Etikettarkiv: bouppteckning

Vad vill du ge i arv?

4 svar

Arv är inte att lämna något åt andra. Det är att lämna något inom andra. Ofta får dock det förstnämnda väldigt stort fokus i samband med arv, för att det är så konkret och för att vi ofta har starka minnen och känslor kopplade till prylar. Men visst är det egentligen det där sistnämnda som är det viktigaste?

När det gäller ärvda prylar så lägger vi på ett lager och tankar och känslor på prylarna vilket ibland kan göra att vi agerar irrationellt. Särskilt i ögonen på någon som kommer utifrån och inte har samma relation till sakerna.

Exempelvis en ärvd stol. För en utomstående person är det just bara en stol, några träbitar som satts ihop till en sittmöbel. Medan det för en annan person kan vara stolen som mormor alltid satt i och som känns omöjlig att göra sig av med för den genererar så mycket känslor och minnen. Men det är ju egentligen ”bara” en stol.

Ärvda kökshanddukar och rostfria bunkar.

Det är lätt att fastna i tanken på att lämna kvar fysiska ägodelar eller kanske pengar till barn och barnbarn. Men visst finns det många som lämnar kvar mycket annat som egentligen var det vi uppskattade med personen; upplevelser tillsammans, sunda värderingar och goda beteenden som speglas i personens handlingar och sätt att vara och leva. Det som ofta tar tid, kräver prioriteringar och en god vilja, i större utsträckning än vad det idag krävs för att lämna efter sig en större mängd prylar.

Det arv vi ger våra barn och eventuella barnbarn sträcker sig så mycket längre än att lämna efter oss mängder av materiella saker eller en summa pengar. Kanske borde vi fokusera mindre på att lämna efter oss fysiska saker i hopp om att våra släktingar ska vilja förvalta dessa.

Det ena behöver såklart inte utesluta det andra, och ett par utvalda minnessaker kan såklart fylla ett värde den dag man inte längre finns kvar. Men det kan vara värt att fundera över vad som väger tyngst och vad du vill att andra ska minnas av dig. Och se till att det speglar hur man lever och prioriterar i sitt liv.

Nu är jag väldigt nyfiken; vad tycker du kring detta? :)

Vad behåller man bland ärvda saker?

4 svar

För några månader sedan gick min farmor bort efter en tids sjukdom. 97 år gammal så inget konstigt med det. I likhet med för några år sedan när min mormor gick bort, så blev det dags att återigen ärva prylar. Frågan i rubriken aktualiserades igen, vad behåller och väljer man ut av den ofta stora mängden ägodelar som en släkting samlat på sig under en livstid?

Förra gången jag stod inför denna fråga, hade vi precis påbörjat vår minimalistiska resa, tankarna var i sin linda och bloggen bara någon månad gammal. Numera finns insikterna och verktygen där, men ändå är det inte helt lätt att värja sig utifrån andras önskningar och förhoppningar kring vad man bör ta emot, spara och föra vidare i släktleden.

Det är så lätt hänt att man plötsligt bär och behåller andras minnen i sin ägo. Men vad vill egentligen jag ärva och behålla? Jag skulle säga att det finns två aspekter som jag utgick från och som kan vara till hjälp även för dig som hamnar i en liknande situation:

Behov. Precis som vi brukar förespråka oavsett om du ska rensa eller köpa något, eller som i detta fall ärva – utgå från konkreta behov. Har personen något som du har behov av som du saknar idag, eller något du kan ”uppgradera” till.

Minnen. Ibland är det svårt att titta på en stor mängd saker och identifiera vad som är viktigt att spara. Men om du lämnar sakerna och istället tänker på personen det gäller, vad ser du då? Vad gillade du med personen eller hens hem? Vad kommer du ihåg mest? Och ha dessa tankar med dig när du går tillbaka och tittar på sakerna.

