Årsarkiv: 2013

Jag kommer aldrig slänga mina cd-skivor

I förra veckan skrev vi om hur saker som har ett visst nostalgiskt värde blir jobbigare och svårare att slänga ju längre tiden går i vårt inlägg Exponentiell nostalgisk ränta. Som ett brev på posten skrev Adam Erlandsson, näringslivskrönikör på SvD, en krönika några dagar senare på samma tema fast med inriktning mot tekniska prylar. Under rubriken ”Jag kommer aldrig slänga mina cd-skivor” skriver Erlandsson:

Jag vet att det är ett irrationellt beslut. Skivorna ligger i digitaliserat format på en nätverkshårddisk också, och de flesta av dem finns på Wimp och Spotify ändå. Jag vet att cd-skivor varken är lika fina som lp-skivor, eller lika tuffa eller för den sakens skull ger samma varma trevliga ljud. Jag kommer att spara dem ändå.

Det är intressant hur nostalgiska prylar gör att vi agerar irrationellt och håller fast vid dem trots att de inte längre fyller någon konkret funktion. Om vi översätter cd-skivorna till vår beräkningsmodell i tidigare inlägg (nostalgiskt startvärde * nostalgisk räntesats ^ tid = nostalgiskt slutvärde), så kommer Erlandssons cd-skivor att bli svårare och svårare att göra sig av med allt eftersom åren går.

Har du tekniska prylar som du håller fast vid, trots att du ersatt dem med något nyare och bättre och innerst inne vet att du aldrig kommer använda dem igen? Klockradio, telefonkatalog, VHS-kasett, kasettbandspelare, Palm Pilot, diskett, fax, personsökare, kasettband, cd-skiva eller någon annan nostalgisk pryl?

Presenttips vid bröllop och dylikt

8 svar

Här om helgen var vi på bröllop och som sig bör skulle det införskaffas någon form av present. Vi har tidigare berört hur vi brukar göra med presenter vid diverse högtider i ett av våra första inlägg på bloggen – Konsten att ge presenter.

Istället för att köpa ännu en vacker skål eller vas som bara blir ståendes i ett skåp och samlar damm, valde vi att plocka ihop ett personligt kit till brudparet med diverse fina förbrukningsvaror. Bröllopspresenten kom att bestå av följande:

Två av våra favoritviner, ett rött och ett vitt
Två olika sorters hembakade frökex
Två olika sorters lite exklusivare marmelader
Lite spännande och ovanlig choklad
Två olika sorters Snickers (internt skämt mellan oss och brudparet)

Till varje produkt skrev vi en fin lapp och knöt fast i ett snöre, exempelvis varför de fick detta vin, vad det passar bäst att äta till, och förslag på tillfällen när det kan drickas. Frökexen slog vi in fint i cellofan och skrev att de var bakade med kärlek och omtanke, och så vidare. Vi lade alla varor i en fin kartong, som vi för övrigt fått när vi köpt kläder, slog in den i cellofan och pimpade med snören etc. På bilden ser ni hur fint det blev. :-)

Vi hade en budget på cirka 500 kronor för vår korg, men detta kan enkelt varieras med innehållet beroende på budget. Ett alternativ hade varit att göra ett kit med billigare eller färre saker, eller att dessutom lägga med ett kuvert med växlade pengar i valutan som råder i det land dit brudparet valt att åka på bröllopsresa. Kanske hade pengar varit den mest minimalistiska presenten att ge, men också den tråkigaste och mest opersonliga.

Har ni några bra tips på minimalistiska men ändå personliga presenter vid bröllop, 30-, 40-årsfest och liknande?

Exponentiell nostalgisk ränta

11 svar

Blir det emotionellt jobbigare att slänga många typer av saker ju längre jag väntar? Den frågan ställde jag mig i början av året under rensning av flyttkartong efter flyttkartong fulla med pärmar med anteckningar och kursmaterial från mina civilingenjörsstudier på KTH (Kungliga Tekniska Högskolan).

Anteckningarna i lådorna var mellan 7 och 12 år gamla. Anledningen till att jag sparade dem var att jag efter avslutade studier naivt trodde att jag kunde ha nytta av anteckningarna senare i arbetslivet. Dock är arbetslivet, enligt min erfarenhet, långt ifrån den akademiska världen och anteckningarna blev liggandes oanvända i sina kartonger år efter år.

I samma veva som jag och Fru Minimalist flyttade ihop och blev bitna av idén kring minimalism bestämde jag mig för att rensa ur flyttkartongerna. Något jag trodde skulle gå relativt snabbt och enkelt, men där misstog jag mig.

