Om man utgår från att vi sover 7-8 timmar per dag betyder det att vi har ca 1000 minuter att spendera på en dag. Delar du upp dessa i 10 minuters block, så har du 100 stycken 10-minuters block att spendera varje dag, innan det är dags att gå och lägga sig igen. Hur väljer du att spendera dessa 100 block? :)
Ungefär hälften av 10-minuters blocken går för många av oss åt till att jobba och/eller jobbrelaterade delar. Men det ger oss ändå ca 50 block kvar.
Hur många av dem lägger vi på att få en bättre framtid? Eller på att ha roligt? Hur många spenderas med andra människor och hur många för oss själva? Hur många läggs på att skapa något och hur många på att konsumera eller researcha konsumtion? Och hur många spenderas för kroppen och sinnet? Kanske har du återkommande dagliga 10-minuters block som du gillar, eller ogillar?
När jag tänker på det själv, så inser jag att jag åtminstone borde kunna prioritera två block till meditation och bokläsning. Då har jag ändå hela 98 block kvar på en dag.
Det är ofta värt att fundera kring hur vi spenderar våra vardagar, för de utgör trots allt för många av oss en stor del av livet. Och genom att justera något litet till det bättre i vår vardag, så får det stor effekt eftersom så många dagar påverkas.
Tänk om du skulle se alla 10-minuters block på ett rutnät. Sen skriver du vad du gör med alla 10-minuters block på en dag? Ser det då ut så som du skulle vilja att det såg ut, eller får du några tankeställare på något du kan förändra framåt? Vad är värt att ta några av dina totalt 100 stycken 10-minuters block i anspråk? :)
Om det inte ser ut som du skulle vilja, så kan jag glädja dig med att när du vaknar imorgon har du 100 nya 10-minuters block som du kan fylla lite mer medvetet och lite mer i linje med hur du skulle vilja att ditt rutnät ska se ut. :)
Och nej, det är absolut inte meningen att effektivisera eller optimera ens dagar utifrån ständig produktivitet. Utan helt enkelt bara mer medvetet skapa sig den vardag man faktiskt vill ha. :)
I våras läste jag boken ”Fyra tusen veckor” av Oliver Burkman, en otroligt läsvärd bok på så många sätt. Ett av många tänkvärda ämnen som boken berör är vad friheten och mer ledig tid, som så otroligt många strävar efter, egentligen är värd?
Tid är inte en resurs som blir mer värd ju mer du har av den. Tiden får sitt värde av hur många andra människor i din omgivning som också har tillgång till den och hur väl deras andelar är samordnade med din.
Det kan liknas vid konton på sociala medier – det spelar igen roll hur många sociala medier-konton du skapar, om inte andra också har det och de på något sätt är sammanlänkade med ditt. På samma sätt med telefoner – det spelar ingen roll om du har jättemånga – det blir värdefullt först när andra också har en telefon och de på något sätt kan sammanlänkas med din.
Att ha oändligt mycket ledig tid är inte särskilt värdefullt om du måste uppleva den på egen hand. För att friheten och den lediga tiden ska bli värdefull, behöver den vara synkroniserad med andras frihet och lediga tid.
En forskningsstudie i Sverige från 2013 av Terry Hartig, påvisade att människor blev lyckligare när de gick på semester. Och att livsglädjen ökade i tak med att allt fler svenskar gick på semester, det vill säga i takt med att tidssamordningen ökade. Kanske för att det var enklare att vårda relationer när fler var lediga, samt att många kunde koppla av mer när hela eller större delen av kollegorna också var lediga.
Om man strävar efter med ledig tid och större frihet. Är det samtidigt viktigt att reflektera över vad man vill göra med den här lediga tiden och friheten. Tiden måste på ett eller annat sätt vara meningsfull för att kännas värdefull.