*Den rostfria bunken och decilitermåttet är ärvda från min farmor.*
*Kökshandduken är ärvd från Herr Minimalists mormor.*

Jag sparar hellre ett fåtal saker som verkligen gör mig glad och får mig att tänka på personen, än att känna ansvar för att förvara ett stort antal saker för att andra vill det. Utifrån tankarna ovan i åtanke så sparade jag följande från min farmor:

En rostfri bunke och decilitermått. Vi har bara en av varje av dessa sedan tidigare som används vid matlagning och bakning, vilket vi regelbundet upplevt varit för lite. Min farmor bakade mycket och hon bakade ofta ett favoritbröd som var uppkallat efter henne, så det känns fint att dessa får gå i arv och användas av oss nu.
Två påslakan då barnen just bytt från barntäcken (som passar spjälsäng) till stora/vanliga täcken, och därmed fanns behov av ”nya” normalstora påslakan.
Två skålar i glas. Dessa överlever vi helt klart utan, men de matchade varandra och jag har saknat en finare skål/fat att lägga upp kakor, chokladbollar och dylikt vid fika och barnkalas. När jag ser dem ser jag också framför mig var de har stått i farmors hem.

Prydnadssaker, möbler, tavlor och dukar tackades det nej till. Det finns mängder med fina tavlor och dukar som min farmor själv har sytt, men jag har väldigt svårt att se behov av dessa på både kort och lång sikt. Därför känns det mest rationellt att tacka nej och låta andra i släkten med större behov få välja och njuta av dessa.

Just gedigna och användbara prylar likt den rostfria bunken och decilitermåttet känns det fint och lite coolt att ärva. Tänk att dessa kvalitativa saker kan användas och skänka glädje generation efter generation. Precis som det borde vara i ett hållbart samhälle.

Jag har såklart också fått lärdomar från förra gången jag ärvde saker. För vad av allt jag ärvde från min mormor som gick bort, har jag så här sju år senare kvar? Jo, en gammal, sliten dalahäst som jag förknippar med henne och minns precis var den stod i hennes hem, en fin vas som vi använder regelbundet till blommor, samt en fin stor glasskål som släkten åt frukt och bär ur på juldagen under hela min uppväxt, och som vi nu äter frukt och bär ur regelbundet här hemma. Användbara och kvalitativa saker samt någon minnessak jag förknippar med min mormor.

Hur har du tänkt och känt när du ärvt saker? Har du svårt för att tacka nej när andra släktingar vill att du ska ta emot ärvda prylar?

Den ärvda dalahästen som nämns i texten ovan.

Prylbanta minnen och nostalgiska saker

4 svar

Förr eller senare under din minimalistiska resa kommer du behöva ta dig an ett av de rensningsområden som de flesta tycker är svårast, nämligen nostalgi- och minnessaker. Det är lätt att bli sentimental och extra fäst vid saker som påminner om eller har tillhört någon du tycker mycket om eller en för dig betydelsefull tid i livet.

Här kommer två tips kring hur du kan tänka när det är dags att prylbanta bland nostalgiskt laddade prylar, ärvda ting och minnessaker:

1. Färre är inte samma sak som ingen. Det är många som spontant känner att de absolut inte kan göra sig av med nostalgiskt laddade prylar. Att rensa ut ärvda saker skulle vara som att rensa ut personen ifråga från sitt liv. Men kom ihåg att det är stor skillnad på att göra sig av med alla minnessaker och att behålla ett par. Att behålla ett fåtal väl utvalda som används frekvent eller får en väl utvald plats i hemmet, kan skänka större glädje än att ha en stor hög.

På bilden nedan syns det som jag ärvde av min mormor som stod mig väldigt nära. Min morfar gick bort strax innan jag föddes så av honom ärvde jag inte något alls.

Så här 5 år senare har jag kunnat släppa taget om de flesta av sakerna och av de som är kvar används majoriteten regelbundet. Exempelvis stora glasskålen som vi använder för grädde, frukt, popcorn mm. Dalahästen som en av få synliga prydnadssaker i hemmet och vasen som det regelbundet står blommor i. Däremot såldes kaffeservisen eftersom vi inte kunde se hur den skulle komma till användning hos oss tillräckligt mycket då ingen av oss dricker kaffe, bättre då att den får leva vidare och skänka glädje och användas av någon annan.

2. Minnet sitter inte i den fysiska prylen. Jag vet att vissa får tillbaka minnen av personer när de luktar på en tröja, eller tittar och känner på en ärvd pryl. Men minnen kan även genereras genom att se en bild på dessa saker, eller genom att helt enkelt bara tänka på personen eller händelsen vi vill minnas. Minnena sitter defacto inom dig i ditt huvud och hjärta, inte i de fysiska tingen. Bara för att du rensar ut en fysisk pryl, raderar du inte per automatik minnena kopplade till den. Därför kan du också digitalisera flera av minnessakerna eller nostalgiska saker så finns de där, lätta att komma åt om det skulle krisa.

Ärvda smycken har en tendens att samlas på hög.

Vi har tidigare skrivit ett inlägg med tips kring hur du rent praktiskt kan hantera minnessaker och nostalgiskt laddade prylar, du hittar dessa tips i inlägget ”Nostalgi- och minnessaker”.

Och kom ihåg att det här området inte är det första du bör ge dig på om du blivit sugen på en mer minimalistisk livsstil. Då är det bättre att börja där tröskeln är lägre, och slutgiltiga besluten enklare, vill du ha tips på sådana områden kan du läsa något av nedanstående inlägg först för att komma igång, dra lärdomar och få momentum i prylbantandet:
10 saker du kan göra dig av med idag
10 utrymmen på 100 minuter
5 bortglömda rensningsställen

Hur har du gjort för att släppa taget om minnessaker och nostalgiskt laddade prylar?

Dags att börja döstäda?

25 svar

Döstädning innebär att du rensar ut stor del av det du samlat på dig under livet för att underlätta för dina efterlevande. Bara ordet döstäda gör att man inte direkt blir sugen på att påbörja aktiviteten. Men behöver du verkligen ha en emotionell snuttefilt eller täcke av saker för att känna dig trygg? Och varför är det så mycket lättare att dra täcket över huvudet än att resa sig upp, ta action och börja rensa bland de gamla prylarna?

Om du inte själv döstädar kommer dina barn eller barnbarn tvingas göra det när du själv lämnat jordelivet. Är det inte mer än rätt att du själv tar ansvar för dina prylar än att lägga över bördan på andra? För om du själv känner ett motstånd att ta tag i det, då kan det rimligtvis ses som en börda. Det är dags att du tar ansvar för din eget ”skit”. Var beredd på att 80/20-regeln gäller även här, det vill säga att 80 procent riskerar att bestå av överflödiga prylar som inte används, och onödig konsumtion som varken du eller någon annan längre värderar särskilt högt. Men när bara de bästa 20 procenten är kvar kommer allt kännas ljusare och lättare. :)

En av våra inkörsportar till minimalism var att vi tog hand om varsitt dödsbo. Vi fick uppleva hur jobbigt och tidskrävande det är att gå igenom nära anhörigas personliga tillhörigheter men också se hur mycket känslor det rör upp hos andra som stått personen nära. Liksom hur svårt det är att veta vilka prylar personen som gått bort skulle uppskatta togs om hand när det är stora mängder saker att gå igenom. Om det ens spelar någon roll nu när hen inte längre är i livet? Ju större mängd saker att ta hand om desto svårare är det att se guldkornen.

Varför är det så svårt att börja döstäda? Kommer döden närmare för att du planerar och förbereder för den? Eller kommer du istället leva längre när du gjort dig av med saker som tynger dig? Vad gör man egentligen med sina hemligheter? Vill du att dina barn och barnbarn ska kunna läsa dina dagböcker? Vad är egentligen värt att spara?

Det är dags för den äldre generationen att ta ansvar för sina egna saker. Rensa ut värdelösa papper, överflödiga kläder och saker som inte längre används. Kanske hittar du saker du värderar högt men glömt bort eller saker som gömts bland allt bråte. Även om döden inte står för dörren så kan det vara skönt att vara förberedd genom att ha mindre packning på resan dit.

Alla generationer har olika ryggsäckar som påverkar dem i sitt sparande och sin rensning. Har man växt upp under fattiga förhållanden med nästan inget materiellt, finns en stor risk att man har svårare att göra sig av med saker. Det känns fel ända in i märgen att frivilligt göra sig av med något man tidigare fått kämpa för att ha råd eller möjlighet att skaffa sig.

Tre tips för att komma igång med dörensningen;

Fråga släktingar om de redan nu kan peka ut några saker i ditt hem som de skulle vilja ha den dag du inte längre finns i livet. Det kan vara svårt att veta vilka tavlor barnen gillar, vilken glasskål barnbarnen sneglat på i smyg eller om du har något i kökslådorna som någon faktiskt har ett konkret behov av. Kanske pekar de på något litet som du annars skulle gjort dig av med i rensningen och som de kan få redan nu.
Börja där du känner ett litet sug efter att rensa och skapa ordning. Kanske ser du fram emot att gå igenom alla gamla kläder, kanske irriterar du dig på stöket i linneskåpet och vill skapa ordning och kan samtidigt göra dig av med sängkläder och handdukar du inte använt på åratal. Eller också kanske någon del av köket lockar dig till rensning.
Börja med enkla områden som gör att du kommer igång med rensningen och skapar momentum som får dig att fortsätta. Kanske har du gamla tidningshögar liggandes, gamla betalda räkningar och liknande papper som är onödiga för efterlevande, urklippta recept som inte blev favoriter, gamla matvaror som passerat bäst-före-datum med råge, ensamma eller trasiga strumpor du alltid väljer bort, eller kanske ett medicinskåp med inaktuellt innehåll. Börja där din tröskel till att komma igång är låg.

