Etikettarkiv: stress

Mindfulness i badbassängen

I vintras skrev jag ett blogginlägg om boken Mindfulness för föräldrar och gav tips på hur du kan bli mer närvarande och mindful i vardagen. Jag skrev bland annat följande stycke som jag är övertygad om att många av er läsare kan känna igen er i:

Som vuxen lär du dig att planera och ständigt ligga steget före istället för att vara närvarande i det som händer här och nu. Att du under tiden du byter blöja, läser för barnen eller ”lyssnar” till ditt barns dag på dagis, är mitt uppe i middagsplanering, jobbtankar eller att du måste komma ihåg att tvätta.

Jag märker själv när jag är ute tar en barnvagnspromenad hur tankarna snurrar och jag tänker på allt mellan himmel om jord. Förutom det fantastiska att jag är ute och går med vår underbara dotter i vagnen, att solen värmer mitt ansikte och vinden blåser i håret, det tänker jag väldigt sällan på där och då. Likaså när jag är på gymmet, det är ytterst sällan jag funderar över hur det känns i musklerna jag tränar eller vad skönt det är att röra på sig. Jag försöker, men det är svårt och kommer ännu inte automatiskt.

Men är det någonstans jag lyckas vara närvarande i nuet till 110% och känner mig otroligt mindful så är det när jag och Babis Minimalist går på babysim. Jag har märkt hur otroligt närvarande jag är med henne under den halvtimmen vi badar och gör diverse övningar. Det är fullt fokus och samtidigt njuter jag av hur varmt och skönt vattnet är, samt ser och känner hur hon rör sig i vattnet och tar sig an nya utmaningar. Det är en härlig känsla att vara så otroligt närvarande tillsammans.

Ibland får jag till samma närvaro och mindfulness vid matningsstunderna, känner hur Bebis Minimalist håller hårt i mitt finger, hör hennes ljud och myser av stunden tillsammans. Men ofta flyger tankarna iväg även där, eller så passar jag på att läsa en bok som upptar mitt fokus.

Att vara mindful och närvarande i varje minut dygnet runt är inte eftersträvansvärt, men att hitta de där stunderna i vardagen när du stannar upp och känner efter hur det känns här och nu, är lycklig och njuter, tror jag är viktigt. De där 90% av tillvaron som är vardag och det verkliga livet riskerar annars att bara bli en lång transportsträcka. Många inser inte förrän i slutet av livet att lycka är ett medvetet val och att lycka oftast finns i de små guldkornen i din egen vardag, det gäller bara att stanna upp och se dem.

Har du några exempel på tillfällen då du är totalt närvarande i det som händer här och nu?

Stresshopping och oplanerade inköp

En av svårigheterna med att leva minimalistiskt är när ett behov har identifierats och något nytt ska köpas in. Vi brukar göra gedigen research och uppfattas ofta av personer i vår omgivning som sega i våra köpbeslut. Oavsett om det är ett klädesplagg, en möbel eller en stavmixer som ska införskaffas, så kan det ta ett par månader från att behovet identifierades till att köpet är genomfört. Vi googlar, läser recensioner, jämför priser, kollar youtube-filmer, klämmer och känner, för att det utifrån kvalitet, material, pris och andra jämförbara produkter ska kännas bra.

Motsatsen till beteendet ovan kan nämnas stresshopping vilket sällan leder till bra eller genomtänkta köp. Detta kan inträffa när du är stressad och tror dig plötsligt behöva fylla ett behov, men kanske inte har tid att besöka flera butiker, läsa på och göra gedigen research eller helt enkelt köper saken av fel anledning.

Att ta många aspekter i beaktning inför ett köp och ha höga ambitioner om att göra rätt val i det ofta stora utbudet av liknande produkter, kan göra det svårt för en minimalist att shoppa. Och framför allt blir det otroligt jobbigt de fåtal gånger du utsätts för en situation där du måste stresshoppa för att fylla ett akut behov. Det sistnämnda råkade vi utför här om veckan.

Extra jobbigt mentalt blir det när du redan innan köpet vet att produkten du köper inte är den bästa eller den du egentligen vill ha, men du måste kompromissa med din kravspec för att lösa situationen.

