Årsarkiv: 2014

Vinnande bidrag julklappstävlingen

4 svar

I vår julklappstävling där vi lottade ut en Weleda Birch Bodyscrub till den som gav bästa tipset för en lyckad jul eller bästa julklappstipset, så har vi nu korat en vinnare bland alla bra tips. Vinnaren är… trumvirvel…

Johanna som gav tipset om en eventkalender till barnen! Detta som en motreaktion mot att handeln mer och mer försöker införa presentkalendrar med små och ofta onödiga prylar. Vi tycker iden är så bra att när jag och Herr Minimalist har barn som blivit lite större så kommer vi införa samma jultradition i vår familj. Johanna förklarar mer ingående hur det går till:

”Till varje dag har jag skrivit någon aktivitet på numrerade lappar och hängt upp, vilket kan vara allt från enkla saker som att läsa en extra lång saga, gå till biblioteket, välja middagsmat, baka pepparkakor men också restaurangbesök. På så sätt tycker vi att det åtminstone litegrann tar bort fokus från konsumtionshetsen kring jul och vi får istället mer
tid och tillfällen att göra saker tillsammans i familjen.”

Fler tips på lämpliga aktiviteter i sin eventkalender är: Välja gäster att bjuda hem, leka gömma nyckel, baka lussekatter, spela sällskapsspel, göra hemmagjord pizza, plantera ärtskott, kolla på foton från när barnen var små eller bada fotbad.

För att eventkalendern inte ska bli en stress inför jul är det lämpligt att låta vissa aktiviteter vara väldigt enkla, som att göra hemmagjord pizza till middag, liksom aktiviteter ni ändå tänkt utföra inför jul, som att baka pepparkakshus, lussekatter eller klä julgranen. Liksom planera så att mer tidskrävande aktiviteter hamnar på helgen eller under andra jullediga dagar.

Johanna och hennes familj har gjort så att om den utlovade aktiviteten inte hinns med den aktuella dagen, så fungerar luckan/lappen som ett presentkort till en annan mer lämplig dag. På så sätt kan eventkalendern räcka längre än bara fram till julafton. Hon tipsar även om att själv skriva ner aktiviteterna på en lapp så du vet vilken dag vilken aktivitet kommer om något behöver förberedas.

Grattis Johanna, julklappen kommer med posten! Och tack alla som valde att delta i tävlingen, det finns många bra och kloka tips inför jul i inläggets kommentarsfält.

Vi önskar er alla läsare en härlig tredje advent!

Gästminimalister berättar: Karin Nordlander 

4 svar

I serien gästminimalister berättar ger vi våra läsare och bloggrannar möjlighet att med sina egna ord beskriva och inspirera med minimalistiska tankegångar.

Nedan finner du sparterapeuten Karins kloka ord om hur du står emot julstressen och samtidigt får mer pengar kvar i plånboken. Vill du läsa fler tips från Karin om hur du förbättrar din vardag och ekonomi för att få mer tid över till annat så hittar du bloggen hon skriver för här.

Nu är vi inne i december och julstressen börjar tränga sig på. Butikerna basunerar ut ”måste ha-produkter” och TV-reklamen förmedlar romantiska bilder av den perfekta julen.

Vi har ofta en stark föreställning om hur julen borde vara och det är många gånger den bilden som vi vill försöka förverkliga när vi ger oss ut i shoppingkaoset i december. Men priset för den perfekta julen är ofta skyhögt, både i pengar och energi räknat. Och frågan är om det är värt det. För även om du skulle lyckas uppnå den perfekta julen så håller det kanske inte i sig mer än några timmar. Det nydammsugna golvet fylls av granbarr och julpapper, ungarna bråkar om vem som ska få hålla nya iPaden, soffan får knäckfläckar och farmor behöver åka hem för att hon fått ont i huvudet.  Verkligheten blir sällan till den idyll som vi har föreställt oss, hur mycket pengar och omsorg vi än har lagt ned.

Trots att vi kanske är medvetna om det här, är det lätt att åka med i julhetsen. Här är några tips för hur du kan stå emot:

Tänk efter vad som faktiskt är viktigt för dig kring jul. Kanske att få vara ledig ett par dagar? Ha chansen att umgås med nära och kära? Eller vill du helst vara ensam? Fokusera på att förverkliga det som är betydelsefullt för just dig.