Behöver du verkligen ha kvar ditt stora emotionella täcke med saker för att känna trygghet inför det oförutsägbara som döden innebär?

Har du någon i din omgivning som behöver döstäda? Tipsa dem gärna om blogginlägget så kanske de får sig en tankeställare. :) Alla förändringar börjar med medvetenhet och insikt. Misströsta inte om de inte börjar rensa och röja på en gång, förhoppningsvis sår du ett frö och dessa kan som bekant behöva ligga och gro ett tag innan det händer något. :)

Statistik över månadens in och ut

36 svar

Nu kommer det ett inlägg som troligen intresserar främst mig och Fru Minimalist. Vi har nämligen gått igenom våra in- och utlistor sedan vi började räkna i juni 2013, skapat lite grafer samt försökt dra slutsatser. Vi har inte justerat för storlek, tyngt, pris eller en nostalgisk ränta så en soffa respektive en penna räknas i båda fallen som enbart en sak.

Om vi börjar med mitt dvs Herr Minimalists resultat så ser man tydligt att jag har ett stort utflöde i början och ett ganska jämt och lågt inflöde över tiden. Topparna är typiskt de månader då vi haft tid att rensa ordentligt och min absoluta rensningstopp i oktober 2013 består till 50% av suddgummin. ;)

Hade jag börjat dokumentera in och ut inför att vi blev sambos hade resultatet varit mer extremt i början då jag inför flytten gjorde några magnifika rensningar för att vi skulle få plats i Fru Minimalists lägenhet. Just då var det för övrigt fantastiskt att ha gångavstånd till Myrornas.

Jag har två månader helt utan något på utlistan, ganska oväntat, och sju månader utan något på inlistan, vilket jag är stolt över.

Trenden visar att både in och ut minskar över tiden, vilket var förväntat. Totalt har jag införskaffat 60 saker och rensat ut 441 saker, det vill säga minus 386 saker netto under drygt 2 års tid.

Fru Minimalists har ett jämnare utflöde än Herr Minimalist över tiden men även några extrema rensningstoppar november 2013 samt augusti 2014. Det finns även två rejäla toppar på inlistan där oktober 2013 toppade på grund av bouppteckning av mormors saker, samt oktober 2014 toppade på grund av shopping av gravidkläder.

Fru Minimalist har ingen månad utan något på utlistan och totalt åtta månader utan något på inlistan.

Det ser inte ut som Fru Minimalists rensande skulle mattas av i samma utsträckning som Herr Minimalists, vilket kanske beror på att hon hade fler saker och framförallt kläder från början. Totalt har Fru Minimalist införskaffat 114 och rensat ut 578 saker, det vill säga minus 464 saker netto under drygt 2 års tid.

Tittar vi på Bebis Minimalist ser vi att vi kanske borde kalla henne för Bebis Maximalist istället eftersom det finns en tydlig övervikt på insidan. Hon är dock ursäktad eftersom hon faktiskt började på noll och det mesta vi har införskaffat till Bebis Minimalist dessutom är saker och kläder vi fått och köpt begagnat. Eftersom Bebis Minimalist är första barnet i familjen blir det dessutom betydligt fler saker in, än vad det kommer bli för eventuella framtida syskon.

Totalt står Bebis Minimalist för 168 saker på inlistan och oväntat nog redan 31 saker på utlistan, vilket såklart gör oss lite stolta. Det vill säga plus 137 saker netto.

Även det vi rensat ut gemensamt, det vill säga saker som gemensamt tillhör mig, Fru eller Bebis Minimalist går åt rätt håll. Några rejäla utrensningar i början och halvvägs fram till där vi är idag, samt några toppar på inlistan de månader då vi preppade inför Bebis Minimalists ankomst, men i övrigt ett bra resultat i våra ögon.

