du vill bli ekonomiskt fri eller spara ihop tillräckligt med kapital för att slippa tänka på pengar, så börjar du i fel ände. Vad jag menar hittar du här.

Och lite som Elisabeth säger i artikeln: ”Om vi inte är lyckliga utan pengar, blir vi inte heller lyckliga med dem.” Det stämmer, likväl som jag tror att har man inte ett meningsfullt liv utan pengar, kommer man inte ha det med pengar heller. Och då riskerar livet att bli väldigt tomt den dag man uppnår sitt ekonomiska mål och kanske slutar arbeta för att man vill vara ”fri”. Artikeln är öppen att läsa för alla och hittas här.

Bok – Verklighetsglappet av Åsa Kruse

Just nu läser jag tre böcker parallellt som alla är lånade på biblioteket, jag väljer att lyfta fram en av böckerna i högen som jag tycker är riktigt bra och det är ”Verklighetsglappet – Att hantera sina krav och förväntningar”, skriven av Åsa Kruse.

Om du lyssnade på pod-avsnittet jag tipsade om här, så hörde du kanske Åsa Kruse som var en av forskarna. Hon gjorde mig så nyfiken att jag reserverade boken på vårt bibliotek. Vad handlar boken om då?

Jo, om att lära sig acceptera verkligheten som den är. Att vara nöjd är något som i många sammanhang diskvalificerar oss då man snarare bör profilera sig som hungrig och sträva efter mer, fler och bättre. Sätta upp nya mål och ha en ständigt brinnande utvecklingsiver.

Drömmar och mål ger tillvaron nerv, men kan även bli tärande kravbeställningar eller paralysera oss i fruktan för att misslyckas. Verklighetsglappet handlar om att kunna och våga se livet och sina förmågor som de är. Att varken sträva mot en omöjlig idealbild eller ge upp realistiska framtidsplaner i förtid. Om att lära sig stanna upp och känna sig nöjd, innan man rusar vidare mot nästa mål. Eller stannar kvar för att man är nöjd.

Podcast – Så in i själen med Yoga Girl

Agneta Sjödin möter i sin podcast Så in i själen, Rachel Bråthén Schoneveld mer känd som Yoga Girl. Det är alltid behagligt, insiktsfullt och djupt att lyssna på Rachel, tycker jag. I denna podcast fastande jag mycket för deras diskussion kring restriktioner kopplade till corona och dess påverkan på människor på lång sikt. Hur påverkas människor av att närhet och kramar minimerats, att en vänlig hand på axeln och att hålla handen har försvunnit.

Hur påverkas barn av att inte ha dessa delar som en naturlig del av vardagen, inte kunna läsa av ansiktsuttryck, utan istället växa upp bland munskydd och avståndstagande. Vad kommer det här långsamma traumat få för konsekvenser på sikt? Och vi ska då komma ihåg att Sverige varit förskonade från hårda restriktioner jämfört med väldigt många andra länder, så här är förhoppningsvis påverkan låg.

Vad tar du med dig från september månads inspirationsinlägg? :)

Vår tredje bebis

Den här veckan är det 4 år sedan vi släppte vår bok Prylbanta – Färre saker, större frihet. Vi kom att prata om det här om dagen då vi såg foton från bokrelesen vi hade med några vänner i samma veva. Både jag och Herr Minimalist var eniga i att det känns som det hände i ett helt annat liv. Vilket det ju på sätt och vis var. För mycket har hänt i våra liv sedan hösten 2017.

Då bodde vi i en tvåa på 60 kvm i Solna med två små barn – 1 år respektive 2,5 år. Jag trodde och hoppades länge på att vi skulle försöka skaffa ett tredje barn, men numera ser jag vår bok som vårt tredje barn. En bok som alltid kommer vara vår lilla bebis, hur gammal den än blir. :)

Jag tänkte i detta inlägg berätta lite kring bokens uppkomst mm, vilket jag inte tror att vi berättat eller berört i bloggen tidigare. En del av frågorna har jag fått via Instagram.

Hur kom det sig egentligen att det ens blev en bok efter 4 års anonymt bloggande?
Vi blev kontaktade av en förläggare på Norstedts förlag när vi fortfarande var anonyma. Så här i efterhand har vi förstått att det inte är så vanligt att bli kontaktad, utan att det brukar vara tvärtom, åtminstone när man inte är känd. Faktum är att vi tackade nej till att skriva en bok när vi fick förfrågan. Detta trots att vi hade tänkt tanken att det vore roligt och viktigt att skriva en bok kring ämnet vi bloggade om, för att få fler att inse att man kan leva mer med mindre. Och att det är ett måste för att leva mer hållbart.