När jag väl började rensa tog det emot rejält att slänga delar av innehållet. Till exempel uppkopierade kompendier var enkla att slänga, medan det var betydligt värre med de genomarbetade föreläsningsanteckningar jag skrivit för hand. För dem hade det helt enkelt uppstått nostalgi hos mig och då upphör alla logiska resonemang att fungera. Det vill säga trots att anteckningarna inte hade något som helst praktiskt värde för mig, var det svårt att göra sig av med dem då de påminde mig om mina roliga år som ung teknolog.

Jag funderade lite på detta och kom, eftersom vi talar om mina gamla ingenjörsstudier, fram till en riktigt nördig modell för att beskriva mina insikter:

nostalgiskt startvärde * nostalgisk räntesats ^ tid = nostalgiskt slutvärde

Det nostalgiska startvärdet kommer av hur personligt eller emotionellt laddat något är från början. En gammal mobiltelefon eller ett A4-papper är inte särskilt personligt medan ditt barns första teckning eller din mormors handvävda bordsduk har ett betydligt högre startvärde. Den nostalgiska räntesatsen är även den relativ till hur personligt något var från början. Tiden är såklart den tid som förflutit sedan prylen kom in i ditt liv (förslagsvis räknat i år) och det nostalgiska slutvärdet styr hur jobbigt det är att göra sig av med sakerna även om de inte har något praktiskt värde eller fyller något konkret behov idag.

Låt mig förtydliga med två räkneexempel med värden tagna ur luften.

Din gamla mobiltelefon:

nostalgiskt startvärde = 1
nostalgisk räntesats = 5%
tid = 3 år
nostalgiskt slutvärde = 1*1,05^3 ≈ 1,1

Din mormors handvävda bordsdukar:

nostalgiskt startvärde = 2
nostalgisk räntesats = 10%
tid = 40 år
nostalgiskt slutvärde = 2*1,10^40 ≈ 90,5

Det vill säga att det är ungefär 90,5/1,1 ≈ 82 gånger jobbigare att göra sig av med mormors gamla bordsduk efter 40 år än din gamla mobiltelefon efter tre år, trots att det nostalgiska startvärdet inte var speciellt högt i något av fallen.

Vad jag försöker förmedla med inlägget är såklart inte en seriös matematisk modell för att räkna ut hur jobbigt det kommer bli att rensa bort något när du väl får tummen ur, utan istället vikten av att i tid göra dig av med saker som idag inte är speciellt viktiga för dig. Dels för din egen skull men också för dina barn och barnbarns skull. På så vis slipper både du och din familj mycket ångest, dåligt samvete och stora onödiga förvaringskostnader framöver.

Har du saker i ditt hem som du verkligen inte behöver, använder eller kanske inte ens gillar, men som du ändå behåller av nostalgiska skäl?

Lockande tidningserbjudanden

12 svar

Här om dagen fick jag ett erbjudande från en träningstidning som jag prenumererade på för väldigt många år sedan. För bara 59 kronor + porto om 34:50 kronor kunde jag få tre nummer av tidningen, en träningstopp från ett välkänt märke, en Body Butter samt en 15 minuters tränings-dvd med Paolo Roberto. Totalt värde på paketet var hela 760 kronor!

Wow, vilket bra erbjudande med så användbara saker, var min första tanke. Body Butter kostar kring 200 kronor och det går ju alltid åt, och träningstoppen av bra märke såg fin ut på bilden och en tränings-dvd kan ju ge inspiration på övningar samt göra att man äntligen får till det där tidseffektiva hemmaträningspasset.

Marknadsföringsavdelningen hade verkligen lyckats med kampanjen med tanke på min reaktion. De fångade mitt intresse och fick mig sugen att slå till. Sedan ställe jag mig de frågor vi tidigare tagit upp i inlägget Glädjen att avstå från köp, för varje enskild sak i erbjudandet:

Fyller saken ett konkret behov eller riskerar jag proaktiv konsumtion?
Hur ofta och när kommer jag i realiteten att använda den?
Äger jag redan en motsvarande sak och vad är det i så fall för fel på den?
Var ska den förvaras?
Vad kan jag lägga motsvarande summa pengar på som är av större värde för mig?

Tidningen. Det finns en anledning till att jag inte prenumererat på tidningen på många år och heller inte köper lösnummer. Den är helt enkelt inte tillräckligt bra. Visserligen skulle jag läsa den med visst intresse om den plötsligt damp ner i brevlådan eller om den låg i väntrummet hos tandläkaren, men jag skulle hellre lägga mina pengar på något annat.

Träningstoppen. Märket är välkänt så kvaliteten bör vara god, men jag köper aldrig annars ett plagg jag inte har provat eller med säkerhet vet kvaliteten på. Det kan vara en billig variant som inte sitter som jag vill när jag tränar och då kommer nuvarande topparna i träningsgarderoben ändå att konkurrera ut toppen inför varje träningspass.