Har du en familj omkring dig med tusen önskemål om hur julen borde firas? Sätt er tillsammans och prioritera. Låt var och en komma till tals och fundera kring hur ni kan skapa en jul som alla blir nöjda med. Kom bara ihåg att det är familjens vuxna som bestämmer hur mycket pengar ni ska göra av med.

Sätt ett tak. Både för hur mycket julklapparna får kosta och för hur mycket pengar ni ska lägga på julmat och julpynt. Kostnaderna drar lätt iväg om vi tänker ”klart vi ska unna oss, det är ju jul”. Och visst ska vi unna oss – men vi behöver inte ruinera oss på kuppen.

Våga strunta i det sociala trycket. Det finns inget som säger att vi måste fira jul alls om vi själva inte tycker det är roligt. Och vi behöver heller inte lägga tiotusentals kronor på att fly till Thailand bara för att undkomma julen och andras åsikter. Oavsett hur du väljer att fira – utgå ifrån vad som passar dig och dina nära – inte vad grannarna ska tycka.

Ha glädjen som vägvisare. Gör bara de julförberedelser du tycker är roliga! Känslor av stress eller måsten är tecken på att du är inne i ”perfektfällan”. Och julen behöver som sagt inte vara perfekt. Det viktiga är att du och dina nära kan ta vara på juldagarna på det sätt som ger er mest glädje.

Med önskan om en lycklig och fridfull jul,
Karin Nordlander , Sparterapeut Advisa

Jag tycker att Karin fångar flera områden som många känner skulle kunna förbättras kring julen men som de flesta ändå låter förbli sig likt år efter år. Kanske på grund av traditioner inom släkten, olika åsikter eller förväntningar kring hur julen borde firas.

Personligen tycker jag att punkt två, att prata om hur ni vill fira årets jul, är bland de viktigaste när ni är en större grupp som firar jul tillsammans. Och att våga ta upp frågan i god tid innan jul så folk hinner smälta, förbereda och i värsta fall ändra planerna om det inte passar dem.

Om även du är intresserad av att medverka som gästminimalist på bloggen så hittar du all information om hur du går till väga här.

En månad med långsamhet

5 svar

Bättre sent än aldrig var det dags för mig, Herr Minimalist, att berätta om december månads utmaning som går ut på att använda mig av långsamhet, speciellt i arbetslivet.

Jag har fått feedback av en äldre kollega, som jag ser litegrann som en mentor, att jag tenderar att vara väldigt snabb. Jag talar snabbt, jag tänker snabbt, jag agerar snabbt och jag till och med rör mig snabbt. Det kanske låter som något bra men det finns nackdelar, både för mig själv och min omgivning:

Att tala snabbt gör att mottagaren måste anstränga sig hårdare för att hänga med och kanske till och med tenderar att bli stressad. Att tala långsammare är behagligare för mottagaren, ger öppningar för andra att bemöta det jag säger och ger dessutom mig själv mer tid att bättre formulera mina tankar och idéer.

Att tänka snabbt gör att jag snabbt anser mig kommit fram till en lösning och kan gå vidare, men risken finns att lösningen inte alltid är den bästa. Att ge mig själv tid att tänka ett par extra varv, speciellt kring viktiga eller komplexa beslut eller ämnen gör att jag kan ta fler aspekter i beaktning, ta klokare beslut samt förankra eventuella insikter och kunskap i mig själv innan jag går vidare. Att helt försöka låta bli att tänka och bara lyssna när andra pratar ligger även det i målbilden.

Att agera snabbt gör att saker och ting blir gjorda och kan strykas från min att-göra-lista, men kanske inte alltid de högst prioriterade sakerna och mina åtgärder är kanske inte alltid heller tillräckligt förankrade på samtliga håll. Att agera långsammare kommer ge mig möjlighet att identifiera det jag inte borde göra, utföra det jag bör fokusera på bättre, samt förankra det som förankras bör.

Att hela tiden vara snabb tar dock mycket onödig energi. Energi som jag hellre har kvar vid arbetsdagens slut. Samtidigt finns det något tilltalande med känslan av att vara snabb som jag gillar. Det ger en känsla av att komma framåt, av att vara effektiv och ha flow men den kommer jag att ignorera denna månad.