Totalt står våra gemensamma saker för 422 saker på utlistan och 49 saker på inlistan, det vill säga minus 373 saker netto.

Sammanfattningsvis kan vi kika på totalen av hela familjens rensade och konsumerande, vilket landar på totalt 1472 saker som rensats ut och 391 saker som införskaffats. Det vill säga netto minus 1081 saker.

Vad kan vi dra för slutsatser av det här då?

Trots att vi båda levt lite drygt 30 år, bott ganska litet och inte borde ha kunnat eller hunnit samla på oss alltför mycket saker, så har vi lyckats rensa ut snudd på bisarra mängder saker och kläder över tiden.

Vårt hem känns inte tomt efter all rensning, snarare tvärt om. Vi vill bli av med mer saker då hemmet och förrådet fortfarande känns lite belamrat till och från, och vi hittar i princip varje vecka saker vi utan problem kan göra oss av med utan att sakna dem igen.

Det hade varit roligt att skapa mer detaljerad statistik över vilken typ av prylar som rensats ut som kläder, elektronik, köksutrustning och så vidare, men det är för mycket jobb för att vi ska orka oss på det just nu.

Inte ens som minimalist kommer vi undan rejäla toppar på inlistan efter en bouppteckning, inför en graviditet eller annan större förändring i livet.

Någon gång framöver borde vi troligen nå någon form av jämviktsläge där ungefär lika mycket saker införskaffas som rensas ut varje månad, men där är vi uppenbarligen inte än.

Förhoppningsvis var den här statistiken lite intressant, motiverande och inspirerande även för dig. Vi kan verkligen rekommendera vanan att nedteckna vad som införskaffas respektive rensas ut. Det gör rensningen roligare och köpstopp enklare!

Har du gått igenom några speciella faser i livet då du rensat ut eller införskaffat en större mängd saker på kort tid?

Att sälja ärvda ting

19 svar

Här om dagen var det två år sedan min mormor gick bort. Vid bouppteckningen ett par månader senare fick jag bland annat en klassisk servis från Hackefors med blomman Linnea, så här skrev jag om servisen då:

Klassisk Hackefors servis Linnea i 12 delar med kaffekoppar, kaffefat och assietter. Med tanke på att jag och Herr Minimalist aldrig dricker kaffe så är överflödig ett milt uttryck. Jag önskade få ärva denna servis när jag var tio år och nu får jag stå mitt kast. Samvetet säger spara medan förnuftet säger sälj.

För ett par veckor sedan bestämde jag mig för att sälja servisen. Sedan den kom in i hemmet för knappt två år sedan, har varje kopp, fat och assiett stått varsamt inslaget i tidningspapper i en plastkasse. Jag kände att de förtjänade bättre än så, att någon annan säkerligen skulle ta hand om servisen bättre och förhoppningsvis även använda den. Som vi tidigare skrivit i inlägget Om jag vore en pryl:

Om jag vore en sak så skulle jag vilja användas så mycket som möjligt för det ändamål jag är avsedd för, men samtidigt självklart hanteras respektfullt utan slit och släng-mentalitet. Den dag jag av en eller annan anledning inte längre är aktuell vill jag ha kommit till maximal nytta under min verksamma tid.

Servisen kom inte till maximal nytta hemma hos oss och under överskådlig framtid skulle den heller inte göra det eftersom ingen av oss tycker om kaffe. Jag gick även igenom våra tips om hur du bäst hanterar minnessaker som vi skrev i inlägget Nostalgi och minnessaker, men inget där var direkt applicerbart på servisen.

Här kommer kruxet och knepet att kunna sälja saker du har byggt upp nostalgisk ränta kring, och prylar du ärvt och därför känner mer hänsyn och ansvar för. Gör något särskilt för pengarna du säljer saken för. Låt dem inte bara bli en del av familjens allmänna vardagskonsumtion, om du inte har det enormt knapert för tillfället förstås. Om det handlar om större summor kan du och/eller familjen göra någon minnesvärd aktivitet tillsammans. Ett annat bra alternativt är att låta pengarna bli ett bidrag till barnens sparkonto.

Vad vi gjorde för hundralapparna som servisen gav? Jo, vi satte in dem på Bebis Minimalist nyöppnade sparkonto i samband med dopet. På så vis blev pengarna från servisen som en gåva till Bebis Minimalist från gammelmormor, vilket kändes fint.

Har du några nostalgiska och/eller ärvda saker som inte används och som skulle kunna säljas?

Nostalgi och minnessaker

13 svar

Vid ett par tillfällen har vi fått frågan om hur du ska hantera minnessaker och prylar du fått eller ärvt som har ett nostalgiskt eller känslomässigt värde snarare än fysiskt sådant. Det är lätt att bli sentimental och fäst vid prylar som påminner oss om vårt förflutna och som får oss att förflytta oss bakåt i tiden. Eller saker som tillhört våra nära och kära och som fyller dig med glada minnen om personen. Förmodligen hör dessa prylar till de svåraste att göra sig av med för väldigt många.

Barnens första klädesplagg, anteckningsblock från skolan, fotbollsbilder från VM 94, en hjärtformad sten från en resa, studentskylten dina föräldrar gjort, nallen från din första stora kärlek, farfars gamla fickur eller kepsen med din idols autograf. Denna typ av nostalgiska minnessaker har stor risk att hamna i en låda i förrådet, källaren eller på vinden, kanske i din nostalgilåda. Men hur kan du tänka kring och vad kan du göra med sakerna som väcker så mycket minnen och känslor?

Visa upp. Att göra sig av med minnessaker betyder inte att alla behöver rensas ut. Fokusera istället på de som betyder mest för dig och som gör dig innerligt glad och låt dessa ta plats i ditt hem. Ibland håller vi fast vid saker i ett försök att hålla fast vid personer som lämnat oss. Hedra istället dessa personer genom att visa upp saker som tillhörde dem och som har en historia. En hel kartong med minnessaker undangömd i källaren känns mer meningslöst än att ha ett fåtal av dem synliga i hemmet, som genererar glädje när du ser dem. Jag har en bägare från Frimurarna och en gammal dalahäst som tillhört min morfar respektive mormor, dessa står i vår bokhylla och skapar en retro touch.

Använd. Låt inte minnessakerna ligga nerpackade eller undangömda utan använd de som går att nyttja. T-shirten från favoritfestivalen, smycken du ärvt av din farmor, eller finbesticken du fick i studentpresent men fortfarande aldrig använt. Kanske kan du träna eller sova i t-shirten istället för att låta den ligga längst ner i byrålådan, och annars är det kanske dags att låta den lämna hemmet. Finbesticken jag samlat och sparat på i tio års tid låg länge nerpackade i en flyttlåda men är nu de enda bestick vi äger och använder. När min mormor gick bort ärvde jag bland annat en glasvas och en glasskål som vi använder regelbundet.

Digitalisera. Om du sparat framkallade fotografier, kvitton och andra dokument, kan det vara aktuellt att digitalisera dessa. Men inte utan en rejäl rensningsomgång först. Beroende på vad det är du sparat kan du scanna eller fota av dem, och sedan organisera dessa digital. Även minnessaker du har svårt att släppa iväg kan vara värda att fotografera och spara digitalt för att sedan lättare kunna låta den fysiska saken lämna hemmet. För några månader sedan slängde jag ett 30-tal diplom som jag sparat genom åren, några av dem ser ni nedan. Det var en skön befrielse och känsla att inse att de inte längre hade något värde för mig. Fina inbjudningskort och tackkort tar jag ett foto på och sparar i en särskild mapp i mobilen som minne men också som inspiration den dag jag själv ska skapa något liknande.

Passar minnessaken inte in på något av ovannämnda och du ändå inte kan göra dig av med den? Det är helt okej, så länge det rör sig om ett fåtal saker. Så känner vi också kring exempelvis våra dagböcker, scrapbook-fotoalbum och studentmössan. Dessa förvaras därför i vår respektive nostalgilådor i källaren och kommer medvetet bara flyttas med vid varje flytt. Kanske blir lådorna lättare med åren eller också tynger vi dem med ytterligare nostalgiska minnessaker. Mer än en varsin flyttlåda med saker blir det dock aldrig.

Vilka minnessaker har du svårt att göra dig av med?

Minimalisterna

En blogg om vår väg mot ett enklare och mer harmoniskt liv med minimalism.

Etikettarkiv: bouppteckning

Vad vill du ge i arv?

Vad behåller man bland ärvda saker?

Prylbanta minnen och nostalgiska saker

Dags att börja döstäda?

Statistik över månadens in och ut

Att sälja ärvda ting

Nostalgi och minnessaker

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg: