Etikettarkiv: nostalgi

Livet utan sommarjacka

Sommaren närmar sig med stormsteg och vissa dagar är det redan sommarvärme i luften vilket gör att många redan tagit fram sommarjackan. Här om dagen hittade jag en gammal jeansjacka som skulle kunna beskrivas såväl som en gammal trotjänare som ett före detta favoritplagg. Den är från märket Lee och jag har haft den i min ägo sedan tidig gymnasietid, det vill säga i ca 15 år. Det var dock flera år sedan jag rent praktiskt använde jackan eftersom den känts för kort och ”ung” i modellen. Jeansjackan lämnades nu till välgörenhet, och den påminde mig om att det faktiskt är flera år sedan jag använde sommarjacka.

Senaste sommarjackan jag minns att jag använde var en beige kavajjacka, köpt för sisådär 8 år sedan. Även den fick dock en välgörenhetsorganisation ta hand om några år senare och sedan dess har jag klarat mig utan sommarjacka. Hade vi levt på varmare breddgrader hade avsaknaden av sommarjacka kunnat bero på värmebölja halva delen av året, men att ha det som anledning i Sverige är lite väl naivt. Jag skulle inte heller säga att jag är en särskilt varmblodig typ, snarare tvärtom.

Är det kallt ute under sommarmånaderna använder jag istället min vår-/höstjacka som kan göras varmare med en tjock halsduk, och svalare genom att inte ha något halsduk alls. Jackan är av kavajmodell så den känns inte allt för höstig eller vårig en kall sommardag. Är det mer blåsigt och regnigt tar jag min skaljacka istället.

Som substitut till sommarjacka fungerar annars olika koftor eller i finare sammanhang en vanlig kavaj. På fritiden använder jag oftast en hoodie/myströja med dragkedja framtill som sommarjacka, eller en löparjacka om det är lite hurtigare sammanhang.

Behöver jag nämna att det är väldigt tomt på galgarna i vår hall när det är sommar? :)

Klarar du dig utan en sommarjacka? Varför/varför inte?

Nostalgi och minnessaker

Vid ett par tillfällen har vi fått frågan om hur du ska hantera minnessaker och prylar du fått eller ärvt som har ett nostalgiskt eller känslomässigt värde snarare än fysiskt sådant. Det är lätt att bli sentimental och fäst vid prylar som påminner oss om vårt förflutna och som får oss att förflytta oss bakåt i tiden. Eller saker som tillhört våra nära och kära och som fyller dig med glada minnen om personen. Förmodligen hör dessa prylar till de svåraste att göra sig av med för väldigt många.

Barnens första klädesplagg, anteckningsblock från skolan, fotbollsbilder från VM 94, en hjärtformad sten från en resa, studentskylten dina föräldrar gjort, nallen från din första stora kärlek, farfars gamla fickur eller kepsen med din idols autograf. Denna typ av nostalgiska minnessaker har stor risk att hamna i en låda i förrådet, källaren eller på vinden, kanske i din nostalgilåda. Men hur kan du tänka kring och vad kan du göra med sakerna som väcker så mycket minnen och känslor?

Visa upp. Att göra sig av med minnessaker betyder inte att alla behöver rensas ut. Fokusera istället på de som betyder mest för dig och som gör dig innerligt glad och låt dessa ta plats i ditt hem. Ibland håller vi fast vid saker i ett försök att hålla fast vid personer som lämnat oss. Hedra istället dessa personer genom att visa upp saker som tillhörde dem och som har en historia. En hel kartong med minnessaker undangömd i källaren känns mer meningslöst än att ha ett fåtal av dem synliga i hemmet, som genererar glädje när du ser dem. Jag har en bägare från Frimurarna och en gammal dalahäst som tillhört min morfar respektive mormor, dessa står i vår bokhylla och skapar en retro touch.

Använd. Låt inte minnessakerna ligga nerpackade eller undangömda utan använd de som går att nyttja. T-shirten från favoritfestivalen, smycken du ärvt av din farmor, eller finbesticken du fick i studentpresent men fortfarande aldrig använt. Kanske kan du träna eller sova i t-shirten istället för att låta den ligga längst ner i byrålådan, och annars är det kanske dags att låta den lämna hemmet. Finbesticken jag samlat och sparat på i tio års tid låg länge nerpackade i en flyttlåda men är nu de enda bestick vi äger och använder. När min mormor gick bort ärvde jag bland annat en glasvas och en glasskål som vi använder regelbundet.

Digitalisera. Om du sparat framkallade fotografier, kvitton och andra dokument, kan det vara aktuellt att digitalisera dessa. Men inte utan en rejäl rensningsomgång först. Beroende på vad det är du sparat kan du scanna eller fota av dem, och sedan organisera dessa digital. Även minnessaker du har svårt att släppa iväg kan vara värda att fotografera och spara digitalt för att sedan lättare kunna låta den fysiska saken lämna hemmet. För några månader sedan slängde jag ett 30-tal diplom som jag sparat genom åren, några av dem ser ni nedan. Det var en skön befrielse och känsla att inse att de inte längre hade något värde för mig. Fina inbjudningskort och tackkort tar jag ett foto på och sparar i en särskild mapp i mobilen som minne men också som inspiration den dag jag själv ska skapa något liknande.

Passar minnessaken inte in på något av ovannämnda och du ändå inte kan göra dig av med den? Det är helt okej, så länge det rör sig om ett fåtal saker. Så känner vi också kring exempelvis våra dagböcker, scrapbook-fotoalbum och studentmössan. Dessa förvaras därför i vår respektive nostalgilådor i källaren och kommer medvetet bara flyttas med vid varje flytt. Kanske blir lådorna lättare med åren eller också tynger vi dem med ytterligare nostalgiska minnessaker. Mer än en varsin flyttlåda med saker blir det dock aldrig.

Vilka minnessaker har du svårt att göra dig av med?

Diplom

Utrensade förhoppningar, drömmar och visioner

I helgen roade vi oss med att rensa ytterligare i vårt källarförråd för att göra plats för nya och framtida bebisrelaterade saker. Denna gång åkte bland annat mina gamla hockeypuckar samt mitt gamla pingisracket ut.

Varför nämner jag det här kanske du undrar, ett par puckar och en pingisrack är väl ingen stor grej att rensa ut? Jo, för i mitt fall var det inte bara fysiska saker som rensades ut utan även långdragna förhoppningar, drömmar och visioner.

Jag och ett flertal barndomsvänner har i många år pratat om samt haft ambitionen att lira lite leksam hockey alternativt lite lättsam pingis igen. Precis som vi ofta gjorde fram tills dess att vi började studera på högskolan i tjugoårsåldern. I båda fallen ovan har ämnet dykt upp vid diverse sociala tillställningar men det har inte gått att få till med våra liv som numera är fullspäckade med nya åtaganden och prioriteringar. Så med över 10 år sedan sista hockey- och pingistillfället och med en bebis på väg in i livet fick de gamla puckarna och det numera rätt torra pingisracketet lämna hemmet. En oväntat tung rensning.

Jag tror att just kopplingen mellan prylar och förhoppningar, drömmar och visioner ofta är något som gör rensning emotionellt svår. Du vet att du inte använt vissa prylar på många år samt att du med största sannolikhet inte kommer att använda dem på väldigt många år, om än någonsin, men ändå är du inte riktigt villig att ge upp förhoppningarna. Det påminner lite om exponentiell nostalgisk ränta men riktar sig framåt istället för bakåt i tiden.

Hemligheten i det läget är att vara realist istället för att låta sig styras av känslor, vilket inte alltid är så enkelt. Faktum är att skulle det mot förmodan bli aktuellt med hockey eller pingis igen så kan jag med största sannolikhet låna, hyra eller i absolut värsta fall köpa på mig ny utrustning för just det tillfället.

En sista iakttagelse jag gör på ämnet är hur fort tiden går. Det är helt vansinnigt att det redan gått över tio år sedan jag och mina närmaste vänner prioriterade liknande aktiviteter tillsammans. Det blir vid liknande tillfällen väldigt påtagligt att vissa aktiviteter och intressen faktiskt har ett bäst-före-datum, att var sak har sin tid samt vikten att ta vara på varje dag!

Har du några prylar som blivit liggande år efter år på grund av förhoppningar, drömmar och visioner om framtiden, men som du innerst inne vet att du förmodligen inte kommer att använda dig av igen?

Last Book Standing

I helgen gjorde jag en sista rensning av den studentlitteratur jag drog på mig under min tid på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH). Rensningen har skett i flera omgångar och de sista tolv böckerna som fick gå denna gång var riktigt jobbiga att göra sig av med. Mycket på grund av att de användes i de kurser jag ansåg vara både roligast och mest grundläggande samt att de innehåller mycket koncentrerad kunskap.

Det är böcker som jag vid mina tidigare rensningar inte riktigt kunnat göra mig av med, men efter att ha suttit och bläddrat i dem under söndagsmorgonen insåg jag att jag knappt minns någonting alls om dess innehåll, att jag inte haft nytta av dem sedan studenttiden samt att jag med väldigt stor sannolikhet aldrig kommer att ha varken tid eller lust att fräscha upp sakkunskaperna med hjälp av dem igen. Och skulle det mot alla odds bli aktuellt så kan jag som tur är faktiskt alltid köpa eller låna nya böcker med ungefär samma innehåll. Därför åkte de nu ut!

Den enda bok jag inte kunde göra mig av med, vilken numera får representera min tid på KTH i bokhyllan, är min gamla rosalila matematiska formelsamling som användes i diverse kurser under hela högskoleperioden och som för alla studenter gick under smeknamnet BETAn. The last book standing.

Gamla lagar och regler åker ut

Vi har spenderat många timmar tillsammans, även om det var 7-8 år sedan nu. Du har blivit mer och mer inaktuell för varje år som gått och jag har inte tänkt använda dig i framtiden. Ändå har jag haft svårt för att släppa dig. Det känns lite som att slänga Bibeln i soporna, det känns helt enkelt fel fast jag i det här fallet vet att det är det enda rätta. Jag talar om min bok innehållande Sveriges Rikes Lag.

I helgen åkte min lagboken från år 2006 ut. Den har cirka 150 färgglada flärpar/index post-it där jag varsamt skrivit några ord eller hänvisningar för att lättare kunna hitta vid en tidspressad tenta. Inköpet var det dyraste av alla mina studieböcker och jag blir både nostalgisk och lite glad när jag ser den.

Det är ändå inte logiskt att jag sparat boken i alla dessa år. På mitt första jobb efter studierna fungerade den visserligen som stativ till datorskärmen för att få upp den på en mer behaglig höjdnivå. De senaste åren har den dock endast stått i bokhyllan och tagit plats. Med sina knappa tre kilo är detta inget jag vill släpa på vid kommande flyttar och nu fick den ge vika till förmån för mer ledigt utrymme. Det var fortfarande inget lätt beslut, men jag kände att tiden var inne.

Har du någon bok som du har svårt att skiljas från trots att du förmodligen inte kommer läsa eller använda den igen?

De gamla trotjänarna

En trotjänare eller trotjänarinna var, enligt Wikipedia, framför allt förr en hushållsarbetare som stannat länge i samma arbetsgivarfamilj. Ofta räknades trotjänaren eller trotjänarinnan nästan som en familjemedlem, framför allt då de blivit lite äldre och åren gått, och vissa begravdes till och med i arbetsgivarfamiljens familjegrav.

Idag är det inte särskilt vanligt att ett hushåll har en tjänare utan istället används uttrycket ofta för saker som används frekvent under en längre tid och som trots det fortfarande håller och som man uppskattar väldigt mycket.

Några bra exempel på trotjänare från mitt liv är:

  • Min nuvarande cykel. När jag fyllde femton gav mina föräldrar mig möjligheten att antingen få en moped eller en påkostad mountain bike. Eftersom nästan ingen av mina vänner ägde en moped valde jag cykeln och idag mer än 18 år senare använder jag den fortfarande utan några som helst problem. Det enda jag bytt ut än så länge är bromsklossarna vid ett par tillfällen.
  • Mitt nuvarande armbandsur. När jag vid 20 års ålder tog studenten fick jag möjlighet att välja ett armbandsur i present. Jag valde som tur var ett ur med en relativt tidlös design och i materialet titan som inte bara är väldigt lätt och snyggt utan även mycket hållbart, vilket fört med sig att jag använder klockan än idag.
  • Min förra dator. När jag vid 23 års ålder flyttade till studentbostad köpte och byggde jag ihop min egna första stationära dator. Jag valde efter mycket efterforskningar ut dess ingående komponenter och min plånbok grät rejält efteråt. Men mycket tack vare just hög kvalité, och några uppgraderingar på vägen, så fungerade datorn utmärkt under nästan 10 år tills den blev för seg och skrymmande och byttes mot vår nuvarande MacBook Pro.

Enligt mig är trotjänarna vinnare ur både ett ekonomiskt samt miljömässigt perspektiv.  Jag tror att en stark bidragande faktor till att mina trotjänare hållit så pass länge och varit uppskattade, är att de varit av riktigt bra kvalité, haft en någorlunda tidlös design, samt att jag noga vårdat dem på vägen och själv fått välja ut eller utforma dem.

Det här kanske kan låta lite konstigt, speciellt i dagens slit och slängsamhälle, men jag finner en alldeles speciellt glädje över att kunna använda samma prylar år efter år utan att de går sönder, eller att dess funktion kommer till korta. :)

Känner du igen dig i beskrivningen ovan och har du några gamla trotjänare i ditt liv som du vill berätta om?

Nostalgilådan

Även som minimalist kan det finnas saker som man aldrig någonsin vill göra sig av med. Det kan exempelvis vara dina första små skor som barn, dagböcker från den humörstinna tonårsperioden, studentmössan med personliga kommentarer från vänner, kärleksbrev från första kärleken, ett nästan ihjälkramat mjukisdjur eller något annat kärt minne där man byggt upp ovanligt mycket nostalgisk ränta.

Gemensamt för denna typ av personliga saker är att de inte finns något behov för dem att synas i hemmet. De behöver inte heller ta plats i befintliga förvaringslösningar i bostaden, eftersom du ytterst sällan tar fram eller gör något med sakerna.

Vi har löst detta med något som vi kallar för nostalgilådan. I vårt källarförråd har jag och Herr Minimalist varsin flyttkartong där vi samlar på ovannämnda typer av nostalgiska minnen och saker. Vi är fullt medvetna om att vi aldrig kommer packa upp dem utan bara flytta lådan från förråd till förråd de gånger vi byter boende. Och det är helt ok.

Vi kommer säkerligen fylla på den ett par gånger längs vägen. Den dag våra respektive föräldrahem behöver rensas mer ingående exempelvis. Jag kommer säkert lägga ner någon sak tillhörande min mormor i lådan den dag de inte uppfyller kraven för att få synas i lägenheten, eftersom de ändå har ett stort personligt värde för mig.

Utöver några av sakerna som nämnts i inledningen så förvarar vi även exempelvis fotoalbum från tiden innan digitalkameran fanns, några skolkataloger och anteckningsblock från grundskolan i nostalgilådan.

Likväl som vi rensar i hemmet regelbundet rensar vi även då och då i nostalgilådan. Vid varje flytt och även då något nytt läggs ner görs en snabb genomgång för att se att det som ligger där verkligen betyder något fortfarande. Exempelvis hade jag några böcker liggandes i lådan ett tag som jag verkligen ville bevara, vilka jag nu har rensat ut istället. Livet förändras ju och synen på saker och dess värde likaså.

Har du någon form av nostalgilåda och vad förvarar du i så fall i den?