Tanken är med andra ord att fokusera på kvalitet framför kvantitet både i kommunikation, fokus och handling med hjälp av långsamhet. Något som vi ofta förespråkar när det gäller konsumtion men som även går att applicera på många andra områden. Andra exempel är att inte springa för att hinna med tunnelbanan eller att snabbt äta upp maten för att korta ner lunchrasten.

Vad tror du om att vara medvetet långsam, blir allt bättre eller finns det uppenbara nackdelar?

Köpa nytt eller våga fråga?

18 svar

När det kommer till bebissaker tycks de flesta ha begagnatmarknaden i åtanke, samt även möjligheten att fråga släkt och vänner om kläder och bebisprylar. Likadant var det för oss, vi köpte huvuddelen av vår Kronan City-barnvagn på Blocket och har fått merparten av bebiskläder och tillbehör av släkt och vänner.

Jag upplever dock inte att samma tillvägagångssätt gäller inom andra områden, till exempel när det uppstår ett behov av ett nytt vuxet klädesplagg, en möbel eller kökspryl. Visst finns det syskon som byter kläder eller accessoarer med varandra och en hel del människor som gillar att fynda i secondhandbutiker. Men för majoriteten verkar det vara närmre till hands att köpa något nytt än att börja med att fråga omgivningen om de har något som passar när det är något vi saknar.

Jag äger sedan tio års tid tillbaka dessertskålar av en väldigt opraktisk modell på fot som tar onödigt mycket plats i köksskåpen eftersom de inte går att stapla på varandra. Kvaliteten tycks heller inte vara den bästa då en blå rand högst upp på glasen börjat flagna och tenderar att lossna när skålarna används eller diskas. Det ledde till funderingar kring om vi skulle klara oss helt utan dessertskålar och bara använda våra vanliga assietter, eller om det kunde vara värt att köpa en ny uppsättning.

I samband med detta kom jag att tänka på mina favoritdessertskålar hemma hos mina föräldrar. Det är genomskinliga mönstrade glasskålar av bra kvalitet som dessutom går att stapla på varandra. De har så länge jag kan minnas stått längst ned och längst in i mina föräldrars vitrinskåp, bakom finporslinet. De enda tillfällena då de använts är då jag själv stått för efterrätten och velat använda dem.

Därför tog jag mod till mig när jag besökte mina föräldrar senast och frågade lite fräckt om de fortfarande hade användning för skålarna eller om jag kunde få ta över dem. Det visade sig inte vara något problem över huvud taget då de själva aldrig använda dem. Idag står de därför i vårt köksskåp och de gamla skrymmande skålarna har vi lämnat till Stadsmissionen.

En liknande händelse utspelade sig förra månaden efter att vi rensat i förrådet. Herr Minimalist frågade då sin familj om någon var intresserad av fem färgglada soffkuddar i krossad råsiden som tagit plats i vår källare i snart två års tid. Brodern nappade gladeligen då de passade fint i deras nyinköpta soffa.

Jag är säker på att det finns en hel del onödiga eller ouppskattade saker hemma hos de flesta människor som vänner, familj och släktingar skulle ha mycket mer nytt av. Därför tycker jag att vi borde bli bättre på att våga fråga personer i vår närhet när vi behöver något ”nytt” eller vill bli av med något ”gammalt” oavsett om det rör sig om dessertskålar, accessoarer till en fest eller möbler till hemmet.

Många vill bli av med saker där hemma men vet inte riktigt hur, och de flesta tycker även om att ge bort saker och att se dem komma till användning. Utmaningen i både riktningarna ligger nog främst i att man känner sig lite fräck och snål då man frågar folk om de har en specifik sak, liksom om de behöver något du själv vill bli av med. Man vill ogärna tvinga på någon ens ”gamla” saker och vet själv att vissa har svårt att säga nej.

Om känns det märkligt att ta emot något gratis kan du ge tillbaka något som tack, en blomma eller finare förbrukningsvara är förmodligen uppskattat.

Hur ser du på att fråga runt i din bekantskapskrets när du behöver något eller att själv få frågan om du har någon specifik sak att skänka?

Sammanfattning: En månad med livsbalans

16 svar

Nu är november månads utmaning över som gick ut på att testa hur livet kan förändras med en sund balans mellan arbetsliv och fritid.