Men brukar säga att ökad lön bara gör en lycklig upp till en viss summa omkring 50 000 kr / månad, efter det planar kurvan ut rejält. Det vill säga efter den summan blir man inte lyckligare av att få ändå mer pengar. Kanske är det likadant med ökad frihet och mer tid. Att man blir lyckligare upp till en viss nivå med mer ledig tid. En hel extra semestervecka eller jobba 75 % osv. Men när lediga tiden blir allt för stor så blir den kanske inte lika meningsfull och därmed inte lika mycket värd…?
Vad tror du? Dela gärna med dig av dina tankar om det här. :)
I takt med att sommaren och semestrar väntar så kommer det där suget i magen hos mig. Hur många somrar har vi egentligen kvar tillsammans med barnen? Kan det vara sju-åtta innan barnen börjar ha egna agendor, tonårshormoner och sommarplaner där kompisar är viktigare än föräldrarnas sällskap. Tiden då vi använt upp tillfällena att planera familjens gemensamma somrar.
Jag hoppas såklart att det är fler somrar än så, men jag vill samtidigt känna att om det inte är det, så gjorde vi åtminstone det allra bästa och mesta av de somrar vi hade tillsammans.
Inlägget ”18 somrar tillsammans” som jag skrev för ett par år sedan ligger i topp bland de mest lästa på bloggen genom alla år. Och även om det kan kännas sorgset att tänka på hur få somrar vi har kvar att spendera tillsammans, så ger det mig också en vilja att göra det bästa av de somrarna vi har framför oss tillsammans. Så att när dagen väl kommer där barnens egna agendor har högre prioritet än vår gemensamma, så har vi åtminstone många fina minnen från somrarna tillsammans.
Kanske får det mig att bli lite bättre att prioritera tid tillsammans. Och att försöka göra saker tillsammans. Även om allt inte behöver trängas ihop under sommaren så har både vi vuxna enklast att ta ledigt då, liksom barnen som annars är i skolpliktens system. Och oftast är ju vädret trevligast sommartid för både små och stora utflykter och äventyr här i Sverige.
Men också bli bättre på att vara närvarande. Inte fastna bakom ”låtsaslivet” i skärmar och annat. Gå ut och hoppas studsmatta tillsammans, sparka boll eller ta det där kvällsdoppet ihop. Det är inte helt enkelt alla gånger, men jag vill och får anledning att öva varje dag.
Kanske blir detta året då jag pausar blogg som Instagram en tid under sommaren. För att ge sommaren till barnen och till oss som familj.
Hur du reflekterat över de begränsade somrarna med barnen, eller hur går dina tankar kring det här?
Jag fick en fråga på Instagram som löd ungefär så här: ”Hur får jag mer tid för att göra det jag tycker om och uppskattar i livet? Stort som smått.”
I väldigt många fall skulle jag tro att det inte alls handlar om tidsbrist. Det handlar om energibrist. Men det är så lätt att fokusera på att försöka få mer tid (och pengar) i livet. För att det är väldigt konkret.
Med låg energi spelar det mindre roll hur mycket tid och pengar du frigjort. Du orkar ändå inte göra något konstruktivt av det. Medan när du har energi så blir allt roligare, uppgifter upplevs lättare, du har mer tålamod och orkar ta tag i utmaningar som behöver lösas.
Tid är sällan vårt riktiga problem. Det tar inte många minuter att exempelvis: Göra en god kopp kaffe/te Sätta på glad musik Skicka ett omtänksamt sms Göra en nattjäst bröddeg Njuta av solnedgången Ringa en vän Skapa ordning efter barnens lek Göra rent diskbänken
Det tar inte många minuter att gå från detta…
…till detta. Ändå kan jobbet ta emot att påbörja.
Inte heller tar det särskilt mycket tid i anspråk att gå upp en kvart tidigare för att meditera, en halvtimme tidigare för att träna eller att ta en lunchpromenad i dagsljus. Däremot kan det krävas medvetenhet och aktiva val.
Det är lätt att fokusera och slänga sig med att man strävar efter mer tid i livet. Men jag tror att öka ens energinivåer, kommer ha ändå större positiv effekt i livet.
Är energin låg kan det lätt bli en nedåtgående spiral av att inte orka göra saker som faktiskt skulle ge energi, och därför får man ändå lägre energi. Vet man inte vad som brukar ge en energi, så kan det ju såklart vara svårt att ändra något. Så kanske är det första steget att identifiera vad som ger just dig energi. Vad som får dig att känna dig utsövd och på bra humör. Oavsett vad du vill förändra i ditt liv så är medvetenhet ett första steg till förändring.
Håller du med om vikten av att försöka optimera energinivåerna?
Blogginlägget 18 somrar tillsammans som jag skrev för ett par år sedan gör sig alltid påmint så här inför semestertider. Nu stundar ännu en sommar och jag vet att den kommer gå fort när jag ser tillbaka på den, även om jag gör allt för att dra ut på sommarkänslan från maj och hålla i den till september.
I det stora vill man att tiden och åren med barnen ska gå långsamt, nästan i slow motion, samtidigt som det är så lätt att stressa och vilja skynda på i det lilla och vardagliga.
Läggningen om kvällarna kan upplevas stressande om man känner att den måste vara avklarad vid en viss tidpunkt. Promenaden från förskolan/skolan blir mindre angenäm om vi ständigt tjatar på barnen om att skynda på. Och samma sak vid frukostbordet eller middagen. Skynda på och bli klar någon gång så vi kan ta oss till nästa steg.
Men vad är det vi har så bråttom till? När allt ställs på sin spets, finns det egentligen något viktigare vi behöver göra eller någonstans som det är viktigare vara, än här och nu med våra barn? Visst har vi ibland en viktig tid att passa, men väldigt mycket av den upplevda stressen sitter nog ändå i oss själva. En mental deadline, få komma framåt eller bli klar.
Vad är det egentligen vi skyndar på oss själva och våra barn för? För att komma hem och kunna svara på det där mejlet? Kunna sjunka ner i soffan och kolla Netflix eller scrolla sociala medier? Eller bara för att kunna påbörja nästa aktivitet för dagen? Och vad kommer i så fall efter den aktiviteten, en till aktivitet att skynda mot? Och sen ytterligare en?
Plötsligt har barnen växt upp medan vi jäktat på dem och stressat på oss själva under tiden. Ibland är vi vuxna så framtidsorienterade och planerande att vi glömmer bort nutiden.
Vi skyndar, stressar och jäktar ifrån livet. Från här och nu.
Och visst kan vi har mycket yttre stress i vardagen, jobbet eller de välfyllda kalendrarna. Men nu är det dags för sommar och semester och tempot går ner för de flesta. Passa på att ta den här sommaren, som är en av dina kanske 18 somrar med barnen, och sakta ner. Öva på att vara här och nu. Låt saker ta sin tid. Medan du fortfarande kan. Det kommer i alla fall jag göra.
När dagen då vi använt upp våra gemensamma somrar kommer. Dagen då vi bara har minnena från somrarna med barnen kvar. Då vill jag minnas hur vi gjorde det allra bästa och mesta med våra somrar tillsammans.
Har du några tips kring att stressa mindre och vara mer här och nu?
För ett par veckor sedan ställde jag två frågor på Instagram stories som fick så pass intressanta svar att jag ville skriva ett blogginlägg om det.
De två frågorna jag ställde var: 1. Vad har du insett kring ditt hem eller dina saker under Corona? 2. Vad har du, under corona, insett att du vill ha mer eller mindre av i livet?
Det kom enormt många svar, men jag kunde ändå ganska snabbt se likheter och de flesta svar var inom ett fåtal olika teman. På fråga 1 (Vad har du insett kring ditt hem eller dina saker under Corona?) kretsade det väldigt mycket kring:
Jag/vi har alldeles för mycket prylar/kläder
Vill ha hus med trädgård / är tacksam över vårt hus med trädgård
Det var nästan komiskt hur nästan alla svar handlade om just ovanstående. Att när man i större utsträckning är hemmavid, så blir det än tydligare vad mycket saker man har som man inte behöver.
Men också att många som bor i lägenhet längtar efter hus och trädgård, vilket jag antar bottnar i en större frihetskänsla och att gränsen mellan ute och inne suddas ut. Medan de som redan bor i hus med trädgård uttryckte stor tacksamhet över just det och att trädgården uppskattas extra mycket när mer tid spenderas hemmavid.
Det sistnämnda kan vi själva instämma i. I just dessa tider har vi känt tacksamhet över att inte längre bo 4 personer i lägenhet på 60 kvm, som vi bodde innan flytten till hus. När vi skrev vår bok Prylbanta fick den som behövde skrivtid gå till ett café ett stenkast från vår lägenhet, eller till biblioteket två stenkast bort. Men sådana utsvävningar för att exempelvis få jobba klart ostört hade ju inte varit aktuellt i dessa tider.
På fråga 2 (Vad har du, under corona, insett att du vill ha mer eller mindre av i livet?) var det lite bredare svar men de allra flesta kretsade kring dessa fyra punkter:
Vara mer i naturen/skogen/trädgården/utomhus
Mer tid med familj/släkt/vänner
Mer oplanerad tid/lugn och ro
Vill jobba mindre/kunna jobba hemifrån
Det som är otroligt positivt är att så många kommit till väldigt kloka insikter. Nu när många tvingats sakta ner, fått mer tid och kanske även börjat lyssna mer inåt, så blir det tydligare vad man faktiskt uppskattar, vill ha mer av och kanske även vad man saknar. Mitt i allt det hemska och ovissa, så ställs mycket på sin spets kring vad det är jag egentligen värderar högst i livet och hur kan jag få mer av det?
Att allt fler börjar inse att; jobba mindre, vara mer i naturen, ett lugnare tempo och vara mer hemmavid och tillsammans, det är ju inte så dumt ändå. Det kan rent av vara en förändring att sträva mot på sikt även när corona är över. Det tycker jag bådar gott både för individen och samhället!
Vad tänker du kring svaren på frågorna? Och vad skulle du själv svara på fråga 1 och 2?
I serien gästminimalister berättar ger vi våra läsare och bloggrannar möjlighet att med sina egna ord beskriva och inspirera med sin minimalistiska resa.
Nedan hittar du Johns berättelse och 10 fördelar som han upplevt sedan han fick upp ögonen för minimalism och enkelhet. Fördelar som påverkar såväl honom själv som hans familj positivt i vardagen.
1. Frihet. Detta är för mig den enskilt största positiva aspekten av att leva enklare. I takt med att jag gjort mig av med saker, har den mentala bindning till prylar som tidigare funnits där, minskat avsevärt. Det är nu jag förstår vilket inflytande prylar haft över mig och styrt min tid. Ibland är det inte förrän man slutar med något som man inser hur mycket det påverkat en. Frihetstemat går in i flera av nedanstående punkter.
2.Ekonomi. Att leva enklare har medfört större ekonomisk frihet i form av större marginaler när lönen utbetalas. Det är också en mental frihet att pengar på kontot inte längre medför tankar som ”nu har jag extra pengar då kan jag köpa…” och istället låta de vara. Alltså ett minskat inflytande av pengar på mitt beteende då mer pengar inte per automatik leder till mer konsumtion. Jag har också frihet att gå ned i arbetstid genom minskade utgifter.
3. Tid. Jag var ingen storkonsument innan jag började leva enklare och trots detta är det väldigt tydligt hur stor inverkan konsumtion tidigare haft på min vardag och tankemönster. Jag läste en intressant tanke om tid; att tid kan betraktas en valuta. Ju mer tid jag har i vardagen som inte fylls av åtaganden desto mer generös kan jag vara med min tid. Kan låta pretentiöst men så har det faktiskt blivit i vardagen. Jag tar mig mer tid att prata i telefon eller hjälpa andra.
4. Relationer. Jag och min sambo fick mer kvalitét i våra samtal när vi började leva enklare. När konsumtionsbruset lagt sig är det lättare att hålla fullt fokus på den vi har framför oss och komma in på andra samtalsämnen än de som är rent praktiskt i vardagen. Jag tror de flesta värderar relationer högt i livet men det avspeglar sig inte alltid i vad vi lägger tid och fokus på.
5. Värderingar. När jag kommit ur konsumtionsloopen och huvudet inte är fyllt av ”nästa grej” i samma utsträckning, har det gett plats till andra tankar och känslor. Tankar om vad som är viktigt och hur jag vill använda min tid de dagar, månader och förhoppningsvis år som återstår i livet. Faktum är att ett enklare liv kan göra att vi kommer i kontakt med känslor som vi undvikit. Plötsligt kan det dyka upp känslor av ensamhet, sorg, skuld som vi hållit på avstånd genom att distrahera oss på olika sätt. Dessa känslor kan var smärtsamma men också ge information om vad vi faktiskt behöver och värdesätter i livet. Mina egna känslor av ensamhet har till exempel gett mig viktig information om att jag verkligen värdesätter tid med andra människor.
6. Tacksamhet. De flesta konsumerar mer än de behöver. Överkonsumtion är mer regel än undantag. En viktig förutsättning för överkonsumtion är missnöje. Vi ser oss omkring och tycker inredningen ser trist eller utdaterad ut. Vi tittar oss i spegeln och hjärnan hittar bevis på att vi behöver uppdatera garderoben. Att inte konsumera tvingade mig att se mer av vad jag har och känna tacksamhet för det, vilket kan vara enkla saker som en kopp kaffe eller fin kontakt med min son.
7. Lämnat jämförelseträsket. Jag tror att många jämför sig mer med andra än vi vill erkänna för oss själva. Vi jämför kläder, prylar, bilar, heminredning, socialt liv, utseende, resor och erfarenheter. För många kan livet bli till en enda stor jämförelse. En del psykologer hävdar att social jämförelse är en medfödd tendens i hjärnan – det hjälper oss att anpassa oss till flocken och inte bli utesluten vilket en gång i tiden var en dödsdom. Nu har vi långt större kontaktytor för jämförelse via internet och sociala medier. Idag jämför jag mig betydligt mindre med andra i termer av ”framgång”, vilket har varit en stor befrielse.
8.Hälsa. Jag äter bättre, tränar mer samt sover bättre. Jag tror att många osunda vanor handlar om att dämpa obehagliga tankar och känslor. Med större frihet och mer tid har detta behov minskat då jag inte upplever mig lika uttömd och dränerad på energi. Jag tränar i princip varje dag för att jag gillar känslan av att kroppen aktiveras och får svettas. Jag har mindre behov av att äta onyttigt, tröstshoppa eller slötitta på Youtube. Kort och gott färre beroendebeteenden.
9. Uppleva mer med mindre. En inbyggd nackdel med konsumtion av både prylar och upplevelser är att vi habituerar och njutningsupplevelsen avtar. Vad vi än konsumerar regelbundet blir det vardag. Den nya, fina jackan blir snart din gamla vanliga jacka. Vi har exempelvis ätit ute två gånger den senaste månaden, de besöken var betydligt godare än hundratals tidigare slentrianmässiga restaurangbesök jag gjort. Jag har även lagt märke till ökad njutning vid andra upplevelser när jag inte konsumerar de lika frenetiskt som tidigare.
10. Frid. Jag tror att många som slutat med någon form av beroendebeteende (som konsumtion) kan uppleva att det infinner sig ett lugn i vardagen när väl abstinensen lagt sig. Jag upplever mig mer närvarande, lugnare och har lättare att ta dagen som den kommer. Det har gradvis infunnit sig en frid i vardagen som tidigare bara uppstått vid semester eller ledighet.
Jag kan inte annat än hålla med John i princip alla punkter han skriver. Det märks att han successivt gjort en minimalistisk resa och livsstilsförändring såväl mentalt som praktiskt.
Vilka av ovanstående 10 fördelar har även du upplevt med din minimalistiska livsstil? :)
Vill du själv vara med som gästminimalist hos oss och berätta om din minimalistiska resa eller en specifik minimalistisk händelse ur ditt liv, så kontakta oss gärna via mejl.
