Författararkiv: Herr Minimalist

En månad utan Facebook

Under semestern kom jag att tänka på och reflektera kring min diet. Inte dieten relaterad till mat, utan till media i allmänhet och sociala medier i synnerhet. Jag finns inte på Instagram eller Twitter men spenderar åtskilliga timmar i veckan på att ögna igenom Facebook och kommunicera via deras Messenger-funktion.

I min vardag är detta inget jag tänker på som ett problem särskilt ofta eller något som stressar mig. Jag ser det som ett trevligt tidsfördriv på till exempel tunnelbanan eller när jag behöver en välförtjänt paus från något annat mer krävande. I perioder blir jag dock irriterad på den mängd tid och fokus som denna ovana tar.

Därför har jag, nu tillbaka från semestern, valt att vara utan Facebook under hela augusti månad. Men eftersom jag har vänner som gärna bjuder in till AW, middagar och liknande tillställningar via Facebook har jag bestämt att jag får logga in en gång varje söndag för att se om det kommit någon notifiering. Om så är fallet tar jag ställning till denna direkt och om inte så loggar jag omedelbart ut igen. Jag får inte passa på att kolla igenom, kommentera eller statusuppdatera vid dessa tillfällen. Jag får använda Facebook Messenger-appen obegränsat då flertalet vänner använder denna istället för SMS. Facebook-appen har jag dock tagit bort från mobilen och iPaden, liksom snabblänken i Google Chrome i MacBooken.

För dig som är intresserad av att ta ett ändå längre Facebook-uppehåll kan jag rekommendera en pågående utmaning som avser 99 dagar utan Facebook där du även kan lägga upp en särskild profilbild med nedräkningsfunktion för att inspirera vänner och hålla dig själv ansvarig. Mer info hittar du här. :)

Hur mycket tid spenderar du på Facebook om dagen eller per vecka och anser du att det är värt det?

Minimalistiska apptips – Pocket Earth

Det här är det sjätte inlägget i serien Minimalistiska apptips där jag går igenom appar för iOS som tillför mycket nytta i våra liv och på ett eller annat sätt passar in i vår minimalistiska livsstil.

Den app jag tänkte recensera denna gång är appen Pocket Earth som för några kronor gör det möjligt att spara ned oändligt många kartor för användning offline, till exempel under utlandsresor då man normalt inte har tillgång till mobilt bredband men ofta har ett stort behov av att ta sig från A till B, hitta till hotellet, en strand för dagen eller en restaurang för kvällen.

Vad som gör appen extra användbar är att den utöver möjligheten att ladda ned kompletta kartor över hela städer och länder erbjuder möjligheten att ladda ned och skapa egna POIs (point-of-interests), reseguider och Wikipedia-artiklar relaterade till kartorna. Dessa kan sedan användas i kombination med mobilens inbyggda GPS.

Vi har använt appen med fantastiskt bra resultat under våra många resor i allt från ett tiotal olika platser i Europa, men också USA, Borneo, Tanzania, Filippinerna, Karibien, Nya Zeeland och våra grannländer i Norden. Den har hjälpt oss hitta fram till både slutdestinationer och även oändligt många sevärdheter, supermarkets, bankomater och till och med offentliga toaletter på vägen som vi aldrig skulle hittat utan dess hjälp.

Faktum är att jag numera aldrig lämnar landet utan att först ha laddat ned kartor över det stundande resemålet. Den gör att jag känner mig tryggare under resan och kan vara mer spontan eftersom jag alltid hittar rätt och tillbaka. Allt utan att behöva köpa eller hyra en separat fysisk navigator, en dyr navigatorapp från någon av de större tillverkarna som TomTom eller Garmin.

Hur gör du för att hitta rätt under dina resor?

Om jag vore en pryl

När jag var barn så sparade jag på saker. Det handlade inte om sparade i form av samlande utan sparande i den bemärkelse att jag använde mina favoritsaker så lite och försiktigt som möjligt så att de inte skulle slitas ut eller gå sönder.

Jag hade samtidigt något som kan liknas vid empati för saker, det vill säga jag hade känslan av att de skulle kunna bli ledsna respektive glada beroende på hur jag hanterade dem. Och det gällde inte enbart mjukisdjur utan alla möjliga typer av saker, allt från fiskedrag till smörknivar.

Det ledde till att flera av mina favoritsaker inte kom till speciellt mycket användning när de var som mest aktuella utan istället sparades, eller kanske skonades, år efter år tills de en dag blev omoderna eller inaktuella.

Häromdagen blev jag påmind om min lite märkliga inställning till saker som barn och filosferade kring hur en sak egentligen skulle vilja bli behandlad om vi låtsas att den faktiskt har en vilja.

Om jag vore en sak så skulle jag vilja användas så mycket som möjligt för det ändamål jag är avsedd för, men samtidigt självklart hanteras respektfullt utan slit och släng-mentalitet. Den dag jag av en eller annan anledning inte längre är aktuell vill jag ha kommit till maximal nytta under min verksamma tid.

Vore jag till exempel en sked skulle jag vilja skyffla mat varje dag, istället för att klassas som finbestick och bara plockas fram ett fåtal gånger per år.

Vore jag en skjorta skulle jag inte vilja hänga bland så många liknar att jag på min höjd användas några gånger om året, utan istället bäras så frekvent att jag nöts ut innan jag blivit omodern eller inaktuell.

Vore jag en bok skulle jag inte vilja läsas enbart en gång och därefter förvaras som en trofé i bokhyllan tills det är dags för arvskifte utan istället läsas från pärm till pärm av ägare efter ägare tills min pärm är så kantstött att mina blad börjar falla ur.

Har du några olyckliga prylar liggandes undangömda i ditt hem som skulle vara betydligt lyckligare om de kom till frekventare användning antingen hos dig eller en ny ägare?

Återsamlingsplats för dagliga prylar

Vi har tidigare skrivit om fördelen med att låta alla saker ha en bestämd plats. Istället för att låta saker och ting flyta runt i hemmet så återställer du dem till dess rätta plats så fort du är klar med användandet. Några av de uppenbara fördelarna är till exempel att:

  • Du hittar enkelt dina saker.
  • Du sparar tid.
  • Du slipper stressa upp dig.
  • Du slipper köpa dublett i onödan.
  • Du får en skön känsla av kontroll.
  • Det du har kommer till användning.
  • Det blir lättare att städa.
  • Ditt hem upplevs som rent och avplockat.
  • Din familj hittar gemensamma saker.

Detta fungerar enligt mig otroligt bra för i stort sett alla prylar men för vissa av dessa är detta extra viktigt, nämligen de saker du använder i stort sett dagligen och i vissa fall inte kan lämna hemmet utan. Till exempel mobiltelefon, nycklar, glasögon och plånbok.

Därför har både jag och Fru Minimalist frigjort varsin hylla i två Billybokhyllor med dörrar (se bild) som vi skämtsamt kallar för ”återsamlingsplats för dagliga prylar”. Så fort vi kommer innanför ytterdörren efter en dag på jobbet, en löptur eller något ärende, så lägger vi tillbaka plånbok, nycklar, mobiltelefon, hörlurar, passerkort och liknande prylar på dess rätta plats.

Utöver fördelarna listade ovan slipper vi se prylarna när vi inte använder dem men har fortfarande stenkoll på var de är då vi behöver dem eller till exempel ska lämna hemmet.

För Fru Minimalist som har olika väskor till jobbet beroende på väder, behov och humör, så underlättar återsamlingsplatsen enormt.  Viktiga prylar glöms numera aldrig kvar i gårdagens väska eller i något skrymsle i hemmet.

Har du någon uppsamlingsplats för de prylar du använder dagligen?

Rensning av sällskapsspel

Idag gick vi igenom vår tills idag maximalistiska samling av sällskapsspel. Det var spel vi fått som barn, spel vi själva köpt som tonåringar, införskaffat inför fester som studenter men även spel vi på ett eller annat sätt kommit över på senare år. Det visade sig snabbt vara en guldgruva för den rensningssugne.

Vissa av spelen kom ursprungligen från mig (Herr Minimalist) och andra Fru Minimalist och vi insåg tidigt att vi hade helt olika inställning och känslor till de olika spelen, mycket på grund av den nostalgiska ränta vi byggt upp, speciellt kring spel som följt oss genom en stor del av livet.

Jag hade till exempel jättesvårt att göra mig av med ett gammalt, slitet och ofullständigt memory-spel som jag spelat som litet barn med min familj, och Fru Minimalist hade svårt att göra sig av med enligt mig förhållandevis tråkiga sällskapsspel. Andra spel var däremot riktigt lätta att göra sig av med som min poker-marker-box jag fått i julklapp av min arbetsgivare men aldrig använt.

Det var även intressant hur olika preferenser vi har kring spel. Jag gillar de lite mer kluriga och komplexa strategispelen medan Fru Minimalist gillar de mer lättsamma sociala sällskapsspelen. Vi är dock rörande överens om att frågesportspel som klassiska Trivial Persuit är dödstråkigt.

Samtidigt som rensningen i vissa fall var utmanande var det som vanligt en otroligt givande övning då vi återupptäckte flera spel som vi glömt bort och nu blev riktigt sugna på att spela både på egen hand och med vänner. Det blir som vanligt väldigt tydligt hur mycket värde som göms och glöms bland allt onödigt och som plötsligt träder fram när du skalar bort det som är överflödigt och oprioriterat. Precis som inom de flesta områden i livet.

Något som gjorde övningen lättare var att vi utgick från verkliga behov. Vi resonerade kring att vi primärt har spelen för att spela med vänner, sekundärt spela på tu man hand under längre resor. Eftersom eventuellt spelande med framtida barn ligger många år fram i tiden fanns det ingen större anledning att behålla spel som vänder sig primärt mot barn.

Efter att vi rensat baserat på behov ovan gjorde vi en andra genomgång av dem som var kvar och ställde oss frågan vilka spel vi inte spelat närmsta åren, vilket visade sig vara majoriteten, och rensade lite till.

Totalt hittade vi 32 spel av vilka vi rensade bort 13 (se bilden ovan). Kvar blir tills vidare hela 19 spel där 2 är vanliga kortlekar, vilket vi ser lite som en förbrukningsvara. Fortfarande lite för många enligt våra behov och smak men vi får se detta som en första omgång. Att rensa är som sagt som att skala lager på lager på en lök och det kan behövas lite tid innan man är redo att ta sig an nästa lager.

Majoriteten av dem vi rensade ut kommer vi att skänka till Myrornas med undantag för ett par mer eller mindre oanvända sällskapsspel som vi förmodligen kommer försöka sälja på loppis.

Kanske kan du ägna en stund av midsommarhelgen åt att rensa bland dina spel, återupptäcka gamla favoriter och varför inte passa på att spela med vänner och familj? Glad midsommar! 

Spår av proaktiv bokkonsumtion

Häromdagen gick jag med hjälp av Goodreads igenom vilka böcker jag läst under de senaste åren och noterade en ganska jämn balans mellan skönlitterära böcker och facklitteratur. Går jag däremot igenom innehållet i min bokhylla så ser jag en väldigt annorlunda fördelning där majoriteten av böckerna är facklitteratur. Hur kan det komma sig?

Delvis beror det på att jag aldrig sparar skönlitterära böcker jag redan läst utan undantagslöst skänker dem vidare, men däremot av och till sparar riktigt bra facklitteratur. Men även om jag tar hänsyn till den aspekten och istället enbart kikar på oläst litteratur så är obalansen påtaglig. Av mina, efter många rensningar, kvarvarande 135 fysiska böcker är ganska precis 100 olästa och av dessa är enbart fyra av skönlitterär karaktär.

Nästan samtliga olästa böcker är vid närmare granskning införskaffade för mellan fyra och sju år sedan. Från en period då jag precis upptäckt hur smidigt och billigt det var att köpa böcker via internet, men innan jag skaffade min första e-bok-läsare från Kindle. Under den perioden kom jag i kontakt med många intressanta självutvecklingsböcker och liknande via diverse bloggar och ljudböcker, till exempel de smått fantastiska bokreferaten från Philosopher Notes. Parallellt med detta hade jag dessutom börjat arbeta och stött på många nya utmaningar där jag av och till såg möjligheten att läsa mig till en lösning eller insikt.

Det ledde till att jag flera gånger om året köpte på mig mellan tio och tjugo böcker åt gången, vilket i kombination med en viss övertro på min förmåga att hinna läsa böcker samt mitt snabbt växlande intressefokus ledde till att jag på min höjd hann läsa 25% av böckerna innan de blev mer eller mindre irrelevanta och lägre prioriterade. Det spelar ingen roll att böckerna i många fall är tidslösa klassiker och egentligen av intressant karaktär då det nästan alltid finns något annat område som för tillfället är högre prioriterat.

Vad har jag då lärt mig av detta? Jo, att inte konsumera facklitteratur proaktivt. Istället köper jag numera enbart ny facklitteratur en bok i taget och bara om det finns ett omedelbart behov av kunskapen samt tid över till läsning. Då vet jag att boken blir läst samt att informationsupptagningen blir effektivare. Nästan alla köp sker för övrigt numera via min Kindle så jag slipper äga en fysisk kopia av boken.

Läser du facklitteratur och tenderar du att överkonsumera böcker när inspirationen kommer stormande eller är jag ensam i min nördighet på det här området? :)

Kognitiv dissonans och minimalism

En del av det som vi räknar in i minimalism kan anses vara kontroversiellt. Det vill säga något som potentiellt strider mot politiska, samhälleliga, religiösa eller kulturella normer, värderingar, seder eller bruk. Något som kan orsaka stora motsättningar och häftiga diskussioner. Men varför blir så många provocerade?

En teori är att kontroversiella åsikter ofta ses som kritik mot just dem som anser dem kontroversiella. Om man inte direkt kan avfärda någons avvikande åsikter som rent nonsens finns det en risk att man själv har, och kanske hela livet, tänkt och agerat felaktigt. Det mentala tillstånd som uppstår i denna sitaution kallas ofta kognitiv dissonans.

När kognitiv dissonans uppstår har man två val. Man kan förändra sitt beteende alternativt förneka den insikt som ligger i kollisionskurs med sitt nuvarande beteende. Eftersom de flesta människor varken gillar att ha fel eller att genomföra större förändringar blir valet ofta förnekande och reaktionen häftig.

Ju aggressivare den åsikt som orsakar kogintiv dissonans framförs destå häftigare blir oftast även motreaktionen. Är argumentationen riktigt fundamentalistisk och åsikterna väldigt olika kan resultatet i värsta fall bli krig. Ett bra exempel är alla dess väpnade konflikter världen över orsakade av religösa meningsskiljaktigheter.

Det är en av flera anledningarna till att vi i våra inlägg anstränger oss för att inte låta nedsättande eller skapa dåligt samvete hos de läsare som väljer att inte leva på samma sätt som vi. Vi vill maximera chanserna till insikt och förändring så predikande och fördömande är garanterat en dålig strategi men samtidigt måste vi ju kunna stå för våra åsikter, vilket gör det till en balansgång.

Nu tror vi inte att vi kommer att orsaka väpnad konflikt men vi försöker trots det smeka in vår filosofi genom att sakligt, och av och till emotionellt förmedla, de personliga och globala fördelar som vi ser med en förändring i minimalistisk riktning. En helt klart klurig men rolig utmaning! :)

Men varför skapar minimalism kognitiv dissonans och upplevs som provocerande för många? Troligen av den enkla anledningen att de flesta människor faktiskt är så pass kloka att de inser att vi människor inte kan fortsätta konsumera och leva som vi göra idag men att alternativet samtidigt känns alltför utmanande, främmande och till och med skrämmande.

Tänk dig ett liv eller ändå läskigare en värld där fokus inte längre primärt kretsar kring nästa lön, konsumtion, tillväxt eller fokus på att skaffa sig personliga fördelar mot sina medmänniskor. Varken nuvarande samhällsstruktur eller ekonomiska system skulle överleva under de förutsättningarna och något helt annorlunda skulle behöva växa fram i dess plats.

Omställningen skulle troligen, precis som alla större förändringar, vara långt ifrån smärtfri och livet efteråt skulle troligen inte vara fullt så bekvämt som det vi i västvärlden lever idag. Ett liv som bara kungligheter kunde drömma om så sent som för 100 år sedan och som majoriteten av jordens befolkning fortfarande drömmer om. Men det innebär inte att livet efter en omställning till ett mer minimailstiskt liv behöver vara sämre. Personligen tror jag att majoriteten av alla människor skulle vara både lyckligare, må fysiskt bättre och återigen se på framtiden med ökad tillförsikt. Det vill säga uppleva samma resa som vi just nu gör. :)

Vad orsakar minimalism för kognitiv dissonans hos dig?