Det är egentligen inga nya insikter som trillat ned i huvudet denna månad utan det handlar mer om repetition av insikter jag redan fått tidigare i livet. Men det är som bekant en ganska stor skillnad på att veta vad som är rätt och på att faktiskt agera därefter.

Så hur reagerade omvärlden på mitt nya beteende?

I stort sett ingen har reagerat negativt på att jag dragit ned på tempot en aning och inte längre överlevererar på alla fronter. Saker får ta lite längre tid alternativt göras lite mindre noggrant och det är ok.

Mina kollegor blir mer förvånade än irriterade när jag plötsligt börjat säga nej till uppgifter som är lågt prioriterade alternativt utanför mitt ansvarsområde. De hittar snabbt någon annan att delegera till som är sämre på att säga nej än vad jag numera är eller någon som faktiskt har tid över.

Att själv delegera arbetsuppgifter till kollegor inom andra delar av företaget har fungerat relativt bra. När jag inte längre agerar smörjmedel i dåligt fungerande interna processer och problemet landar på rätt ägares bord börjar man kika på mer långsiktiga och automatiserade lösningar.

Ingen har kommenterat kring att jag numera arbetar normala tider och inte längre svarar på mail eller löser uppgifter på helger. Möjligen har någon i mitt team snarare varit positiv till förändringen. Troligen för att jag numera inte stressar dem att göra samma sak.

Det har funnits en stor förståelse från min chef och HR för att jag vill lämna ifrån mig några av mina ansvarsområden inför bebisens ankomst. Att de själva haft spädbarn en gång i tiden hjälper säkert till i kombination med en insikt kring hur överbelastad min arbetssituation varit under hösten.

Och hur reagerade jag själv på mitt nya beteende?

Till en början var det lite läskigt att släppa kontrollen genom att delegera, säga nej och ignorera diverse statusmöten, men det blir bättre och bättre. Att be människor om hjälp är även det en smula stressande och ovant, speciellt till en början.

Vetskapen om att jag inte längre tillåter mig själv att arbeta ikapp på kvällar och helger gör att jag numera tvingas prioritera och arbeta med rätt uppgifter under normal arbetstid.

Och vad är de större insikterna från denna månad?

Så länge man är tydlig med att något kommer att ta längre tid eller inte hinnas med alls så är det helt ok. Det blir ett problem först när en försenad eller utebliven leverans dyker upp som en överraskning, vilket går att undvika med planering och tydlig kommunikation.

För att lyckas med förändringen har jag varit väldigt noga med att inte fuska. Datorn stannar på kontoret, jag går hem då dagen är över oavsett om saker är kvar på min prioriterade att-göra-lista. Jag läser inte ens arbetsrelaterad litteratur på fritiden längre, inte ens spännande jobbrelaterade bloggar.

Jag har fortfarande inte tagit en enda fika borta från datorn. Den vanan verkar svår att bryta. Jag avundas de kollegor som kommer från tidigare jobb inom industrin eller statliga inrättningar som med gott samvete tar en halvtimmes fika, ibland både på förmiddagen och eftermiddagen. Jag kollar normalt sett inte ens Facebook och privatmailen en enda gång under arbetsdagen.

Jag har observerat att de äldre kollegorna är enormt duktiga på att be om hjälp samt delegera arbetsuppgifter speciellt på yngre, överambitiösa kollegor med mycket energi. Det är något jag kommer att vara medveten om samt möjligen ta efter i mindre skala.

När man drar ned på tempot och stressen blir man generellt en bättre människa. Plötsligt ökar empatin för andra människor samt förmågan att lyssna på kollegor och prioritera både sina egna och andras uppgifter.

Chefen och resten av företaget kommer inte sätta stopp eller dra ned på tempot. Det får man ansvara för på egen hand. Inte heller blir man belönad för att man sliter ut sig, frågan är om någon ens ser det. Däremot börjar de flesta rätt snabbt se överleverans som ett normaltillstånd om man inte passar sig.

Ju mer man jobbar och presterar desto mer arbete får man på sitt bord. Att dra ned på tempot och sluta överleverera samt kommunicera och maila så mycket, får med andra ord trevliga följdeffekter av snöbollskaraktär.

Livet blir oändligt mycket bättre då man ger sig själv tillåtelse att vara ledig både praktiskt och mentalt. Plötsligt finns det mycket mer tid för återhämtning, träning och umgänge med familj och vänner.

Trots att jag har ambitionen att inte låta tankarna gå till arbetet på kvällarna och helgerna är det extremt svårt att kontrollera. Det enda som fungerar är i stort sett att aktivera eller stimulera sig på ett eller annat sätt med något som tar ens fulla koncentrationsförmåga eller fokus.

Sammanfattningsvis ska det bli spännande och se vad skillnaden i mitt beteende får för konsekvenser på längre sikt. Kommer jag bli sedd som en slacker av mina kollegor inom några månader, kommer jag till slut lyckas med att helt släppa jobbtankarna på fritiden, kommer jag plötsligt en dag ta mig tid för fika och kommer jag på lång sikt att bli harmonisk eller i själva verket understimulerad av mitt nya sundare tempo?

Månadens in och ut november 2014

8 svar

Då var det är dags för november månads balansräkning över vad som införskaffats och rensats ut under månaden. Totalt har vi gjort oss av med 34 och införskaffat 48 saker denna månad.

Parentesen efter respektive sak visar om vi gjort oss av med något (-) eller på ett eller annat sätt fått in en flera nya saker (+) i våra liv.

Längst ned skriver vi oftast en motivering för eventuella inköp samt även en kommentar kring vissa av de prylar vi gjort oss av med.

Denna månad har vi även utöver oss själva och vår gemensamma lista lagt till en egen lista som vi kallar Bebis Minimalist där vi samlar alla saker som kommer in eller rensas ut och tillhör den kommande bebisen.

Herr Minimalist

Penna (+1)
Kalsonger (+1)
Soffkuddar (-5)
Hockeypuckar (-5)
Tvärflöjt (-1)
Trådlöst tangentbord (-1)
Fisher bullet space pen (-1)
Musmatta (-1)
Pingisrack (-1)

Fru Minimalist

Cykellampor (-2)
Dator (-1)
Resväska (-1)
Inlines (-1)
Klänning (-1)
Hängsmycke (-1)
Bok (-1)
Cyklop (-1)
Pingisrack (-1)

Bebis Minimalist

Body strl 50 (+7)
Byxor strl 56 (+5)
Pyjamas strl 56 (+5)
Strumpor (+5)
Byxor strl 50 (+4)
Body strl 56 (+4)
Tröja strl 56 (+2)
Fleece strl 56 (+2)
Mössa (+2)
Spjälsäng (+1)
Overall (+1)
Babybjörn (+1)
Babygym (+1)
Åkpåse (+1)
Filt (+1)
Snuttefilt (+1)
Mjukisdjur (+1)

Minimalisterna (gemensamt)

Vardagsrumsbord (+1)
Stekpanna keramik (+1)
Vägghyllor (-3)
Julgardiner (-2)
Te-burkar (-2)
Stekpanna teflon (-1)
Packrem (-1)

Kommentarer Herr Minimalist

Jag insåg häromdagen att jag förvånas mer över hur lite saker som dyker upp på min personliga in-lista än över att jag varje månad fortfarande hittar massor av onödiga saker att rensa ut. Jag har verkligen allt jag behöver i dagsläget, vilket är en härlig känsla.

Denna månad fick jag en ny slimmad dator på jobbet, vilket medförde att jag kunde sälja mitt minimalistiska och vackra tangentbord Logitech k810 efter ca ett års användning. Helt galet att jag köpte det för 700 kr nytt, att det ett år senare kostar 900 kr i butik och att jag fick strax över 500 kr för det på Blocket.

Jag fick dessutom tummen ur och la upp den tvärflöjt som jag fick som 15-åring på Blocket. Det var massiva mängder nostalgisk ränta som stått i vägen fram tills nu. Nypriset för 18 år sedan var 3200 kr och ett nypris idag för motsvarande flöjt runt 6000 kr. Jag la upp den på Blocket för 3000 och några timmar senare var den såld.

Jag lyckades även sälja min gamla gaming-musmatta för en dryg hundralapp, trots att den var nästan 10 år gammal.

Jag skänkte även bort mina fem snordyra soffkuddar i krossad råsiden som legat och skräpat i källaren sedan jag och Fru Minimalist flyttade ihop för snart två år sedan. Fru Minimalist gillar inte att de är så färggranna men det gör som tur var min bror.

Blocket är sammanfattnings så sjukt bra. Tänk vad mycket saker som skulle blivit liggandes, slängts eller införskaffats nya i onödan utan den tjänsten och möjligheten.

Kommentarer Fru Minimalist

Ännu en månad utan någon sak på min in-lista! Dock är känslan en helt annan med tanke på vad mycket saker som kommit in i hemmet tillhörande den kommande bebisen och även en del på den gemensamma listan.

Äntligen åkte min gamla dator ut. Sedan vi köpte vår MacBook har den legat och tagit energi och fokus helt i onödan.

När vi rensade i källaren här om helgen passade jag på att ta upp en stor resväska rymmandes 100 liter som jag sålde på Blocket. Den har aldrig blivit använd på grund av dess enorma storlek och således ett mycket dåligt köp en gång i tiden.

Väl nere i källaren tog jag också ett svårt beslut att skänka mina inlines till Stadsmissionen eftersom jag åker så ytterst sällan och med kommande bebis insåg att det var ”time to let go”. De framkallade liknande känslor som Herr Minimalist beskrev vid utrensning av sina hockeypuckar och pingisracket tidigare i månaden.

Kommentarer Bebis Minimalist

Det är helt vansinnigt vad mycket saker, framförallt kläder, som kommer in i hemmet på grund av vår framtida bebis. Det är svårt att tro att en så liten människa kan behöva så mycket saker men växer man ett par storlekar om året samt bajsar och kräks ned sig ett par gånger om dagen så uppstår snabbt ett ganska stort behov av kläder.

Som tur var är majoriteten av sakerna på listan ärvda från Fru Minimalist systers barn. Än så länge har vi faktiskt inte behövt köpa ett endaste bebisplagg. Dock är de tre sist uppräknade sakerna, mjukisdjur, filt och snuttefilt är de enda vi valt ut och köpt själva, samtliga tre från märket Geggamoja som har många ekologiska och fina textilier. Vi kommer skriva mer om hur vi tänker kring bebiskläder och saker i ett kommande inlägg.

Kommentarer Minimalisterna (gemensamt)

Vi har köpt ett nytt runt och betydligt stabilare vardagsrumsbord utan vassa kanter som en del av vår förändring av hemmet inför bebisen. Vi har sålt av ett par vägghyllor som tog onödigt utrymme i hallen, det är dessa du ser på bilden till inlägget. Även ett par julgardiner som aldrig använts har sålts, det är alltid lika skönt att bli av med saker som bara blivit liggandes.

En oväntat skrämmande mening

16 svar

I veckan fick jag höra meningen; ”jag har köpt en sak till dig”. Dessa välmenande ord som många blir förväntansfulla och nyfikna av, möts ofta med tveksam skepticism från en minimalist, på grund av rädslan för vilken potentiellt onödig pryl som kan tänkas gömma sig bakom orden. Redan innan gåvan är överlämnad eller paketet öppnat börjar tankarna snurra kring om det är något som jag faktiskt kan tänkas behöva och om inte vad jag i så fall ska göra med prylen samt hur jag skall hantera den förväntansfulla givaren?

Denna gång var det en släkting som ville ge en tidig julklapp trots att vi nyligen kommit överens i släkten om att inte köpa julklappar till varandra detta år. I paketet gömde sig en keramisk stekpanna modell mindre, vilket som tur var inte var en så dum present till oss trots allt.

Att jag fick denna stekpanna gjorde nämligen att vi äntligen fick den knuff vi behövde för att göra oss av med vår sista giftiga teflon-stekpanna. När jag fyllde 30 år i våras fick vi en gjutjärnsstekpanna och då åkte vår stora teflon-stekpanna ut men fram till nu har vi behållt vår lilla teflon-stekpannan för de gånger man exempelvis bara lagar mat till en person. När vi nu istället fick en keramisk liten stekpanna hade vi inte längre någon anledning att hålla fast vid teflon-stekpannan utan det blev en rensning enligt principen en stekpanna in – en stekpanna ut.

Har du en keramisk stekpanna, vad tycker du om denna och är de så miljövänliga som reklamen vill ge sken av?

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg: