Ryggradsreaktionen i vårt samhälle är att de flesta problem och behov kan lösas med nykonsumtion. När vi får ett sug efter något, villhöver eller behöver något, så går den första spontana tanken till att köpa nytt. Att det är så djupt rotat i våra tankemönster, i kombination med att det är så billigt att köpa många saker sprillans nya, gör tröskeln till att köpa nytt låg. Och tröskeln till att välja second hand högre. Likaså har det under de senaste decennierna varit högre status att kunna köpa nytt än begagnat.

Här om veckan lämnade vi in två stora påsar till Stadsmissionen som vi hade lyckats fylla med diverse urväxta barnkläder och kvarvarande ”grejer” från den där listan jag gjorde förra året, men som aldrig blev av att säljas.

Och jag tror vi är många som gör just det där, går in med några kassar till en second hand-butik och dumpar grejer (så skönt!), men där slutar den cirkulära konsumtionscirkeln som vi just påbörjade. För när det sedan uppstår behov så är vi långt ifrån lika många som köper second hand.

Enligt Myrorna får de in 18 ton (!) prylar och möbler. Om dagen! Vilket är en ökning från 16 ton för ett par år sedan. Vilket även det är otroligt mycket. För Stadsmissionen visar en siffra från 2017 att de fick in över 4 ton textilier (enbart textilier) varje dag, en siffra som idag med säkerhet är högre.

I Sverige är vi otroligt duktiga på att skänka till second hand, men desto sämre på att köpa dito. 62 procent av oss köper inte second hand enligt en rapport från Naturvårdsverket. När det gäller att sluta den där cirkeln i det cirkulära konsumtionskretsloppet, då är vi svenskar inte alls särskilt duktiga. Och så länge vi bara bidrar i den ena halvan av den cirkulära ekonomin kan vi inte prata om att vi har en hållbar livsstil.

Jag har funderat en del vad fenomenet kan bero på med tanke på dagens utbud samt alla olika kanaler där vi kan köpa saker second hand idag. Är det för att det varit status att kunna köpa nytt? Eller är vi många som har en föråldrad bild av vad second hand-butiker är? Jag minns själv hur jag och mamma besökte Emmaus i min hemstad som barn och tonåring, och jag tyckte att det luktade ”gammalt” där inne, var rörigt och bara fanns kläder som sedan länge gått ur modet. Långt ifrån det jag idag upplever i second hand-butiker. Kanske lever någon gammal och felaktig bild kvar hos många av oss 70/80/90-talister?

Vi behöver börja tänka och agera annorlunda för att klara den klimatomställning vi står inför. För 6-7 år sedan var jag också skeptisk till second hand, sedan blev jag gravid och fick barn och började i den vevan utforska andrahandsmarknaden med helt nya ögon. För att nu har flera plagg som jag aldrig kommer köpa nya för att det finns precis lika bra alternativ second hand, fast billigare och mer klimatvänliga. Läs inlägget 5 plagg jag bara köper second hand, om du är nyfiken på vilka plaggen är. Och så fort det uppstår ett behov av någon pryl, något som gått sönder eller barnen växt ur, så är second hand den första marknaden jag scannar av.

Kanske är stress och upplevd tidsbrist en orsak att folk inte handlar second hand (?). Samt att vi blivit så vana vid att lösa problem snabbt, och då är nykonsumtion närmast till hands när det ändå är så pass billigt (för plånboken, inte för miljön). Vi upplever att vi inte har tid att leta second hand eller tänker inte på att titta vad andrahandsmarknaden har att erbjuda. Vi behöver bli mer medvetna konsumenter med andra ord och inte alltid ha så bråttom. Klimatet behöver att hela cirkeln sluts i det cirkulära konsumtionskretsloppet.

Är du duktig på att sluta den cirkulära konsumtionscirkeln? :)