Här om dagen blev vi tvungna att omedelbart börja ge bebis minimalist mjölkersättning. Jag hade planerat att köpa en nappflaska i stål från Klean Kanteen men innan bebisens ankomst blev det aldrig av, jag skulle ju ändå helamma var planen. Att ta sig in till stan var inte ett alternativ i detta läge och att beställa en nappflaska via nätet skulle ta alldeles för lång tid, det här behovet behövde lösas NU. Några snabba googlingar på typ ”bästa nappflaska nyfödd” senare, stod jag i kön på apoteket med en plastnappflaska från MAM i handen. Jag som inte vill utsätta vår bebis för plast i onödan, den stoltserar visserligen med att vara BPA-fri, men det finns ju flera dåliga plastkemikalier än BPA.

Nu en vecka senare har vi kompletterat den första nappflaskan med en nappflaska i stål från Klean Kanteen. Minimalism i all ära, men det är dessutom oerhört skönt att inte längre behöva diska samma nappflaska tio gånger per dag varav två-tre gånger på natten.

Jag har en svag känsla av att febertermometer till bebis minimalist skulle kunna bli en liknande stresshoppingupplevelse om vi inte inom kort börjar göra research och köper en. När det väl är feberdags kommer det inte fungera med tre dagars leveranstid oavsett hur mycket bättre och billigare nätbutikens febertermometer är jämfört med närmsta apoteks variant.

För ett par år sedan hade exemplet ovan inte rört stresshopping av nappflaska utan snarare av en topp inför helgens festligheter, eller en present till värden inför kvällens spontana fest. Vi har kommit in i en helt annan fas i livet nu, och jag gillar det. :)

Har du något exempel på när du stresshoppat? Vad köpte du och hur kändes det efteråt?

Mindfulness för föräldrar

Aldrig har vi föräldrar och blivande sådana stått inför så många val som nu; var och hur vill vi föda, vilken mödravårdscentral ska vi tillhöra, lämplig dagispedagogik, bostadsområde och fritidsaktiviteter med mera. I vår strävan efter framförhållning och att vara den perfekta föräldern är det lätt att tappa fokus från det som är viktigast, det som pågår framför dig just nu. Livet och tillvaron med dina barn och din familj.

Som numera frekvent besökare på vårt bibliotek i kombination med att livet som höggravid inneburit lugnare kvällar än tidigare, har jag haft mycket tid över för bokläsning. De senaste månaderna har det av naturliga skäl varit diverse gravid- och barnrelaterade böcker jag frossat i. Den senaste av dessa är boken Mindfulness för föräldrar av Heidi Andersen och Anna-Maria Stawreberg. Boken bygger på filosofin mindful parenting som hjälper dig att se ljuspunkterna i den där vardagen som faktiskt är livet. John Lennon lär ha sagt:

Life is what happens to you while you’re busy making other plans.

Som vuxen lär du dig att planera och ständigt ligga steget före istället för att vara närvarande i det som händer här och nu. Att du under tiden du byter blöja, läser för barnen eller ”lyssnar” till ditt barns dag på dagis, är mitt uppe i middagsplanering, jobbtankar eller att du måste komma ihåg att tvätta. Tänk på hur det känns att prata i telefon med någon som sysslar med annat under ert samtal, du känner dig osynlig och ignorerad. Det är fullt jämförbart med hur vi ofta behandlar våra barn.

Genom mindfulness kan du låta din energi användas till att verkligen se och höra dina nära och kära, istället för att lägga energi på sådant som inte finns annat än i tanken. Vi är många som haft enorma svårigheter och motgångar under våra liv, men där majoriteten av dem aldrig har hänt i verkligheten utan bara i våra tankar. Med mindfulness kan du lära dig att se tankar som tankar, känslor som känslor och reaktioner som reaktioner. Med den förmågan kan du sluta oroa dig för sånt som redan hänt eller kanske kommer att hända.

Författarna pratar i boken om A-metoden eller tekniken AAA – Andas, Agera och Acceptera.

  • Andas. Om du tar för vana att ta ett djupt andetag för att landa i nuet, får du extra möjligheter att se på situationen innan autopiloten går på och du reagerar utifrån den. Det ger dig tid att upptäcka om du är i nuet eller upptagen av att tro att saker ska vara annorlunda än de faktiskt är.
  • Acceptera. Inom mindfulness handlar acceptans inte om att passivt acceptera vad som helst, utan om att först när vi accepterar tillvaron som den är utan att tolka eller döma, kan vi agera på ett aktivt och riktigt sätt. Det är inte så lätt, men att bråka med verkligheten, det som är just nu, exempelvis ett bråkigt barn, fungerar inte.
  • Agera. Efter att ha tagit dig tid att andas djupt och acceptera verkligheten är det dags att agera istället för att reagera. Du kan nu agera som en vuxen och som en förälder där ditt val grundar sig på nuet och inte på saker som hänt i ditt förflutna. Ibland kan det bästa vara att inte göra någonting alls. Om du inte kan få det att bli bättre just nu, gör det åtminstone inte sämre. 

Att vara medvetet närvarande gör att du möter varje ögonblick precis som det är i verkligheten. Vi har en tendens att ta saker och ting i vardagen för givet, vilket gör att vi missar det extraordinära i det ordinära. Många inser inte förrän i slutet av livet att lycka är ett medvetet val och att lycka oftast finns i de små guldkornen. Guldjägaren kan slita i årtal för att hitta det han söker, men i din vardag har du massor av små guldkorn att glädjas över en helt vanlig dag.

Genom att reflektera över din egen barndom kan du undvika att upprepa vissa mönster. Vad det till sist är frågan om är att våga släppa kontrollen och acceptera livet som det faktiskt är. Alla har vi varit små barn med förmågan att se glädjen och lyckan i nuet och bli stående länge i en vattenpöl eller tittandes på små fåglar som äter frön. Många av oss vuxna har tappat den förmågan av vardagsnjutning längs vägen. För att vi ska njuta krävs semester, en ny bil eller goda middagar. De där 90% av tillvaron som är vardag och det verkliga livet blir många gånger bara en lång transportsträcka. Men inom oss finns nybörjarsinnet kvar, redo att se det fantastiska i allt det vardagliga.

Mindfulness för föräldrar är en tänkvärd bok med många exempel ur verkligheten samt handfasta tips på hur du kan träna på att använda mindfulness i din vardag. Ett handfast närvarotips som jag själv börjat använda sedan jag läste boken är att när jag exempelvis väntar på tunnelbanan eller sitter i soffan hemma, räkna upp två saker som jag känner i kroppen här och nu, två dofter jag känner, två ljud jag hör och två saker jag ser. Övningen hjälper mig att återvända till nuet och skapa ett lugn.

Vad är dina tips för att vara mer närvarande i nuet och hitta lyckan i de små tingen i livet?

Gästminimalister berättar: MinimalistFia

I serien gästminimalister berättar ger vi våra läsare och bloggrannar möjlighet att med sina egna ord beskriva och inspirera med sin minimalistiska resa.

Nedan hittar du MinimalistFias inspirerande resa om hur hon förändrade sin vardag från ett fullspäckat schema och hem mot mer enkelhet på flera plan i livet.

Jag vill först och främst tacka för den inspiration ni skänker mig och helt säkert många andra runt om i landet. Ni har med er blogg inspirerat mig med minimalistiska funderingar, tips och utmaningar, tack!

Min resa mot enkelheten började i januari förra året. Under hösten 2013 började jag känna av att jag inte riktigt orkade med allt som jag hade tagit på mig att göra. Arbete och studier vid sidan av under en tid hade tagit ut sin rätt. Jag bytte arbete och gick ner i tid, samt avslutade en kurs till våren. Framförallt var det stökigt hela tiden och bergen med saker var inte bara i vägen utan började också förlora sitt värde.  Jag började fundera kring om livet var mer än att arbeta, studera, städa och sova. Svaret blev ja, det fanns andra saker i livet som jag ansåg viktiga. Jag beslutade mig för att under 2014 göra ett köpstopp och att rensa ut 365 saker, en sak för varje dag. Resan mot enkelhet hade börjat.

I början av 2014 verkade mitt beslut vara busenkelt. Jag hade redan rensat ut en hel del saker och det mentala bagaget blev lättare och lättare ju fler saker jag rensade ut. Helt klart en god start på det nya året! Efter ett tag började det dock bli svårare att möta människor eftersom de ifrågasatte mina nya val. Man anses helt klart som konstig om man börjar ge bort sina saker och inte köper några nya. Varefter månaderna gick blev bagaget ännu lättare och jag började äntligen känna ro. Jag började åter njuta av att bjuda hem vänner utan att behöva stressa för att städa undan saker i sista minuten. Livet började sakta men säkert förändras.

Nu när ett år har gått har jag omprövat mina tidigare vanor och beslut. Det som har skett under det här året är att jag har blivit mer medveten om mina egna val och hur det påverkar andra. När jag öppnar mitt kylskåp och skafferi idag ser man nästan uteslutande ekologiska matvaror. Jag har även dragit ner på köttkonsumtionen vilket också har förbättrat min hälsa. Jag har tagit ett steg bort från konsumtionssamhället och konsumerar nu på ett mer hållbart sätt. Kläderna jag använder har jag i den takt de blir uttjänade börjat byta ut mot ekologiska alternativ.

Kort och gott kan man säga att 2014 har förändrat mitt liv. Livet har börjat bli mer och mer meningsfullt och jag kan se en ljusare och roligare framtid. Jag vill dela med mig av mina tankar för att tacka er för den inspiration ni har givit mig och för att förhoppningsvis ge dig som läser detta den kickstart du behöver till en förändring. För en förändring är möjlig!

Om även du är intresserad av att medverka som gästminimalist på bloggen så hittar du all information om hur du går till väga här.

Sammanfattning: En månad med långsamhet

Nu är december månads utmaning över som gick ut på att testa hur livet kan förändras med ett generellt långsammare tempo i livet. Så vad tycker jag så här i efterhand?

Rent generellt har det varit otroligt skönt men samtidigt utmanande att dra ned på tempot. Skönt eftersom jag tycker mig bli mer harmonisk när stressnivån går ned som en följd av ett medvetet lägre tempo. Utmanande eftersom resten av världen knappast drar ned på tempot bara för att jag gör det.

Det överlägset mest positiva har varit att när jag medvetet drar ned på tempot både i kroppen och i sinnet, så blir det lättare att vara närvarande och tänka klart. Samtidigt finns det mer mental energi kvar vid dagens slut, vilket i sin tur gör det lättare att se vad som faktiskt är viktigt, både privat och professionellt, samt prioritera och välja bort. Med andra ord blir det lite som en positiv snöbollseffekt.

Det mest överraskande var att se hur stressade många andra är, speciellt arbetskamrater, samt hur omedvetna de själva är om sitt tillstånd och negativa effekter av detta. Människor som jag tidigare troligen skulle upplevt som effektiva framstod plötsligt som lätt mentalt obalanserade.

Faktum är att jag under månaden började se kollegornas onödigt höga tempo och stress lite som en drog eller sjukdom. En drog eftersom många verkar gilla sitt uppskruvade och enligt mig osunda sinnestillstånd, och en sjukdom eftersom människor i deras närhet tenderar att smittas, vare sig de vill eller inte.

En annan insikt jag fått under månaden är att ett lägre tempo inte är synonymt med att vara lat. Min uppfattning är att ett lägre tempo leder till mer genomtänkta beslut och sundare prioriteringar, det vill säga tiden och energin läggs på uppgifter av större värde än normalt och det totala resultatet blir bättre. Utfallet blir kvalitet framför kvantitet.

Sammanfattningsvis tror jag att världen skulle bli en bättre plats om alla drog ned på tempot i livet. Något som förhindrar detta är det faktum att det anses fint eller hög status att ha mycket att göra idag, oavsett värde. Detta är enligt mig en osund attityd som motverkar förändring.

Hur ser ditt liv ut; har du ett ständigt effektivt och uppskruvat tempo eller lever du i en lugn och harmonisk bubbla?

Dina hemliga superkrafter

Allt oftare blir jag så otroligt glad över att vi upptäckt fördelarna med att leva minimalistiskt. Det är nästan som att ha upptäckt en tidigare okänd superhjältekraft som ger oss snudd på orättvisa fördelar jämfört med många av våra medmänniskor.

Om vi börjar med några av de rent egoistiska fördelarna så påverkas vår ekonomi positivt av vår minskade konsumtion samt det faktum att vi numera enbart köper ytterst noga utvalda prylar av bra kvalitet som håller längre och håller oss tillfredsställda över längre tid. Dessutom har vi inga större problem att ärva eller köpa begagnade kvalitetsprylar så länge de är i gott skick.

Det faktum att vi omedelbart säljer, skänker och slänger, eller helst återvinner, det vi inte längre använder och behöver, gör att vi får tillbaka en del av inköpskostnaden. Förmodligen kommer vi också kunna bo på en mindre yta jämfört många andra i samma livssituation, vilket i sin tur är guld värt för privatekonomin.

Minskat underhåll av onödiga prylar gör också att pengar sparas och med alla minskade utgifter nämnda ovan finns det betydligt mer pengar över till sparande, amorterande och investerande. Vilket i sin tur ger oss möjligheten att bygga en exponentiellt växande ekonomisk trygghet och frihet över tiden.

Om vi ser lite mer globalt så leder minskad konsumtion och längre livslängd på prylarna vi väl köper till en minskad förbrukning av naturresurser. Dessutom gör allt omedelbart säljande och skänkande av onödiga prylar att de dels kommer andra människor till glädje istället för att samla damm och dels minskar andras nykonsumtion. Och mindre slit och släng leder i sin tur till mindre onödig tillverkning samt färre giftiga sophögar och utsläpp världen över.

Utöver de personliga fördelarna med en bättre ekonomi så sparar vi tid. Vi lägger mindre tid på att leta efter och organisera våra prylar då allting nödvändigt numera har en bestämd plats och inte längre gömmer sig bland en massa onödigt bråte. Det i sin tur gör att tiden och ansträngningen för att städa och plocka undan sjunkit dramatiskt.

När sakerna blir färre blir även valen lättare, vilket kanske är mest påtagligt i garderoben. Ett annat område där vi sparar mycket tid och fokus är att vi numera är mer medvetna kring vilka våra riktiga klädbehov är samt om de är tillfredsställda eller inte. Vi spenderar extremt lite tid och fokus på fönstershopping i alla dess olika former eller på att vara missnöjda med det vi har.

All den tid och fokus vi får över kan vi spendera på att umgås med familj och vänner, träna, läsa böcker, skriva blogg samt andra aktiviteter som vi anser vara av högre värde för oss. Och med mer tid minskar eventuell stress i vardagen.

Men den kanske största vinsten är kanske även den mest oväntade. Med förändringarna ovan uppstår ett inre lugn, en ökad närvaro och större tillfredställelse med livet. Det handlar inte bara om att sova bättre om natten tack vare en bättre ekonomi, ett godare samvete kring en minskad miljöpåverkan eller mer tid över till sådant som verkligen betyder något. För någonstans i processen med allt rensande och utvärderande blev vi plötsligt väldigt medvetna om vad som egentligen gör oss lyckliga och hur lite materiella ting vi verkligen behöver för att tillfredsställa våra behov och känna oss trygga. Känslan kan bäst beskrivas likt en tyngd som lyfts från axlarna. Prylarna har förlorat en stor del av den makt och distraktionskraft de tidigare hade över våra liv och vi kan numera andas lite lättare.

Att multi-taska njutningar

Är 1+1 alltid lika med 2 när det gäller njutningar och avkopplande aktiviteter, det vill säga blir upplevelsen alltid bättre ju fler av dessa områden du kombinerar? Eller är det en tankevurpa där vi människor tenderar att lura oss själva. Där vi likt naiva barn med fritt spelrum i köket gör misstaget att kombinera ketchup, sylt, glass, godis och läsk i samma skål eftersom allt är gott var för sig?

Det slog mig häromdagen att de multi-task-tendenser vi människor visar inom allt fler områden i livet även letat sig in på områden där vi normalt sett njuter, kopplar av och samlar energi.

Vi äter mat framför TVn, vi lyssnar på ljudböcker medan vi löptränar, vi tittar på TV medan vi ligger i sängen, vi leker med surfplattan medan vi ligger på stranden och vi leker med våra smartphones medan vi umgås familj och vänner.

Men kan det i själva verket vara så att det vi stoppar i munnen smakar bättre om vi inte samtidigt fokuserar på TVn, att vi inte hinner ta in vår omgivning, känslorna i kroppen eller låter våra djupare tankar komma upp till ytan under löprundan med en ihärdig berättarröst i öronen, att vi inte märker hur skön sängen är om vi samtidigt fokuserar på nyheterna på TVn, att vi inte fullständigt njuter av den natur vi ofta rest långt och länge för att se när vi samtidigt leker med surfplattan på stranden eller att vår partner och våra barn inte alls upplever det som kvalitetstid då vi under umgänget gång på gång distraheras av diverse underhållande mobilappar?

Vad tror du, skulle vi må bättre av att njuta av en sak i taget eller finns det vissa kombinationer av njutningar som fungerar bättre tillsammans än andra?