Va?! Varför tackade ni nej till att skriva en bok?
Ja, vi tackade nej för att tajmingen kändes väldigt dålig. Herr Minimalist som är lite mer realist än optimist, trodde att vi skulle skilja oss om vi skrev en bok ihop. :) Detta då vi vid tidpunkten för förfrågan hade en 6 månaders bebis och en snart 2-åring, kolik i bagaget, inget barn som sov hela nätter, och jag hade dessutom hyfsat nyss bytt jobb.

Men hur det än blev så tackade vi tillslut ja. Men då hade flera månader av ”skrivtid” redan passerat och den tänkta deadlinen var bara 3 månader bort. På något märkligt vis lyckades vi pussla ihop livet och skrev en bok på bara 3 månader (!) som vi idag är väldigt stolta över. Och detta utan att skilja oss. ;)

Det låter lite galet, tar det bara 3 månader att skriva en bok?
När vi tänker tillbaka på det så är det helt galet. Alltså heelt galet utifrån livssituationen vi befann oss i då. Vi hade såklart hjälp med innehåll och ideér efter att ha bloggat i flera år. Men det är väldigt stor skillnad på att skriva en strukturerad bok, jämfört med att skriva ad hoc-inlägg på en blogg.

Sen är det en sanning med modifikation att det bara tog 3 månader. Efter att ha lämnat in manus påbörjades all korrekturläsning och dialog med vår (otroligt duktiga!) redaktör. Text flyttades om, meningar korrigerades, text kompletterades och ord byttes ut. Ytterligare 2 månader tog det innan det sista korrundan var avklarad och slutligt manus inlämnat. Sen var det ytterligare några månaders väntan innan vår bok-bebis var tryckt och redo att komma ut och se världen.

Hur mycket research krävdes och hur mycket skrev ni utifrån erfarenhet?
Det krävdes betydligt mer research än att skriva blogginlägg kan man väl säga. :) Och inom vissa delar var det: ”det här vet jag att jag/vi har läst om och kan styrka genom forskning eller en undersökning, nu måste jag bara hitta den igen”. Vi har referenser till all ”hård fakta” i boken, och de hittas längst bak i boken med hänvisningar inne i boken.

Hur funkar det efteråt med försäljning, marknadsföring osv?
Om man ska ge ett tips här så är det väl att inte skriva en bok som handlar om att inte konsumera, om man vill att boken ska sälja bra, haha! =D

Skämt åsido, här kan man göra väldigt mycket eller lite. Viss hjälp får man ofta från förlaget den första tiden, men det är mycket upp till författarna att kontakta där man skulle vilja synas. Det finns ju flera anledningar till att vår blogg var anonym fram tills vi släppte boken – ingen av oss gillar att stå i centrum. Vi föredrar att inte föreläsa, inte intervjuas på scen, inte vara med i tv, radio, poddar osv. Samtidigt som vi med boken har fått göra just det. Och det har varit såå enormt utvecklande och en ”resa” som vi tyckte var rolig en viss period, för att det var en värld som vi aldrig kommit i kontakt med tidigare, och som vi inte skulle kommit i närheten av utan boken. Något vi sa i flera olika sammanhang åren efter boken släpptes var just – hur sjutton hamnade vi här! :)

Satt ni hemma och skrev boken?
Eftersom vi bodde så litet (i en 2:a på 60 kvm med två små barn) så var det uteslutet att sitta hemma och skriva bok mer än på kvällarna när barnen somnat. Övrig tid när barnen var vakna, hängde den som hade ”skrivpass” på biblioteket i Solna centrum eller vårt närmsta café som låg ett stenkast från lägenheten. Den som var föräldraledig kunde ibland skriva medan lillebror sov. Vi växlade föräldraledighet ungefär i mitten av de 3 månaderna som vi skrev boken.

Kommer ni skriva ytterligare någon bok?
Om vi hade all tid i världen skulle det vara väldigt roligt. Men Herr Minimalist kände sig väldigt ”klar” med skrivandet och bloggandet efter att ha skrivit Prylbanta. Det blev som ett avslut för honom även om han insåg det först efteråt. Samtidigt skrev vi medvetet boken enbart om att prylbanta, trots att vi redan då såg det som endast en liten del av en minimalistisk livsstil och det som för många blir inkörsporten till minimalism. Men vi har ändå svårt att på ett enkelt sätt pitcha in för oss själva vad nästa bok skulle handla om. Så nej, ingen ytterligare bok finns i åtanke hos någon av oss.

Boken Prylbanta – Färre saker, större frihet, finns idag som pocket, e-bok och ljudbok.

Drömmer du om att skriva en bok en dag, och vad skulle den i så fall handla om?
Vad skulle du vilja att uppföljaren till Prylbanta skulle handla om? :)

Capsule wardrobe gör come back

För att du sparar tid och energi, kommer känna dig mer välklädd och ha ett mindre behov av att konsumera. Och för att du, precis som de flesta andra, ändå bara använder 20 % av din garderob 80 % av tiden. Då är det ju främst dessa 20 % du kan fokusera på och behöver ha kvar. :)

När jag testade konceptet capsule wardrobe / kapselgarderob (gillar dock inte riktigt det svenska ordet) för första gången år 2015, så var det verkligen en ögonöppnare för mig. En ögonöppnare för hur mycket kläder jag faktiskt ägde. Men också hur få plagg jag faktiskt behövde när favoriterna var kvar och det var lättare att matcha kors och tvärs. Denna ögonöppnare gjorde att jag minimerade min klädkonsumtion efterföljande år.

Men vad är capsule wardrobe? Det är ett koncept där du lever med en begränsad, utvald garderob. Projekt 333 är en variant av konceptet där du under 3 månader väljer ut och använder 33 plagg från din garderob (inkluderat ytterkläder, skor och accessoarer). Men jag tycker inte man ska hänga upp sig på ett specifikt antal plagg eller en exakt period, poängen är att begränsa antalet klädesplagg, välja ut favoriter som går att matcha kors och tvärs. Samt att inte shoppa något under tiden utan använda det du valt ut. Sista veckorna på perioden kan du dock få komplettera med plagg du märkt att du verkligen saknar, om konkret behov finns. Läs mer detaljer om konceptet här.

Jag använde mig av capsule wardrobe regelbundet mellan åren 2015-2017. Sedan dess har jag inte haft någon aktiv sådan garderob, men däremot haft relativt få klädesplagg i min ägo så att det ändå skulle kunna ses som en capsule warderobe.

Nu inför hösten blev jag dock sugen på att skapa mig en strukturerat capsule wardrobe som jag gjorde tidigare. Sista året med konceptet växlade jag bara några plagg varje halvår, inte var tredje månad, det behövdes inte. Shorts och någon sommarklänning lades undan när varma vintertröjor och mössor kom fram. Så jag tänker att den capsule wardrobe jag skapar nu ska funka för hösten och vintern 2021/2022.

Och för att återkomma till inledningen och de där 20 % av kläderna man använder 80 % av tiden. Ett sätt att ta reda på vilka de där 20 % är i just din garderob, är att göra galgtricket. Har du inte hört talas om det tidigare så kan du läsa mer om det här. På så sätt får du svart på vitt se vilka kläder du faktiskt använder, och som förmodligen bör utgöra en bra bas för din capsule wardrobe.

Vill ni se hur höstens och vinterns capsule wardrobe kommer att se ut för mig?
Och har du själv testat konceptet?

Dags att uppdatera höstgarderoben?

Med hösten, varmare kläder, tillbaka på jobbet och kanske även kontoret, kommer en tid då många blir sugna på att ”kitta upp” sin garderob. Kanske motiverar man det med att köpa något kvalitativt och tidlöst som kan användas länge. Fast man egentligen har allt man behöver i både vardagsgarderoben och bland skor och ytterkläder. Man mer villhöver men försöker längs vägen övertyga sig om att man behöver. :)

Jag skulle vilja säga att detta beteende och den här känslan och suget man kan få, kan bero på exempelvis dessa två saker:

  1. Garderoben känns tråkig och passé. Det som hänger där inne känns inte nytt, fräscht och inne längre. Innehållet känns inte inspirerande trots att garderoben är lika full som vanligt.
  2. Man själv känner sig lite trött och solkig och använder garderoben som en mental krycka. Man inbillar sig att efter att ha shoppat kommer man få en allmän boost på jobbet och energikick inför jobbhösten.

Men hur kan man hantera och råda bot på dessa tankar och känslor?

Nummer 1 tror jag många kan råda bot på genom att ha en garderob som man inte tröttnar på. Helt enkelt en garderob som innehåller plagg som är okänsliga för trender. Aldrig ute, alltid inne. :)

Men också genom att gå tillbaka till sig själv och fundera över när jag kände så här senast och då köpte ”det där”, hur stor skillnad gjorde det egentligen? Och om du fortfarande är övertygad om att ett nytt plagg kommer göra hela skillnaden för din jobbhöst – köp då ett plagg second hand. Och fundera över känslan efteråt på både kort och lite längre sikt, för att dra lärdom till nästa gång samma typ av känslor dyker upp.

Nummer 2 är egentligen ett klassiskt beteende inför olika typer av utmaningar, men också inför en ny säsong, nya projekt eller ny fas i livet. Man konsumerar något för att känna sig mentalt säkrare, tryggare och mer förberedd, och kanske lite ”ny och fräsch”. Man använder konsumtion som en mental krycka att luta sig mot.

Det kan vara att köpa en ny skjorta inför ett viktigt kundbesök med jobbet, en ny klänning och skor inför en finare fest, eller varför inte diverse träningskläder och sportutrustning för att äntligen komma igång med träningen.

Någonstans är medvetenhet ett första steg till förändring. Och genom att stanna upp och känna denna känsla, istället för att omedelbart agera på den, har man tagit flera steg i rätt riktning.

Kan du känna igen dig i det jag beskriver ovan?