Body Butter. Någon form av hudkräm använder jag regelbundet. Dock har jag i inlägget om rensningen av badrummet avslöjat att just hudkräm råder det överflöd av hos oss, med andra ord äger vi redan motsvarande produkter. Efter att ha läst boken Badskumt av Katarina Johansson som ni kunde läsa recension om tidigare, har jag dessutom blivit mer försiktig med vad jag kletar på min kropp eftersom det senare kommer in i min kropp.

Tränings-dvd. Att träna hemma framför tv:n har aldrig riktigt varit min grej, jag föredrar att träna ute i naturen eller ta mig iväg till gymmet och få miljöombyte på köpet. Kanske skulle tränings-dvd:n komma till användning om jag hade mindre fritid, men en 15 minuters tränings-dvd kommer jag förmodligen tröttna på efter ett par pass. Det är en pryl jag aldrig skulle komma på att köpa själv eller känna ett behov av.

Efter denna snabba tankeövning med mig själv kom jag fram till att erbjudandet inte var så bra ändå. Visserligen sparar jag jättemycket pengar på att nappa på erbjudandet, men jag riskerar också att få ett träningslinne som inte passar eller används, en hudkräm som jag ska förvara i något år framöver, samt en tränings-dvd som blir liggandes i en låda för att så småningom rensas ut.

För något år sedan fick jag ett liknande erbjudande från en annan träningstidning där jag för en liten peng fick en pulsklocka och ett par nummer av tidningen. Jag hade tidigare aldrig sprungit med pulsklocka då jag motiverar mig på annat sätt än att springa på en viss tid, sträcka, puls etc, men folk säger ju att det ska vara så bra och motiverande. Hur det gick? Pulsklockan låg oanvänd i sin förpackning tills för två veckor sedan när jag fick ändan ur och sålde den på Tradera.

Brukar ni nappa på sådana här tidningserbjudanden som kommer med jämna mellanrum? Om ja, använder ni de prylar/kläder ni fick med och som lockade er att slå till?

Månadens in och ut augusti 2013

4 svar

Vi är nu inne på vår tredje balansräkning över vad som införskaffats och rensats under månaden. Till skillnad mot de tidigare två listorna för juni respektive juli, så märks det tydligt att det varit lite lägre aktivitet denna månad. De första två veckorna i augusti fjällvandrade vi och sedan tog jobbet vid, vilket av naturliga skäl inneburit mindre tid för rensning, men även mindre tid för nya inköp.

Parentesen efter respektive sak visar om vi gjort oss av med något (-) eller på ett eller annat sätt fått in en flera nya saker (+) i våra liv.

Herr Minimalist

Handskar (+1)
Minikompass (+1)
Löparskor (+1)
Glasögonfodral (-1)
Nyckelringsskruvmejsel (-1)
Datorchassi (-1)
Bok (-1)

Fru Minimalist

Vandringsstavar (+2)
Top/blus (+2)
Linne (+1)
Skor (+1)
Linne (-3)
Tränings t-shirt (-3)
Böcker (-2)
Skor (-2)
Kortärmad skjorta (-2)
Pulsklocka (-1)
Skjorta (-1)
Svettband (-1)

Minimalisterna (gemensamt)

Tygmatkassar (-2)
Bricka (-1)

Totalt har vi gjort oss av med 22 och införskaffat 9 saker denna månad.

Konsumtionsförankring

Vi har numera även för vana att använda denna sida som ett sätt att förankra våra köpbeslut genom att kort motivera behovet bakom dessa:

Fru Minimalists nya vandringsstavar köptes för en dryg hundralapp på Tradera och är en modell som går att fälla ihop. Under årets fjällvandring användes Fru Minimalist sin mammas gamla vandringsstavar som inte är hopfällbara vilket gör dem otympliga de dagar i fjällen de ej används samt i samband med resor.

Två nya blusar/toppar kom in i garderoben och var helt i enlighet med Fru Minimalist väg mot en mer minimalistisk garderob. Likaså var det linne som införskaffades i den färgskala som garderoben nu försöker inta, dvs ett basplaggsinköp samtidigt som tre slitna linnen åkte ut.

Skorna var likaså en uppgradering då Fru Minimalist tidigare hade två par svarta pumps där båda hade många år på nacken vilket syntes såväl inne som utanpå skorna. Två par skor ut – ett par skor in. Sakta men säkert blir hemmet mer minimalistiskt.

Herr Minimalist köpte ett par nya löparskor då de tidigare skorna var över tre år gamla och inte längre gav tillräckligt bra pronationsstöd med följden av antydande löparknä.

Herr Minimalists handskar och minikompass införskaffades inför vår fjällvandring i början av augusti. Det inköpet måste erkännas vara ett oplanerat och dumt impulsköp även om handskarna kommer att komma till användning framöver och ersätter ett äldre och ordentligt slitet par.

Tio års sparande till vilken nytta?

27 svar

När jag var runt fjorton femton år gammal började jag vid födelsedagar och jul få diverse husgeråd som glas, dukar, bestick, porslin och handdukar. Liknande gåvor fick jag vid konfirmation, studenten, examen och liknande tillfällen och snart hade jag inte bara en utan hela tre flyttkartonger fyllda bra-att-ha-prylar och flytta-hemifrån-saker. Utan att jag ens lämnat föräldrahemmet.

Grundtanken av initiativtagaren, det vill säga min mor, var god. Genom att få dessa saker tidigt i livet skulle jag inte behöva lägga ut så mycket pengar när jag väl skaffade ett eget boende. Hela släkten visste dessutom vilken servis jag samlade på vilket gjorde det väldigt enkelt att köpa presenter till mig.

Efter ett par år boende utomlands, fem år av korridorsboende samt inneboende låg två tredjedelar av alla saker fortfarande orörda i samma flyttkartonger. Detta drygt tio år efter att de första prylarna packades ner. Så äntligen vid 27 års ålder köpte jag och min dåvarande pojkvän en egen lägenhet tillsammans. I den rymliga tvåan skulle väl slutligen alla sparade dukar, bäddset, matchande handdukar, porslinsserien och diverse glas för alla tillfällen, komma till användning? Problemet var bara att två hushåll skulle bli ett och naturligtvis valde vi bara det bästa från respektive håll. Det innebar att när vi fyllt lägenheten stod fortfarande två av flyttkartongerna kvar hos mina föräldrar.

Dessa två kartonger med oanvända saker står kvar på samma plats än idag. Under åren har jag då och då tittat i lådorna för att se om det är något jag behöver och ibland har jag kommit hem med en gammal tårtspade eller duk, men allt som oftast ger dessa flyttlådor mig bara enormt dåligt samvete. Egentligen borde jag åka hem till mina föräldrar, hämta lådorna och gå igenom dem enligt principen om de fyra s:en. Men avstånd, tid och avsaknaden av bil gör att det inte blir av.

Vad har jag då lärt mig av detta? Jo, att aldrig köpa saker proaktivt och såklart att inte göra om samma misstag till våra framtida barn. Personliga preferenser, mode, teknik och intressen förändras för mycket över tiden vilket gör det smartast att köpa liknande saker först då behov verkligen uppstår.

Ett skräckexempel är servisen på runt 50 delar vars färg jag inte alls gillade när jag började använda den drygt tio år efter färgvalet gjordes. Eller som den dyra köksmaskin jag fick i studentpresent som många år senare var fullständigt omodern och därför aldrig tagits i bruk utan fortfarande ligger kvar orörd i originalförpackningen i en av flyttkartongerna.

Är det någon mer än jag som, mer eller mindre på eget initiativ, tidigt börjat samla husgeråd som sedan inte kommit till användning? Är detta ett kvinnligt fenomen eller finns det även män med liknande kartonger hemma hos sina föräldrar?

Missbrukar du din smartphone?

5 svar

Igår hittade vi en kort och tänkvärd film om hur användningen av ett fantastiskt verktyg som våra smartphones ofta går överstyr och påverkar både mental närvaro och umgänge med vänner och familj negativt. Det överdriva användandet stjäla ofta en stor del av vår lediga tid utan att vi är medvetna om det. Känner du inte igen dig i någon av scenerna så har troligen varken du eller någon av dina vänner en smartphone.

Filmen påminner mig om när jag fotograferade en av mina närmsta vänners bröllop för några år sedan. Efteråt insåg jag att jag knappt mindes hur stiliga och lyckliga brudparet var eller hur fin stämning det var i kyrkan, eftersom jag varit så fokuserad på att få till bra bilder bakom kameran. Efter det har jag slutat fotografera bröllop och liknande tillställningar för att kunna njuta av varje sekund och vara så mentalt närvarande som möjligt. Det går dessutom alltid att få tag på proffsfotografens foton om egna kopior önskas.

Samma insikt kan, och kanske även bör, appliceras på mobilanvändandet. Hur mycket tankar, insikter och spännande interaktioner med andra människor missar du egentligen när du reflexmässigt tar upp mobilen ur fickan eller väskan så fort det ges möjlighet? Till exempel på bussen eller tunnelbanan, på väg upp i rulltrappan eller hissen, vid trafikljuset eller under en bensträckare i ett långt möte, i väntan på maten på restaurangen eller varför inte hemma i sängen. :)

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg: